Tyrann
Från Rilpedia
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. |
En tyrann (av grekiska: τυραννος, tyrannos) är en egenmäktig envåldshärskare som utövar absolut makt och regerar genom tyranneri.
I antikens Grekland saknade ordet "tyrann" den negativa klang det har idag. En tyrann var helt enkelt en härskare som störtat en konstitutionell regim i en stadsstat, ofta genom populärt stöd vilket tillät honom att etablera sig som diktator. Cypselos blev på 600-talet f.Kr. Korinths första tyrann och lyckades överlämna sin makt till sin son Periander. Dylika successioner var dock inte oproblematiska för tyranner. I Aten gavs titeln "tyrann" först till Pisistratos 560 f.Kr. och ärvdes därefter av hans söner och fick i kontrast med den framväxande demokratin i staden sin nutida negativa innebörd då "tyrann" i princip är synonymt med "förtryckare". De trettio tyrannerna som Sparta tillsatte i det besegrade Athen 404 f.Kr. var dock inte tyranner i denna mening.
Tyrannernas storhetstid infann sig på 500-talet f.Kr. då många regeringar störtades i Grekland och Kleisthenes regerade i Sikyon på Peloponnesos och Polykrates regerade över Samos. Det var under denna tid som persiska riket lyckades hota Grekland allvarligt genom att stödja tyrannerna mot deras inre fiender. De grekiska tyrannerierna var i princip en konsekvens av de lägre klassernas kamp mot aristokratin samt präst- och kungastånden som kunde åberopa arkaiska traditioner och mytologi. Tyrannerna vann ofta makten genom kupper och blev ofta populära härskare, åtminstone inledningsvis. Pisistratos till exempel blev ihågkommen genom en episod (återgiven av Aristoteles men förmodligen uppdiktad) där han befriade en bonde från skatt eftersom hans mark gav en så klen skörd. Däremot störtades och mördades Pisistratos söner Hippias och Hipparchos.
Tyrannerna på Sicilien var produkter av liknande omständigheter, men på Sicilien stärktes tyrannernas maktställning genom det konstanta militära hotet från Karthago som gjorde att militära ledare lätt kunde vinna folkets stöd. Sicilianska tyranner som Gelon, Hiero I, Hiero II Dionysios d.ä. och Dionysios d.y. höll sig med stora hov som var viktiga kulturbärare.
I romerska riket var medvetenheten om hotet från populistiska maktövertaganden generellt större än i Grekland.
