Per Ahlmark
Från Rilpedia
Per Axel Ahlmark, född 15 januari 1939 i Stockholm, är en svensk författare och före detta politiker (folkpartist). Han var partiledare för folkpartiet mellan 1975 och 1978, arbetsmarknadsminister och vice statsminister i regeringen Fälldin mellan 1976 och 1978 samt riksdagsledamot mellan 1967 och 1979. Han verkar sedan 1997 som fristående kolumnist i Dagens Nyheter och har tidigare medverkat i Expressen.
Innehåll |
Politisk karriär
Per Ahlmark föddes i Stockholm som son till medicinprofessorn Axel Ahlmark och tandläkaren Gunvor Berglund. Han har en fil.kand. i statsvetenskap från Stockholms universitet 1964. Han gick med i Folkpartiets ungdomsförbund 1960 och valdes redan samma år till ordförande för förbundet (1960–1962). Han blev 1967 invald i riksdagen i första kammaren för Örebro läns valkrets och satt därefter från 1969 för Stockholms stads valkrets (1969-70 i andra kammaren). Ahlmark var i sin ungdom bekant med Herbert Tingsten och säger sig ha influerats starkt av denne. Under tidigt 60-tal var han en uttalad anhängare av att Sverige borde skaffa atomvapen[1].
Den 7 november 1975 efterträdde han Gunnar Helén som partiledare för folkpartiet, och han var redan då en välkänd politiker. Han engagerade sig politiskt (bl.a. i Europarådet) för förtryckta grupper, till exempel judarna i dåvarande Sovjetunionen. När de borgerliga partierna i 1976 års val fick majoritet verkade Ahlmark för bildandet av en borgerlig trepartiregering, vilken han betraktade som en historisk nödvändighet. I regeringen blev han arbetsmarknadsminister och vice statsminister. Posten som vice statsminister var en nyhet i den nya regeringsform som trätt i kraft året före regeringsskiftet.
Ahlmark avgick från regeringen den 7 mars 1978, redan innan hela regeringen tvingades avgå på hösten 1978. Anledningen till avhoppet var enligt Ahlmark främst en personlig sorg och önskan att ägna mer tid åt sina barn. Han blev därefter styrelseordförande för Svenska Filminstitutet. 1983 var han en av grundarna till Svenska kommittén mot antisemitism och 1997 grundade han Vänskapsförbundet Sverige-Taiwan.
Författarskap
År 1991 publicerade Ahlmark tillsammans med ett flertal medförfattare boken Vänsterns moraliska skuld, vilket blev början på en het debatt om den svenska vänsterns moraliska skuld för kommunismens brott mot mänskligheten. År 1992 samlade han Herbert Tingstens polemiska artiklar om totalitära stater och idéer i boken Tingsten - Tyranniet begär förtroende, vilken påstås lett till en renässans för Tingsten. Två år senare, 1994, utkom Vänstern och tyranniet - Det galna kvartsseklet, där han kritiserar flera ledande personer inom den svenska vänstern för att ha försvarat totalitära stater och rörelser, från slutet av 1960-talet och långt in i 1990-talet. År 1997 kom Det öppna såret: Om massmord och medlöperi, där han argumenterar för hur demokrati respektive diktatur påverkar krig, massmord och hungersnöd.
På senare år har han publicerat bland annat tre diktsamlingar, en roman och två brevväxlingar (med Lars Gustafsson respektive Georg Klein).
Han har fortsatt vara aktiv i den dagliga politiska debatten, bland annat genom att skriva kolumner i DN. Alltsedan Vänstern och tyranniet har det rått något som måste beskrivas som fiendskap mellan Ahlmark och stora delar av den svenska vänstern, en tendens som förstärkts genom oenigheten kring USA:s agerande i början av 2000-talet.
I fråga om internationell utrikes- och säkerhetspolitik anses han stå nära den så kallade neokonservativa ideologiska grupperingen i USA, företrädd av bland annat Richard Perle och Paul Wolfowitz. Ahlmark driver följaktligen tesen att demokratiska stater är skyldiga att ingripa militärt mot diktaturer när så är lämpligt, även om detta innebär att man åsidosätter folkrätten. Han försvarade invasionen av Irak 2003 och gick till hård attack mot krigsmotståndarna. Under och efter Irakkriget jämförde han exempelvis det utbredda krigsmotståndet i Europa med Neville Chamberlains eftergiftspolitik mot Hitler. Han kritiserade också i skarpa ordalag bland andra partikamraten Hans Blix i dennes uppdrag som chef för FN:s vapeninspektörer i Irak. Ahlmarks hårda ordval om Blix gjorde honom kontroversiell även i liberala kretsar. Ahlmarks främsta argument för att försvara Irakkriget var hotet från ett Irak under Saddam Hussein beväpnat med massförstörelsevapen samt vikten av att etablera frihet och demokrati i Mellanöstern.
Ahlmark är engagerad i Israelfrågan och har kritiserat bland andra Carl Bildt för dennes hållning i frågan. Han har också kritiserat bland andra Per Gahrton och kallat denne för en "rutinerad antisemit"[2] på grund av dennes kampanj för ett frikännande av förintelseförnekaren Ahmed Rami under rättegången mot radiokanalen Radio Islam i slutet av 80-talet[3], samt för att Gahrton uttryckt sig i positiva ordalag om väpnade palestinska organisationer som DFLP[3] och Islamiska jihad[4].
Familj
Ahlmark har tidigare varit gift (1978–1981) med skådespelerskan Bibi Andersson. Dessförinnan var han gift med journalisten Lillemor Melsted.
Priser och utmärkelser
| År | Pris | Utdelare |
|---|---|---|
| 1986 | Defender of Jerusalem Award | World Jewish Congress |
| 1991 | Honorary Fellow | Hebreiska universitetet, Jerusalem |
| 1999 | Torgny Segerstedt-stipendiet | Samfundet Sverige-Israel |
| 2000 | Hedersdoktor | Hebreiska universitetet, Boston |
| 2002 | Hedersdoktor | Hebreiska universitetet, Jerusalem |
| 2003 | Bertil Ohlin-medaljen | Liberala ungdomsförbundet |
Bibliografi
- 1964 – Vår fattiga politik
- 1965 – Den svenska atomvapendebatten
- 1970 – Det hatade Israel (medförfattare: Thomas Hammarberg och Ernst Klein)
- 1971 – Sveket mot kusterna
- 1982 – Överleva (diktsamling)
- 1983 – Visum (diktsamling)
- 1985 – Frihet och fruktan (medförfattare Lars Gustafsson)
- 1985 – Flykter (diktsamling)
- 1989 – Zonen
- 1991 – Motståndet (medförfattare Georg Klein)
- 1991 – Vänsterns moraliska skuld (medförfattare: Kay Glans, Lars Gustafsson, Erik Hörstadius, Paul Johnson och Per T. Ohlsson)
- 1994 – Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet
- 1995 – Tingsten : tyranniet begär förtroende
- 1997 – Det öppna såret : om massmord och medlöperi
- 2001 – Motståndet - med mera
- 2004 – Det är demokratin, dumbom!
Referenser
- ↑ Per Ahlmark (1961): "Vår eländiga utrikesdebatt", i antologin "Unga liberaler", red. Hans Hederberg, Bonniers 1961
- ↑ Ahlmark, Per (2006-10-24). ”"Du vet ju hur Carl är"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=582918&previousRenderType=2.
- ↑ 3,0 3,1 Ahlmark, Per: Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Timbro, Stockholm 1995. ISBN 91-7566-274-4.
- ↑ http://sv.wikiquote.org/wiki/Per_Gahrton
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Per Ahlmark
| Företrädare: Göran C.-O. Claesson |
Ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund 1960 – 1962 |
Efterträdare: Ola Ullsten |
| Företrädare: Gunnar Helén |
Folkpartiets partiledare 1975 – 1978 |
Efterträdare: Ola Ullsten |
| Företrädare: Gunnar Helén |
Ordförande i folkpartiets riksdagsgrupp 1976 – 1978 |
Efterträdare: Ola Ullsten |
| Företrädare: Anna-Greta Leijon |
Sveriges invandrarminister 1976 – 1977 |
Efterträdare: Ola Ullsten |
| Företrädare: Ingemund Bengtsson |
Sveriges arbetsmarknadsminister 1976 – 1978 |
Efterträdare: Rolf Wirtén |
| Företrädare: Posten inrättad |
Sveriges vice statsminister 1976 – 1978 |
Efterträdare: Ola Ullsten |
