Sparta

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Se även Sparta studentboende.
Ruinerna av antikens Sparta med dagens Sparta i bakgrunden

Sparta (Spartis) (nygrekiska Σπάρτη, Spartā) är en grekisk stad med 15 500 invånare (år 2005) belägen vid floden Eurotas i Lakonien på södra Peloponnesos. Under antiken var Sparta en självständig stadsstat, som blivit mest känd för sin betydelsefulla krigsmakt. Periodvis tävlade staden med Aten om positionen som ledande grekisk stadsstat.

Innehåll

Samhället

Sparta styrdes - till skillnad från grannstaden Aten - auktoritärt och var en av det antika Greklands mest strikta och militärt uppbyggda stadsstater, vilket hjälpte dem att erövra bland annat Thebe på 370-talet f.Kr. Den som skapade Spartas samhällsordning och konstitution, var Lykurgos, som, om han är en historisk person och inte myt, levde omkring 700-talet f.Kr. Han skall enligt traditionen fått inspiration därtill från Kreta och oraklet i Delfi. Mest framträdande bland de spartanska levnadsreglerna var ett förbud att äga något alls förutom det allra nödvändigaste (jämför uttrycket spartansk),

Kultur

Sparta befann sig långt ifrån Atens stilbildande hellenistiska kultur, med yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter. Sparta var en, ur geografisk synvinkel sett, grannstat till Aten men samtidigt en kulturell främling. Där Aten prisade talets gåva och intellektet, gjorde spartanerna sak av att vara de bästa krigarna och levde oerhört enkelt. Det var Lykurgos riktlinjer som dirigerade Sparta in på den enkla banan. Lykurgos konstitution innehöll nämligen en sorts avskalad äganderätt, där enbart det nödvändigaste fick ägas, detta kom att mynta uttrycket ”spartansk” (= avskalat från överflöd).

Jämställdhet

Trots att Lykurgos förvandlade Sparta (Σπαρτη) till en militärstat omkring 600 f.Kr., var Sparta i vissa avseenden antikens mest jämställda samhälle. Kvinnor och män sågs som mer lika i värde än i de flesta andra grekiska stadsstater. Kvinnornas jämförelsevis höga anseende kom sig av att männen hyllade dem för att det var de som födde och fostrade de blivande krigarna under deras första år. Även om t.ex. Aten blev en demokrati fick kvinnorna aldrig rösträtt där.

Dragen av jämställdhet gällde dock bara mellan man och kvinna. Sparta hade liksom Aten och i stort sett alla länder eller folkslag i den då kända världen en slavbefolkning. Spartanerna hade dessutom den med sannolikhet största slavbefolkningen i relation till statens befolkning, vilket bl.a. berodde på att många segrar i krig gav ett stort antal fångar. Alla ickespartaner kallades heloter. De var stadsstaten Spartas icke-fria män och kvinnor, och utgjorde två tredjedelar av Spartas invånarantal. De flesta heloterna utnyttjades som livegna inom jordbruket, andra kunde vara allt från kroppsarbetare till skickliga hantverkare. Heloterna hölls i schack av de, sedan barnsben, stridsutbildade spartanska krigarna, landets försvarare, som utgjorde klasspyramidens topp.

"Idealsamhället"

I Platons litterära verk ”Staten” dras det många paralleller mellan Sparta och idealsamhället. Platon menade att en utveckling av det system som Sparta använde sig av var den optimala statliga lösningen. Platon framhävde framför allt statens uppfostran av samhällets söner och döttrar. I antikens Sparta behöll nämligen föräldrarna barnet tills det uppnått sju års ålder. Svaga spädbarn dödades tidigt, för att försäkra sig om att enbart det starkaste genetiska materialet skulle komma att föra sina gener vidare. Därefter tog staten hand om utbildningen och resterande uppfostran i föräldrarnas frånvaro. Målet var naturligtvis att frambringa en elitistisk ”ras” av krigare som bestod av det bästa genetiska material, med de bästa föräldrarna och de bästa förutsättningarna.

I dag skulle en liknande anti-individualistisk militärstat som förespråkar "inre rening" ses som fascistisk, men för spartanerna var samhällssystemet lika självklart som livet självt.

Skolorna som staten placerade de unga pojkarna i var inte skolor av den athenska modellen. Athen som hyllade skickliga retoriker, beundrade ciceroner och var djupt stolta över sin egen kultur med dess relativa överflöd, var Spartas raka motsats. Skolorna speglade detta på ett tydligt vis. Där Atens skolungdomar formades till att bli lärda talare och filosofer, var Spartas skolor rena militärskolor. Utbildningen, uppfostran och ideologin gjorde spartanerna till samtidens skickligaste och mest obevekliga soldater.

Kriget mot Perserna och Slaget vid Thermopyle

Huvudartikel: Slaget vid Thermopyle
Marmorstaty av en hoplit med tillhörande hjälm (400-talet f.Kr.), förmodligen Leonidas, Sparta, Spartas Arkeologiska Museum, Grekland

Mellan 492 f.Kr. och 479 f.Kr. utsattes Grekland för tre erövringsförsök från det Persiska riket - de persiska krigen. År 480 f.Kr. gick Persiska riket till attack mot Grekland från väst då tiden var knapp. Leonidas I var den spartanska kungen och generalen som ledde sin arme in i slaget vid Thermopyle mot den persiske kung Xerxes I, som hade en miljonarmé till sitt förfogande. Leonidas lyckades försena den persiska invasionen i två dagar med endast 300 man. Omkring 300 frivilliga spartaner och cirka 4 900 andra greker hade uppgiften att hålla kvar perserna så länge som möjligt. På så sätt skulle den grekiska armén hinna mobilisera sig för ett motangrepp. Perserna tvingades att ta sig igenom ett bergspass för att nå de större grekiska stadsstaterna, vilket gav spartanerna ett strategiskt överläge. Grekerna byggde en mur längs passet och försvarade det till siste man. Den persiske konungen försökte vid tre tillfällen ta sig igenom men fick retirera samtliga gånger. Xerxes hade nästan gett upp då han fick kännedom om att det fanns en väg runt muren, vilket gav perserna möjlighet att omringa de spartanska soldaterna. Sedan dessa nedkämpats till sista man kunde perserna tåga vidare och bl.a. bränna Athen. Perserna besegrades emellertid några veckor senare, då deras flotta nedgjordes vid slaget vid Salamis.

Xerxes styrka - omtvistad storlek

Det är få militärhistoriker som inte har angripit arméernas storlek. Den brittiske historikern Nicholas Hammond accepterar en siffra på 300 000, poeten Simonides talar om 4 000 000 soldater, Herodotus som var först med att nedteckna slaget uppgav en siffra på 5 283 200 medan Sir Fredrick Maurice hävdade att styrkan omöjligt kunde överstiga 175 000 på grund av den bristande tillgången på vatten. Moderna militärhistoriker tenderar att ge en mer sansad siffra, oftast någonstans mellan 100 000 och 500 000. Det enda som egentligen kan konstateras vad gäller siffrorna är att Xerxes armé var numerärt överlägsen den spartanska.

Sparta i modern tid

Den moderna staden Sparta

Dagens Sparta är den administrativa huvudstaden i prefekturen Lakonien. Det är en liten stad som ligger vid floden Eurotas. 2005 bodde där 15 500 människor. Staden är ett biskopsäte och kontrollerar stora delar av södra Peloponnesos handel. Det finns mest ruiner kvar av den antika staden Sparta där man har hittat spjut och sköldar under marken, med många inristningar i dem.

Film

  • Filmen Troja från 2004 handlar om hur spartanerna tar över och bränner ner staden Troja.

Idrott

Flera moderna idrottsklubbar använder tillnamnet Sparta - till exempel Sparta Prag.

Andra grekiska städer som fanns under Antiken

Personliga verktyg