Per Hallström
Från Rilpedia
Per August Leonard Hallström, född 29 september 1866 i Stockholm, död 18 februari 1960 i Nacka, var en svensk författare, översättare och civilingenjör; ledamot av Svenska Akademien 1908, dess ständige sekreterare 1931-1941. Gift 1895 med Helga Åkerberg (död 1949).
Innehåll |
Biografi
Hallströms far hette Conrad Hallström och var kassör. Modern var Johanna Andersson. Föräldrarna gifte sig först när deras fem barn redan var vuxna, vilket var mycket ovanligt för sin tid och vilket Hallström kände skam över.
Hallström avlade 1883 studentexamen och ingick samma år vid Tekniska högskolan, där han 1886 avlade examen som civilingenjör. 1888-90 arbetade han som kemist i Amerika och blev 1891 amanuens i svenska Telegrafstyrelsen.
Hallström debuterade med en diktsamling, Lyrik och fantasier (1891), som gick tämligen obeaktad förbi kritikerna. Efter detta medverkade han i ett otal litterära kalendrar, bland annat Från Lundagård och Helgonabacken. Han utgav sedan berättelsesamlingarna Vilsna fåglar (1894) och Purpur (1895), romanen En gammal historia, samma år, nya berättelser samlade under titeln Briljantsmycket (1896), Våren, en roman från 1890-talet, (1898), Reseboken, noveller (1898), skådespelen Grefven af Antwerpen (1899), och Bianca Capello (1900), det förra på vers, det senare på prosa, Italienska bref (1901), en samling berättelser om döden Thanatos (1900), En veneziansk komedi (1901), berättelsen Döda fallet (1902). Som översättare har han bland annat översatt Shakespears dramer.
"Hans oändligt rörliga och oroliga fantasilif" - skrev en kritiker om Hallström - "som så lätt och gärna ömsar tummelplats och utan möda byter mellan dröm och verklighet, hans ofantligt smidiga intelligens, som gör sig hemmastadd litet hvarstans och låter sitt elektriska, skarpa sken tränga in öfverallt, det spridda och lysande, nervösa och otåliga i hans natur dana honom till en af dessa berättarekonstens virtuoser, hvilkas förråd af historier tyckes outtömligt och hvilkas inbillning friare än någon flyttfågel flyger från land till land och från värld till värld."
Det finns i Hallströms diktning ett egenartat, konstitutivt svårmod, som aldrig är riktigt borta och som med sin veka, nästan trånfulla poesi står i motsats till hans inbillningars begär efter yppig kolorit och stark känsla. Han skrev ofta med medkänsla om människor i utanförskap.
Litteraturvetaren Göran Hägg uttrycker i sitt mycket populärt skrivna och (medvetet) tillspetsade verk Den svenska litteraturhistorien (1996) stor skepsis inför det litterära värde som Hallströms verk anses ha och menar att "framförallt kunde han [Hallström], fatalt nog för en novellist, inte berätta." Här nämns också att det i Svenska Akademien åren 1916 och 1919 diskuterades att ge Hallström nobelpriset i litteratur. Till skillnad från akademiledamöterna Verner von Heidenstam (1916), Pär Lagerkvist (1951), Harry Martinson och Eyvind Johnson (1974), motsatte sig Hallström att komma ifråga för en bedömning - liksom exempelvis kollegan Erik Axel Karlfeldt, som mot sin vilja posthumt tilldelades priset 1931.
Hallström figurerar i Emil Kléens självbiografiska roman Venus anadyomene (2008) under namnet "Hallberg".
Bosatt i Storängen, Stockholm[1].
Bibliografi
- Lyrik och fantasier 1891
- Vilsna fåglar 1894
- Purpur 1895
- En gammal historia 1895
- Briljantsmycket 1896
- Reseboken 1898
- Våren 1898
- Grefven af Antwerpen 1899
- Bianca Capello 1900
- Thanatos 1900
- En Veneziansk komedi 1901
- Döda fallet 1902
- Gustaf Sparfverts roman 1903
- Skogslandet 1904
- De fyra elementerna 1906
- En skälmroman 1906
- Två legenddramer 1908
- Erotikon 1908
- Skepnader och tankar 1910
- Nya noveller 1912
- Levande dikt 1914
- Gustaf den tredje 1918
- Karl den elfte 1918
- Konst och liv 1919
- Händelser 1927
- Leonora 1928
Priser och utmärkelser
Referenser
Noter
Källor
- Hofberg, Herman - Svenskt biografiskt handlexikon (Stockholm 1906)
- Vem är vem i svensk litteratur ISBN 91-518-3294-1
- http://runeberg.org/sbh/a0448.html
Externa länkar
| Företrädare: Carl Rupert Nyblom |
Svenska Akademien, Stol nr 14 1908-1960 |
Efterträdare: Ragnar Josephson |
