Pär Lagerkvist
Från Rilpedia
Pär Lagerkvist | |
---|---|
|
|
Född | 23 maj 1891 Växjö, Kronobergs län (Småland) |
Död | 11 juli 1974 (83 år) Lidingö, Stockholms län |
Yrke | poet, dramatiker, romanförfattare, essäist, novellförfattare |
Nationalitet | svensk |
Framstående verk | Ångest |
Framstående priser | Nobelpriset i litteratur (1951) |
Barn | Bengt, Ulf, Elin |
Pär Fabian Lagerkvist, född 23 maj 1891 i Växjö, Kronobergs län (Småland), död 11 juli 1974 på Lidingö, Stockholms län, var en svensk författare, poet och dramatiker.
Ledamot av Svenska Akademien 1940. Erhöll Nobelpriset i litteratur 1951.
Innehåll |
Biografi
Pär Lagerkvist föddes som sonen till en järnvägsanställd och växte upp i ett pietistiskt hem i Växjö. Han studerade i Uppsala 1911-1912 och vistades i Danmark, Frankrike och Italien på 1910- och 1920-talen. Han anammade enligt honom själv en luthersk tro utan att ifrågasätta denna, men blev under gymnasietiden alltmer kritisk till denna. Trots detta kunde han aldrig släppa tanken på att Gud inte kunde finnas, och han återkom ständigt till detta tema. Senare kom han även att skriva artiklar med socialistiska teman, bland annat för tidningen Politiken.
Han blev ledamot av Svenska Akademien 1940, filosofie hedersdoktor i Göteborg 1941 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Lagerkvist debuterade med novellen Människor 1912. Han beskriver den sekulariserade människans ofrånkomliga ångest inför en värld utan Gud, eller om man så vill en tro på en gud som inte längre finns. Detta återkommer som ett grundtema i flera av hans verk. Hans kanske mest kända dikt från samligen Ångest, 1916: ”Ångest, ångest är min arvedel ...” utgår från denna känsla. Även i romaner som Barabbas eller Sibyllan tas temat upp. Lagerkvist har viktiga kopplingar till existensfilosofiska strömningar och är en av de svenska 1900-talslyrikens centralgestalter. I Bödeln gestaltas ondskans problematik på ett pregnant sätt i en renässansmiljö. Boken är indelad i två avsnitt; en primitiv medeltida krogmiljö, där bödeln är synonym med ondskan, och en modern restaurangscen med en satir över nazismen. Boken var också en av de böcker som brändes av de tyska nazisterna.
Pär Lagerkvist är far till Bengt Lagerkvist, Ulf Lagerkvist och Elin Lagerkvist.
Bibliografi
- Människor (1912)
- Ordkonst och bildkonst (1913)
- Två sagor om livet (1913)
- Motiv (1914)
- Järn och människor (1915)
- Ångest (1916)
- Sista människan (1917)
- Teater (1918)
- Himlens hemlighet (1919) (pjäs)
- Kaos (1919)
- Det eviga leendet (1920)
- Den lyckliges väg (1921)
- Den osynlige (1923)
- Onda sagor (1924)
- Gäst hos verkligheten (1925)
- Hjärtats sånger (1926)
- Det besegrade livet (1927)
- Han som fick leva om sitt liv (1928)
- Kämpande ande (1930)
- Konungen (1932)
- Vid lägereld (1932)
- Bödeln (1933)
- Den knutna näven (1934)
- I den tiden (1935)
- Människan utan själ (1936)
- Genius (1937)
- Seger i mörker (1939)
- Den befriade människan (1939)
- Sång och strid (1940)
- Dvärgen (1944)
- Låt människan leva (1950)
- Barabbas (1950) (filmatiserades 1953, se vidare, Barabbas (film, 1953) samt 1962 se vidare, Barabbas (film, 1962))
- Aftonland (1953)
- Sibyllan (1956)
- Ahasverus död (1960)
- Pilgrim på havet (1962)
- Det heliga landet (1964)
- Mariamne (1967)
- En hjältes död (novell)
Priser och utmärkelser
- De Nios stora pris 1928
- Ledamot av Svenska Akademien 1940
- Filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1941
- Bellmanpriset 1945
- BMF-plaketten 1951
- Nobelpriset i litteratur 1951
Översättningar
- "Literary Art and Pictorial Art" [Ordkonst och bildkonst], Rainbow Press, 1991, ISBN 0-9518535-0-3.
Kuriosa
Tåget Y32 1410 som trafikerar Krösatågen i Småland och Halland, har fått namnet Pär Lagerkvist. Så har även ett av Skånetrafikens Pågatåg. Lagerkvist har även fått en väg uppkallad efter sig, såväl i Lidingö som i Växjö: Pär Lagerkvists väg.
Externa länkar
- Pär Lagerkvist i Libris
- Pär Lagerkvist och vykorten
- Pär Lagerkvist-samfundet
- Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1951
- Nobelprize.org, Pär Lagerkvist - Biografi
Företrädare: Verner von Heidenstam |
Svenska Akademien, Stol nr 8 1940–1974 |
Efterträdare: Östen Sjöstrand |