Varberg
Från Rilpedia
- Den här artikeln handlar om tätorten Varberg. För kommunen Varberg, se Varbergs kommun.
| Varberg Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
||||
| Läge | ||||
| Landskap | Halland | |||
| Län | Hallands län | |||
| Kommun | Varbergs kommun | |||
| Folkmängd(2007) | 27 059 invånare | |||
| Area(2005) | 1 316 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 10 feb 2009) | ||||
Varberg är en tätort (stad) och centralort i Varbergs kommun i Hallands län.
Varberg är en turist- och handelsstad med hamn och färjeförbindelse med Grenå i Danmark.
Varberg är enligt dess turistbyrå en av Europas främsta kurortsstäder med bland annat Varbergs Kurort Hotell & Spa och det berömda kallbadhuset vid fästningen[2].
Varberg är bland de främsta vindsurfingställena i Europa med säsong hela året, förutom en till två månader på vintern.
Om Varberg skrev Esaias Tegnér följande i ett brev daterat 19 juli 1826, vilket använts i kommunens marknadsföring:
| ” | Varberg utan all fråga är det fulaste ställe i Sverige; det är Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och salt vatten och skrivsand. | ” |
I Nordisk familjebok står det att staden ligger i "en något bruten, men skoglös och föga vacker slättrakt, begränsad af nakna berg".
Innehåll |
Historia
De äldsta beläggen för staden är ett brev från 1343 då staden benämns "Getakärr". Platsen Getsjö är däremot omnämnd tidigare då Saxo Grammaticus nämner den i samband med Slaget vid Nissan 1062. Arkeologiska utgrävningar antyder att Getakärr började byggas under andra halvan av 1200-talet. Det har även spekulerats i att Gamla Köpstad var en föregångare till staden, men det är på grund av bristen av arkeologiskt- och källmaterial svårt att bedöma.
Varbergs fästning anlades i slutet av 1200-talet. Den kom under början av 1300-talet att fungera som centrum för ett halvt självständigt rike skapat av de förläningar Erik Magnusson och Ingeborg Håkonsdotter hade i Bohuslän, Västsverige och Halland.
Vid 1400-talets början antogs namnet Varberg (Vardberg eller Vårdkasberg) efter berget där Varbergs fästning ligger, ursprungligen en borg anlagd på 1280-talet. Under 1400-talet grundas Ny Varberg norr om staden. Getakärr kallas då Gamla Varberg och mister 1578 sina stadsrättigheter. Förhållandet mellan de bägge städerna präglades sannolikt av kamp om kontrollen av handeln i området. Ny Varberg anlades där vägar från Västergötland och Småland möter Via Regia(?). Staden låg omkring 700 meter inåt land och för att kunna fungera som hamn anlades en kanal ut till havet. Ny Varberg var knuten direkt till kungen, medan Gamla Varberg troligen kontrollerades av den lokale länsherren.
På ett något större plan konkurrerade Varberg i sin tur med Nya Lödöse och senare Göteborg. Framför allt längs de gamla vägarna mot Jönköping respektive längs viskadalen i rikting mot Borås hade Varberg sedan gammalt goda förbindelser.
Ett karmelitkloster grundades i Ny Varberg mellan 1462 och 1997. Det stängdes i samband med reformationen 1531-1532.
Ny Varberg förstördes av svenskarna 1565 under Nordiska sjuårskriget. Den övergavs efter att åter ha blivit skövlat under Kalmarkriget 1611-1612. Varberg flyttade nu till ett ställe i närheten av fästningen kallat "Varberg på platsarna", där det blev kvar till 1666, då staden efter att ha brunnit ner flyttades till sitt nuvarande läge.
Under 1700-talet skedde satsningar på tegelbruk, olika former av klädtillverkning samt tobaksspinnerier. De kom dock i allmänhet att inte slå särskilt väl ut och Varberg kom, liksom övriga Halland, att industrialiseras relativt sent. En betydande orsak till problemen för etableringarna var att Varberg 1767 drabbades av en mycket omfattande stadsbrand.
Varberg passerades under 1800-talet av Halmstad som länets största stad. Industrialiseringen började på allvar på 1880-talet. Varberg-Borås Järnväg invigdes 1880 och Västkustbanan nådde staden 1885 och stod färdig 1888.
Från 1870-talet började utvinning och export av gatsten. Under 1880-talet började fisket ta fart i Varberg med omnejd, till stor del orsakat av att Hushållningssällskapet betalade ett fiskelag från Råå för att de skulle flytta till Varberg, där deras metoder fick spridning.
Stadsbild
.jpg)
Gatunätet i centrala Varberg är rätvinkligt, och ritades upp då staden flyttades till sitt nuvarande läge efter branden 1666. Ursprungligen bestod staden av låg trähusbebyggelse. Efter stadsbranden 1767, då bland annat stadens träkyrka förstördes, uppfördes den nuvarande kyrkan i sten. Kyrkan ligger norr om torget. Här ligger också stadshotellet, det gamla sparbankshuset och ett äldre rådhus som idag inrymmer Ungdomens hus. I samma kvarter som det gamla rådhuset ligger en nyare fastighet där Nordea har ett kontor.
På torget bedrivs torghandel varje onsdag och lördag året runt. Sommartid är torgmarknaden välbesökt av turister. Här säljs bland annat fisk, blommor och hantverk. Särskilt unikt är den så kallade "klutahandeln" på den del av torget som ligger närmast kyrkan. Här såldes förr bara textilier.[3] I december månad finns på torget en isrink, sponsrad av Gothia Finiancial Group, där man får åka skridskor gratis.
Torget är belagt med gatsten. Den nuvarande stenläggningen lades 1937, och ersatte då en äldre beläggning av kullersten. Samtidigt placerades skulpturen Badande ungdom av Bror Marklund i en fontän på torget, och den så kallade "brännvinsringen" flyttades till sitt nuvarande läge i den lilla parken Esplanaden. Brännvinsringen är en blomsterplantering omgärdad av ett cirkelrunt staket i gjutjärn och med en vackert ornamenterad gatubelysning med flera lyktor i mitten. Namnet kommer av att den skänktes till staden av Varbergs brännvinsbolag.
De flesta gatorna i centrala Varberg är belagda med gatsten. Fem gator går genom staden i nord-sydlig riktning, från väster: Västra vallgatan, Kungsgatan, Drottninggatan, Östra långgatan och Östra vallgatan.
Västra vallgatan är hårt trafikerad, även om kommunen försöker avlasta den genom att leda genomfartstrafik öster om stadskärnan via Västkustvägen och Österleden. Större delen av Kungsgatan och en del av Drottninggatan är gågata. Gatorna kantas av butiker, caféer och restauranger, som sommartid har välbesökta uteserveringar. Östra långgatan och Östra vallgatan är enkelriktade i nordlig respektive sydlig riktning.
Bebyggelsen i centrala Varberg är en blandning av hus från olika perioder. Dels finns äldre trähusbebyggelse i en eller två våningar, som staden ursprungligen bestod av. Efter den stora stadsbranden 1863, då större delen av stadens trähusbebyggelse utplånades, ritade Varbergs förste stadsarkitekt, Frans Jacob Heilborn, ett flertal tvåvåningshus i mer brandsäkra material som sten och tegel, för att förhindra en ny brand. Byggnadsordningen från 1864 tillät endast stenhus runt torget, men i resten av staden var det inte ett krav. Dessutom finns i Varberg flera nyare hus i två eller tre våningar, som uppförts då äldre bebyggelse rivits.
Norra förstaden
Norra förstaden kallas ibland den norra delen av centrum, närmare bestämt norr om Norra vallgatan. Denna gata är en av de allra minsta i Varberg, och går genom kvarteren Garvaren och Postmästaren. I kvarteren Berget och Lagmannen har gatan försvunnit när byggnaderna blivit fler. Den lilla del av Norra vallgatan som finns kvar, bara drygt 100 meter, har delvis en mer ålderdomlig beläggning av kullersten, och vid den ligger flera äldre trähus.
Norra förstaden präglas av väldiga lövträd och stora institutionsbyggnader. Stadsdelen genomkorsas i väst-östlig riktning av tre gator: Engelbrektsgatan, Eskilsgatan och Magasinsgatan.
Vid Engelbrektsgatan ligger bland annat Varbergs Teater, en av de bäst bevarade teatrarna från slutet av 1800-talet i Sverige, och det gamla läroverket i rött tegel från 1894, som sedan 1960-talet fungerar som stadshus. Också elementarläroverket för flickor, även det i rött tegel och invigt 1900, inrymmer idag delar av den kommunala administrationen.
Varbergs järnvägsstation, som till skillnad från de flesta av SJ:s stationer inte är ritad av Adolf W. Edelsvärd utan av Adrian C. Peterson, då Varbergs station beställdes av det privata företaget Göteborg-Hallands Järnväg, ligger på andra sidan av Västra vallgatan.
Österut från järnvägsstationen – norr om Engelbrektsgatan – går Eskilsgatan, som ursprungligen var tänkt att bli en paradgata. Gatan kantas av figurklippta träd. De dominerande byggnaderna är de så kallade Tvillinghusen i nyrenässans, spegelvända mot varandra på varsin sida av gatan. De är uppförda omkring år 1890.
Längre norrut går Magasinsgatan parallellt med Eskilsgatan. Här är Ternellska huset den mest framträdande byggnaden.
Platsarna
Platsarna ligger i västra delen av centrum, på klippan ovanför det gamla stenbrottet, med en vacker utsikt över Kattegatt. Det är Varbergs äldsta del; här låg staden innan den brann ner 1666 och flyttades till sitt nuvarande läge. Efter branden användes Platsarna som jordbruksmark, innan området bebyggdes igen på 1880-talet när Varberg expanderade. Platsarna hade förr lägre social status, och att vara "platsapojke" eller "platsatös" ansågs inte fint.
Många av husen på Platsarna är från slutet av 1800-talet. Det mest framträdandet är det så kallade "Slottet" i trä. Det byggdes 1884 som flerfamiljshus för arbetare, och är försett med ett karakteristiskt hörntorn.
På Platsarna finns också en missionskyrka i trä från 1906. Den fungerar idag som vandrarhem.
Södra villastaden
Södra villastaden har kallats Varbergs Djursholm, och i likhet med den exklusiva Stockholmsförorten består bebyggelsen av stora, individuellt utformade villor. Södra villastaden omfattar i princip bara tre kvarter, men med arkitektur som avsevärt skiljer sig från omgivningarna.
Hejlska villan uppfördes 1904 för stadsfiskal Samuelsson, ritad av Gottfrid Ljunggren. Huset har hörntorn, verandor, burspråk och balkonger. Den mörkbruna fasaden ger på bottenvåningen en illusion av horisontella timmerstockar, på övervåningen av överlappande träspån. Läkarfamiljen Hejl flyttade in i huset 1945, därav namnet. Huset byggdes om till flerfamiljshus på 1990-talet, och fick år 1999 Hallands Museiförenings diplom för god byggnadsvård.
Jobsonska villan är ritad 1917 för köpmannen och vicekonsuln Donald Jobson av K. Hansson. Den väldiga villan i två våningar med vindsvåning har en putsad fasad och vilar på en grund av natursten.
Kindvallska villan är ritad 1913 för bokhandlare Kindvall av Yngve Rasmussen och Karl M. Bengtsson. Den vita villan har ett brutet och valmat tak, täckt av svarta glaserade takpannor.
Villa Willner ritades på 1910-talet för kronofogde Emil Willner av Gottfrid Ljunggren, i stramare form än Hejlska villan. Huset har brutet tak. Under åren har fasaden förändrats och en tillbyggnad i mexisten gjorts.
Villa Wäring är samtida med villa Willner, och också den ritad av Gottfrid Ljunggren. Huset beställdes av folkskollärare Henning Holmberg. Det är ett av de bäst bevarade husen i området.
Det finns ytterligare några stora villor i området, däribland Havsborg från 1910-talet.
I området ligger också Rosenfredsskolan som idag inrymmer den kommunala kulturskolan och eleverna på estetiska programmet på Peder Skrivares skola.
Getterön
Getterön är en ö, som efter vägens anläggning 1937 räknas som halvö, ett bad- och fritidsområde med viss fast befolkning. Ön lär ha varit beväxt med ekar, som samtliga fälldes och användes för båtbyggen. Här låg i gamla tider inte mindre än 25 torp, lydande under Lindhovs gård. Nu finns här en marina (småbåtshamn), flygfält och campingplats. Längst ut ligger naturreservatet Västra Getterön, i folkmun kallat Gubbanäsan. Intill naturreservatet ligger DHR:s vandrarhem i ett större hus som byggdes beredskapstiden.
Apelviken
Apelviken är ett bad- och fritidsområde med många stugor och viss fast bebyggelse. På Apelvikshöjd och i sluttningen mot havet finns ett antal större fastigheter. Apelviks- och Ullebovägarna har äldre villabebyggelse.
Breared
Breared är en stadsdel i södra delen av Varberg, avgränsad av Västkustvägen och Österleden. Tillfart sker från Västkustvägens rondeller vid Sörse och Ranelid eller från Österleden. Äldre Varbergsbor känner området som Môsen. Här finns i en växande bebyggelse av höghus, radhus och villor. Ett större äldreboende finns vid Kalkstensgatan. Området som expanderar snabbt, och saknade länge affärer och annan service. I områdets södra del kommer 2009 Breareds torg att stå klart, med bland annat saluhall, livsmedelsbutik, vårdcentral och folktandvård.
Brunnsberg
Brunnsberg i norra delen av Varberg har ett flertal stora hus med hyres- och bostadsrätter, byggda från början av 1950-talet av dåvarande Stiftelsen Hyresfastigheter (nu Varbergs Bostad AB) och Riksbyggen, cirka 4 000 personer bor här. Brunnsbergsskogen planterades omkring sekeskiftet 1900, där det tidigare endast fanns ljung och enbuskar. Mitt i skogen ligger tjärnen "Svarta havet", som kalla vintrar används för skridskoåkning. Området lär ha namngetts efter en man vid namn Bruhn, som bebodde landeriet vid nuvarande Brunnsbergsrondellen. Landeriet har anor från början av 1700-talet, den vita byggnaden intill Västkustvägen ritades 1867 för häradshövdingen Jonas Johnson. Tillsammans med ett par uthus från slutet av 1800-talet finns den med i den kommunala bevarandeplanen. I området finns Tallvägen och Granvägen, den senare med med anslutning till Gödestadsvägen i söder och Monarkrondellen vid Västkustvägen. Träningsplan för fotboll, samt basket- och boulebanor finns tillgängliga för allmänheten. Brunnsbergsskolan (F3-skola och fritidshem), Kärnegårdens förskola samt Brunnsbergskyrkan kompletterar bilden av denna stadsdel.
Håsten
Håsten ligger i Varbergs östra del. Området är bebyggt sedan 1970-talet. Här finns cirka 1 000 lägenheter, fördelade på radhus och villaliknande småhus med trädgårdstäppa. Håsten har även ett litet torg bestående av Postkontor, Mataffär, Bensinstation, Grill samt två kyrkor: Håstenskyrkan och Solyckan.
Hästhaga
Hästhaga i söder har blandad bebyggelse, stora hus med hyres-och bostadsrätter samt längs Bandholtzgatan en så kallad gräddhylla med exklusiva villor.
Karlberg
Karlbergsområdet är ett villaområde söder om Trädlyckevägen och gränsande till Håsten. Bebyggt sedan början av 1970-talet. Här finns Furubergssskolan, Peder Skrivares skola och Träslövs idrottsplats (Östervi).
Lugnet
Lugnet och Barnabro i stadens nordligaste del har blandad äldre och nyare bebyggelse längs ett flertal smågator, samtliga åtkomliga från Lindbergsvägen.
Mariedal
Mariedal är ett villaområde väster om Kattegattsvägen.
Norrdal
Norrdal i nordvästra delen av Varberg är byggt kring Göteborgsvägen och angränsande gator. Här byggde Svenska Cykelfabriken Monark sin nya fabrik 1926. *Tranelyckan är området söder om Träslövsvägen, avgränsat av Gamla Påskberget och Påskbergsskogen.
Stenåsa/Äckregården
Stenåsa/Äckregården i stadens nordöstra del ligger mellan Brunnsberg och norra Håsten. Området gränsar till Äckregårds- och Gödestadsvägarna. Skär också in det det nya Håstensområdet med grönsakshandel, blomster- och djuraffär, liksom med de nya parhusen vid Galgbergsgatan. Äckregården var namnet på bondgården som låg intill och söder om Håstensskolan, där man nu har cykelparkering.
Sörsedammen
Sörsedammen (oftast bara kallat Sörse) ligger i sydost, avgränsat av Västkustvägen och gamla Rikstvåan, nu sammanbyggd med Almers väg. Byggnationen här sammanföll med starten av Varbergs sjukhus, som invigdes 1972. Här fanns tidigare ett strövområde med bandyspel och "allmänhetens åkning" vintertid, promenader och även någon internationell motocrosstävling på sommaren.
Trädlyckan
Trädlyckan ligger mellan Trädlyckevägen och Magasinsgatan. Här finns ett flertal större hus med bostadsrätter.
Träslöv
Träslöv i öster inkorporerades med Varbergs kommun 1952. Under delar av 1970-talet, 1980-talet och 1990-talet har det vuxit upp villaområden i den västra utkanten av Träslöv, östra sidan av Österleden.
Ekonomi
Industri och näringsliv
Varberg är en av Sveriges mest besökta sommarstäder och har en stor del av sitt näringsliv riktat mot turism. Staden är en av de viktigaste spa- och kurorterna i Sverige, med bland annat Comwell Varbergs Kurort vid Apelviken och Varbergs stadshotell med Asia spa i centrum.
Dessutom finns det berömda kallbadhuset och ett varmbadhus invigt 1925. Kurortsverksamheten inleddes redan på 1800-talet.
 Varbergs varmbadhus |
 Varbergs kallbadhus |
 Kallbadhuset omkring år 1900 |
Tidigare hade staden en betydande tillverkning av Monark- och Crescent-cyklar vid Monark-Crescent AB (nuvarande Cycleurope).
I Varberg finns även Sveriges största skoimportörer och -grossister med över 20 företag i branschen. Bland de största kan nämnas Nilson Group, Sveriges största skodetaljistföretag, och Vagabond, som båda har huvudkonor i staden. Tillverkningen sker dock i lågkostnadsländer i Fjärran Östern.
Nordens största kraftverk, Ringhals kärnkraftverk, är beläget 20 kilometer norr om Varberg. Ringhals har över 1 200 anställda och är en stor arbetsgivare i kommunen. De fyra reaktorerna på Ringhals har en sammanlagd effekt på ca 3 550 megawatt och här genereras 18 procent av den elektricitet som produceras i Sverige. Den första reaktorn togs i drift 1975 och den fjärde och sista 1983.
Stadens geografiska läge, med närhet till E6:an, har starkt bidragit till tillväxten under senare år, där invånarantalet stadigt ökar.
LunarWorks, bolaget bakom den framgångsrika ungdomssajten LunarStorm, har sin verksamhet i Varberg.
Infrastruktur
Kommunikationer
Europaväg E6/E20 passerar strax öster om Varberg, och förbinder staden med andra städer längs västkusten. Inåt landet förbinder riksväg 41 staden med Borås och via länsväg 153 går det att nå Smålandsstenar och Värnamo.
Varberg har järnvägsförbindelse via Västkustbanan med Göteborg i norr och Helsingborg/Malmö i söder, och via Viskadalsbanan med Borås. Tidigare fanns det järnvägsförbindelse med Ätran genom Varberg-Ätrans Järnväg.
Färjan M/S Stena Nautica, ägd av Stena Line, trafikerar dagligen linjen Varberg-Grenå.
Bussar
Bussarna i Varberg, både stadsbussarna och de tolv busslinjer förbinder staden med den omgivande landsbygden samt Falkenberg, körs av Hallandstrafiken. Inom staden finns det elva stadsbusslinjer.
| Linje | Sträckning | Kommentarer |
|---|---|---|
| 1 | Träslövsläge-Breared | |
| 2 | Äckregården-Brunnsberg | |
| 3 | PS-Håsten-Sjukhuset | |
| 4 | Sjukhuset-Håsten | |
| 5 | Kurorten-Sörse-Mariedal | |
| 6 | Mariedal-Sörse-Kurorten | |
| 7 | Industriområdet | |
| 8 | Getterön | Delvis anropsstyrd trafik. |
| 12 | Peder Skrivares skola | Trafikerar sträckan Träslövsläge-Peder Skrivares skola. Går endast skoldagar. |
| 13 | Norra Näs | Anropsstyrd trafik. |
| 14 | Södra Näs | Anropsstyrd trafik. |
Alla busslinjer, med undantag för linje 12, utgår från järnvägsstationen som är den största busshållplatsen i Varberg, med flera busskurer och parkeringsplatser för bussar.
Bussgaraget finns i industriområdet Stormhall.
Kultur
Musik
Från Varberg kommer sångerska Sara Löfgren, som slog igenom i dokusåpan Fame Factory och deltog i Melodifestivalen 2004 med låten Som stormen.
Från Varberg kommer också dansbandet Face-84, som deltog i Melodifestivalen 2008.
Bland andra musiker och tonsättare med koppling till Varberg kan nämnas Viking Dahl, Olof Gullberg, Nils Holmström, Eddie Meduza, Ray Næssén, Martin Svensson och Torgny Söderberg.
Konst
I Varbergs hamn finns en magasinsbyggnad i gult tegel från 1874, som nu fungerar som konsthall under namnet Konsthallen/Hammagasinet. Här visas tillfälliga utställningar med olika konstnärer.[4]
Länsmuseet Varberg, inrymt i Varbergs fästning, har en samling konstverk av Varbergsskolans konstnärer, såsom Karl Nordström och Nils Kreuger. Länsmuseet har också en samling svenskt konstglas, liksom målade halländska väggbonader från 1700- och 1800-talen.
Offentlig utsmyckning
Det mest framträdande offentliga konstverket i Varberg är Badande ungdom av Bror Marklund. Statyn placerades i en fontän på stadens torg 1937, och var då Varbergs första offentliga skulptur.
Nära torget finns också Maj från 1950 av Emil Näslund och Gäddleken från 1955 av Clarence Blum. I hamnområdet, vid Campus Varberg, finns den abstrakta Hålrum av Eva Hild. Närmare hamnbassängen finns Spirande snäcka av Walter Bengtsson från 2006.
Längre söderut, i Pilhagen mittemot Rosenfredsskolan, finns Bonden och hästen av Nanna Ullman.
 Bror Marklund: Badande ungdom, 1937 |
 Emil Näslund: Maj, 1950 |
 Clarence Blum: Gäddleken, 1955 |
 Walter Bengtsson: Spirande snäcka, 1996 |
 Eva Hild: Hålrum, 2006 |
 Nanna Ullman: Bonden och hästen |
Utbildning
I Varberg finns ett flertal kommunala grundskolor, däribland Mariedalsskolan, Påskbergsskolan och Håstensskolan. Dessutom finns flera friskolor på grundskolenivå.
I staden finns dels kommunala gymnasieskolan Peder Skrivares skola, dels de fristående gymnasieskolorna Drottning Blankas gymnasium, Ljud och bildskolan och Varbergs praktiska gymnasium. I Varbergs kommun finns också Hallands ridgymnasium.
År 2003 invigdes i hamnområdet en högskolefilial med namnet Campus Varberg med plats för 1 000 studerande 2005.
Historia
Den första skolan som fanns i Varberg är omnämnd 1454. Den var i så gott som kontinuerlig drift fram till åtminstone 1621, men i övrigt är inte mycket känt om den.
Klimat
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Sevärt
- Fästningsterrassen
- Getteröns fågelreservat
- Länsmuseet Varberg med Bexellska stugan
- Rosenfredsskolan
- Societetshuset
- Strandpromenaden
- Varbergs fästning
- Varbergs kallbadhus
- Wheels & Wings
- Vevgrammofonen (en av Sveriges kvarvarande vinylaffärer)
Sport
- Handbollsklubben Varberg
- IFK Varberg
- KK Bris
- Lilla Träslövs FF
- Trönninge BK
- Varberg-Falkenberg Sim
- Varbergs Badmintonklubb
- Varbergs BoIS
- Varbergs GIF
- Warbergs Innebandy Club Wic 85
- Varbergs MTB
- Varberg Hockey
- Varbergs Rullskridskoklubb/Varbergs RSK
Varbergsprofiler
- Se även: Kategori:Varbergare
- Folke Alm, organist, kör- och orkesterledare
- Johan Severin Almer, läkare och politiker
- Lasse Beischer, skådespelare
- Ingemund Bengtsson, politiker
- Karl Bengtsson, politiker
- Drottning Blanka, drottning
- Viking Dahl, kompositör
- Eric "Emanuelo" Emanuelsson, revymakare
- Lennart Engström, textförfattare
- Rickard Ericsson, entreprenör
- Hugo Gerlach, industriman
- Olof Gullberg, kompositör
- Povl Helgesen, munk
- Ann-Christin Hellman, bordtennisspelare
- Nils Holmström, musikdirektör
- Geta Lööf, poet, underhållare, discjockey
- Allan Kanje, badkamrer
- Iver Krabbe, länsherre
- Claes Lauritzen, läkare
- Ove Lundell, motocrossförare
- Sara Löfgren, sångerska
- Eddie Meduza, musiker
- Markus Meyer, legoknekt
- Ray Næssén, kompositör och musiker
- Bo Oskarsson, maritim samlare
- Knut Porse, riddare
- Stefan Selakovic, fotbollsspelare
- Maria Scherer, författare
- Birger Svensson, industriman
- Torgny Söderberg, kompositör
- Otto Torell, geolog
- Gustav Ullman, författare
Referenser
Källor
- Varberg – en kommuns historia, 1993. ISBN 91-630-1470-X.
- Kjell Georgson m.fl.: Hallands flora, 1997. ISBN 91-972863-0-3.
- Petersen, Björn: Vandra i Varberg, Kulturmiljö Halland, 2008. ISBN 91-85720-47-X.
- Börjesson, Peter: Varberg – förr och nu, Warberg Antique, 2005. ISBN 91-631-7716-1.
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
- ↑ Varberg Sveriges Kurort
- ↑ Varbergs kommun: Torget
- ↑ Konsthallen/Hammagasinet
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Varberg
|
||||||||||
