Herbert Tingsten
Från Rilpedia
Herbert Lars Gustaf Tingsten, född 17 mars 1896 i Järfälla, död 26 december 1973, var en svensk statsvetare, liberal publicist och författare. Han innehade en professur i statsvetenskap vid Stockholms högskola 1935-1946 och var därefter chefredaktör för Dagens Nyheter 1946-1959.
Innehåll |
Biografi
Tingsten var son till gatudirektör Karl Tingsten (1863-1952) och Elin Bergenstjerna. Han gifte sig 1926 med Gerd Dahlin (född 1898), dotter till statsinspektor Emil Dahlin och Jenny Magnusson. Han var brorson till statsrådet Lars Tingsten.
Herbert Tingsten doktorerade 1923 medan han var sekreterare i konstitutionsutskottet. Som statsvetare ägnade Tingsten sig åt forskning i svensk och utländsk författningshistoria, författningsrätt samt politisk idéhistoria. Tingsten skrev över 50 böcker och över 1 000 artiklar. Tingstens memoarer Mitt liv i fyra band (Ungdomsåren, Mellan trettio och femtio, Tidningen 46-52 och Tio år 53-63) blev mycket uppmärksammade när de släpptes och sålde i stora upplagor. Han varnade tidigt för de nazistiska idéer som spreds i Tyskland under 1930-talet, liksom för det kommunistiska hotet från Sovjetunionen.
Chefredaktörstiden
Som chefredaktör för Dagens Nyheter blev Herbert Tingsten känd som en av Sveriges mest debattvilliga och obarmhärtiga ledarskribenter genom tiderna[1]. Han angrep såväl kungahuset som statskyrkan och boxningssporten, han drev kampanj för Sveriges anslutning till NATO och förespråkade ett svenskt anskaffande av kärnvapen[1]. Tingsten tvekade inte att sätta vänskapsband på spel för principernas skull. Exempelvis gick han i en serie ledare till häftigt angrepp på vad han menade var FN:s "hyckleri" och flathet för diktaturer, vilket ledde till att hans vänskap med Dag Hammarskjöld fick ett slut[1].
Tidvis drev Tingsten en hård kamp mot den socialdemokratiska regeringsmakten. I sina memoarer skriver han att Friedrich von Hayek med dennes Vägen till träldom (Road to Serfdom, 1944) fick honom att ändra politisk ståndpunkt; före läsningen av denna hade han trott på planhushållning. Tingsten ändrade åsikt flera gånger i sitt liv. I den tidigaste ungdomen hade han varit konservativ, sedan liberal verdandist. På 1920-talet gick han med i socialdemokraterna och tillhörde den vänsterradikala falangen av partiet. 1941 gjorde han dock upp med socialdemokratin i Den svenska socialdemokratiens idéutveckling där han kritiserade att marxismens mål med socialisering glömts bort och han ifrågasatte partiets ideologiska värderingar. 1945 lämnade han partiet och blev liberal, vilket berodde på att han kommit att anse att socialism var oförenlig med medborgerlig frihet. Han blev dock aldrig formellt medlem av folkpartiet.
Utrikespolitiskt argumenterade Tingsten mot diktaturer av olika slag, framförallt kommunistdiktaturer, men även apartheidregimen i Sydafrika. Från 1950-talet engagerade han sig starkt för Israel. Han var en stor vän av USA men starkt kritisk mot rasförtryck och den ökände senatorn och kommunistjägaren Joseph McCarthy[1].
Avgång och tiden efter Dagens Nyheter
Herbert Tingstens största politiska strid[1] ledde till att han avgick från chefredaktörsposten på Dagens Nyheter. Striden gällde ATP-frågan. Till en början stödde DN som vanligt folkpartiet, men Tingsten blev med tiden alltmer övertygad om att lagstadgad pension var nödvändigt. Detta ledde till svåra konflikter, inte bara med folkpartiledaren Bertil Ohlin utan även med kollegorna och DN:s ägare Bonnierfamiljen[1]. Den 3 april 1959[2] ledde brytningen med ägarfamiljen till att Tingsten avgick som chefredaktör.
Efter sin tid som chefredaktör angreps Tingsten av sin efterträdare Olof Lagercrantz,[3] vilket ledde till att han bröt förbindelserna med tidningen. Lagercrantz förändrade Dagens Nyheters opinionsmässiga inriktning, vilket har uppskattats av många men beklagats av bland andra Per Ahlmark[4]
"Det var en epok som gick i graven" med honom, skriver Ingemar Hedenius i sin biografi, "så stort är det tomrum han lämnade efter sig."[5] En del av Tingstens verk finns samlade i Ahlmarks bok Tyranniet begär förtroende (1992), och ett band av Dagens Nyheters historik bär titeln Tingstens tid.
Referenser
Fotnoter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 Ulf Nilson: Bråkmakarna, Trevi, Stockholm 1981. ISBN 91-7160-341-7.
- ↑ "3 april", Arbetarbladet 2006-04-03
- ↑ DN 1964-08-24. Tingstens svar ingick 1964-09-04.
- ↑ Per Ahlmark: Vänstern och tyranniet. Det galna kvartsseklet, s. 14. Stockholm 1994 och 2003, Timbro.
- ↑ Ingemar Hedenius: Herbert Tingsten – Människan och demokraten, Stockholm 1974, Norstedts.
Skriftliga källor
- Vem är det 1961 - i serie: Vem är det - svensk biografisk handbok, Norstedt förlag, Stockholm, årgångar 1912-2000, 2006-, ISSN 0347-3341, LIBRIS-id 8261511
- Sahlberg, Gardar (1908-1983); Berömda svenskar från tolv sekler, Bonnier Fakta, Stockholm, 1981, ISBN 91-34-42963-8, LIBRIS-id 7246741
Läs vidare - Litteratur
- Back, Pär-Erik (1920-1988); Den anspråkslöse Herbert Tingsten, Umeå universitet, Umeå, 1984, serie: Politik 1984:1, LIBRIS-id 899943
- Blomé, Gunilla (red); Arvet efter Tingsten - debatt förd i Dagens nyheter januari-mars 1992, Dagens Nyheter, Stockholm, 1992, serie DN Eftertryck - 92:2, LIBRIS-id 1722634
- Hedenius, Ingemar (1908-1982); Herbert Tingsten - människan och demokraten, Norstedt, Stockholm, 1974, ISBN 91-1-743172-7, LIBRIS-id 7152012
- Johansson, Alf W. (1940-); Herbert Tingsten och det kalla kriget - antikommunism och liberalism i Dagens nyheter 1946-1952, Tidens förlag, Stockholm, 1995, ISBN 91-550-4191-4, LIBRIS-id 7422088
- Skovdahl, Bernt (1946-); Tingsten, totalitarismen och ideologierna, Östlings bokförlag - Symposion, Stockholm - Stehag, 1992, ISBN 91-7139-097-9, LIBRIS-id 7607414
- Willers, Uno (1911-1980); Herbert Tingstens bibliografi, Bonnier, Stockholm, 1946, LIBRIS-id 103903
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Herbert Tingsten
- Herbert Tingsten i Libris
- Begreppet 'socialism' i nationalsocialismen, Herbert Tingsten, Tiden, sidorna 605-615, 1935.
Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.
