Ekvatorialguinea

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Spanska Guinea)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

República de Guinea Ecuatorial
República da Guiné Equatorial
République de la Guinée Équatoriale


Flagga	Statsvapen

Valspråk: Unidad, Paz, Justicia
(Spanska: Enhet, Fred, Rättvisa)

Nationalsång: 'Caminemos pisando la senda de nuestra inmensa felicidad'

Huvudstad

Malabo

3° 21′ 0″ N, 8° 40′ 0″ Ö

Största stad Malabo

Officiella språk Spanska, franska, portugisiska

Statsskick
President
Premiärminister

Republik
Theodoro Obiang Nguema Mbasogo
Miguel Abia Biteo Borico

Självständighet
• Deklarerad
• Erkänd Från Spanien

12 oktober 1968

Yta
• Totalt
• Vatten 28 051 km² (141:a)
Försumbart

Folkmängd
• Totalt
• Befolkningstäthet 540 109 (161:a)
18,6 inv/km² (158:e)

BNP (PPP)
• Totalt
• Per capita (2003)
$2 894 milj (133:e)

Valuta CFA-franc (XAF)

Tidszon UTC+1

Topografi
• Högsta punkt

• Största sjö

• Längsta flod Pico Basile
3 008 m ö.h.

km²

km

Nationaldag

12 oktober

Landskod GQ, GNQ

Landsnummer 240

Ekvatorialguinea är en av de minsta staterna i Afrika. Landet ligger dels på fastlandet i Västafrika, dels på fem bebodda öar. Ekvatorialguinea gränsar till Kamerun och Gabon samt Biafrabukten i Atlanten.

Den största ön, Bioko, var ursprungligen portugisisk, och den var i hundratals år känd som slavdepå och handelsbas under namnet Fernando Póo. Spanjorerna övertog makten 1778. 1827 övertogs Fernando Póo av britterna, som använde ön som bas i arbetet med att stoppa slavhandeln i Beninbukten; ön blev dock spansk igen på mitten av 1800-talet.

Efter frigörelsen från Spanien 1968 föll Ekvatorialguinea i händerna på Francisco Macías Nguema. Han var medlem av mongomoklanen ur bantufolket fang, och under 11 år bedrev han en blodig diktatur tills han störtades och avrättades. Hans efterträdare, brorsonen Teodore Obiang Nguema, fortsatte att regera i samma stil. Observatörer beskrev valet 1996 och det 2002 som en politisk fars. Ekvatorialguinea illustrerar problemen med etniska gruppers försök att anpassa sig till demokratiska politiska lösningar.

Den bergiga ön Bioko har vulkanisk jordmån med god bördighet. Den har under lång tid försörjt slättlandet med kakao, och det finns kaffeplantager på de högbelänta sluttningarna till toppen, Santa Isabel. Öns södra halva består av klippterräng och forsande floder. Fastlandet är glest befolkat, och mangroveträsk längs kusten övergår inåt landet i tät regnskog. Här har utländska bolag avverkningsrättigheter och gabon och mahogny avverkas.

Förutom virke exporterar landet kakao och kaffe. Under åren närmast före självständigheten bidrog kakaoplantagen på Bioko och fastlandet till att Ekvatorialguinea hade den högsta inkomsten per BNP (PPP) per capita i västra Afrika. Vid slutet av Macías styre låg landet emellertid i politisk och ekonomisk ruin, och omkring 100 000 invånare hade flytt till grannländerna. De flesta som stannat kvar i landet är idag självhushållande bönder som odlar jams, kassava och bananer.

Ekvatorialguinea har en varierande mängd outnyttjade mineraltillgångar: titan, järnmalm, mangan, uran och guldsand. Oljeletningen har nyligen gett resultat, och man spår en ökad produktion av olja och naturgas. Hjälpprogrammen har ställts in på grund av grov vanskötsel och korruption på regeringsnivå.

Historia

Ekvatorialguinea blev självständigt den 12 oktober 1968, efter 190 år som den spanska kolonin Spanska Guinea. Den nuvarande presidenten, Theodoro Obiang Nguema, har styrt landet sedan han tog makten genom en kupp 1979. Formellt är Ekvatorialguinea en demokrati sedan 1991, men i de val som hållits sedan dess anses det ha förekommit valfusk.Alternativa namn: Rio Muni, Spanska Guinea (1926-1968).

Befolkning: Totalt 400 000 (1996), bantufolk (Fang (65 %), Bubi (12 %), Kombe, Balengue, Bujeba, Fernandino).^{[källa behövs]}

Förhistoria (–1778)

Ön Fernando Póo (Bioko) utforskas av portugisen Fernão do Póo på 1400t. Ön liksom fastlandet (Rio Muni) bebos av pygméfolk. Dessa trängs i Rio Muni delvis undan av det åkerbrukande bantufolket fang under 1700t. Kustlandet drabbas under lång tid av europeisk slavjakt och slavhandel.

Spanskt och brittiskt (1778 - 1850t)

År 1778 övertar spanjorerna Fernando Póo och Rio Muni. På Fernando Póo trängs pygméerna undan av det inflyttande bubifolket under 1800t. Britterna övertar Fernando Póo 1827, och använder den som bas för att motarbeta slavhandeln i Beninbukten.

Spanskt (1850t - 1920t)

I mitten av 1800t blir Fernando Póo dock åter spansk, med de får inte full kontroll över Rio Muni (Mbini) förrän i slutet av 1920t.

Spansk koloni (1920t - 1968)

Fernando Póo och Rio Muni förenas till Spanska Guinea när de båda blivit spanska. Först när det spanska inbördeskriget tar slut 1939, integreras landet i den koloniala ekonomin, som producent av timmer och kakao. År 1959 blir kolonin en integrerad del av Spanien, men det får visst självstyre 1963.

Nutid (1968 -)

Landet blir självständigt 1968, även om Spanien fortsätter dominera ekonomin. Politiskt skapas en mycket brutal diktatur, som isolerar landet, och en tredjedel av befolkningen flyr landet. Diktatorn Nguema avsätts och avrättas 1979, men diktaturen fortsätter. Flera kuppförsök görs i början av 1980-talet. Efter en folkomröstning 1982 antas en ny författning, med en övergång till civilt styre senast 1989. Så sent som 1990 har detta dock inte skett.

Kultur

Under kolonialtiden växte en inhemsk spanskspråkig litteratur fram, som alltjämt återfinns i Ekvatorialguinea. (Se Spansk litteratur från Ekvatorialguinea.)

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Geografi

Karta

Naturtillgångar

Timmer, små oexploaterade fyndigheter av guld, mangan, uran, titan, järnmalm och lite olja.

Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt vilket innebär att det alltid är varmt och fuktigt. Svåra stormar och översvämningar förekommer.

Landets största miljöproblem är brist på dricksvatten och för stor avverkning av skog. Ungefär 90% av elektriciteten produceras av fossila bränslen, resten av vattenkraft.

Administrativ indelning

Ekvatorialguinea är indelat i sju provinser (provincias): Annobon, Bioko Norte, Bioko Sur, Centro Sur, Kie-Ntem, Litoral och Wele-Nzas.

Ekonomi

Upptäckten och utvinningen av landets stora oljefyndigheter har skapat en stor ekonomisk tillväxt. Andra viktiga näringsgrenar är skogsbruk, jordbruk och fiske. Sedan 1993 har Världsbanken och andra länder i stort sett avslutat sina hjälp-program i Ekvatorialguinea, på grund av korruption och vanstyre i landet. De flesta företagen ägs av regeringsmedlemmar och deras familjer.

Demografi

Befolkningens medelålder: 18,7 år (2002)
Spädbarnsdödlighet: nästan 9% (2003)
Befolkningens medellivslängd: 54,8 år (2003)
Etniska grupper: fang, bubi, combe bissio, anobonés, mindre än 1 000 européer
Religiös tillhörighet: mest katoliker
Språk: spanska, franska, pidgin, fang, bubi, combe
Analfabetism: ungefär 15% av befolkningen äldre än 15 år var analfabeter 2003

Ett stort hälsoproblem är hiv och aids. 2001 var 3,5% av den vuxna befolkningen smittad.

Källor

Geographica - Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder ISBN 978-3-8331-4129-4

Externa länkar

Pygméerna i Afrika Kultur och musik av de första urinvånarna i Ekvatorialguinea