Gustaf Adolf (svensk arvprins)
Från Rilpedia
| Gustaf Adolf (svensk arvprins) | |
 Prins Gustaf Adolf av Sverige, hertig av Västerbotten |
|
| Föräldrar | Gustaf VI Adolf och Margareta av Storbritannien |
|---|---|
| Gemål(er) | Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha |
| Barn | Margaretha Birgitta Désirée Christina Carl XVI Gustaf |
| Född | 22 april, 1906 Stockholms slott |
| Död | 26 januari, 1947 Kastrup, Danmark |
| Begravningsplats | Kungliga begravningsplatsen, Solna |
Gustaf Adolf (Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund), inom familjen kallad Edmund, född 22 april 1906 på Stockholms slott, död 26 januari 1947 på Köpenhamns flygplats Kastrup i Danmark, var svensk arvprins, hertig av Västerbotten och överstelöjtnant. Han var son till dåvarande svenske arvprinsen (sedermera kronprins respektive kung) Gustaf VI Adolf och dennes första hustru prinsessan Margaret av Connaught och far till nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf. Prins Carl Philip har fått namnet Edmund (se ovan) efter sin farfar.
Innehåll |
Uppväxt och familjeliv
Gustaf Adolf föddes på Stockholms slott 22 april 23.10, som äldste son till hertigen och hertiginnan av Skåne, arvprins Gustaf Adolf och hans hustru prinsessan Margareta. Året därefter blev fadern kronprins, då kung Oscar II avled. Prins Gustaf Adolf, som erhållit titeln hertig av Västerbotten, fick senare syskonen prins Sigvard, prins Bertil, prins Carl Johan och prinsessan Ingrid.
Han växte upp i den nordvästra flygeln på Stockholms slott, som föräldrarna lät rusta upp och modernisera. Eftersom modern var engelska, blev detta språk prinsens modersmål vid sidan av svenska. Av modern ärvde han också sitt sportintresse och sociala ansvarstagande. När han var fjorton år avled hon oväntat, och hennes hovdamer Stina Reuterswärd och Stina Stockenström fick större ansvar för barnen. Prinsens far, kronprins Gustaf Adolf, gifte om sig med Louise Mountbatten 1923. Förlusten av modern tog prinsen mycket hårt. Han var vid händelsen sjuk, och gjorde ett årslångt uppehåll i sin skolgång. Under den tiden utvecklade han ett allvar och en blyghet, som han vid sidan av pliktkänslan var omtalad för. Efter faderns omgifte flyttade familjen till Ulriksdals slott. Somrarna tillbringade de hela uppväxten på Sofiero slott, vars park och blomsteranläggningar fadern och modern låtit iordningställa.
I april 1924 blev Gustaf Adolf myndig, och fick i november samma år för första gången tjänstgöra som regent, då både farfadern och fadern befann sig utomlands.
Tack vare att de hade en engelsk prinsessa som mor vistades prins Gustaf Adolf och hans syskon ofta i Storbritannien. Under ett besök i London 1931 träffade Gustaf Adolf för första gången sin tillkommande hustru, prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. Sibyllas far, Karl Eduard var tidigare hertig över det lilla hertigdömet Sachsen-Coburg-Gotha men också brittisk prins och barnbarn till drottning Victoria.
Den 15 juni 1932 eklaterades trolovning mellan hertigen av Västerbotten och prinsessan Sibylla. De vigdes borgerligt den 19 oktober 1932 och kyrkligt den 20 oktober i Moritzkyrkan i Coburg. Inte mindre än sextiosju kungligheter och furstligheter närvarade vid ceremonin.
Tillsammans fick Gustaf Adolf och Sibylla fem barn: Margaretha (född 1934), Birgitta (född 1937), Désirée (född 1938), Christina (född 1943) och Carl Gustaf (född 1946). Familjen var bosatt på Haga slott. Eftersom Sibylla livet ut hade problem att lära sig svenska talade makarna i regel engelska med varandra hemma.
Utbildning och hedersuppdrag
Prins Gustaf Adolf gick på Lundsbergs skola i Värmland 1918–1924, och tog studenten på Stockholms slott 1925. Arvfursten genomgick därefter officersutbildning och aspirantskola, Karlberg, och blev löjtnant vid Svea Livgarde efter Ridskolan i Strömsholm, och genomgick sedan Krigshögskolan då han blev kapten och ryttmästare vid Livregementet till häst. Gustaf Adolf ägnade sig därefter åt trupptjänst.
Han studerade statskunskap, statsrätt, tyska, franska och historia vid Uppsala universitet för lärare som Dag Hammarskjöld, Halvar Sundberg, och C A Reuterskiöld. Därefter följde Handelshögskolan och studier i ekonomi, industriella och samhällsvetenskapliga ämnen, blandat med praktik. Under en vistelse i Wien 1930 följde han en utbildning vid hovridskolan.
Bland hedersuppdrag och ordförandeskap kan nämnas ordförandeskap i den internationella scoutkommittén 1932, Sveriges olympiska kommitté, Riksidrottsförbundet, Svenska jägareförbundet, Svenska aeroklubben, och Sveriges ungdoms beredskaps centralråd, samt hedersledamot i Vetenskapsakademien och Krigsvetenskapsakademien.
Idrottsframgångar
Gustaf Adolf vann fälttävlan i de nordiska ryttartävlingarna i Oslo, Norge 1929; sammanlagt tio hinderlöpningar under fyra säsonger samt sextio hederspris. 1929–38 vann han tre fälttävlan, tre dressyrtävlan, och tio hopptävlan. Han var dessutom en framstående steeplechaseryttare. Han ingick i den svenska ryttartruppen under OS 1936 men diskvalificerades där sedan hans häst Aida hade vägrat hoppa över 13:e hindret i prishoppningen.
Han tillhörde den svenska eliten i fäktning med sabel och värja och blev svensk mästare individuellt tre gånger (SM-guld i sabel 1936, 1937 och 1940), och i lag också tre gånger, samt var en duktig skidlöpare. Han tog vidare guldmärke i såväl skytte som fri idrott och militär idrott. Gustaf Adolf kunde i sin idrottsutövning kombinera sport med sitt intresse för friluftsliv. Räknat i priser och utmärkelser är han alltjämt den i särklass mest framstående idrottsmannen bland svenska kungligheter.
Andra fritidsintressen
Utöver idrott var prins Gustaf Adolf mycket intresserad av musik. Han lyssnade ofta på klassisk musik av kompositörer som Ludwig van Beethoven, César Franck och Gustav Mahler, men också på negro spirituals. Gustaf VI Adolfs handsekreterare Carl-Fredrik Palmstierna har i sina memoarer berättat hur prinsen under sina besök i London kunde sitta i timtals i lyssnarbåsen på His Master’s Voices butik på Regent Street och lyssna på den senare musiktypen tillsammans med sin syster prinsessan Ingrid.
Prinsen var också intresserad av trädgårdsskötsel – ett arv från modern – och av friluftsaktiviteter i allmänhet. Han var bland annat, liksom senare hans son, mycket engagerad i scoutrörelsen.
Tjänster i armén
Under beredskapsåren var hans tjänst förlagd till Försvarsstaben, och han hade ett tillfälligt chefskap över kavalleribataljonen i Värmland 1941–42. Gustaf Adolf var omtalat ansvarsfull, initiativrik, rättfram, anspråkslös och plikttrogen, och en bra medarbetare[källa behövs]. Han medverkade i utarbetandet av ordern om ”motstånd i alla lägen” 1942, och skrev utkastet till Om kriget kommer 1943 som skickades ut till svenska hushåll.
1944 var han chef för stabens arméavdelning, som präglades av ett intensivt arbete för att stödja frivilliga norska och danska förband som fanns i Sverige. Detta arbete lade han ner sin själ i, och kämpade aktivt för banden och lojaliteten mellan de nordiska folken. Hans uppgift som arvprins var att följa den neutralitetspolitik som statsminister Per Albin Hansson utfärdat under andra världskrigets första dagar.
1938–47 var den senare avslöjade spionen Stig Wennerström hans adjutant[1].
Relation till Nazityskland
Enligt vissa historiker och författare hade Gustaf Adolf, mer än sin farfar kung Gustaf V, [källa behövs] en vänlig inställning till Tyskland under Adolf Hitler. Journalisten Per Svensson, som skrivit en bok om Gustaf Adolf och dennes relation till Nazityskland, har beskrivit denne som ”med all säkerhet protysk i den meningen att han kände sympati för det gamla kejsarriket”.[2]. Detta, menar Svensson, eftersom han var ”formad i en miljö där det var naturligt att vara protysk”[2]. Även författaren Anna-Lena Lodenius, som skrivit flera böcker om svensk nazism, menar att ”det är uppenbart att han [G.A.] och Sibylla var vänligt inställda till Tyskland under Hitler”.[3]. Från svenska hovet har man dock sagt att man inte känner till att prins Gustaf Adolf någonsin ”uttalat nazistsympatier”[4].
Det förekommer även bilder, tagna den 4 januari 1939, där prinsen ses skänka pengar vid en insamlingskampanj i Berlin till förmån för den årliga nazistiska Vinterhjälpen (”Winterhilfswerk”)[5]. Insamlade medel i denna kampanj gick, enligt Johan Perwe vid Forum för levande historia, delvis till nazistiska krigsinsatser och inkluderade senare tillhörigheter som tagits från människor vid koncentrations- och förintelseläger. Dessa senare händelser kunde ju prinsen dock rimligen inte ha en aning om nästan ett år före kriget.
I Dagens Nyheters ledare 30 april 2006, påpekas att Gustaf Adolfs för tidiga död 1947 innebär att Sverige besparades ”en uppslitande tvist om huruvida landet kan ha en statschef som visat så öppna sympatier för Hitlerriket”.[1]
Journalisten och författaren Staffan Skott tog dock redan 1996 upp frågan om arvprinsens eventuella nazistiska sympatier i sin bok Alla dessa Bernadottar (Albert Bonniers Förlag) och kom till motsatt slutsats: att anklagelserna kunde ”avskrivas”. Bland de indicier och bevis han framlägger finns bland annat utdrag ur brev, dagböcker och liknande från uppsatta personer som var uttalade antinazister, däribland den socialdemokratiske ministern Gustav Möllers hustru Else Kleen och diplomaten Sven Grafström. Han citerar även Herman Görings styvson Thomas von Kantzow, vilken i sin dagbok anteckande att prinsens besök hemma hos Göring (dit denne inbjudits på jakt) blev ett stort socialt misslyckande där värd och gäst inte alls kom överens. Vidare påpekar Skott att den klart antinazistiska tidningen Expressen redan i samband med Gustaf Adolfs död 1947 i en ledare framhöll att ”ryktena” om den avlidnes eventuella pronazism ”utan några som helst omsvep dementerats av ytterst vittnesgilla personer, själva kämpande demokrater”, samt att judiska församlingen i Stockholm höll en minnesandakt för den avlidne.
Inte heller journalisten Björn Fontanders bok om Görings relation till Sverige utpekar prinsen som på något påtagligt sätt nazivänlig, snarare tvärtom då den tar fasta på den ovannämnda sociala kollisionen mellan Göring och Gustaf Adolf.
Uppgifterna i samtida källor om prinsens uppfattning i olika frågor är mycket få. När Gustaf V skrev sin diktamen 19 februari 1940, i vilken han ställde sig bakom statsminister Per Albin Hanssons redan fattade beslut att inte bistå Finland militärt, sa emellertid prins Gustaf Adolf privat att han inte delade sin farfaders uppfattning, vilket torde betyda att han i likhet med sin far ville sända trupper till Finlands försvar mot Sovjetunionen som under denna tid ingick i en allians med Nazityskland.[6] Kungahuset var generellt engelskorienterat och hade sympatier med USA, men känslorna delades inte av Gustaf V. Om prins Gustaf Adolf var tyskorienterad, kände inte statsrådet Karl Gustaf Westman till det 1941.[7]
Död
Den 26 januari 1947 var Gustaf Adolf på väg från Amsterdam till Stockholm. Han reste med en DC-3 tillhörande det holländska flygbolaget KLM. Kapten ombord på flygplanet var Gerrit Johannis Geysendorffer, 55 år, som i slutet av 1920-talet gjort sig känd för KLM:s pionjärlångflygningar mellan Nederländerna och Nederländska Indien (sedan 1949 Indonesien). Klockan 14.55 mellanlandade flygplanet på Kastrup för att byta passagerare. På grund av hård byig vind sattes yttre roderlås på, trots det korta uppehållet. I syfte att spara tid gjordes återstart uppenbarligen utan att använda checklistan. Ingen motoruppkörning utfördes heller. Dessa två misstag gjorde att piloterna inte insåg att någon glömt ta bort roderlåsen till höjdrodret.[8] Resultatet blev att när DC-3:an startade steg planet okontrollerat i en onormalt brant vinkel för att slutligen överstegras och därefter kollidera med marken kl 15.23. Brand utbröt omedelbart, och samtliga 22 ombord omkom. Bland de omkomna fanns även den kända amerikanska sångerskan och skådespelerskan Grace Moore.
Kronprinsessan Louise begav sig genast med bil till Sibylla på Haga för att underrrätta styvsonens hustru om vad som inträffat.
I sin minnesteckning över Gustaf Adolf, skrev generalmajor Carl August Ehrensvärd den 27 januari i Svenska Dagbladet: ”... han var en god svensk man. Ära. Skyldighet. Vilja. De orden karakteriserar honom bäst”. Greve Folke Bernadotte uttalade sig i samma tidning med anledning av bortgången: ”Han sparade sig aldrig, var aldrig rädd om sin värdighet, för oss förblev han alltid en scout bland scouter”. I Dagens Nyheter hyllade tecknaren Rit-Ola den avlidne med ett stramt porträtt iförd fäktardräkt och rubriken En idrottsman är död.
Jordfästningen förrättades i Storkyrkan den 4 februari. Processionen därifrån bevittnades av 100 000 personer, och 12 000 scouter deltog med facklor. Gustaf Adolf gravsattes på Kungliga begravningsplatsen.
Anfäder
Referenser
- ↑ Burling, Ingeborg: Vem är det : Svensk biografisk handbok 1961, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm 1960, sid. 1098.
- ↑ 2,0 2,1 ”Han var med all säkerhet protysk”. Resumé. 2006-03-08. http://www.resume.se/pub/nyhet.asp?art_id=48685.
- ↑ ”Tobias Hübinette: Uppgifterna stämmer”. Aftonbladet. 2006-03-09. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,789874,00.html.
- ↑ ”Kungens far hos Hitler”. Aftonbladet. 2006-03-09. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,789873,00.html.
- ↑ ”Kungens pappa pekas ut som nazist i nätlexikon”. Resumé. 2006-03-08. http://www.resume.se/pub/nyhet.asp?art_id=48668.
- ↑ Krister Wahlbäck och Göran Boberg, Sveriges sak är vår. Svensk utrikespolitik 1939–45 i dokument, bokförlaget Prisma Stockholm 1966, s.46
- ↑ Krister Wahlbäck, Regeringen och kriget. Ur statsrådens dagböcker 1939–41, Bokförlaget Prisma Stockholm 1972, s.150
- ↑ Roderlåset bortglömt, från www.flightsafety.org
Litteratur
- Rådström, Karl Johan: Vår kungafamilj : ett minnesalbum i bild och ord om vår kungafamilj i vardag och fest från 1858 till 1940, Åhlén & Åkerlund, Stockholm 1940.
- Martin, Frank: Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 3, Bonnier, Stockholm 1946.
- Fjellman, Margit: Vår Kung : Sju decennier i Gustaf VI Adolfs liv – en kavalkad i ord och bild, Åhlén & Åkerlund, 1952.
- Kung Gustaf och hans folk : en krönika i ord och bild, Åhlén & Åkerlund, Stockholm 1950.
- Murray, Malcolm: Nilzén, Göran: Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1968, häfte 84.
- Gierow, Karl Ragnar [...]: Gustaf VI Adolf : hela folkets kung, Hemmets journal, Stockholm 1971.
- Lagerstedt, Lars: 100 år med Svenska dagbladet 1884–1984 : ett sekel speglat i tidningssidor, Svenska Dagbladet, Stockholm 1984. ISBN 91-7738-061-4.
- Skott, Staffan: Alla dessa Bernadottar, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1996. ISBN 91-0-056022-7.
- Svensson, Per: Han som aldrig fick bli kung – Berättelsen om Carl XVI Gustafs pappa, Norstedts, Stockholm 2006. ISBN 91-1-301498-6. (förhandsinformation)
Externa länkar
- Tänk om han hade blivit kung, Aftonbladet 24 april 2006
- En typisk Svensson, SvD 24 april 2006
