Fallskärm
Från Rilpedia
Fallskärm är en anordning, som används vid hopp huvudsakligen från flygplan. Den är en utveckling av räddningskärmen, ursprungligen avsedd för att rädda livet på piloter och övrig personal i stridsflygplan, som allvarligt skadats.
Världens första fallskärmshopp med mjuk fallskärm genomfördes av André-Jacques Garnerin 22 oktober 1797; han landade säkert i parc Monceau, Paris, efter att ha hoppat från en varmluftsballong på ca 1000 meters höjd. Han fick senare sin fru Jeanne-Genevieve att hoppa med skärmen, hon blev därmed världens första kvinnliga fallskärmshoppare
Fallskärmens form är antingen en halvklotformig kalott eller rektangulär vinge. I ytterkanten av kalotten är ett antal bärlinor fästade och de löper samman till en sele, som är fastspänd kring flygarens kropp. Under flygning är fallskärmen förpackad i ett fodral, som är fastsatt i selen och det får därigenom en funktion som sitt- eller ryggdyna. Packning för fallskärm för andra användningsområden såsom släppa ner material är packad på andra sätt.
När hopparen lämnar planet utlöses fallskärmen på lämplig höjd. Det kan ske antingen manuellt eller automatiskt. Styrning av fallskärmen kan ske genom användande av skärmens bärlinor eller de styrlinor som finns fästa i skärmens två bakre hörn. De rektangulära skärmarna har avsevärt större styrbarhet än de cirkelformade. I militära sammanhang används fallskärm som ett medel att från luften kunna göra anfall bakom fiendens linjer av s.k. fallskärmsförband (fallskärmsjägare). Vid den typen av luftlandsättningar sker utlösningen av skärmen i de flesta fall automatiskt i samband med att soldaten lämnar flygplanet.
Fallskärmar kan även användas för fällning av materiel från ballonger, flygplan och helikoptrar. Det kan gälla så stora föremål som fordon av olika slag. Det kan då ibland vara nödvändigt att använda flera skärmar.
Den amerikanska rymdfärjan använder fallskärmar för att landa startraketerna i havet. Dessa fallskärmar är världens största och har en vikt av ca 1 ton per styck. Tre av dessa jättefallskärmar används för att landa en vardera av de ca 70 ton tunga raketerna i havet.
Finns även flygplan som Cirrus Design som har inbyggd fallskärm.
Idag är fallskärmshoppning även en sportgren. De största grenarna är formationshoppning, kalottformation, freefly, freestyle, skysurfing, precisionshoppning, men även stilhoppning och speedhoppning förekommer. Svenska fallskärmsklubbar organiseras av Svenska Fallskärmsförbundet och tillhör även frivilligförsvaret.
En variant som inte innefattar flygfarkoster är BASE-hoppning. Denna typ av hoppning innebär att man hoppar från objekt med markkontakt. BASE är en förkortning för Building, Antenna, Span, Earth formations, d v s byggnader, master och liknande, brospann (broar) och marken (klippor).Utrustningen påminner om den som används vid konventionell fallskärmshoppning men är specifikt byggd för de krav som BASE-hoppningen ställer. Den största skillnaden på utrustningarna är fallskärmshoppningens två-skärmssystem där BASE-utrustningen endast består av en fripackad fallskärm. Säkerhetssystemet med två skärmar är ampassad för fallskärmshoppningens högre draghöjd, medan BASE-utrustningen är anpassad för de omständigheter som den speciella miljön ger i form av klippor, hus, konstruktioner och vatten. BASE-hoppningen är en oreglerad sport där förbund och organisation saknas. Hoppningen bedrivs i privat regi av hopparna själva och utbildningen sker privat genom ett lärling- / mästare-system. Ett Svenskt BASE-förbund existerar i en inofficiell mening, men central styrning saknas.
En vanlig missuppfattning är att bromsskärm och fallskärm är samma sak.
