Margaret av Connaught

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Kronprinsessan Margareta (1882-1920). Fotografi från 1910-talet.

Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah (Margareta) av Connaught, född 15 januari 1882 på Bagshot Park, Surrey, England, död 1 maj 1920 på Stockholms slott, var kronprinsessa av Sverige, dotter till hertig Arthur av Connaught (son till drottning Victoria av Storbritannien och prins Albert) och prinsessan Luise Margarethe av Preussen (1860–1917). Hennes smeknamn var Daisy.

Släkten

Margareta var bland ananat kusin med kung George V av Storbritannien, kejsar Wilhelm II av Tyskland, drottning Maud av Norge, drottning Victoria Eugenie av Spanien, kejsarinnan Alexandra av Ryssland, markisinnan Victoria of Milford Haven (mor till drottning Louise av Sverige) och hertig Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha (far till hertiginnan Sibylla av Västerbotten, prinsessa av Sverige).

Familjen

Hon gifte sig 1905 med den blivande Gustaf VI Adolf av Sverige. Mötet mellan makarna ägde rum i Kairo i början av 1905 – med största sannolikhet var detta möte arrangerat och den arbetande kraften bakom detta var troligen prinsens farmor, drottning Sofia, väl medveten om sin sonhustru Victorias allt mer dominerande ställning i familjen. Med en engelska som Gustaf Adolfs hustru, fick drottningen som hon ville. Det antas dock att det från början var meningen, att det var Margarets yngre syster Patricia som skulle bli den svenske prinsens blivande hustru – men prinsen fastnade för Margaret i stället. Frieriet ägde rum bara några dagar efter det första mötet, och bröllopet firades i England i juni på Windsor Castle åtta dagar efter unionsupplösningen. Det sades att Gustaf Adolf och Margareta levde lyckliga och deras familj växte raskt. Arvprinsen Gustaf Adolf föddes 1906, Sigvard 1907, Ingrid 1910, Bertil 1912 och Carl Johan 1916.

Intressen

Margareta var en konstnärssjäl och tyckte mycket om att fotografera och måla. Flera av hennes målningar pryder Drottning Silvias arbetsrum på Stockholms slott.^[1] Margareta hade också ”gröna fingrar” och efter det att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero slott med trädgård i bröllopsgåva la hon och maken Gustaf Adolf ner mycket tid och möda på att få trädgården att blomma igen.

Slutet

I slutet av 1919 fick Margareta bekymmer med öronen, och det skulle visa sig bara vara början. Den trettiosjuåriga kronprinsessan väntade sitt sjätte barn och var i åttonde månaden. Efter ett häftigt sjukdomsförlopp, med elakartade vattkoppor och en svår förkylning, utvecklades varbildning i käkhålorna, och hon drabbades av plötslig blodförgiftning. Trettioåtta år gammal avled den gravida kronprinsessan den 1 maj 1920, klockan 14. Nyheten spred sig snabbt ut till Hjalmar Branting, som just då höll sitt demonstrationstal på Gärdet i Stockholm. Han tog en lång paus och meddelade sedan att ”Vår kronprinsessa är död”. Branting avslutade snabbt talet och skyndade sedan till slottet. Eftersom kronprins Gustaf Adolf var fullständigt nedbruten, anordnades där en så kallad blindkonselj utan regentens närvaro. Det beslöts att meddela kronprinsessans familj i England, länsstyrelserna och främmande makter om dödsfallet. Samtliga ministrar var djupt gripna och när konseljen var slut yttrade Hjalmar Branting: ”Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat.”

Margareta fick först sitt vilorum i Storkyrkan, men gravsattes 1922 på Kungliga begravningsplatsen som hon själv och hennes make själva hade valt ut platsen för. Hon blev också den första som begravdes där.