Från Rilpedia

Självmord, suicid, är den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Orsaken till att människor försöker begå självmord är många: Ofta finns där en känsla av hopplöshet, en brist på framtidstro, eller en låg värdering av det egna livet, vilka alla kan ses som symptom på depression. Självmord föregås ofta av en personlig kris^[1] och inte sällan ett intensivt intag av alkoholdrycker eller andra droger som en del i själva självmordet eller för att övervinna rädslan att ta steget att med andra medel ta sitt liv. Ibland väljer människor med smärtsamma sjukdomar att ta sitt liv istället för att invänta en oundviklig död.

De flesta självmordsförsök leder inte till döden. De flesta som lyckas ta sina liv är män, men de flesta som försöker ta sina liv är kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna bland yngre människor (vid 40-årsåldern börjar andelen minska eftersom andra orsaker ökar kraftigt, däribland cancer och hjärtproblem), trots att det begås fler självmord av äldre.

Självmord upplevs ofta som en katastrof av de efterlevandes anhöriga och vänner, och ses som en stor kostnad för samhället. Självmord är tabu nästan överallt i världen.

Innehåll 1 Terminologi 1.1 Självmordstankar 1.2 Självmordsförsök 1.3 "Rop på hjälp" 1.4 Självmordssmitta 1.5 Självmordsbrev 1.6 Kollektivt självmord 1.7 Mord följt av självmord 1.8 Assisterat självmord 2 Omfattning och förekomst 3 Riskgrupper 4 Ungdomar och självmord 5 Metoder 6 Självmordsuppfattningar 6.1 Judendomens syn 6.2 Kristendomens syn 6.3 Islams syn 6.4 Hinduismens syn 6.5 Buddhismens syn 7 Självmord i litteratur och film 8 Självmord i historien 9 Råd om hur media bör hantera självmord 10 Källor 10.1 Intresseföreningar 10.2 Krishjälpsorganisationer 11 Se även 12 Externa länkar

Terminologi

Självmordstankar

Den som har självmordstankar går omkring och tänker på att ta sitt liv. De kan variera, från att vara mycket vaga och diffusa, till att vara mycket påträngande med detaljerade fantasier och ingående planerande. Självmordstankar är ganska vanligt, omkring 50% av alla tänker någon gång allvarligt på att ta sitt liv. För de flesta går tankarna snabbt över, långvariga och återkommande tankar kan vara ett tecken på depression.^[2]

Självmordsförsök

Många självmordsbenägna ger sig ofta in på aktiviteter som kan sluta med döden. Det kan vara mer eller mindre allvarligt menade. Den som försökt ta sitt liv löper större risk att till sist göra det. Av de som försökt ta sitt liv försöker 15% igen inom ett år, de flesta av dem inom tre månader.^[3]

"Rop på hjälp"

Självmord kommer ofta som en överraskning för omgivningen, men oftast finns det vissa tecken som om inte annat blir uppenbara i efterhand. Självskadebeteende, självmordsförsök eller ett allmänt högriskbeteende, som kan tyda på ett lågt värderade av det egna livet, är uppenbara rop på hjälp och förebådar ofta ett genomfört självmord om inte det uppmärksammas på rätt sätt av omgivningen. Ibland brukar en person som begår självmord ha anförtrott sig åt någon att de har självmordstankar. Andra mer subtila tecken kan vara ett diffust kontaktsökande.

Självmordssmitta

Detta avsnitt är en sammanfattning av Werther-effekt

Självmord kan ofta smitta, ofta ser man hur flera individer i en umgängesgrupp eller familj begår självmord under en begränsad tid. Kändisars självmord är kända för att kunna ge impulser till andra självmordsbenägna. Media har därför utvecklat en praxis att inte rapportera självmord, kanske bara berätta hur någon hittats död eller hur någon hamnat framför tåget, för att inte ge andra impulsen att ta sitt liv. ^[4]

Självmordsbrev

Omkring 15 % av självmördarna lämnar efter sig någon form av meddelande^{[källa behövs]} som skulle kunna tolkas som ett ”avskedsbrev”, där de försöker förklara sitt handlande, lämna en sista hälsning eller ibland en ursäkt till sina efterlevande. Ofta är det i form av ett vanligt brev men ibland bara några rudimentära anteckningar på något i närheten.

Kollektivt självmord

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kollektivt självmord

En del sekter och andra tätt sammanhållna grupper begår ibland självmord av ideologiska skäl men det förekommer även mindre självmordspakter som ingås för att de inblandade skall kunna stödja varandra i deras gemensamma självmord. Båda fenomenen är mycket ovanliga även om det på senare tid har blivit något vanligare att självmordsbenägna söker upp varandra och sluter pakter på internet.

Mord följt av självmord

Det händer ibland att en gärningsman dödar andra för att sedan ta sitt eget liv. I fred brukar det för det mesta vara mamman eller pappan som dödar sina barn, och eventuellt sin partner, för att sedan ta sitt liv (se familjetragedi). Ett uppmärksammat fall utanför det rena familjelivet är Columbinemassakern i USA, där två elever gick bärsärkagång med skjutvapen och flera hemmagjorda bomber på en skola för att till slut ta sina egna liv (se även skolmassaker).

Terrorister har ofta med vetskapen om att deras liv kommer ta slut utfört attentat - till exempel anarkister och nihilister i tsarens Ryssland. Ett annat exempel är de moderna självmordsbombarna.

Under krig har det i alla tider skett självmordsattacker på anmodan av högre befäl eller spontant av enskilda stridande, oftast praktiserat av den svagare parten i en konflikt. Mest kända är de japanska kamikaze-attackerna mot amerikanska krigsfartyg med både mänskliga torpeder och bomber under andra världskriget, men självmordsbrigader har bildats i de flesta arméer under någon tidsperiod. Straffkompanier skickades ibland mot en sannolik död mot amnesti vid överlevnad eller så ställde grupper av fromma eller lojala soldater upp för att med sitt liv vända ett hopplöst läge. Efter den vapentekniska revolutionen som kom med europas industrialisering kan man säga att många primitiva stammar begick självmord när de med spjut och pilbågar försökte bestrida moderna gevär, kulsprutor och ordentligt artilleri, knappast utan kunskap om deras effektivitet. Självmordattack i den här användningen av ordet innebär inte nödvändigtvis att deltagarna vill dö, bara att de sannolikt kommer göra det, samt att de är medvetna om att de förmodligen kommer göra det. Ett specialfall av militära självmord är att kasta sig över en handgranat för att rädda sina kamrater.

Assisterat självmord

Fördjupning: Dödshjälp

En etiskt problematisk (man kan inte anta motiven är sjuka och irrationella på samma sätt som hos de normala självmorden) men socialt mindre tabubelagd anledning för att människor tar sina liv är svåra hopplösa handikapp eller smärtsamma och långt framskridna sjukdomar som ändå slutar med döden. På många håll, till exempel i Brasilien och Japan är det olagligt att hjälpa någon att ta sitt liv. I Sverige är det däremot inte straffbart att hjälpa eller att förse en människa med medel att ta sitt liv, inte ens om det görs av en läkare. Läkaren riskerar dock att förlora sin legitimation.^[5] Eutanasi eller aktiv dödshjälp, där någon i enlighet med en människas vilja tar dennes liv, betraktas dock som mord.

Omfattning och förekomst

Världshälsoorganisationen har sammanställt siffror som tyder på att 873.000 personer tar sitt liv varje år.^[6] En del länder rapporterar emellertid av politiska eller byråkratiska skäl bara in enstaka självmord. En del länders regeringar har inte kontroll över sitt territorium, befolkningsräkningen är rudimentär och statistiken som förs över dödsorsaker är knapphändig.

Många av de länder som inte rapporterar några självmord ligger i Afrika. Där finns många andra vanliga dödorsaker, som olika infektionssjukdomar, malaria, AIDS och svält, som står för en stor del av de sammanlagda dödstalen. Statistiken från Sydamerika och delar av Asien är inte heller så tillförlitlig.^[7] I Kina har man ingen heltäckande statistik men man har gjort undersökningar av representativa regioner, nivån var som i västvärlden men könsfördelningen var annorlunda; mycket jämn men med något fler kvinnor.^[8] I Mellanöstern kan man av politiska skäl vilja skyla antalet självmord. Men fattigdom och hopplöshet misstänks vara faktorer bakom självmord, vilket gör att man kan anta att självmord förekommer överallt.

Men för ett land som Kuwait, som har en fungerande statistik, men inte har några problem med utbredd fattigdom, har en mycket låg självmordsnivå med inte ens 2 självmord per hundra tusen invånare, så man behöver inte anta att självmord är lika utbrett överallt. ^[8] Så en mer plausibel siffra för hela jorden borde ligga någonstans på drygt en miljon.

I västvärlden - i länder som Australien, Nya Zeeland, Västeuropa, Kanada och USA - ligger självmorden på samma någorlunda höga nivå. Det tros hänga ihop med en åldrande befolkning. Flest självmord begås på olika håll i Östeuropa (Litauen och Ryssland har anmärkningsvärda nivåer bland män, över 74 respektive 69 per hundra tusen invånare) och Japan (dryga 35 för män och nästan 13 för kvinnor per hundra tusen invånare). En del av OSS-länderna har mycket hög självmordsnivå. Kazakstan har över 50 självmord per hundra tusen män men bara knappt 9 av lika många kvinnor begår självmord.^[8]

I Europa varierar självmordsnivån från 11 till 36 självmord per hundratusen invånare där de länder med högst nivå ligger i östra Europa. Där ligger i synnerhet yngre män i riskzonen.^[9] Europas katolska delar har lägre självmordnivå än de protestantiska, södra Europa har lägre självmordsfrekvens än norra Europa.

Norge som fört statistik från 1826 visar att självmordsnivåerna tenderar att vara ganska stabila över tid.^[10]

Sverige har i ett europeiskt perspektiv en genomsnittlig självmordnivå^[11] och har länge haft stadigt sjunkande självmordstal. År 2005 tog 1516 personer sitt liv vilket kan jämföras med 1980 års siffra som låg på 2237.^[12] Det begicks 13,3 självmord per hundra tusen invånare 2001. Samhällets kostnad för detta samma år uppgick till 5,5 miljarder eller 0.2 procent av BNP. Det beräknas att varje självspilld kostar samhället över 18,6 miljoner kronor i utebliven produktivet och andra samhällsekonomiska kostnader.^[13]

Riskgrupper

I Sverige och på många andra håll i världen är självmord den vanligaste dödsorsaken bland 15-44-åringar,^[14] samtidigt som de flesta självmord utförs av människor som är över 45 år.^[15]

Män är i hela världen mycket överrepresenterade bland självmördarna i alla åldersgrupper förutom på den kinesiska landsbygden. I Sverige var i början av 1900-talet förhållandet hela 5 självmördade män för varje kvinna, men från 1970 sjönk kvoten till runt 2,5 män för varje kvinna.^[16] Det är ett ganska jämställt förhållande; den genomsnittliga kvoten för Europa är 4 män för varje kvinna.^[17]

Personer med tidigare självmordsförsök är en av de mest uttalade riskgrupperna. I Sverige är det vanligare med självmordsförsök bland kvinnor än bland män. Det tros bero på att det är mer kulturellt accepterat bland kvinnor att söka uppmärksamhet genom självmordsförsök, till exempel genom tablettöverdos (något som är mycket farligt men sällan dödligt). Män kommunicerar inte sin psykiska ohälsa verbalt utan blir utåtriktade och aggressiva för att en dag ta livet av sig, och då med mer brutala och säkra metoder såsom att hänga eller skjuta sig.^[18] Svenska sjukhus tar emot omkring 6 självmordsförsök för varje lyckat självmord. Internationella beräkningar pekar på omkring 8 till 25 självmordsförsök per självmord beroende på ålder och kön. Ett självmordsförsök beräknas kosta samhället drygt tre miljoner kronor, medan ett självmord beräknas kosta 18,68 miljoner kronor.^[19]

Andra grupper med förhöjd riskfaktor är ensamstående (särskilt nyblivet ensamstående som efter skilsmässa eller dödsfall) och människor med dåligt socialt nätverk (till exempel arbetslösa eller människor med social fobi). Bland en del invandrargrupper, i stora städer och i Norrlands inland är självmordsfrekvensen högre än genomsnittet. I mindre tätorter där den sociala sammanhållningen är starkare är självmord mindre förekommande. Andra riskfaktorer är mobbning bland vuxna och barn, posttraumatisk stress efter till exempel krig, en svår olycka eller annan chockartad upplevelse och allvarlig psykisk sjukdom. Vid behandling av depression med psykofarmaka brukar självmordsrisken öka initialt; en djupt deprimerad människa mår ofta så dåligt att den inte ens orkar företa sig något sådant som att ta sitt liv.^[20]

Hälften av alla självmord i Sverige är alkoholrelaterade, såtillvida att alkohol har förekommit före självmordet.^[21] Missbruk kan i sig driva en del att begå självmord, ibland genom att missbrukaren hamnar i en situation som han eller hon inte tror kan lösas^[22] eller i plågsam abstinens.^[23]

I USA har man observerat skillnader mellan självmordsfrekvens mellan den vita majoritetsbefolkningen och de svarta och spanskspråkiga minoriteterna. Vita löper 2,5 gånger högre risk att begå självmord än någon i de två minoritetsgrupperna.

Forskning visar att man genom att undersöka en persons svettutsöndring på fingertopparna kan avgöra dennes benägenhet att begå självmord. En självmordsbenägen människa ger av sig mindre svett än andra. Metoden används inte i dagsläget, utan måste först granskas av landstinget. ^[24]

Ungdomar och självmord

Självmord bland barn och ungdomar ses internationellt som ett stort problem trots att deras andel i förhållande till samtliga självmord är ganska blygsam. I Sverige försökte år 2003 2000 ungdomar mellan 15-24 år ta sitt liv, 118 lyckades. Ibland kommer uppgifter om att självmorden bland unga stiger^[25] men det ligger närmare sanningen att konstatera att självmorden inte sjunker som hos i övriga åldersgrupper. Men självmordsförsök och självskadebeteende har ökat, särskilt bland flickor.^[26]

I USA har självmorden bland unga minskat sedan mitten av 90-talet. År 2001 tog 3 971 ungdomar livet av sig; 87 % av dem pojkar.^[27] I Storbritannien har självmorden bland ungdomar ökat markant sedan början 1990-talet och i princip hela ökningen har skett bland pojkar.^[28]

I Norge har självmordens relativa del av dödsfallen i åldersgruppen 10-24 år ökat från 7% 1973 till att 1992 ligga på 26%. Kraftigast är ökningen hos pojkar, men man har även observerat hur flickor anammat mer effektiva pojkmetoder.^[29] Självmordsnivån bland barn och tonåringar har en större tendens att fluktuera över tid och är känsligare för snabba övergående trender och påverkan genom media och internet.^[4]

Metoder

Fördjupning: Självmordsmetoder

Hur människor tar sitt liv varierar starkt med tillgången på olika medel att göra så. I USA där det är allmänt att ha skjutvapen hemma är det också det vanligaste verktyget för självmördare. Förr när det var vanligare med gasspisar var självmord genom gasning en vanlig dödsorsak men har på senare tid kommit att stå för en marginell del av de sammanlagda självmorden. Det finns människor som lyckats begå självmord i helt kala rum. En vältränad person kan faktiskt stånga ihjäl sig mot en vägg. I Sverige är den vanligaste metoden generellt förgiftning med flytande eller fasta preparat. Andra vanliga metoder är att hänga, skjuta eller dränka sig själv till döds.^[30] Den metod som tillgrips flitigast av män är att hänga sig, vilket mer en tredjedel gör.^[31] Bland kvinnor är det vanligaste att förgifta sig vilket nästan hälften gör, att de skjuter sig själva är däremot mycket ovanligt. ^[32]

Självmordsuppfattningar

I de flesta kultursfärerna och kanske framför allt de som präglats av de abrahamiska religionerna så har självmord betraktats som en tabubelagd gärning. Samtidigt har dock rena självmordsattacker i till exempel krig belönats med ett martyrskap och en säker plats i himlen. I islams jihad och kristendomens korståg fick de stridande och medvandrande löfte om en plats i paradiset om de dog, något som sannolikt ökade offerviljan, särskilt vid betänkande den religiösa tiden för dessa företeelser.

I historisk tid har ofta personen som försökt ta sitt liv setts som en brottsling, som försökt sig på ett mord men misslyckats. Det hänger samman med att livet inte sågs som ens egna utan tillhörande Gud eller staten. I dag har de flesta moderna kyrkor och andra religiösa samfund antagit en mer förlåtande syn på självmördaren. Man utgår ifrån att självmördarna inte är riktigt tillräkneliga (på något sätt sjuka och utan förmåga att genomskåda sin egen situation) och blir därmed, ur en teologisk synvinkel, ansvarsbefriade. I Sverige blev, i juridisk mening, självmord lagligt 1856 och fortfarande idag är självmord och, vanligare, medhjälp till självmord olagligt på många håll i världen.

Annars har det i modern tid ägt rum en normalisering av synen på självmord till att se det som ett ödesdigert uttryck för psykisk ohälsa och samhället har på de flesta håll tagit som sin uppgift att på olika sätt försöka intervenera. Uppenbart självmordbenägna kan frihetsberövas och underkastas psykiatrisk tvångsvård. På många håll har civila organisationer som kyrkor och intresseföreningar nödnummer där självmordsbenägna kan ringa för att få stöd och råd, flera av de går att nå genom landets nödnummer.

Judendomens syn

Judendomens syn på självmordet har mångt och mycket gått i arv till kristendom och islam. För judar är självmordet absolut tabu och personen anses vara en mördare. Det sägs också att livet inte är ens eget utan Guds och att det därför är orätt att ta sitt liv. Efter självmordet fastnar själen i världen, hos oss: Kroppen återgår till stoft men själen får inte komma in i paradiset.

I Tanach (eller Bibelns gamla testamente) finns några självmord det första är när Israels första konung, Saul, tar sitt liv med svärd när hans vapendragare tvekade att göra så. Senare när Ahitofel önskar soldater för att slå David men förnekas detta, så tar han sitt liv. När Simri blir överfallen i Tirsa retirerar han till sitt palats och bränner det med sig själv i.^[33] Simson dödade sig själv och sina fiender i en självmordsattack enligt Domarboken.^[34]

Kristendomens syn

Bland katoliker har självmord betraktats som en av de allvarligaste synderna man kan begå. Historiskt har kyrkan haft en sträng hållning mot personer som begått självmord, inte hållit begravningsgudstjänst och inte låtit dem ligga i vigd jord. Det sågs som självklart att den självdödade inte kom till himlen eller fick sina synder förlåtna ^{[källa behövs]}.

I det nya testamentet skall enligt Matteusevangeliet förrädaren Judas ha hängt sig. ^[33]

Islams syn

Islam är tydligt emot självmord. Liksom de andra abrahamiska religionerna så är Gud den ende som har rätt att bestämma över liv och död. Något av tre olika straff väntar självmördaren enligt islam: Stekning, som sägs vara en lätt sak för Gud att straffa någon. Man kan även förnekas inträde till paradiset och för evigt straffas med föremålet man tog sitt liv med i skärselden. För den som hänger sig står det särskilt att den skall kvävas i skärselden i evig tid.^[35]

Hinduismens syn

Hinduismen godkänner inte självmord. Anledningen är att en människa inte kan komma ifrån sitt öde och liv. Den som begår självmord får ett svårare liv efter detta, eller går tillbaka till en lägre livsnivå. Det är ett stort misstag för individen om självmord begås. En hindu som begår självmord kommer varken till himlen eller till helvetet, utan går omkring på denna jord utan mål och mening tills livstiden är slut. Efter livets slut kommer han till helvetet och får lida fruktansvärt för sin synd. Därefter återkommer han till jorden och börjar om på nytt på lägsta nivå, som en mask. ^{[källa behövs]}

Buddhismens syn

Inom buddhismen har man olika uppfattningar om frågan att ta sitt eget liv. I skrifterna^{[källa behövs]} står det att det är tillåtet att begå självmord när man har nått en viss upphöjd nivå i livet för de upplysta. De upplysta har inga önskningar kvar i livet och kan uppgå i nirvana. I Kina och Japan utfördes ibland sådana rituella självmord där munken drack te av olika örter och upplöst harts under flera dagar för att sedan begravas levande. Där kunde sedan buddhistmunken sitta i flera dagar innan han dog, lyckades självmordet fullt ut blev liket självmumifierat. Däremot var det inte tillåtet att begå självmord om man tillhörde icke upplysta. De oupplysta har en lång väg att gå med många återfödslar medan en upplyst persons handlingar inte längre anses generera karma, varken ond eller god.

Ett litet antal buddhistiska munkar (utan status som upplysta) har också, i modern tid, tagit livet av sig i politisk protest, som regel genom att dränka in sig i bensin och antända sig på offentlig plats.

Självmord i litteratur och film

Självmord har länge skildrats i litteraturen. Den grekiske skalden Homeros hjältefigur Ajax begår självmord genom att slänga sig över sitt svärd när han besegrats av Odysseus.

Litteraturhistoriens kanske mest kända självmord äger rum i William Shakespeares pjäs Romeo och Julia om förbjuden kärlek. Den slutar med att de två kära ungdomarna begår självmord efter ett missförstånd.

Den tyske skalden Johann Wolfgang von Goethe skrev 1774 den korta brevromanen Den unge Werthers lidanden om målaren Werther som är olyckligt kär i sin bäste väns trolovade, Charlotte. Den känslosamma Werther mäktar inte med och skjuter sig. Romanen var upphovet till en våg av känslosamhet och svärmande krig begrepp som Weltschmerz. Mest uppståndelse väckte alla de självmord som tillskrevs romanen (se självmordssmitta).

Självmord i film är ofta av typen självmordsattack eller blivande martyrskap. Ett av de mer makabra exempel på motsatsen är den japanska filmen Suicide Club som börjar med hur 54 flickor i skoluniform hoppar framför ett framrusande pendeltåg. Filmen kretsar kring Tokyo-polisen som försöker reda ut hur mängder av ungdomar fås att sluta självmordspakter på internet.

"Det finns bara ett enda riktigt allvarligt filosofiskt problem: självmordet". Så börjar Camus filosofiska roman "Myten om Sisyfos", som behandlar det absurda livets val och kval. Enligt författaren är även ett slavlivs enformighet, utan något hopp eller mening, värt att leva.

Självmord i historien

Under bland annat antiken kunde det vara ärofullt att begå självmord - eller låta sina kamrater ta ens liv - för att inte falla i fiendens händer. Den karthagiske fältherren Hannibal begick exempelvis självmord inför hotet att bli utlämnad till Rom. Efter det judiska upproret i Masada fann romarna bara två kvinnor och fem barn vid liv, 960 andra hade tagit sina liv^[36]. Ett annat känt exempel på en person som tagit sitt liv för att inte behöva möta fienden är när Adolf Hitler tog sitt liv under andra världskrigets slutskede. Även politiska intriger har historiskt kunnat frambringa självmord: Den romerske politikern Marcus Antonius begick självmord när han fick höra ryktet att modern till några av hans barn, Egyptens drottning Kleopatra, begått självmord. I bakgrunden fanns en politisk fejd mellan Antonius och Kleopatra på sin sida och imperator Octavianus på den andra, och bara några dagar efter Antonius begick även Kleopatra självmord.

Under perioder har vissa samhällen även påtvingat människor självmord som en form av ärofullt dödsstraff. Den grekiske filosofen Sokrates fick välja mellan att förkasta allt han sa sig stå för eller döden. Han valde döden och verkställde domen själv genom att dricka gift. Under andra världskriget gjorde den tyske fältmarskalken Erwin Rommel samma val när han fick välja mellan antingen en giftbägare eller en rättegång, förlorad ära (vilket skulle påverka hans familj) och en säker avrättning.

I delar av det feodala Kina och i Japan har självmordet under vissa omständigheter kunnat ses som ett fullgott sätt att behålla äran vid exempelvis ett personligt misslyckande (se Seppuku).

Råd om hur media bör hantera självmord

Världshälsoorganisationen har tagit fram en skrift för anställda inom mediasektorn, med detaljerade rekommendationer om hur man bör bete sig kring publicitet om självmord.^[37] Nedan följer ett utdrag:

• Sensationsjournalistik bör undvikas, särskilt när det gäller kända personer. Man bör inte heller publicera fotografier av den avlidna eller av scenen för självmordet. Man bör också avstå från löpsedels- och förstasidesrubriker.
• Detaljerade beskrivningar av den använda metoden bör ej förekomma. Forskning har visat att mediabevakning av självmord ger större effekt på metoden som väljs än på antalet självmord.
• Upprepad och onyanserad mediarapportering om självmord har en tendens att särskilt hos unga människor befrämja självmordsgrubblerier.
• Självmord får inte beskrivas som en metod att klara av personliga problem på, som att misslyckas i en examen, att ha ekonomiska svårigheter och liknande.
• Självmord bör varken återges som något oförklarligt eller beskrivas på ett förenklat sätt. Självmord beror aldrig på en enstaka faktor eller händelse. I många fall finns ett samband med psykisk sjukdom, särskilt depression, eller missbruk.
• Media bör samtidigt med sin rapportering ge information om att självmord kan förhindras och var hjälp finns att få.
• Att glorifiera självmordsoffren som martyrer eller förebilder riskerar att ge mottagliga personer uppfattningen att samhället högaktar självmordsbeteende. I stället bör betoningen ligga på sorgen efter den avlidne.
• Att beskriva de fysiska konsekvenserna av ett icke fullbordat självmord (exempelvis hjärnskador, förlamning) kan ha en avskräckande effekt.

Källor

1. ↑ Vårdguiden: Självmord läst 2007-05-26
2. ↑ Web4Health: Förekomst av självmordstankar URL läst 2007-02-11
3. ↑ Web4Health: Självmordsförsök och risk för fler försök URL läst 2007-02-11
4. ↑ ^{4,0 4,1} Läkartidningen 'Självmordssajterna på Internet – ett fenomen som oroar' (2 december 2004) 18 januari 2007.
5. ↑ Aftonbladet - Det är inte förbjudet att hjälpa någon dö
6. ↑ WHO.int - Mental Health URL läst 2007-01-19
7. ↑ NASP - Statistik för världen URL läst 2007-02-14
8. ↑ ^{8,0 8,1 8,2} WHO - Suicide rates per 100 000 by country, year and sex URL läst 2007-02-13
9. ↑ WHO/Europe - The World Health report 2001 18 januari 2007
10. ↑ Statistisk sentralbyrå - Statistisk årbok 2000, Selvmord 1826-1995 URL läst 2007-02-14
11. ↑ WHO/Europe - The World Health report 2001 18 januari 2007
12. ↑ NASP - Självmord i Sverige 1980-2003 - Totalt NASP 15 november 2006
13. ↑ Räddningsverkets rapport 'Suicid och samhällsekonomiska kostnader' 18 januari 2007
14. ↑ NASP - Självmord bland andra dödsorsaker NASP 15 november 2006
15. ↑ NASP - Självmord i Sverige 1980-2003 - Totalt NASP 15 november 2006
16. ↑ NASP - Självmord i Sverige 1980-2003 - Män NASP 15 november 2006
17. ↑ Health First Europe - Mental health URL läst 2007-02-13
18. ↑ NASP - Samband mellan självmordsförsök och självmord NASP 15 november 2006
19. ↑ Räddningsverkets rapport 'Suicid och samhällsekonomiska kostnader' 18 januari 2007
20. ↑ Aftonbladet.se "Självmordstankar - tecken på tillfrisknande" URL läst 2007-02-11
21. ↑ Region Skåne: Folkhälsa - Hälften av självmorden beror på alkohol URL läst 2007-02-12
22. ↑ Netdoktor - Självmord - aldrig en utväg URL läst 2007-02-12
23. ↑ Riksförbundet för narkotika- och läkemedelsberoende Uppsala län - Abstinens
24. ↑ DN.se - "Apparat kan avgöra vem som är självmordsbenägen"
25. ↑ SPES pressmedelande 17 september 2004 - Statistikuppgifter över antalet suicid 2002 18 januari 2007
26. ↑ Sensus studieförbund - Låt himlen vänta URL läst 2007-02-01
27. ↑ Suicide: Fact Sheet URL läst 2007-02-11
28. ↑ Storbritanniens National Statistics Online: Trends in Suicide in England and Wales, 1982-1996 URL läst 2006-02-11
29. ↑ Tidningen för Svenska Skolläkarföreningen: Nr 2/1999 URL läst 2007-02-13
30. ↑ NASP - Självmordsmetoder - Totalt NASP 18 november 2006
31. ↑ NASP - Självmordsmetoder bland män NASP 18 november 2006
32. ↑ NASP - Självmordsmetoder bland kvinnor NASP 18 november 2006
33. ↑ ^{33,0 33,1} Bibelsajten.nu Bibeln och Självmord 17 januari 2007
34. ↑ [1] 17 april 2009
35. ↑ Suicide as seen in Islam
36. ↑ Sören Wibeck. (2007). Palestina, strid om helig mark. Populär Historia 2007: nr 4 s. 24
37. ↑ NASP - Stödmaterial för rapportering av självmordshandlingar i massmedia NASP 6 oktober 2007

Intresseföreningar

• Riksförbundet suicidprevention och efterlevandes stöd
• Rätten till vår död (Eutanasi och läkarassisterat självmord)

Krishjälpsorganisationer

• Jourhavande präst
• Nationella hjälplinjen
• Jourhavande medmänniska
• Jourhavande kurator
• Barnens rätt i samhället
• Jourhavande kompis
• Jourhavande adoptionskompis
• För homo- och bisexuella finns även Linje 59

Se även

• Tokkōtai
• Självmordsmetoder
• Självmordsbombare
• Döden

Externa länkar

• Swedish National Prevention of Suicide and Mental Ill-Health at Karolinska Institutet and Stockholm County Council's Centre for Suicide Research and the Prevention of Mental Ill-Health