Från Rilpedia

För seglaren med detta namn, se Stig Wennerström (seglare)

---

Stig Wennerström
22 augusti 1906 - 22 mars 2006
Stig Wennerström
Födelseort	Stockholm, Sverige
Dödsort	Enebyberg, Sverige
I tjänst för	Sverige Mall:Landsdata Sovjetunionen Sovjetunionen
Försvarsgren	Flygvapnet
Tjänstetid	1929-1963 1948-1963 (Spion)
Grad	Överste
Övrigt arbete	Arbete vid UD (1961-62)

Stig Erik Constans Wennerström, född 22 augusti 1906 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 22 mars 2006 i Enebyberg, Danderyd, Stockholms län, var en svensk överste i flygvapnet som var spion för Sovjetunionen mellan ca 1948 och 1963, dömd för landsförräderi 1964.

Innehåll 1 Militär karriär och spioneri 2 Wennerströmaffären 3 Militär karriär 4 Referenser 5 Externa länkar

Militär karriär och spioneri

Stig Wennerström föddes i Stockholm som son till major Gustaf Wennerström och Ester Berggren. Han blev fänrik i flottan 1929, och genomgick därefter flygutbildning. 1936 blev han löjtnant i flygvärnet, 1939 kapten, 1944 major, 1946 överstelöjtnant och 1951 överste. Han var arvprins Gustaf Adolfs adjutant 1938-47. Han var även verksam som lärare vid Flygkrigshögskolan och Kungliga Sjökrigsskolan. ^[1] År 1946 utgavs en bok som han skrivit som rönte popularitet: "Röda vingar : det ryska flyget från tsartid till nutid". Från 1957 fram till gripandet 1963 var han sektionschef vid Försvarets kommandoexpedition.

Under andra världskriget var Wennerström flygattaché med sin tjänst förlagd i Moskva 1940-41. Han tjänstgjorde åter som attaché i den sovjetiska huvudstaden efter kriget, 1949-52, samt även i Washington 1952-57. Detta gjorde honom självklart mycket användbar för den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU, till vilken han rekryterades runt 1948. Under sin "spionkarriär" lämnade han bland annat ut så gott som hela det svenska försvarsupplägget till ryssarna under 1950-talet. Dessutom lämnades stora delar av Draken-projektet ut till Sovjetunionen.

Enligt vissa uppgifter fanns det två högt uppsatta svenska spioner för GRU under 1950-talet. Den ene hade kodnamnet Örnen: det var Wennerström. Den andres kodnamn var Getingen. Den senares verkliga identitet har aldrig riktigt blivit klarlagd.^{[källa behövs]}

Det har långt senare stått klart att Wennerström även avslöjade de svenska signalspaningsflygplanens verksamhet för Sovjet. Mycket talar för att ryssarna 1952 sköt ner en svensk Tp 79 över Östersjön därför att Wennerström berättat om verksamheten med signalspaning över Baltikum. Wennerström erkände aldrig att han avslöjat detta, annat än i ett informellt samtal under en paus i förhören med honom. På det så kallade "snackebandet" bekräftar Wennerström att han berättat för ryssarna om det svenska samarbetet med USA i fråga om det som man uppfattat under spaningen mot Baltikum. Vid ett tillfälle hade Wennerströms sovjetiska kontakt förklarat att "vi har väl inget annat val än att skjuta ner planet". Åtta svenskar fanns ombord när ett sovjetiskt jaktplan i juni 1952 sköt ner en Tp 79.^[2]

Wennerströmaffären

Säpochefen P.G. Vinge har gett en utförlig beskrivning av fallet Wennerström i memoarerna Säpochef 1962-70. Redan 1943 misstänkte den svenska säkerhetstjänsten att Wennerström arbetade för Tysklands räkning och 1947 fanns det indikationer på att han hade ingående kontakter med Sovjetunionen men några påtagliga bevis saknades. Senare har det fastslagits att han verkligen tillhandahöll Nazityskland uppgifter innan de invaderade Sovjet.^[3] I slutet av 1950-talet intensifierades spaningarna mot Wennerström, och hans hemhjälp Carin Rosén värvades som agent för Säpo. Under sin sista tid på fri fot var Wennerström expert i nedrustningsfrågor åt Alva Myrdal; enskilda statsråd var enligt Vinge underrättade om misstankarna redan 1959 och fick noggranna redogörelser om spaningsarbetet. Statsminister Tage Erlander sade efter gripandet att han inte blivit informerad om dessa misstankar mot Wennerström.^[4]

I juni 1963 meddelade hemhjälpen att hon hittat några filmrullar gömda på hans vind. Filmerna visade sig innehålla hemliga handlingar och Wennerström greps några veckor senare, den 25 juni 1963, efter att statspolischef Georg Thulin gett order om gripande. Efter en segdragen process med att få honom att erkänna, dömdes han till livstids straffarbete året därpå.

Efter gripandet blev Wennerströmaffären häftigt uppmärksammad i media. Regeringen beslutade att utreda ärendet, och tillsatte två organ enkom för Wennerström: en juristkommission och en parlamentarisk nämnd. Utredningarna finns publicerade i SOU:erna 1964:15, 1964:17 och 1968:4. Juristkommissionen menade att det på grund av Wennerströms kompetens och placering var mer förvånansvärt att han hade kunnat avslöjas, än att spioneriet kunnat fortgå.^[5] Säpos och regeringen Erlanders hantering av frågan väckte också en politisk debatt i riksdagen, och ledde till en granskning av Konstitutionsutskottet av regeringens utnämning av Wennerström till UD-tjänst. Ledamöterna av KU kunde inte nå majoritet om ett beslut, men genom lottning friades försvarsminister Sven Andersson. Östen Undén fick genom samma förfarande en KU-anmärkning.^[6] Prickningen av Undén ogillades av Första kammaren och Andra kammaren, varmed riksdagen bröt mot rådande praxis när den lades till handlingarna.^[7]

6 oktober 1973 beslutade regeringen Palme att tidsbestämma livstidsstraffet till 20 års fängelse. I praktiken, med dåvarande lag om villkorlig frigivning, innebar regeringens beslut att han efter halva strafftiden (1973) kunde frisläppas. 6 september 1974 beslutade riksdagen att Wennerström skulle få villkorlig frigivning.^[8][9]

Wennerström skrev sina memoarer under senare delen av fängelsetiden (Från början till slutet, Bonniers 1972). Han motiverade sitt agerande med att han därigenom upprätthållit terrorbalansen varigenom han hade verkat för freden, ansåg han.^[10]

Militär karriär

• 1929 - Fänrik i flottan
• 1933 - Löjtnant i flygvapnet
• 1939 - Kapten
• 1944 - Major
• 1944 - hoppar med fallskärm från en B 17 och blir medlem i Caterpillarklubben
• 1946 - Överstelöjtnant
• 1951 - Överste
• 1948–1952 - Flygattaché vid den svenska ambassaden i Moskva
• 1952–1957 - Flygattaché vid den svenska ambassaden i Washington
• 1957–1961 - Arbete vid försvarets kommandoexpedition
• 1961-1962 - Arbete vid UD
• 1964 - Dömd för för grovt spioneri

Referenser

1. ↑ Informationen i detta stycke kommer från Vem är det : Svensk biografisk handbok 1961, "Stig Wennerström", s. 1098, red. Ingeborg Burling, P.A. Norstedt & Söner förlag (Sthlm 1960)
2. ↑ ”Frågor och svar om DC-3:an”. FRA. http://www.fra.se/omfra_faq_dc3.shtml. Läst 12 januari 2008. 
3. ↑ Christopher Dobson och Ronald Payne, Spionernas Vem är det, s.332, Info Books AB Stockholm 1988
4. ↑ Säpo: Säkerhetspolisens inriktning och organisation, SOU 1988:16, Stockholm, s. 55
5. ↑ Säpo: Säkerhetspolisens inriktning och organisation, SOU 1988:16, Stockholm, s. 45-47
6. ↑ Säpo: Säkerhetspolisens inriktning och organisation, SOU 1988:16, Stockholm, s. 55
7. ↑ Tage Erlander, 1960-talet. Samtal med Arvid Lagercrantz, Stockholm: Tidens förlag, 1982, s. 107 f
8. ↑ Anno 72, Stockholm, 1973, s. 36
9. ↑ Anno 74, Stockholm, 1975, s. 33
10. ↑ Christopher Dobson och Ronald Payne, s.334

Externa länkar

• DN: Spionen Stig Wennerström död, Dagens Nyheter 28 mars 2006
• SvD: Spionen Stig Wennerström död, Svenska Dagbladet 28 mars 2006