Williams F1

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Williams

Tävlingsnamn	AT&T Williams
Hemvist	Grove, Oxfordshire, England
Aktivt i F1	1969 -
Stallchef	Sir Frank Williams
Förare	Nico Rosberg Kazuki Nakajima
Testförare	Nico Hülkenberg
Bränsle	Petrobras
Lopp	595   ( 24 maj 2009)
Vunna lopp	113
Pole position	125
Snabbaste varv	131
Konstruktörstitlar	9 (1980, 1981, 1986, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996, 1997)
Förartitlar	7 (Alan Jones 1980 + Keke Rosberg 1982 + Nelson Piquet 1987 + Nigel Mansell 1992 + Alain Prost 1993 + Damon Hill 1996 + Jacques Villeneuve 1997)

Williams F1 är en brittisk formelbiltillverkare med ett formel 1-stall som debuterade i Spanien 1969 och som fortfarande tävlar.

Historik

Sammanfattning

Stallet grundades av Frank Williams 1969 men började inte tävla med egna bilar förrän 1975. Williams etablerade sig som ett mästarstall under 1980- och 1990-talen då man erövrade nio konstruktörsmästerskapstitlar och då sju av stallets förare vann världsmästerskapet.

Williams mörkaste ögonblick var när den fenomenale formel 1-föraren Ayrton Senna omkom strax efter starten i San Marinos Grand Prix på Imola 1994. Det var Sennas tredje tävling för dåvarande Rothmans Williams-Renault.

Efter säsongen 2005 upphörde samarbetet med BMW, som etablerade ett eget stall, BMW Sauber.

Den tidiga karriären

Frank Williams skyddsling Piers Courage sattes i en köpt Brabham 1969. Williams var då chef i sitt lilla privata stall, som dock drabbades hårt då Courage avled efter en hemsk krasch på Zandvoortbanan 1970. Williams fick dock stöd av Philip Morris och kunde 1973 tävla med Iso Marlboro-bilar. Stallet nådde inga större framgångar, men lockade ändå kända namn som Jacky Ickx, Jacques Laffite och Chris Amon. 1976 köpte den kanadensiske oljemiljardären Walter Wolf upp stallet och döpte om det till Wolf. Det hade stora framgångar med Jody Scheckter under 1977, men som sedan upphörde efter ett par misslyckade säsonger. Williamsbilarna syntes inte till på banorna under 1977 och många trodde att historien var slut. Men inför säsongen 1978 hade Williams utsett Patrick Head till teknisk direktör och startade ett nytt stall i Didcot, med många lovande människor som senare blev stjärnor som ingenjörer i andra stall. Han satsade även på Alan Jones ifrån Shadow som förare.

Alan Jones tid

Williams FW06 från 1979.

Frank Williams och Patrick Head förändrade Williamsstallet i grunden. Första säsongen var en uppbyggnadssäsong under vilken Alan Jones nådde en pallplats. 1979 började Williams tävla med två bilar; den andra körd av schweizaren Clay Regazzoni. I Storbritannien kom den första segern genom Regazzoni. Jones följde upp det genom att vinna fyra deltävlingar och körde under hösten enkelt ifrån Jody Scheckter och Gilles Villeneuve i Ferrari, men de hade skaffat sig ett ordentligt försprång under våren och slutade därför först i VM-tabellen, med Jones som trea och Regazzoni som femma. Inför 1980 flyttade Regazzoni till Ensign och Williams anställde Carlos Reutemann som ny förare. Jones lyckades dock förhandla sig till platsen som försteförare och tackade för förtroendet genom att vinna fem deltävlingar på sin väg mot mästerskapstiteln 1980, som var Williams första. Reutemann var dock aldrig något hot och han slutade trea. 1981 var däremot Reutemann sugen på att utmana på allvar. Han vägrade till råga på allt att lyda stallorder i Brasilien! Efter det var han och Jones bittra ovänner.

Williams, och framförallt Reutemann, var helt överlägsna i början. Under andra halvan av säsongen tappade dock båda mark, inte så mycket till den jagande Nelson Piquet i Brabham, utan snarare till Jacques Laffite och Alain Prost. De båda såg ut att kunna hota om VM-titeln, men ingen av dem nådde ända fram. I det näst sista loppet i Kanada föll Jones bort från striden och i Las Vegas, där avgörandet skulle ske, saboterade han för Reutemann genom att tävla med dennes bil, allt enligt sitt försteförarkontrakt. Jones meddelade att han skulle sluta, men kom tillbaka och körde sedan för Arrows och Lola. Reutemann missade mästerskapstiteln med en poäng och i början av 1982 fick han plötsligt nog och slutade. Rykten gjorde gällande att han som argentinare inte ville köra för ett brittiskt stall när Falklandskriget började.

Keke Rosbergs era

Säsongen 1982 kom finländaren Keke Rosberg från Fittipaldi-stallet. Han hade inte hade tagit några poäng där säsongen innan så valet av Rosberg var överraskande. De flesta hade väntat sig Eddie Cheever på platsen bredvid Carlos Reutemann, som slutade efter tre lopp och ersattes av Derek Daly.

Rosberg hängde med överraskande bra i början, men i mitten av säsongen började Didier Pironi och John Watson dra ifrån i toppen. I Tysklands Grand Prix kraschade emellertid Pironi i sin Ferrari och bröt båda benen varefter hans karriär var över. Nu handlade det om Rosberg, Alain Prost och Watson. Rosberg vann det viktiga loppet Schweiz Grand Prix 1982 vilket gav honom ett stort försprång som han förvaltade på bästa sätt och höll undan och vann mästerskapet med fem poäng före Pironi och Watson. Rosberg satte dock ett negativt mästerskapsrekord genom att enbart vinna en deltävling under säsongen! Eftersom Daly misslyckades kom Williams bara fyra i konstruktörs-VM, slagna av Ferrari, McLaren och Renault.

Nigel Mansell i en FW10 under träning i Tyskland 1985.

Säsongen 1983 innebar också den en seger för Rosberg, men den här gången blev han bara femma i förar-VM. De flesta var dock överens om att hans körning i Monaco var säsongens bästa. Säsongen 1984 vann Rosberg enbart i Dallas och slutade åtta i förar-VM. Hans stallkamrat Jacques Laffite hade inte lyckats något vidare varför han fick lämna stallet efter säsongen. Säsongen 1985 var Williams tillsammans med Honda redo för större saker och Rosberg vann två lopp och hans stallkamrat Nigel Mansell lika många. Det räckte till en tredjeplats för Rosberg och en sjätteplats för Mansell i förarmästerskapet. Efter säsongen gick Rosberg till McLaren.

Mansell, Piquet och Honda

Säsongen 1986 kom Nelson Piquet till stallet. Han och Mansell blev snabbt ovänner, på grund av att båda var så snabba och därmed blev bittra fiender på banan. Piquet sjönk så djupt att han hävdade att Mansells fru var ful. Mansell svarade med att dominera under kvalificeringarna. Piquet hängde genom sin jämnhet dock med till slutet av säsongen. Mansell såg ut att vinna mästartiteln när han punktering i finalen. Piquet kom tvåa i loppet och Alain Prost vann därmed förar-VM. Williams tog dock hem konstruktörs-VM.

Säsongen 1987 blev mer lyckad på förarfronten och Piquet kunde vinna mästerskapet, sedan Mansell haft problem med tillförlitligheten och skadat sig under kvalificeringen till Japans Grand Prix. Piquet vann endast tre deltävlingar, men tog sju andraplatser. Nyckeln till Williams framgångar var, förutom chassit, Hondas motorer. Man förlorade dock dem efter säsongen till McLaren, samtidigt som Piquet gick till Lotus.

Några mellanår

Säsongen 1988 hade Williams chockats av Nelson Piquets och Hondas avhopp. Honda ville att Williams skulle anställa Satoru Nakajima, men det vägrade man att gå med på. Toppförarna Alain Prost, Ayrton Senna och Gerhard Berger var redan kontrakterade och därför tvingades stallet leta utanför deras skara. Valet föll på Riccardo Patrese från Brabham. Han var arbetslös eftersom Brabham stod över säsongen på grund av ekonomiska problem.

Williams tvingades använda motorer ifrån Judd, som varken var snabba eller pålitliga och därmed hade Nigel Mansell och Patrese en så gott som omöjlig uppgift. Trots detta lyckades Mansell komma tvåa två gånger. Det var dock hans enda målgångar och han slutade bara elva i mästerskapet, en placering framför Patrese. Mansell var missnöjd med bilen och tvekade inte när han inför säsongen 1989 fick chansen att gå till Ferrari.

Mansell ersattes av belgaren Thierry Boutsen, som kommit fyra i det senaste mästerskapet. Boutsen vann under säsongens två lopp i sin Williams-Renualt. Av förarna var dock Patrese den mest framgångsrike och han slutade trea medan Boutsen blev femma i förarmästerskapet.

Säsongen 1990 var svårare. Williams vann visserligen två lopp men halkade ner till fjärde plats i konstruktörs-VM. Inför säsongen 1991 lockade stallet tillbaka Nigel Mansell och som ersättare för Thierry Boutsen. Den nya bilen med aktiv fjädring var inte så snabb i början, men efter han kunde Mansell vinna fem lopp och Patrese två. De båda slutade tvåa respektive trea i förar-VM.

Total dominans

Säsongen 1992 chockade Williams sina motståndare. Nigel Mansell var fullständigt överlägsen och vann de fem första deltävlingarna, ofta följd av stallkamraten Riccardo Patrese. Den regerande världsmästaren Ayrton Senna var chanslös och använde tiden till att tjata på Frank Williams om en förarplats kommande säsong, vilket även Alain Prost gjorde.

När Mansell hade säkrat sin förartitel lät han bomben falla att han skulle lämna formel 1, därför att Frank Williams fört förhandlingar med andra förare bakom hans rygg. Prost fick till slut Williamskontraktet, medan Senna, på Prosts begäran, blev lämnad utanför. Patrese lämnade efter säsongen stallet, vilket gjorde att Williams testförare Damon Hill kunde ta platsen bredvid Prost.

1993 vann Williams ännu ett konstruktörsmästerskap. Prost körde elegant och stabilt till sig en överlägsen ledning i mitten av säsongen och körde därefter på säkerhet. Prost vann sju lopp och blev världsmästare medan Hill vann tre lopp och slutade trea.

Williams FW16 från 1994.

Sedan slutade Prost och lämnade över platsen öppen för Senna säsongen 1994. Senna tog pole position i de tre första loppen men hade inga poäng. Han kraschade sedan i det tredje i San Marino och omkom efter ett troligt fel på styrningen. Det var ett tungt slag för Williams, som blev åtalade i Italien. Under tiden tappade Hill mark mot den nye stjärnan Michael Schumacher i Benetton, som ett tag ledde med 37 poängs marginal. Tack vare ett par diskvalificeringarr kom Hill i kapp och under de sista loppen kom Mansell tillbaka för att understödja Hill. Damons titeldrömmar tog slut efter att han och Schumacher kraschat i Australien, vilket gav Schumacher världsmästartiteln.

1995 blev ett tungt fall för Williams. David Coulthard, som körde sin första hela säsong för stallet, vann i Portugal. Men Hill, som var stallets främste titelaspirant, föll bort på grund av svaga insatser under slutet av säsongen, vilket gjorde att Schumacher relativt enkelt kunde vinna igen.

Williams gjorde nu klart med Heinz-Harald Frentzen, men berättade inget för Hill. Coulthard tackade nej till ett nytt kontrakt och gick till McLaren. Istället kom Jacques Villeneuve, som kört i IndyCar, och tog platsen bredvid Hill säsongen 1996. Det var Hills stora säsong.

Med Schumacher i en försvagad Ferrari kunde Hill relativt enkelt vinna förar-VM, 19 poäng före nykomlingen Villeneuve. Efter säsongen gav Frank Williams Hill sparken. Hill tog då med sig nummer 1 och gick till Arrows säsongen 1997.

Frentzens första säsong i Williams var inte lyckad. Han tippades som världsmästare, men Villeneuve hade inga problem med honom. Villeneuves enda hinder var istället Schumacher, som kommit tillbaka starkt och ledde inför den sista omgången. Dessa båda kolliderade i en hårnålskurva. Schumacher blev diskvalificerad ur förar-VM, medan Villeneuve rullade i mål som trea och världsmästare.

Efter sju goda år följer några svåra...

Renault drog sig ur och lämnade Williams med 1997 års motorer, som märktes om till Mecachrome. Säsongen blev sedan mycket jobbig för Williams, som bara kunde titta på när McLaren och Ferrari drog iväg i konstruktörsmästerskapet. Williams hade till och med svårt att säkra tredjeplatsen före Jordan och Benetton.

Inför säsongen 1999 lämnade Jacques Villeneuve stallet, medan Heinz-Harald Frentzen fick sparken och bytte plats med landsmannen Ralf Schumacher i Jordan. Williams satsade också på italienaren Alex Zanardi. Schumacher övertygade redan från början, medan Zanardi hade problem. Schumacher tog sammanlagt 35 poäng, vilket var avsevärt bättre än vad Villeneuve nådde säsongen innan. Zanardi däremot blev den förste föraren som kört en hel säsong i Williams utan att ta poäng!

Ett problemfyllt äktenskap

Williams fick säsongen 2000 BMW-motorer men förväntningarna var ganska låga i början. Williams gav inte Alex Zanardi något nytt kontrakt utan erbjöd istället ett till fransmannen Olivier Panis, men han hade redan lovat att skriva på för McLaren, som testförare! Williams var nu inte ens attraktivt för medelmåttiga förare längre!

Britten Jenson Button fick då chansen, som han tog med den äran. Han tog 12 poäng, mot Ralf Schumachers 24 poäng som framstod allt mer som försteförare. Detta hotades dock när den aggressive colombianen Juan Pablo Montoya kom och ersatte Button säsongen 2001. Schumacher tog Williams första seger på fyra år när han vann San Marinos Grand Prix 2001. BMW-motorn hade mest hästkrafter i formel 1, men chassit verkade inte fungera så bra. Williams var därför ohotade på högfartsbanorna, där deras fyra vinster kom. Montoya vann till exempel i Italien, men på de långsamma banorna var Williams helt borta.

Ralf Schumacher i en FW25 i USA 2003.

Säsongen därpå var motorförsprånget borta, men bilen var bättre och Montoya kom trea i förarmästerskapet. 2003 kunde stallet på allvar utmana om mästerskapet och såg ett tag ut att vinna det, men mot slutet av säsongen gick allt fel och Michael Schumacher kunde vinna.

BMW började bli bekymrade och tyckte att Williams byggde för dåliga bilar. När säsongen 2004 startade var bilen riktigt dålig och man skyllde på varandra. Efter säsongen valde både Schumacher och Montoya att lämna stallet och gick till Toyota respektive McLaren. Mark Webber och Nick Heidfeld kom och tog några pallplatser, men förhållandet mellan BMW och Williams var iskallt varefter BMW köpte Sauber.

En ny era?

Säsongen 2006 fick den tidigare Williamsföraren Keke Rosbergs son Nico Rosberg debutera och satte snabbaste varv i sitt första lopp. Förutom det och ett par otroliga lopp av Mark Webber, kom Williams bara åtta i konstruktörsmästerskapet. Bilen var riktigt dålig och man pekade finger åt den unge tekniske direktören Sam Michael. Webber valde att gå till Red Bull och han ersattes 2007 av Alexander Wurz. Cosworths snabba motorer ratades märkligt nog och istället valde man Toyotas. Williams-Toyota slutade dock på fjärde plats i konstruktörsmästerskapet.

F1-säsonger

Segrar     Storbritannien 1979 Tyskland 1979 Österrike 1979 Nederländerna 1979 Kanada 1979 Argentina 1980 Monaco 1980 Frankrike 1980 Storbritannien 1980 Kanada 1980 USA 1980 USA West 1981 Brasilien 1981 Belgien 1981 Las Vegas 1981 Schweiz 1982 Monaco 1983 Dallas 1984 Detroit 1985 Europa 1985 Sydafrika 1985 Australien 1985 Brasilien 1986 Belgien 1986 Kanada 1986 Frankrike 1986 Storbritannien 1986 Tyskland 1986 Ungern 1986 Italien 1986 Portugal 1986 San Marino 1987 Frankrike 1987 Storbritannien 1987 Tyskland 1987 Ungern 1987 Österrike 1987 Italien 1987 Spanien 1987 Mexiko 1987 Kanada 1989 Australien 1989 San Marino 1990 Ungern 1990 Mexiko 1991 Frankrike 1991 Storbritannien 1991 Tyskland 1991 Italien 1991 Portugal 1991 Spanien 1991 Sydafrika 1992 Mexiko 1992 Brasilien 1992 Spanien 1992 San Marino 1992 Frankrike 1992 Storbritannien 1992 Tyskland 1992 Portugal 1992 Japan 1992 Sydafrika 1993 San Marino 1993 Spanien 1993 Kanada 1993 Frankrike 1993 Storbritannien 1993 Tyskland 1993 Ungern 1993 Belgien 1993 Italien 1993 Spanien 1994 Storbritannien 1994 Belgien 1994 Italien 1994 Portugal 1994 Japan 1994 Australien 1994 Argentina 1995 San Marino 1995 Ungern 1995 Portugal 1995 Australien 1995 Australien 1996 Brasilien 1996 Argentina 1996 Europa 1996 San Marino 1996 Kanada 1996 Frankrike 1996 Storbritannien 1996 Tyskland 1996 Ungern 1996 Portugal 1996 Japan 1996 Brasilien 1997 Argentina 1997 San Marino 1997 Spanien 1997 Storbritannien 1997 Ungern 1997 Österrike 1997 Luxemburg 1997 San Marino 2001 Kanada 2001 Tyskland 2001 Italien 2001 Malaysia 2002 Monaco 2003 Europa 2003 Frankrike 2003 Tyskland 2003 Brasilien 2004

Pole position     Storbritannien 1979 Kanada 1979 USA 1979 Argentina 1980 Belgien 1980 Tyskland 1980 Belgien 1981 Las Vegas 1981 Storbritannien 1982 Brasilien 1983 Frankrike 1985 Storbritannien 1985 Sydafrika 1985 Belgien 1986 Kanada 1986 Storbritannien 1986 Australien 1986 Brasilien 1987 Belgien 1987 Monaco 1987 Detroit 1987 Frankrike 1987 Storbritannien 1987 Tyskland 1987 Ungern 1987 Österrike 1987 Italien 1987 Spanien 1987 Mexiko 1987 Ungern 1989 Ungern 1990 Kanada 1991 Mexiko 1991 Frankrike 1991 Storbritannien 1991 Tyskland 1991 Portugal 1991 Sydafrika 1992 Mexiko 1992 Brasilien 1992 Spanien 1992 San Marino 1992 Monaco 1992 Frankrike 1992 Storbritannien 1992 Tyskland 1992 Ungern 1992 Belgien 1992 Italien 1992 Portugal 1992 Japan 1992 Australien 1992 Sydafrika 1993 Brasilien 1993 Europa 1993 San Marino 1993 Spanien 1993 Monaco 1993 Kanada 1993 Frankrike 1993 Storbritannien 1993 Tyskland 1993 Ungern 1993 Belgien 1993 Italien 1993 Portugal 1993 Japan 1993 Brasilien 1994 20px Stilla havet 1994 San Marino 1994 Frankrike 1994 Storbritannien 1994 Australien 1994 Brasilien 1995 Argentina 1995 Monaco 1995 Frankrike 1995 Storbritannien 1995 Tyskland 1995 Ungern 1995 Italien 1995 Portugal 1995 Europa 1995 20px Stilla havet 1995 Australien 1995 Australien 1996 Brasilien 1996 Argentina 1996 Europa 1996 Spanien 1996 Kanada 1996 Storbritannien 1996 Tyskland 1996 Belgien 1996 Italien 1996 Portugal 1996 Japan 1996 Australien 1997 Brasilien 1997 Argentina 1997 San Marino 1997 Monaco 1997 Spanien 1997 Storbritannien 1997 Belgien 1997 Österrike 1997 Japan 1997 Europa 1997 Frankrike 2001 Tyskland 2001 Belgien 2001 Italien 2001 Brasilien 2002 Monaco 2002 Kanada 2002 Europa 2002 Storbritannien 2002 Frankrike 2002 Italien 2002 Monaco 2003 Kanada 2003 Frankrike 2003 Tyskland 2003 Kanada 2004 Europa 2005

Snabbaste varv     Italien 1971 USA West 1978 Kanada 1978 Storbritannien 1979 Italien 1979 Kanada 1979 Argentina 1980 Monaco 1980 Frankrike 1980 Tyskland 1980 Italien 1980 USA 1980 USA West 1981 Belgien 1981 Monaco 1981 Spanien 1981 Tyskland 1981 Nederländerna 1981 Italien 1981 Frankrike 1985 Italien 1985 Sydafrika 1985 Australien 1985 Brasilien 1986 Spanien 1986 San Marino 1986 Kanada 1986 Detroit 1986 Frankrike 1986 Storbritannien 1986 Ungern 1986 Portugal 1986 Mexiko 1986 Australien 1986 Brasilien 1987 Frankrike 1987 Storbritannien 1987 Tyskland 1987 Ungern 1987 Österrike 1987 Mexiko 1987 Storbritannien 1988 Brasilien 1989 Tyskland 1990 Ungern 1990 Portugal 1990 Spanien 1990 Japan 1990 Brasilien 1991 Kanada 1991 Mexiko 1991 Frankrike 1991 Storbritannien 1991 Tyskland 1991 Portugal 1991 Spanien 1991 Sydafrika 1992 Brasilien 1992 Spanien 1992 San Marino 1992 Monaco 1992 Frankrike 1992 Storbritannien 1992 Tyskland 1992 Ungern 1992 Italien 1992 Japan 1992 Sydafrika 1993 San Marino 1993 Monaco 1993 Storbritannien 1993 Ungern 1993 Belgien 1993 Italien 1993 Portugal 1993 Japan 1993 Australien 1993 San Marino 1994 Frankrike 1994 Storbritannien 1994 Tyskland 1994 Belgien 1994 Italien 1994 Portugal 1994 Japan 1994 Spanien 1995 Storbritannien 1995 Ungern 1995 Belgien 1995 Portugal 1995 Australien 1995 Australien 1996 Brasilien 1996 Europa 1996 San Marino 1996 Kanada 1996 Frankrike 1996 Storbritannien 1996 Tyskland 1996 Ungern 1996 Portugal 1996 Japan 1996 Australien 1997 Brasilien 1997 San Marino 1997 Ungern 1997 Belgien 1997 Österrike 1997 Luxemburg 1997 Japan 1997 Europa 1997 Italien 1999 Brasilien 2001 San Marino 2001 Kanada 2001 Europa 2001 Tyskland 2001 Italien 2001 USA 2001 Japan 2001 Malaysia 2002 Brasilien 2002 Kanada 2002 Frankrike 2003 Tyskland 2003 Ungern 2003 Japan 2003 Malaysia 2004 Brasilien 2004 Bahrain 2006 Australien 2009

Andra stall

Williams har också levererat bilar till andra formel 1-stall.

Sponsorer

Stallets sponsorer/partners är Accenture, AirAsia, Allianz, AT&T, Battery, Bridgestone, Dewalt, Hamleys, MAN, ORIS, Philips, Petrobras, PPG, Puma, Qinetiq, Randstad, Rays, RBS, Reuters, SKF och Sparco.

Noter

1. ↑ Summan avser endast de konstruktörspoäng som stallet bidragit med.
2. ↑ Placeringen avser ställningen i VM för aktuell konstruktör.
3. ↑ Endast loppet i Storbritannien 1972.
4. ↑ Föraren startade inte.
5. ↑ Föraren kvalificerade sig inte.
6. ↑ Loppen i Brasilien 1976, Sydafrika 1976 och USA West 1976.
7. ↑ Loppen i Sydafrika 1976 och USA West 1976.
8. ↑ Från och med Spaniens Grand Prix 1981

Källor

• Chicane F1 - Williams

Externa länkar

• formula1.com - teams
• AT&T Williams

v • d • r Formel 1-VM 2009 McLaren Ferrari BMW Renault Toyota STR RBR Williams Force India Brawn 1 HAM 2 KOV 3 MAS 4 RAI 5 KUB 6 HEI 7 ALO 8 PIQ 9 TRU 10 GLO 11 BOU 12 BUE 14 WEB 15 VET 16 ROS 17 NAK 20 SUT 21 FIS 22 BUT 23 BAR