Döden

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Döden gestaltad av konstnären Hans Baldung Grien i målningen "Döden och jungfrun" (1518-1520).

Döden är slutet av livet, en total och oåterkallelig avstanning av vitala funktioner i en biologisk organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att alla levande ting förr eller senare dör. Döden kan inträffa på många sätt, till exempel på grund av naturliga orsaker såsom predation, sjukdom, habitatförändringar, ålderdom, undernäring eller onaturliga sådana som en olycka. Den största dödsorsaken i industriländer är åldersrelaterade sjukdomar, och på senare år även hjärt- och kärlsjukdomar. Traditioner och föreställningar om döden är centrala delar i många religioner och en viktig del av mänsklig kultur. Fobi för döden kallas thanatofobi.

Innehåll

Biologi

Myror påbörjar nedbrytningen av en död orm.

Efter en organisms död, återgår dess kropp till det biogeokemiska kretsloppet. Kroppen kan bli uppäten av ett rovdjur eller en asätare. Organiskt material kan sedan hamna i marken och där nedbrytas av saprofager som tusenfotingar, dyngbaggar och daggmaskar. Mikroorganismer spelar en stor roll för nedbrytningsprocessen, då de agerar nedbrytare och omvandlar kroppen till enklare biologiska beståndsdelar.

Naturligt urval och utrotning

Döden är en viktig del av det naturliga urvalet. Organismer som inte lika väl anpassat sig till sin miljö löper högre risk att dö ut än mer välanpassade medlemmar i populationen. Detta eftersom de inte producerat lika många avkommor, vilket reducerar storleken av deras bidrag till genpoolen.

Utrotning

Huvudartikel: Utrotning

Utrotning är utdöendet av en art eller en grupp av taxa vilket bidrar till minskad biodiversitet. Vanligtvis räknar man tidpunkten för utrotning när den sista individen av arten dött, även om artens förmåga att i praktiken fortplanta och återhämta sig upphört långt tidigare.

Medicin, människans död

Mänskliga kvarlevor i västra Australien, cirka 1905.

Definition

I Sverige är det överlämnat till den medicinska vetenskapen att i de flesta fall på klinisk väg bestämma när döden inträtt för en människa. Numera är det i lag reglerat att en människa är död när hjärnaktiviteten upphört, så kallad hjärndöd, eller som det uttrycks i §1 i lag 1987:269 (Lag (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död) "när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort". Hur detta bestäms kan variera beroende på olika faktorer, men, som specificeras i §2, så ankommer det "på läkare att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet fastställa att döden har inträtt." I allmänhet så fastställs döden kliniskt, när, som anges i §2, "andning och blodcirkulation upphört och stilleståndet varat så lång tid att det med säkerhet kan avgöras att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort." Majoriteten av alla dödsfall konstateras således genom att en läkare försäkrar sig om att andning och blodcirkulation upphört, i allmänhet genom att lyssna på hjärtat, känna på pulsen och försöka se om personen andas. I vissa fall krävs noggrannare undersökningar för att kunna konstatera en persons död.

Likfenomen

Ibland kan dödsryckningar eller "post-mortem spasm", observeras omedelbart efter dödens inträffande. Pallor mortis är den hudblekhet som följer döden och beror på att den kapillära blodcirkulationen i kroppen avbrutits. Algor mortis eller likkyla beskriver den sänkning av kroppstemperaturen tills omgivningens temperatur uppnåtts. Kroppstemperatur är dock långt ifrån ett säkert kriterium på om en person är död eller levande. En person som utsatts för låga temperaturer länge kan ha låg kroppstemperatur, men fortfarande vara vid liv. Rigor mortis eller likstelhet är den förlust av kroppens normala rörlighet och plasticitet som vanligen börjar uppträda inom de första timmarna efter döden och är fullt utvecklad efter ca 6-12 timmar. Likstelheten beror på kemiska förändringar i muskulaturen då syrebristen i muskelcellerna gör att muskeln stannar i det läge som när döden inträffade. Likstelheten försvinner när autolysen sätter in. Likfläckar uppstår regelmässigt från en halvtimme efter dödsögonblicket och beror på att blodet sjunker på grund av tyngdkraften och fyller blodkärlen i kroppens lägst belägna delar.

Dödsorsaker

Hängning, en traditionell avrättningsmetod.

Det finns naturliga dödsorsaker som sjukdom, cancer och allmän ålderssvaghet (egentliga orsaken kan till exempel vara lunginflammation eller andra inte så allvarliga sjukdomar som unga, friska människor genomlever och tillfrisknar från utan några problem). Det finns också vanliga onaturliga dödsorsaker, såsom olyckor, mord eller självmord. I rika länder kommer de flesta dödsfall av hjärt- och kärlsjukdomar eller cancer i hög ålder, bland yngre utgör även olyckor och självmord en stor del av de sammanlagda dödsfallen. I outvecklade länder dör många av infektionssjukdomar, malaria, AIDS, krig och svält. Dödsorsak heter på latin causa mortis.

Självmord

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Självmord

Självmord, suicid, är den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Orsaken till att människor försöker begå självmord är många: Ofta finns där en känsla av hopplöshet, en brist på framtidstro och en låg värdering av det egna livet; vilka alla är symptom på depression. Självmord föregås ofta av en personlig kris och inte sällan ett intensivt intag av alkohol eller andra droger som en del i själva självmordet eller för att övervinna rädslan att ta steget att med andra medel ta sitt liv. Ibland väljer människor med smärtsamma sjukdomar att ta sitt liv istället för att invänta en oundviklig död.

Dödshjälp

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Dödshjälp

Dödshjälp, är att ta en människas liv på ett så smärtfritt sätt som möjligt för att föregripa en naturlig, plågsam död eller för att avsluta ett ovärdigt liv. Eutanasi när det gäller människor är en mycket kontroversiell fråga.

Avrättning

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Avrättning

Avrättning är verkställande av dödsstraff. På senare år har ordets betydelse glidit till att även beteckna vissa typer av organiserade mord, bland annat vid gisslantaganden och kriminella uppgörelser.

Statliga avrättningar kan ibland vara offentliga; i vissa fall i historien har de till och med varit ett folknöje, så som till exempel fotboll är i dag. Under senare tid i Sverige innebar en offentlig avrättning att bönder kommenderades ut för att stå spetsgård medan avrättningen skedde. I många länder, som tillämpar dödsstraff, är det idag förbjudet med offentliga avrättningar. Sverige förbjöd offentliga avrättningar 1879 och förbjöd dödsstraffet i fredstid 1921.

Religion och myter

Döden personifierad som liemannen.

Döden i Kristendomen

Döden är en central del av kristendomen. Symboler som Jesus på korset, att han återuppstod på tredje dagen efter sin död och att himmel eller helvete väntar efter livet.

Enligt Johannesevangeliet 11:11-14 jämförde Jesus döden med en sömn. Lasarus var varken i himlen eller i ett brinnande helvete. Han vilade i döden som i en djup sömn utan drömmar. I Apostlagärningarna, kapitel 7, vers 60, sägs det att Stefanus "somnat in i döden." I Första Korinthierbrevet 15:6 skriver Paulus att några somnat in i döden. Jesus säger också enligt Johannesevangeliet 5:28 att den stund kommer då alla som är i gravarna skall höra hans röst. Detta visar alltså att den kristna läran entydigt enligt Bibeln är att de döda sover i väntan på en uppståndelse vid en viss tid. Alltså inget liv någonstans i väntan på denna uppståndelsens dag. Kristenheten har däremot lärt om en odödlig själ som lever någon annan stans utanför kroppen.

Döden personifierad

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Liemannen

Döden personifieras, åtminstone i västvärlden, ofta som liemannen. Klädd i mörka kläder och med en lie i handen, hämtar han dem som skall dö till dödsriket. Lien har också en symbolisk innebörd, i det att Döden som person anses skörda själar. Även timglaset blev tidigt attribut till honom, med vilket han mäter ut varje människas livstid

Dödsgudar

De flesta polyteistiska religioner har en eller flera dödsgudar. Dödsgudarnas roll kan variera. De kan vara den som väljer ut vem som ska dö, den som hämtar de döda, den som dömer de döda eller den som styr över och vaktar dödsriket. I nordisk mytologi är den mest kända dödsguden Hel som styr över dödsriket som också bär hennes namn. Dock var det de tre nornorna, Urd, Skuld och Verdandi, som avgjorde hur länge var människa hade att leva. Hades heter den grekiska dödsguden.

Se även

Externa länkar

  • Wikiquote-logo.svg Wikiquote har citat av eller om Döden

Personliga verktyg