Lars Gyllensten

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Lars Johan Wiktor Gyllensten,^[1] född 12 november 1921 i Stockholm, död 25 maj 2006 i Stockholm, var svensk författare och läkare. Han var son till disponent Carl Gyllensten och Ingrid Gyllensten, född Rangström, som var syster till tonsättaren Ture Rangström, till vilkens sonson, dramatikern Ture Rangström, Gyllensten följaktligen var fars kusin.

Lars Gyllensten doktorerade 1953 med en avhandling om brässen och sköldkörteln. Han debuterade som författare med Camera obscura tillsammans med Torgny Greitz 1946. Boken betraktas gärna som en drift med fyrtiotalismens lyrik. Den första boken i eget namn var Moderna myter (1949) som följdes av Det blå skeppet (1950) och Barnabok (1952).

Han var prosektor, sedermera biträdande professor, i histologi vid Karolinska institutet från 1955 till 1973, då han vid 52 års ålder blev författare på heltid. Den 2 december^[2] 1966 blev han ledamot av Svenska Akademien, stol 14, och var dess ständige sekreterare 1977-1986, samt ledamot av dess Nobelkommitté 1968-1987. Från 1979 var han ledamot av Nobelstiftelsen, där han även var ordförande 1987-1993. Dessutom var Gyllensten hedersledamot av Vitterhetsakademien. Lars Gyllensten lämnade Svenska Akademien 1989 sedan ledamöterna inte kunnat enas om att fördöma Ayatolla Khomeinis hot om att låta döda författaren Salman Rushdie. Bland offentliga uppdrag kan nämnas att han var styrelseledamot av Sveriges Radio från 1967, utsedd av Kungl. Majestät.

Lars Gyllensten debatterade gärna genom dagspressen och initierade under flera decennier uppfriskande ordväxlingar främst i bistånds-, miljö- och trafikfrågor. Han var uttalad motståndare till bilismen och körde själv inte bil. På 1960-talet kom Gyllensten med ett upprop till den svenska regeringen i biståndpolitiken i form av en underskriftskampanj där akademiker förklarade sig villiga avstå en del av lönen till förmån för ökat internationellt bistånd. I fråga om Vindelälvens utbyggnad var Gyllensten en stark motståndare till exploatering av älven och han redovisade kraftfullt sina synpunkter i debatt med statsminister Olof Palme.

I 1960-talets trolöshetdebatt uttryckte Lars Gyllensten en genuin motvilja mot ideologier och utopier. Ideologisk övertygelse ledde enligt Gyllensten mänskligheten åt fel håll vilket föranledde honom att lansera "Tio budord - the new look". Det först budet löd "Du skall inga andra gudar ha än provisorier" och han förklarade vidare att "Varje gud, som inte är ett provisorium, är ett beläte - och du skall inte dyrka beläten, för då dyrkar du i själva verket dig själv och dina egna inbillningar och begrepp och blir en skrymtare eller en fähund eller en tyrann, allt efter din förmåga." Två andra bud var "Tänk på att andra mår lika väl av komfort som du själv" och "Många har det bättre än de förtjänar - hör du till dem, så dela med dig. Annars stjäl du".

Gyllensten utgav 2000 sina memoarer med titeln Minnen, bara minnen, som bland annat innehåller en del kritik mot Svenska Akademien och mot hans efterträdare som ständig sekreterare, Sture Allén. Boken innehöll också uppmärksammade avsnitt om Harry Martinson, bland annat avslöjade Gyllensten detaljer om dennes tragiska självmord. Redan vid Martinsons död 1978 gick Gyllensten till angrepp mot den mobbning som han menade drabbade Martinson efter att han fått Nobelpriset. Särskilt kritisk var Gyllensten mot Olof Lagercrantz.

Mot slutet av sitt liv utgav Gyllensten också boken Med andras ord, och egna, som innehöll citat från författare, teologer och forskare som påverkat honom. Gyllensten hade några valfrändskaper som han ständigt återvände till. Ofta var dessa författare kristna, trots att Gyllensten själv var ateist. Den viktigaste av dessa inspiratörer var nog Sören Kierkegaard, en författare som Gyllensten ständigt återvände till.

Bibliografi

Camera obscura 1946 (under pseudonymen Jan Wictor, tillsammans med Torgny Greitz)
Moderna myter 1949
Det blå skeppet 1950
Barnabok 1952
Carnivora 1953
Senilia 1956
Senatorn 1958
Sokrates död 1960
Desperados 1962
Kains memoarer 1963
Nihilistiskt credo 1964
Juvenilia 1965
Lotus i Hades 1966
Diarium spirituale 1968
Palatset i parken 1970
Ur min offentliga sektor 1971
Mänskan djuren all naturen 1971
Grottan i öknen 1973
I skuggan av Don Juan 1975
Lapptäcken-Livstecken 1976
Tal på Övralid 1969, 1977
Baklängesminnen 1978
Klipp i 70-talet 1979
Nobelpriset i litteratur 1980
Huvudskallebok 1981
Svenska akademien förr och nu 1982
Provdockan 1983
Rätt och slätt 1983
Skuggans återkomst eller Don Juan går igen 1985
Sju vise mästare om kärlek 1986
Just så eller kanske det 1989
Hjärnfilspån 1989 (under pseudonymen Pär Silje)
Det himmelska gästabudet 1991
Så var det sagt 1992
Hack i häl på Minerva (med Georg Klein) 1993
Anteckningar från en vindskupa 1993
Ljuset ur skuggornas värld 1995
Augustin och Celestine: om nåra små loppors liv och leverne 1995
Om Berzelius och Svenska akademien 1997
Kistbrev 1998
Minnen, bara minnen 2000
Med andras ord, och egna 2004 (citatsamling)

Priser och utmärkelser

Källor

↑ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
↑ Panorama 67 - en bokfilm, red. Per-Erik Lindorm, utgiven av Bonniers Folkbibliotek, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1967 s. 42
↑ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 6 april 2009

Externa länkar

Företrädare:
Ragnar Josephson

Svenska Akademien,
Stol nr 14
1966-2006

Efterträdare:
Kristina Lugn

Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

[0] Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003

[1] Panorama 67 - en bokfilm, red. Per-Erik Lindorm, utgiven av Bonniers Folkbibliotek, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1967 s. 42

[2] KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 6 april 2009

[1]

[2]

[3]

Lars Gyllensten

Från Rilpedia

Innehåll

Bibliografi

Priser och utmärkelser

Källor

Externa länkar

Visningar

Personliga verktyg

Sök

Navigering

Bibeln

Övrigt

Verktygslåda

På andra språk