Neokonservatism
Från Rilpedia
- Ej att förväxla med nykonservatism.
Den här artikeln ingår i serien om Konservatism. |
|
Ideologier | |
Socialkonservatism |
|
Partier | |
Konservativa partier |
|
redigera |
Neokonservatism (på engelska neoconservatism), benämning på en idépolitisk strömning med sina rötter i USA. Den har börjat uppmärksammas utanför USA på grund av det stora inflytande neokonservatismen och dess teoretiker sägs ha på George W Bush, och då främst hans utrikespolitiska program.
Framförallt tre ståndpunkter har identifierats med neokonservatismen:
- Ett välfärdssystem i lokal och frivillig regi istället för i offentlig och statlig sådan.
- Demokrati och mänskliga rättigheter, så som varje människas födelserätt. En tanke som neokonservativa anser står över folkrätten och som de anser är skäl nog för att legitimera att man störtar diktaturer.
- Ett starkt statligt stöd och engagemang i familje- och kulturpolitik.
Neokonservatismen skiljer sig från andra konservativa riktningar bl.a. genom sin internationalistiska inriktning. Detta märks bl.a. i en interventionistisk utrikespolitik (ofta motiverad med en idealistisk vilja att till exempel sprida sin definition av marknadsorienterade demokrati, till skillnad från den traditionella konservativa realismen).
En filosofisk grund har ofta neokonservativa funnit verk av Leo Strauss och hans lärjungar. Det går dock inte att säga att Leo Strauss var neokonservativ. De neokonservativa har snarare gjort sin tolkning av hans texter.
Irving Kristol brukar beskrivas som neokonservatismens gudfader och som organ för rörelsen brukar tidskrifterna Commentary och The Weekly Standard räknas. Till de mest tongivande av dagens neokonservativa hör Paul Wolfowitz, tidigare chef för Världsbanken.
Efter Irakkriget har neokonservatismen utsatts för kritik i USA av debattörer med mer klassiskt konservativa idéer. En av de tyngsta kritikerna är en av deras tidigare anhängare, författaren Francis Fukuyama.
Riktningen ska inte förväxlas med nykonservatismen.
Se även:
Litteratur
- Irving Kristol: Neo-conservatism: The Autobiography of an Idea, 1995, 1999 ISBN 978-1-56663-228-7
- Irving Kristol: Two Cheers for Capitalism, 1978 ISBN 978-0-465-08803-4
- Mark Gerson (red.): The Essential Neoconservative Reader, 1996 ISBN 978-0-201-47968-3
- Mark Gerson: The Neoconservative Vision: From the Cold War to the Culture Wars, 1996 ISBN 978-1-56833-054-9
- Irving Stelzer (red.): Neoconservatism, 2005 ISBN 978-1-84354-346-6
- Irving Kristol: Den neokonservativa övertygelsen, publicerad av Smedjan 2003-19-10-19, ursprungligen i The Weekly Standard 2003-08-25
- Francis Fukuyama: America at the Crossroads - Democracy, Power, and the Neoconservative Legacy, 2007
- Stephen Eric Bronner: Ideas in action, Political Tradition in the Twentieth Centery, NY, 1999, ISBN 0-8476-9387-2