Londonutställningen 1851

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Illustration av interiören av Crystal Palace under världsutställningen

Londonutställningen 1851, eller The Great Exhibition of works of Industry of All Nations som den hette (ibland förkortat The Great Exhibition), var världens första världsutställning som slog upp sina portar den 1 maj 1851 i den för utställningen nybyggda Crystal Palace i Hyde Park i London. Utställningen öppnades av Drottning Victoria och omfattade cirka 14 000 utställare från 94 länder från Storbritannien och dess kolonier, Europa och USA. Utställningen pågick i sex månader och besöktes av över 6 miljoner personer. Utställningen blev det stora genombrottet för det moderna expomediet.

Historik

Arkitektritning av utställningsytan.

För att kunna finansiera utställningen hade en kunglig kommitté tillsatts med statliga ekonomiska garantier. Utställningshallen byggdes med för sin tid enorma mått i helt ny teknik. På en yta av 564 x 124 meter byggdes på rekordtid i glas och gjutjärn en 20 meter hög utställningshall med samma teknik som man byggt växthus. Den fick namnet Kristallpalatset, på engelska Crystal Palace, efter sina 270 000 glasskivor. Som mest rymde den 93 000 besökare. Kristallpalatset blev en sinnebild för den moderna tiden som återkom i romaner och blev kopierad över hela Europa.

Målgruppen för utställningen var den uppåtsträvande medelklassen och tilltänkta köpare främst de mer välbärgade. Men andra fattigare besökare kom också, särskilt dagar med extra lågt inträde. De varor som ställdes ut var moderna och dyra uppdelade i avdelningar för maskiner, fabriksvaror, råvaror och konsthantverk som alla länder måste bidra med. Till hälften upptogs utställningen av England och dess kolonier och resten upptogs av andra länder. Antalet utställare var mycket stort och konkurrensen stor om att få utrymme, till exempel hade Frankrike 1 760 utställare. Sammanlagt ställde 13 937 olika företag ut sina varor.

Sveriges deltagande

Också Sverige var representerat, i en ganska blygsam skala men fick beröm för sina järnprodukter. Fredrika Bremer som besökte utställningen skrev om den svensk-norska avdelningen:

En startpunkt

• Bland utställarna var tyska koncernen Kruppkoncernen som fick stor internationell uppmärksamhet vilket blev upptakten till deras stora expansion som metallindustri och vapentillverkare.
• Strävan att i utställningsmontrarna ha en nationell identitet blev efter London 1851 ett centralt inslag i varje internationell utställning.
• Massturism fick ett uppsving. Den unga resebyrån Thomas Cook kunde arrangera resor för 165 000 personer till utställningen. Mängder av sidoarrangemang med kulturföreställningar ordnades.
• Kristallpalatset blev så populärt att det plockades ner och sattes upp igen i Sydenham där det blev centrum för en nöjespark.
• Seglingstävlingen America's Cup fick sin början i anslutning till utställningen.
• Överskottet efter arrangemanget blev så stort att det blev grundplåt för tre nya stora museer, Victoria and Albert Museum, Science Museum och Natural History Museum som alla byggdes i samma område söder om utställningen intill Imperial Institute.

Protester

Utställningen orsakade också protester. Stora almar skulle huggas ner för att ge utrymme åt Kristallpalatset. Opinionen blidkades genom att byggnaden blev så stor att ett träd kunde bli stående kvar inne i glashuset. Konservativa var rädda för att det skulle komma så många besökare att de förvandlades till en revolutionär mobb men blev inte sannspådda. Karl Marx såg utställningen som ett emblem för den kapitalistiska varufetischismen och blev mer sannspådd. Kristallpalatset blev en symbol för den viktorianska eran. Men framförallt blev utställningen startskottet för den moderna tidens upplevelseindustri.

Referenser

Källor

• Omfattande hemsida om världsutställningen i London 1851 med många källor
• Jeffrey Kastner, National Insecurity, Cabinet, #22, 2006

Externa länkar