Elsa Gullberg
Från Rilpedia
Elsa Gullberg, född 14 mars 1886 Malmö, död 1 mars 1984, var en svensk inredningsarkitekt och textilformgivare.
Elsa Gullberg utbildade sig på studieresor i Tyskland och Österrike. Där kom hon i kontakt med den radikala Deutscher Werkbund-rörelsen och Wiener Werkstätten. Även i Sverige fanns dessa nya, estetiska strömningar, där Gregor Paulsson 1919 myntade begreppet "vackrare vardagsvara" med krav på konstnärlig utformade, massproducerade vardagsföremål.
1917 Engagerades Elsa Gullberg av Svenska Slöjdföreningen (numera Svensk Form) att omsätta dessa idéer, första resultat av detta samarbete blev Hemutställningen 1917 i Liljevalchs konsthall på Djurgården. Utan hennes insatser hade varken Wilhelm Kåge kommit till Gustavsbergs porslinfabrik eller Edward Hald till Orrefors glasbruk.
År 1927 startade Gullberg företaget "Elsa Gullbergs Textil och Inredningar AB" som räknas till Sveriges första moderna inredningsföretag. Hon förenade svensk hemslöjdstradition med industriell producerade produkter. Resultatet blev en lång rad textiler som möbeltyget "Flamviggar" (1927), bordsduken "Prickduken" (1934) och tygtryck "Liljor" som visades på världsutställningen i New York 1939. Gullberg deltog även i många offentliga projekt, bl.a. Stockholms konserthus (1925), M/S Kungsholm (1928), Göteborgs rådhus (1937) och Malmö Stadsteater (1944).
Källor
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
