Från Rilpedia

Anders Johan Ture Rangström, född 30 november 1884 i Stockholm, död där 11 maj 1947, svensk tonsättare, sångpedagog, musikkritiker och dirigent. Farfar till dramatikern Ture Rangström. Morbror till Lars Gyllensten.

Som ung blev Rangström fascinerad av Strindberg, som han också besökte några gånger år 1909. Efter Strindbergs död manifesterade han sin beundran med sin första symfoni med undertiteln August Strindberg in memoriam (1914). 1915 blev han färdig med operan Kronbruden, en tonsättning av Strindbergs pjäs. Med Strindbergs godkännande hade han dock utelämnat de två sista akterna i dramat.

Rangström fann tidigt i sin karriär sitt intensiva, suggestiva och dramatiskt kärva tonspråk. Han lade inte stor vikt vid att lära sig kontrapunkt, den teknik som är en grundpelare i klassiska tonsättares hantverk, eftersom han inte tyckte att detta sätt att komponera gick att förena med vad han ville uttrycka. Detta gav hans stil en individuell prägel, men begränsade kanske också hans variationsmöjligheter. Vissa av Rangströms instrumentala verk kan därför kritiseras för att vara av ojämn kvalitet, men han är samtidigt en av svensk tonkonsts mest särartade begåvningar genom tiderna. Hans individuella kompositionsteknik bygger bland annat på stora kontraster mellan kraftfulla och lågmälda block.

Rangström skrev fyra symfonier. Efter den ovan nämnda Strindbergssymfonin, som är den mest kända, kom Symfoni nr 2, Mitt land (1919), Symfoni nr 3, Sång under stjärnorna (1929) och Symfoni nr 4 Invocatio (1936). Den sistnämnda innehåller en delvis solistisk stämma för orgel och kallades ursprungligen Symfoniska improvisationer innan den fick benämningen symfoni.

Framför allt lever Rangström vidare som en av Sveriges främsta tonsättare av romanser. En av hans favoritpoeter var Bo Bergman. (Själv skrev Rangström också dikter, bl a texten till Wilhelm Stenhammars kantat Sången.) Hans andra stora operaverk, förutom Kronbruden, är Gilgamesj, komponerad 1943-44. Operan färdiginstrumenterades av John Fernström efter Rangströms död i strupcancer.

1922 blev Rangström utnämnd till chefdirigent vid Göteborgs orkesterförening. Han efterträdde då sin kollega och vän Stenhammar. På grund av sitt bristande kunnande som dirigent blev han dock inte långvarig på posten utan fick sluta redan 1925.

Tillsammans med Kurt Atterberg, Natanael Berg och Oskar Lindberg utgjorde han en tonsättargruppering som gick under namnet Spillran.

Kuriosa

Musik ur Ture Rangströms första symfoni, August Strindberg in memoriam, och Vårhymn användes som filmmusik i Fyra nyanser av brunt.

Litteratur

Helmer, Axel: Ture Rangström, 1999.