Franz Schubert
Från Rilpedia
- Uppslagsordet Schubert visar hit, för andra betydelser, se Schubert (olika betydelser).
Franz Schubert | |
---|---|
Information | |
Födelsenamn | Franz Peter Schubert |
Född | 31 januari 1797 Wien, Österrike Mall:Landsdata Österrike |
Död | 19 november 1828 (31år) Wien, Österrike Mall:Landsdata Österrike |
Epok/stil | Romantik |
Instrument | Piano |
Fil:Schubert- Impromptu B-flat1.ogg
Franz Peter Schubert, född 31 januari 1797 i Wien, död 19 november 1828 i Wien, var en österrikisk tonsättare. Han var en av de främsta i den tyska liedgenren.
Franz Schubert föddes i Wien som son till en skollärare och var yngst av fyra bröder. Sin första musikundervisning fick han i fiol av sin far och i piano av sin äldste bror. Han lärde sig också grunden för komposition. Vid elva års ålder blev han korgosse i Kejserliga kapellet; en erfarenhet som grundlade hans livslånga kärlek till den mänskliga rösten och till den tyska poesi han senare skulle tonsätta.
Då Schubert var sjutton år skrev han Gretchen am Spinnrade, som tidigt visade hans begåvning som sångkompositör. Mellan 1814 och 1819 arbetade Schubert av och till som extralärare i faderns skola. Han fortsatte samtidigt att komponera i högt uppdrivet tempo. Detta var den nya musiken, romantikens musik. År 1817 vaknade plötsligt ett intresse för pianosonaten.
Schubert gav nu upp läraryrket för att helt ägna sig åt sin musik. Från den tiden var problemet pengar. En släkting anställde honom under sommarferierna som musiklärare, men hade ingen fast tjänst åt honom. Floden av sånger från åren 1815-17 hade nu torkat ut till en rännil. Endast 15 tillkom under 1818; följande år skrev Schubert det dubbla och under de närmast följande tre åren 15-20 sånger årligen. Han ägnade nu instrumentalmusiken det mesta av sin kraft.
År 1821 ägde den veterligen första Schubertiaden rum. Det var en sorts litterär-musikalisk soaré som under några år under 1820-talets första hälft hölls i Wien av konstnärer och konstnärligt intresserade amatörer. Franz Schubert var den självklara medelpunkten vid dessa tillställningar. Samma år, 1821, trycktes det första sånghäftet.
Mot slutet av 1822 drabbades Schubert av en katastrof. Det finns belägg för att han emellanåt besökte prostituerade och han ådrog sig syfilis. Hur sjukdomen förlöpte och vilka behandlingar han genomgick kan man lätt följa via hans vänners bevarade kommentarer. Sjukdomen förvärrades hastigt och det var av syfilis som han slutligen dog – inte av tyfus eller fläckfeber, som det ofta har sagts. Kompositionerna från hans sista år 1823-1828 (exempelvis sångcyklerna Winterreise och Schwanengesang) måste ses i ljuset av hans medvetande om den sjukdom som plågade honom[källa behövs], och det är möjligt att det var vissa psykologiska samband mellan hans sista ofullbordade symfoni och hans sjukdom, som gjorde det omöjligt för en man med Schuberts känsliga läggning att återvända till verket.
Schubert var vid slutet av sitt liv tillräckligt ryktbar för att påkalla förlagens intresse. Samtidigt sökte han för första gången behandling för sin sjukdom och tillbringade en längre tid på sjukhus. Det följande året blev tomt på sånger och han återvände i stället till kammarmusiken efter ett avbrott på flera år. På hösten blev Schuberts hälsa allt sämre och han dog den 19 november 1828, vid 31 års ålder. Hans grav återfinns i Zentralfriedhof i Wien.
Litteratur
- Hillman, Adolf, Schubert. Stockholm: Wahlström & Widstrand 1922.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Franz Schubert
- Internet Movie Database, filmer med musik av Schubert.
- Fria noter av Schubert i International Music Score Library Project