Kurt Atterberg

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Kurt Atterberg var en svensk tonsättare, född 12 december 1887 i Göteborg, död 15 februari 1974 i Stockholm.

Atterberg var till stor del självlärd som tonsättare. Den viktigaste delen av hans produktion är orkesterverken, bland annat nio symfonier. Hans sjätte symfoni vann 1928 en internationell symfonitävling till Schuberts minne. Atterberg fick ta emot en prissumma på det för tiden väl tilltagna beloppet 10 000 dollar, vilket gav verket tillnamnet Dollarsymfonin. Ett annat känt Atterbergverk är Svit nr 3 för violin, viola och stråkorkester. Han skrev också några operor.

Trots att han hade stor framgång som tonsättare under sin livstid (mest mellan 1910- och 1930-talen) livnärde Atterberg sig aldrig på att komponera, utan var anställd som ingenjör vid Patent- och registreringsverket ända till 81 års ålder. Under sin storhetstid dirigerade han ibland sina egna verk med kända orkestrar i bland annat Tyskland. Flera av dåtidens berömda dirigenter uppförde också hans symfonier. Atterberg tvekade aldrig att vidarebefordra de tyska kontakter han knutit under årens lopp i Tyskland till sina svenska kolleger, eller att få svenska verk uppförda där. På så sätt kunde Albert Henneberg samarbeta med Fritz Tutenberg, som Atterberg kände sedan en musikfest i Kiel 1926, och tillsammans med denne skriva operor för operan i Chemnitz.

Kurt Atterberg invaldes som ledamot nr. 586 av Kungliga Musikaliska Akademien den 25 februari 1926.

Atterberg var en av grundarna av Stim och Föreningen Svenska Tonsättare. Dessutom var han sekreterare i Kungliga Musikaliska Akademien under en period samt generalsekreterare 1935-1938 i den av Richard Strauss grundade organisationen Ständiger Rat für die internationale Zusammenarbeit der Komponisten.

Atterberg var också medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland under 1938 och 1943. Det finns antisemitiska stråk i Atterbergs korrespondens och språkbruk, särskilt påtaglig i dispyter med modernisten och skriftställaren Moses Pergament, musikkritiker i Svenska Dagbladet. Men i breven till Fritz Tutenberg sökte Atterberg en roll som apolitiskt pragmatiker som viftade bort dennes nazistiska och rasistiska uttalanden. Över huvud taget hade Atterberg en "pragmatisk" inställning till nazismen och tog den aldrig på allvar, detta som förklaring till att han mitt under brinnande krig till och med kunde delta i Ständiga rådets möten, eller marknadsföra sina och kollegers verk i Tyskland.

Atterberg grupperas ibland tillsammans med Natanael Berg, Ture Rangström och Oskar Lindberg. Denna gruppering kallas Spillran.

Verk i urval

Orkesterverk:

  • Symfoni nr 1 i h-moll op 3, 1909/1913
  • Symfoni nr 2 i F-dur op 6, 1911-13
  • Per Svinaherde, pantomimbalett, 1914-15
  • Requiem: kantat för eldbegängelse, för blandad kör och orkester, 1914
  • Symfoni nr 3 op 10, Västkustbilder, 1916/1948
  • Symfoni nr 4 op 14, Sinfonia piccola, 1918/1945
  • En höstballad, 1918
  • Svit nr 3 för violin, viola och stråkar op 19, 1917
  • Symfoni nr 5 op 20, Sinfonia funebre, 1919-22
  • De fåvitska jungfrurna, pantomimbalett, 1920
  • Symfoni nr 6 i C-dur op 31 ("Dollarsymfonin"), 1927-28
  • Älven: från fjällen till havet, 1929-30
  • En Värmlandsrapsodi, 1933
  • Symfoni nr 7 op 45, Sinfonia romantica, 1942
  • Symfoni nr 8 op 48, 1944
  • Indian tunes, 1950
  • Symfoni nr 9 op 54, Sinfonia visionaria för två solister, blandad kör och orkester, 1955-56
  • Svensk sommarfest
  • Violinkonsert e-moll, op 7, 1913-14

Operor:

  • Härvard Harpolekare, 1917/1951
  • Bäckahästen, 1923-24
  • Fanal, 1929-34
  • Aladdin, 1937-41

Se även

Personliga verktyg