Hoplit

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Makedonska hopliter i strid.

Hoplit, grekiska hoplites, från ordet hoplon; "vapen, rustning", var tungt bepansrade fotsoldater i antikens Grekland.

Med början från 600-talet f.Kr. ökade graden av bepansring och organisation i de militära styrkorna inom de olika grekiska stadsstaterna. Hopliterna var ett tungt elitinfanteri, som värvades bland de välbeställda jordägande bönderna. De var själva ansvariga för att skaffa sig vapen och utrustning. Viktigt att komma ihåg angående hopliterna är att de fortfarande var värnpliktiga soldater som kallades in vid behov (de var således halvreguljära styrkor). Stående styrkor utöver palatsvakt var ett undantag i antikens grekland innan Filip II av Makedoniens reformer. Dessa reformer möjliggjorde en offensiv mot dåtidens supermakt Persien, som under århundraden plågat grekerna med upprepade anfall. Eftersom hopliter då rekryterades från alla samhällsskikt kunde en betydligt större armè skapas. Dessutom hade Makedonien det som idag är Grekland, utom kungariket Epirus - dagens Albanien och nordvästra Grekland, som rekryteringsbas i stället för endast en stadstat med omnejd vilket var fallet tidigare.

En hoplit bar cuirass (kroppspansar), hjälm och benskydd tillverkat av brons samt en stor sköld, i trä med förstärkningar av brons (kallad aspis/hoplon). Deras beväpning var framför allt spjut avsedda för att sticka motståndaren med. Observera att utrustningen varierade kraftigt mellan de olika soldaterna, vissa hade endast råd med läderpansar. De viktigaste delarna av utrustningen var spjutet och skölden, dessa var ju stöttestenarna i falangformationen.

Deras ökade bepansring och deras stridssätt i slutna falanger gav dem förmåga att stå emot anfall av kavalleri och lättare infanteri så att de kom att dominera slagfältet. Men det skedde på bekostnad av truppernas rörlighet. Deras utrustning, och framför allt skölden, som var tillverkad i trä och brons var så tung att den krävde remmar som fästes vid vänstra axeln för att orka bära. När falangen rörde sig, hade den därför en tendens att vrida sig åt vänster på slagfältet. Den makedonska falangen använde en speciell teknik, utvecklad av Alexander den Store, för att motstå angrepp av stridsvagnar. Genom att soldaterna steg åt sidan kunde de åstadkomma en slags lucka i linjen där vagnen kunde kilas fast. Därefter kunde besättningen övermannas och dräpas.

En konsekvens av den täta formeringen var att större delen av hopliterna endast var reserver och hade således ingen stridskontakt med fienden. Dessa agerade då som reserver och tyngd bakom spjutmuren. Detta skulle visa sig vara till nackdel då grekerna stötte på de romerska legionärerna, under romarrikets erövring av det grekiska fastlandet i början av andra århundradet före Kristus, som stred i den så kallade manipelformationen. Denna formering var betydligt mer lättrörlig eftersom den var ungefär 1/3 så stor 100 soldater jämfört med de 256 soldater som oftast utgjorde en falang. De romerska soldaterna slogs i en bredare formering (på linje men tunnare), vilket gjorde att större strids kontakt kunde uppnås jämfört med falangen. Detta kombinerat med faktumet att de romerska soldaterna generellt sett var bättre utrustade och tränade än motståndarna som grekerna dittills stött på, ledde till att den grekiska falangen fick en mindre betydelse än tidigare. Ett fältslag som tydligt visar detta var slaget vid Cynoscephalae 197 fkr där en snillrik romersk tribun avdelade flertalet maniplar i ett kritiskt skede och avgjorde därmed slaget.

Observera att spjut och pikar användes även fortsättningsvis i krigföring även om falangen hade spelat ut sin betydelse.

I litteraturen brukar det uppges att Sokrates tjänstgjorde som hoplit.

Litteratur

  • Krig och kultur, John Keegan, Natur och Kultur 2003.
  • Greece and Rome at war, Peter Connolly, Prentice-Hall 1981.
  • Rome and the Barbarians, föreläsningsserie av professor Kenneth W. Harl vid Tulane universitetet, utgiven på cd av The Teaching Company.

Externa länkar

Personliga verktyg