Formgivning

Från Rilpedia

Version från den 27 maj 2009 kl. 12.01 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Svensk brevlåda formgiven av Ragnar Östberg år 1910.

Formgivning eller design är den estetiska och ändamålsenliga utformningen genom en formgivare eller designer av en hantverksmässigt eller industriellt framställd produkt. Design är ett modernare och internationellt brukligt begrepp för formgivning.

Innehåll

Historik

Breton stone age arrowhead.jpg

Formgivning av, genom människan framställda, föremål går hand i hand med önskemålet att förbättra föremålet i fråga. Så är en noggrann bearbetning av en pilspetsstenåldern redan ett tidigt exempel för formgivning, likaså att tillverka denna pilspets senare i brons eller järn. I exemplet med pilspetsen berörs även formgivarens insats. Utöver hantverksskicklighet krävs även att han eller hon måste vara kunnig i att behärska materialet (flinta, brons, järn) och användningsområdet (jakten). Att utföra pilspetsen dessutom "vacker" är säkert ingen slump. Det behövs alltså en tidig form av "tvärvetenskaplig" kunskap. Begrepp som materiallära, funktion, ergonomi och estetik finns redan vid framställningen av en pilspets på stenåldern.

Definition

Ordet design kommer från latin designo (peka ut, bestämma, framställa). "Design" är det engelska ordet med innebörden plan, skiss, ritning. I Sverige har man länge använt ordet "formgivning", att ge form till något. Den svenske produktdesignern Hans Ehrich föredrar själv gärna uttrycket "gestaltning" om den skapande delen av sin yrkesutövning[1]. Genom globaliseringen har dock begreppet "design" blivit mer och mer vanligt även i Sverige [2]. I de följande avsnitten har därför begreppen design och formgivning likställts.

Formgivning orienterar sig vid människan och hennes olika behov. Dessa behov omfattar fysiska och psykiska krav på föremål i vår omvärld för personer eller grupper som skall ha nytta av dessa föremål. Därför präglades i designteorin tidigt begreppet "funktion" som stå i viss kontrast till konst, även om gränsen mellan design och konst är diffus. Exempelvis är arkitektur en form av konstnärlig formgivning, därför har ofta arkitekter och konstnärer även arbetat som formgivare.

I Sverige har det länge pågått en diskussion om designbegreppets bredd. Design kan i bredare mening betraktas som en skapandeprocess som omfattar alla stadier från problemformulering till lösning. Då inkluderas också funktioner som teknik, användarvänlighet, miljövänlighet, utseende, affärslösningar och även marknadsföring.

I en mer begränsad definition betyder design utformningen av gränssnittet mellan produktens funktioner och användaren. Ännu mer begränsat används begreppet för att beteckna ett föremåls utseende eller den del av processen som innehåller element av konstnärligt skapande eller estetiska överväganden. Populärt används ordet också för att beteckna produkter, tjänster eller miljöer med tydligt estetiskt uttryck.

Modern formgivning

Formgivning före 1900

Thonets "Stuhl nr. 14", 1859
Ericssons "Telegraf Serie 800", exempel på ingenjörsdesign
Trapphuset i Maison Horta i Bryssel ritat av Victor Horta
Charles Rennie Mackintoshs "Willow Tearooms" i Glasgow
Simon Gates konstglas, för Orrefors glasbruk 1924, är ett exempel för Swedish grace
1:a klass rökrum i lyxfartyget M/S Kungsholm, Carl Bergsten, 1928
Braun Phonosuper SK 4, här den snarlika efterföljaren SK 61, 1963
Maria Berntsens termoskanna "Quack" för Georg Jensen, 2004
Yngve Ekström med sin "Lamino". Den utsågs 1999 till "århundradets möbel" av svenska folket.
Hans Ehrich och Tom Ahlström (A&E Design) med sin dusch- och toalettstol "clean" för sjukhus och vårdinrättnigar år 1998
London 1851 plakat.jpg

Den moderna formgivningen föds i samband med industrialismens framväxt i England. Man insåg tidigt behovet av att tillverka först en prototyp, som kunde utprovas och förbättras, innan en lång, möjligtvis felaktig, serie gick i produktion. Till en början var det konstnärer som anlitades för denna uppgift och i England kallade man detta nya yrke "modeller". Kring 1840 arbetade i Manchesters textilindustri ca. 500 sådana "modeller". Inom möbelindustrin blev tysken Michael Thonet en av pionjärerna med sina stolar i böjträ under 1800-talets mitt.

världsutställningen i London 1851 frågade sig en grupp formmedvetna människor varför maskingjorda varor var så fula. Kampen mot den fula vardagsvaran hade börjad och engelskmannen William Morris, konsthantverkare och poet, var en av portalfigurerna i kampen mot fula industriellt framställda föremål. Arts and Crafts-rörelsen sprids över Europa[3].

I Sverige startas redan 1845 Svenska Slöjdföreningen (numera “Svensk Form”) som i slutet av 1800-talet under Erik Gustaf Folcker fick en nyorientering mot en mera ändamålsenlig formgivning av vardagsföremål och möbler. Folcker hade inspirerats efter studieresor i England av bland annat William Morris och Walter Cane. Svenska Slöjdföreningen ville slå vakt om kvaliteten på de svenska slöjdvarorna. Hoten ansågs komma från massproduktionen i industrin[4].

Paris 1889 plakat.jpg

Länderna visade gärna upp sina formgivna produkter på nationella eller internationella utställningar, exempelvis i Stockholm 1897 (Allmänna konst- och industriutställningen) och i Paris 1889 (Exposition Universelle 1889) , där Eiffeltornet blev ett synbart tecken på formgivning och fransk ingenjörskonst. Det var inte ovanligt att ingenjören var samtidigt även formgivaren av produkten.

Så fort konstnärer och arkitekter började formge industriprodukter följde dessa även tidens allmänna konstnärliga trender. I Paris hyllades 1889 och 1900 Art Nouveau (den nya konsten), i Nordeuropa även kallad jugendstil. Stilen återfanns snabbt i formgivningen som i Paris’ Metrostationer och i österrikaren Otto Wagners samt belgaren Henry van de Veldes arkitektur och interiörer. I sekelskiftets Skottland utvecklade Charles Rennie Mackintosh tillsammans med hustrun Margaret Macdonald sin alldeles egen stil, en sorts "stram" jugendstil. Hans stolar med extrem höga ryggstöd blev hans bestående kännetecken. I Sverige kom trenderna alltid lite senare och i något svagare uttryck, en av företrädarna för svensk jugend var arkitekten Ferdinand Boberg.

Formgivning 1900-1920

Konstindustriutst 1909 katalog.jpg

Kring år 1900 anlitade industriföretag gärna arkitekter att ge deras produkter en identitet. Tyska arkitekten Peter Behrens engagerades av AEG, han räknas till en av de första professionella formgivarna och skaparen av Corporate design. Han skapade bland annat AEG:s logo, som fortfarande gäller. I Sverige anlitades arkitekten Isak Gustav Clason av Telegrafverket för formgivning av en bordstelefon (1884) och Ragnar Östberg skapade 1910 den välkända gula brevlådan i form av ett hus. I Österrike startas Wiener Werkstätte 1903 och i Tyskland Deutscher Werkbund 1907, alla har gemensamt att de kämpar för förädlade, dvs. av konstnärer eller av konstnärlig skolade människor, formgivna industrivaror.

Även om de flesta moderna designen-pionjärer runt sekelskiftet fanns i Europa, så spelade USA en viktig roll i övergången till den moderna tidens form. Liksom i Europa var det även i USA huvudsakligen arkitekter som stod för omdaningen. En av dessa var arkitekten Frank Lloyd Wright. Han skapade med sin arkitektur så kallade "Gesamtkunstwerke", där byggnaden och (helst) den kompletta inredningen ända fram till porslin, kniv och gaffel var formgiven av honom själv i total harmoni med husets omgivning. I Sverige var Carl Larsson på samma linje, dock bara med sitt eget hem i Sundborn.

I Stockholm visade Konstindustriutställningen 1909 en uppföljning av Stockholmsutställningen 1897, i båda utställningar höll arkitekten Ferdinand Boberg i utformningen. Efteråt framstod utställningen i många avseenden som en pompös, osvensk uppvisning av den etablerade jugendstilen[5]. Först på Hemutställningen 1917Liljevalchs konsthall kommer kravet på den "vackrare vardagsvaran", som formulerades 1919 av Gregor Paulsson. Det satte fart på den moderna svenska designen och på formgivningen av just industriprodukter. Wilhelm Kåge skapade både katalog och porslin till utställningen. Han var även en tidig förkämpe för den stilen som skulle kallas Swedish modern.

Formgivning under mellankrigstiden

Första världskriget var en sorts vattendelare för Europas konst och design. Den lekfulla jugendstilen var inte längre en designrörelse utan mera en modestil, dessutom föråldrad[6]. I Tyskland grundades 1919 Bauhausskolan av Walter Gropius i Weimar, en skola som skulle inspirera hela Europa med sina idéer om form och funktion. Funktionalismen var född. I Sverige dröjde det ända till 1930-talet innan funktionalismen fick sitt genombrott i Stockholmsutställningen 1930. Innan dess följde svenska formgivare den franska trenden med Art Decoratif (art deco), den "dekorativa konsten" som hade lanserats på Parisutställningen 1925 (Exposition Internationale des Arts Décoratfs et Industriels Modernes). I Sverige fick art deco sin alldeles egen stil; Swedish grace även kallad "Swedish modern" eller "20-tals klassicismen", manifesterad i inredningen av kryssningsfartyget M/S Kungsholm (1928), där Carl Bergsten stod för inredningen.

Stockh 1930 1.jpg

Somliga svenska formgivare lämnade aldrig Swedish grace. Josef Frank, österrikaren som var formgivare på Svenskt Tenn, är ett exempel, Carl Malmsten är ett annat. Malmsten fördömde funktionalismen i hårda ordalag. Stockholmsutställningen 1930 tyckte han var ett ”fattigt program”. Utställningens huvudarkitekt, Gunnar Asplund, själv några år tidigare en anhängare av Swedish grace (i Stockholms Stadsbibliotek från 1928), hade nu helt svängd över till funktionalismen och skapat ett internationellt mycket uppmärksammat utställningsområde. De funktionalistiska idéerna för bostäder, inredning och vardagsföremål skulle påverka svensk arkitektur och design långt in på 1960-talet.

I våra grannländer Danmark och Finland var arkitekter som Hans J. Wegner och Alvar Aalto föregångarna för funktionalismens idéer. I april 1939, kort innan utbrottet av andra världskriget, visade USA upp sin egen designmedvetenhet i New York World’s Fair 1939. Utställningen var uppdelat i sju zoner; transport, kommunikation, livsmedel, samhällsstyre, produktion, hälsa och vetenskap. Utställningens tema var ”Att bygga morgondagens värld”[7]. Ett nytt begrepp föddes; industridesign. Den amerikanska varianten av funktionalismen var ”strömlinjeform”. Allt skulle vara strömlinjeformat från ånglokomotivet över bilen till pennvässaren. Den fransktfödde designern Raymond Loewy blev en nästan mytisk gestalt inom USAs designvärld och känd för att kunna sälja sina produkter trots depressionsåren under 1930-talet[8]. Hans mest kända designarbete blev cigarettlogon ”Lucky Strike”.

I den nybildade Sovjetunionen var unga ryska formgivare som Alexandr Rodtjenko och Vladimir Tatlin drivande krafter för en mera radikal, politiskt tolkning av funktionalismen.

Formgivning efter 1945

År 1955 organiserade Svenska Slöjdföreningen H55, en världsutställning i Helsingborg för arkitektur, bostad och formgivning. H55 visade hur Slöjdföreningens gamla krav på den "vackrare vardagsvaran" uppfyllts i en allmän välfärd och demokratisk livsform[9].

H55 Katalog.jpg

Annars spelade Danmark en viktig roll i den internationella utvecklingen av modern formgivning. Danmarks möbeldesign under 1950- och 1960-talen stod för den "nordiska stilen", träslagen i dessa möblar var dock inte alls nordiska. Det var exotiskt teak med mjuka, rundade former som gällde. Bredvid enskilda formgivare som Arne Jacobsen, Finn Juhl, Hans J. Wegner och Herbert Krenchel, uppträdde nu även hela företag med ”designmedvetenhet” som policy, till exempel Georg Jensen och Bang & Olufsen. Även i andra länder fanns denna trend. Många företag anställde egna formgivare eller anlitade utomstående designers som Alessi i Italien med Philippe Starck, Michael Graves och Richard Sapper, elektronikfirman Braun i Tyskland med Hans Gugelot och Dieter Rams, de skapade designikoner som rakapparaten Sixtant och radiogrammofonen SK 4. Japanska Sony, som först kopierade europeisk design, visade med sin Walkman från 1979 att man kunde gå egna vägar. I Sverige kan nämnas IKEA som mest haft egna möbelformgivare anlitade Jan Dranger och Johan Huldt och sedan 1980-talet även anlitar fristående designer som Thomas Sandell och Tord Björklund. Ett annat exempel är möbelföretaget Källemo i Värnamo som räknar John Kandell och Mats Theselius till sina formgivare.

I takt med en allt mer komplexare sammansättning och produktion av artefakter, började även en specialisering inom formgivningen. Bredvid industridesign eller produktdesign som föddes på 1940-talet i USA, uppstod nu bland annat grafisk design, kläddesign, textildesign, möbeldesign, fordonsdesign som helt egna designgrenar. Dessa discipliner har visserligen funnits före 1945 dock då arbetade formgivare inom flera av dessa specialområden samtidigt.

Formgivning och design i Sverige idag

Ofta slår sig flera designer ihop i ett designkontor. A&E Design, ett av Sveriges äldsta företag inom produktdesign, grundades 1968 av Tom Ahlström och Hans Ehrich och har blivit internationellt känt för sina handikappanpassade föremål. Ett annat är Ergonomidesign i Stockholm, grundat 1969, som arbetat med bland annat luftverktyg, kabin-kannor för flyget, babyföremål och många olika hjälpmedel för reumatiker.

Utbildningen till designer sker på högskola och det finns flera olika inriktningar att välja. En formgivare kan erhålla skydd för sin design genom ansökan (registrering) hos PRV för Sverige eller hos Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) för EU.

Några kända svenska formgivare är bl.a.: Elsa Gullberg (textildesign), Sigvard Bernadotte (industridesign),Katja Geiger (kläddesign), Simon Gate (glasdesign), Hans Krondahl (textildesign), Wilhelm Kåge (keramikdesign), Stig Lindberg (keramik- och industridesign), Yngve Ekström (möbeldesign), Carl-Arne Breger (industridesign), Sixten Sason (industridesign), Ralph Lysell (industridesign), Astrid Sampe (textildesign), Gudrun Sjödén (kläddesign), Hans Ehrich (industridesign) och Maria Benktzon (industridesign).

Utbildning i Sverige

Sverige förfogar över flera utbildningsplatser för blivande designer. I Sverige infördes en ny utbildnings- och examensstruktur i enlighet med Bolognaprocessen i samband med den så kallade högskolereformen 2007, då den nya högskoleförordningen trädde i kraft.

Högskolan för design och konsthantverk, HDK, vid Göteborgs universitet, Konstfack i Stockholm, Textilhögskolan vid Högskolan i Borås och Designhögskolan i Umeå erbjuder Masterexamen i design (Master of Fine Arts in Design). Man kan även ta sin Kandidatexamen i design (Bachelor of Fine Arts in Design) vid ovanstående skolor.

Lunds Universitet, Växjö Universitet, Kalmar Universitet, Malmö Högskola, Beckmans, KTH, Chalmers Linköpings universitet erbjuder endast Kandidatexamen i design (Bachelor of Fine Arts in Design).

Olika designdiscipliner

Några designutmärkelser

Litteratur och källa

  • Design, 1900-talets pionjärer, Albert Bonniers förlag, 2000
  • Design förr och nu, LL-förlaget,2005
  • Form genom tiden, specialnummer av FORM, 1992
  • Tanken och handen, Konstfack 150 år, Page One Publishing AB, 1994
  • Svensk Industridesign, en 1900-talshistoria, Norstedts, 1997
  • Industrial Design A-Z, Taschen GmbH, Köln, 2000
  • 1900-2002, Svensk form, internationell design, Bokförlaget DN, 2002
  • The Design Encyclopedia, MoMA, New York, 2004. ISBN 0-87070-012x
  • The Lunning Prize, Nationalmuseum, kat.489, Stockholm 1986.ISBN 91-7100-297-9
  • 34 Scandinavian Designers,(S.E. Möller), Copenhagen 1967.
  • Design since 1945, (ed. Hiesinger, K.& Marcus, G.), Philadelphia 1983.

Noter

  1. Samtal av Holger Ellgaard med Hans Ehrich den 2006-06-22
  2. Design förr och nu, s. 19
  3. Form genom tiden, s. 31
  4. Form genom tiden, s. 48
  5. Formgenom tiden, s. 54
  6. Design, 1900-talets pionjärer, s. 42
  7. Design, 1900-talets pionjärer, s. 118
  8. Design, 1900-talets pionjärer, s. 120-121
  9. Formens rörelse, jubileumsutgåva Svensk Form 150 år, 1995, sida 11

Externa länkar

Personliga verktyg