Rovdjur

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Denna artikel handlar om däggdjursordningen "Carnivora". För köttätande djur i allmänhet, se Predation.
?Rovdjur
lejon (hona)
lejon (hona)
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Vetenskapligt namn
§Carnivora
Auktor: Bowdich, 1821
Underordningar
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Rovdjuren (Carnivora) är en ordning i klassen däggdjur.

Det vetenskapliga namnet Carnivora är sammansatt av de latinska orden caro, carnis (kött) och voro (sluka). Namnet betyder alltså köttätare. Trots det är ett stort antal arter i denna ordning allätare. De tar även bär, gräs och andra växtämnen som föda. Enda undantag är pandan, som uteslutande tar vegetabilisk föda.

Det finns omkring 270 arter fördelad på 110 släkten[1] i denna ordning, som förekommer i många mycket speciella former. De lever på alla kontinenter, men i Antarktis finns de bara vid kustlinjerna. I Australien, som tidigare inte hade några inhemska rovdjur i kontinentens inre, infördes dingon av människan. Däremot fanns andra landlevande köttätare i Australien, men dessa tillhör kräldjuren och pungdjuren.

Rovdjuren utvecklades ur creodonterna för omkring femtio miljoner år sedan under tertiärtiden, då dinosaurierna hade dött ut för 65 miljoner år sedan.

Ordet "rovdjur" används även i betydelserna köttätare och predator.

Innehåll

Kännetecken

Allmänt

Rovdjuren har utvecklat ett vitt register av former. Bredvid stora och robusta djur (som björnar) finns smala individer som viverrider och vissa kattdjur. De tre familjer som sammanfattas under namnet sälar har anpassad sig till livet i vatten och utvecklat fenor. Angående storleken sträcker sig skalan från vesslan som ibland bara väger 35 gram till den jättestora sydliga sjöelefanten som kan nå en vikt på upp till fyra ton. Denna art tillhör även de största i hela däggdjursklassen.

Käkar och tänder

Skalle av en rödräv

Alla rovdjur som lever på landet utvecklades ur förfäder med följande tandformel: incisiver (framtänder) 3/3, canine (hörntänder) 1/1, premolarer (främre kindtänder) 4/4 och molarer (kindtänder) 3/3. Beroende på art har dessa tänder en olikartad utformning men hörntänderna är vanligen förlängda och spetsiga. Hos de flesta arterna finns i varje käke 6 små framtänder. Det finns bara två undantag, den första är läppbjörnen som i övre käken bara har fyra framtänder för att suga insekter genom klaffen mellan tänderna och den andra är havsuttern som i undre käken bara har fyra framtänder.

Landlevande rovdjur har dessutom ett kännetecken i sin tanduppsättning som kallas rovdjurstand (i bilden ligger den ungefär ovanpå 20 centimeters markeringen). Det är egentligen ingen särskild tand utan en sax av två olika tänder för att skära (klippa) köttet. I varje sida av munnen bildas denna sax av den sista premolar i övre käken (P4) och den första molar i undre käken (M1). Saxen uppstår på grund av att dessa tänder står lite osymmetriskt mot varandra. Hos hyenor är denna sax särskilt kraftig och de har förmåga att sönderslita större ben, hos björnar och halvbjörnar är saxen mindre bra utvecklade. De övriga kindtänderna är i jämförelse till dessa tänder som tillhör saxen små. Hos vissa grupper som kattdjur finns inte alla molarer.

Sälarnas tanduppsättning skiljer sig mycket från landrovdjurens tänder. De är anpassade för att hålla fast sliriga fiskar och därför finns i sälarnas käkar ofta ett eller två par undre framtänder, inte särskild påfallande hörntänder samt 12 till 24 konformiga likartade kindtänder. Extrema undantag finns med valrossarnas huggtänder och de modifierade kindtänderna hos krabbätarsälen.

Undre käken är så förankrade i övre käken att den bara kan röra sig upp- och nedåt, rovdjuren saknar alltså förmåga att mala sin föda och slukar därför ofta stora köttbitar.

Skelett och extremiteter

Hos sälar som denna australiska sjölejon är extremiteterna omvandlade till fenor

Nyckelbenet är hos alla rovdjur (även sälar) kraftigt förminskat och är fästa med ligament eller den saknas helt. De har sammanvuxna båtben och månben så att handleden blir stadigare.

Landlevande rovdjur har fyra eller fem tår vid varje fot medan sälar har fenor där tårna är omgiven av simhud. Tummen är inte motsättlig till de andra tårna och hos vissa arter är den bakåtbildade. Några rovdjur som kattdjur och hunddjur är tågångare medan andra är hälgångare (till exempel björnar). Vissa katter och viverrider kan dra in sina klor.

Inre organ

På grund av den oftast lägre specialiseringen på födan är matsmältningssystemet enklare uppbyggt än hos till exempel växtätare och har även en högre anpassningsbarhet. Huvudsakligen består matsmältningssystemet av mage och en relativt kort tarm. Hos honorna ligger mjölkkörtlarna vid buken och hannar har ett penisben och testiklar som ligger utanför penisen.

Utbredning och habitat

Med cirka 270 arter är rovdjuren en av de artrikaste ordningarna i klassen däggdjur. Idag förekommer ordningens arter över hela jorden men i Antarktis lever de bara vid kustlinjerna. Med undantag av kolonier av öronsälar saknade Australien rovdjur före människans ankomst. Under historisk tid introducerades dingon på kontinenten och senare infördes rödräven samt tamhundar och tamkatter.

Alla medlemmar i överfamiljen kattliknande rovdjur (med undantag av kattdjuren själv som även lever i Amerika) har sitt naturliga utbredningsområde i gamla världen. Utbredningsområdet för två familjer av denna överfamilj är jämförelsevis litet, familjen Eupleridae förekommer bara på Madagaskar och leopardmårdar lever bara i centrala Afrika. De övriga familjer som tillhör de kattliknande rovdjuren, alltså hyenor, manguster och viverrider finns i Afrika, Asien och vissa delar av Europa. Av de hundliknande rovdjuren förekommer hunddjur, björnar och mårddjur över nästan hela världen men de saknades ursprungligen i Australien och Antarktis. Idag finns inga björnar kvar i Afrika då den population av brunbjörn som levde i Atlasbergen dog ut under 1870-talet. Skunkar lever i Sydostasien och Amerika, kattbjörnen som ofta listas i en egen familj lever i Asien och halvbjörnarnas naturliga utbredningsområde är Amerika. Med tre familjer förekommer sälarna vid kustlinjerna av alla kontinenter och vissa arter har även populationer i insjöar.

Rovdjuren har anpassad sig till olika habitat, de finns från istäckta hav till tropiska regnskogar eller från träskmarker till torra ökenområden.

Levnadssätt

Socialt beteende

Rovdjurens sociala beteende varierar starkt mellan de olika systematiska grupperna och arterna. Ofta står det sociala beteende i sammanhang med artens sätt att jaga eller hur den får tag i födan. Det förekommer arter som lever i flockar (varg, lejon), andra som lever i kolonier (sjölejon), arter där varje individ lever ensam (leopard, brunbjörn) och arter som lever i mindre familjegrupper (schakaler).

Föda

Jättepandan livnär sig främst av bambu

De flesta rovdjuren är köttätare som täcker sitt behov av kött genom jakt eller genom att äta as. Dessutom finns en större grupp i ordningen som är omnivor, alltså allätare, som bredvid kött äter bär och andra växtdelar. Flera mindre arter som manguster och även några större arter som afrikansk öronhund, jordvarg och läppbjörn livnär sig till största del av ryggradslösa djur, främst insekter. Vissa rovdjur, däribland jättepandan, leopardmård och veckelbjörnen har växter som huvudföda. Trots allt finns ett stort antal skickliga jägare i ordningen.

Sättet hur rovdjuren jagar varierar starkt inom ordningen. Några medlemmar, som till exempel vildhundar följer uthålligt efter sina byten tills rovet blir trött. Andra rovdjur, som kattdjur, smyger sig fram till bytet och överraskar det med blixtsnabba angrepp. Mårdar har förmåga att fånga snabbklättrande ekorrar som vistas i träd och vesslor jagar sina byten i deras gångsystem under jorden. Stora sälar som sjöelefanter dyker ibland 1000 meter ner till sina födokällor. Vissa rovdjur har förmåga att döda byten som är tydlig större än de själva, så jagar tigrar gaur (stora sydöstasiatiska oxdjur) och en hermelin kan döda en vildkanin som väger upp till sju gånger mer än hermelinen själv.

Fortplantning

Hos de flesta rovdjuren har honorna förmåga att para sig en gång per år men hos mindre arter förekommer flera kullar. Hos särskild stora arter som storkatter eller björnar ligger två till tre år mellan födelserna. Dräktigheten varierar mycket mellan 50 och 115 dagar. Ungarna är vid födelsen oftast små och blinda och de saknar i början förmåga att överleva självständig.

Hos några mårddjur och björnar vilar ägget (eller fostret) efter befruktningen. På så sätt föds ungarna alltid under årstider som är gynnsamma för ungdjurets utveckling.

Systematik

Yttre systematik

Med hjälp av molekylärgenetiska undersökningar blev det klart att rovdjuren tillhör överordningen Laurasiatheria som även innefattar ordningarna äkta insektsätare, fladdermöss, uddatåiga hovdjur, Cetartiodactyla (valar och partåiga hovdjur) samt myrkottar. I denna grupp listas rovdjuren tillsammans med myrkottar och den utdöda gruppen Creodonta till ett taxon med namnet Ferae. Systergruppen till Ferae utgörs enligt aktuell uppfattning av de uddatåiga hovdjuren. En kladogram som visar släktskapet inom överordningen har enligt Westheide/Rieger följande utseende[2]:

 Laurasiatheria
    ├─ Äkta insektsätare (Eulipotyphla)
    └─ Scrotifera
        ├─ Fladdermöss (Chiroptera)
        └─ Fereuungulata
            ├─ Cetartiodactyla (partåiga hovdjur och valar)
            └─ Zooamata
                ├─ Uddatåiga hovdjur (Perissodactyla)
                └─ Ferae
                    ├─ Myrkottar (Pholidota)
                    └─ Rovdjur (Carnivora)

Angående existensen av gruppen Ferae är zoologerna i stort sätt ense men de övriga förhållanden i gruppen Laurasiatheria är omstridda.

Inre systematik

Grovindelning

Vargen (Canis lupus) tillhör familjen hunddjur
Fläckskunkar som Spilogale gracilis tillhör familjen skunkar
Fossa och andra rovdjur på Madagaskar listas numera i familjen Eupleridae

Rovdjur indelas på klassiskt sätt i två underordningar. Den första var landrovdjuren (Fissipedia) och den andra vattenrovdjuren (Pinnipedia).[1] Till de senare räknades alla sälar och till de tidigare alla rovdjur som lever på land. Idag anses denna indelning vara föråldrad och man delar in i underordningarna hundliknande (Caniformia) och kattliknande (Feliformia) rovdjur. Även denna indelning beror på molekylärgenetiska undersökningar. Uppdelning fanns redan tidigare men det blev först i nyare tider klart att sälarna tillhör de hundliknande rovdjuren.

Fram till idag är det oomstridd att dessa tre familjer som sammanfattas under namnet sälar utgör ett monofyletisk taxon, de utvecklades alltså ur samma förfäder. Även för de flesta traditionella familjerna är det bevisad att de är monofyletiska grupper. Det gäller särskild för hunddjuren, kattdjuren, björnar och hyenor. Även andra familjer som mårddjuren, halvbjörnar, viverrider och manguster är idag giltiga taxa men några av medlemmarna flyttades till andra familjer. Till exempel bildar skunkar och de sydöstasiatiska stinkgrävlingarna en egen familj, kattbjörnen listas ofta i en egen familj och alla rovdjur på Madagaskar bildar en ny familj (Eupleridae). Likaså listas leopardmården idag i en egen familj.

Nyare forskningsresultat angående systematiken

Med hjälp av molekylärgenetiska undersökningar förtydligastes släktskapsförhållanden mellan flera rovdjursfamiljer, trots att en del frågor fortfarande är olöst.

Det är idag bekräftat att hunddjuren (Canidae) inom gruppen hundliknande rovdjur bildar systergruppen till alla andra familjer i underordningen som sammanfattas med ett taxon Arctoidea.[3][4] Arctoidea delas upp i tre huvudklader björnar, sälar och Musteloidea. Till sistnämnda gruppen räknas kattbjörnar, skunkar, halvbjörnar och mårddjur. Systematiken inom Musteloidea är inte helt utredd, mårdar och halvbjörnar är troligen närmare släkt med varandra och bildar en enhet. Denna enhet är systergruppen till skunkarna och alla tre familjer står mittemot kattbjörnen. Jättepandan räknas idag till björnar (Ursidae). Oklar är fortfarande ställningen av den utdöda familjen Amphicyonidae inom underordningen hundliknande rovdjur.

Överraskande var för forskarna att leopardmården bildar en egen familj som i sin tur är systergruppen till alla övriga familjer i underordningen kattliknande rovdjur. Dessutom bildar alla rovdjur på Madagaskar en familj som är nära släkt med mangusterna. Systergruppen till dessa två familjer antas vara hyenorna. I underordningen kattliknande rovdjur finns bredvid leopardmården tre huvudgrenar: (1) kattdjur som kanske inrymmer linsanger, (2) viverrider och (3) den beskrivna gruppen med hyenor, manguster och Madagaskars rovdjur. Hittills är zoologerna inte ense om hur de utdöda familjerna Nimravidae, Barbourofelidae, Stenoplesictidae, och Percrocutidae passar in i underordningen.

En möjligt kladogram skulle se ut som följande.

Carnivora (Rovdjur)
   ├─ Canoidea (Hundliknande rovdjur) 
   │ ├─ ?Miacidae †
   │ ├─ ?Amphicyonidae †
   │ ├─  Canidae (Hunddjur)    
   │ └─  Arctoidea
   │    ├─ Ursidae (Björnar)
   │    └─ N. N.
   │       ├─ Pinnipedia (Sälar) 
   │       │  ├─ Phocidae (Öronlösa sälar)        
   │       │  └─ N. N.
   │       │      ├─ Otariidae (Öronsälar)          
   │       │      └─ Odobenidae (Valrossar)
   │       │ 
   │       └─ Musteloidea
   │              ├─ Ailuridae (Kattbjörnar)        
   │              └─ N. N.
   │                 ├─ Mephitidae (Skunkar)        
   │                 └─ N. N.
   │                     ├─ Procyonidae (Halvbjörnar)          
   │                     └─ Mustelidae (Mårddjur)
   │
   └─ Feloidea (Kattliknande rovdjur)
        ├─ ?Viverravidae †
        ├─ ?Nimravidae †
        ├─ ?Barbourofelidae †
        ├─ ?Percrocutidae † 
        ├─ Nandiniidae 
        └─ N. N.
            ├─ Viverridae (Viverrider)
            ├─ Felidae (Kattdjur)
            └─ N. N.
                ├─ Hyaenidae (Hyenor)
                └─ N. N.
                     ├─ Herpestidae (Manguster) 
                     └─ Eupleridae

Evolution

Uppdelning i katt- och hundliknande rovdjur

Enligt sedvanlig uppfattning delades ordningen rovdjur redan under tidig paleocen (ungefär 65 miljoner år sedan) i två stora linjer, kattliknande respektive hundliknande rovdjur. Traditionell räknas den utdöda familjen Viverravidae som den äldsta gruppen i underordningen kattliknande rovdjur. Fossil av denna familj hittades i Nordamerika och dateras till mellersta paleocen. Som den tidigaste gruppen inom hundliknande rovdjur ansågs länge miaciderna (ursprungligen betraktades miaciderna som förfäder till alla rovdjuren) som uppkom under senare paleocen. Miaciderna hade flexibla tassar så att de troligen hade förmåga att klättra i träd det fanns en fullständig tanduppsättning med 44 tänder. Även rovdjurstanden var utbildad.

Nyare studier tyder på att miacider och Viverravidae inte utgör de direkta anfadrar till de nämnda underordningarna och vissa biologer klassar de helt utanför ordningen Carnivora.[5] Dessutom betraktas gruppen miacider idag som parafyletisk. På grund av dessa resultat antas numera att rovdjuren skilde sig för 50 till 43 miljoner år sedan i sina huvudlinjer.

Utveckling inom kattliknande rovdjur

Hoplophoneus mentalis räknas till den utdöda familjen Nimravidae

En av de äldsta grupper i underordningen är Nimravidae som påminner stark om kattdjur (Felidae) men som utgör en självständig familj. Denna grupp uppkom under senare eocen i Nordamerika och Eurasien. En annan utdöd grupp, Barbourofelidae, betraktades tidigare som underfamilj till Nimravidae men har idag familjstatus.[6] Medlemmar av Barbourofelidae levde fram till senare miocen och ett av de sista släktena var Barbourofelis med arter i Nordamerika.

Som första medlem i familjen kattdjur betraktas idag Proailurus som levde under oligocen och miocen i Europa. Den hade ungefär samma storlek som en ozelot. Under miocen ökade kattdjuren sitt utbredningsområde och undanträngde de nordamerikanska Nimravidae. Under pliocen kom de fram till Sydamerika. Alla andra familjer av underordningen stannade i gamla världen. Enda undantaget var några släkten av hyenor som under pliocen levde i Nordamerika.

Utveckling inom hundliknande rovdjur

De hundliknande rovdjuren fick sitt namn från familjen hunddjur som hade sitt utvecklingshistoriska ursprung på den nordamerikanska kontinenten. Släktet Hesperocyon som uppkom under mellersta eocen är idag den äldsta kända medlem i familjen. Hunddjuren nådde under miocen fram till Europa och spred sig under pliocen till Afrika, Asien och Sydamerika.

Även den andra familjen i underordningen, björnarna, uppkom först i Nordamerika och vandrade under miocen till Europa och Afrika. I jämförelse med dagens arter var den första björnen liten. Skallen av släktet Parictis som levde under senare eocen var bara 7 centimeter lång. Fram till tidig oligocen uppkom även alla andra familjer inom hundliknande rovdjuren och tidiga fossil är kända från Nordamerika och gamla världen. Liksom de kattliknande rovdjuren kom de hundliknande rovdjuren till Sydamerika efter att den centralamerikanska landbron var etablerad.

Sälarna fanns inte förrann oligocen. Enaliarctos som levde under senare oligocen vid dagens Kalifornien hade redan fenor. Kindtänderna för dessa tidiga sälsläkten liknade starkt landrovdjurens kindtänder. Under miocen var sälarna uppdelade i de tre kända familjerna. Öronsälar och valrossar levde vid denna tid i Stilla havet nära Nordamerikas kustlinjer och öronlösa sälar fanns då bara i norra Atlanten.

Kulturhistoria

Katt och hund är domesticerade rovdjur

Sedan forntiden betraktas rovdjur som människans konkurrenter. Många rovdjur ansågs som farliga och de mistade därför stora delar av utbredningsområdet då de blev jagade av människor. Flera rovdjur är idag starkt hotade på grund av att deras päls används för kläder eller som jakttrofé. Andra har jagats därför att de angripit människors husdjur. Till och med i skyddsområden som Yellowstone nationalpark blev rovdjuren förföljda och vargen utrotades där efter nationalparkens inrättning.[7] Flera arter är idag akut hotade i beståndet och särskild de stora rovdjuren har idag populationer som är relikter i jämförelse med deras tidigare population.

I vissa regioner börjades tänka om. Framförallt i Europa och Nordamerika pekar utvecklingen idag åt en riktning som är gynnande för rovdjuren. Vargen återinfördes i Yellowstone nationalparken och i Europa återtar vargar, brunbjörnar och lodjur sina gamla habitat. Några arter med bra anpassningsförmåga som rödräven hittas idag bland människans boplatser och den överlever till och med i moderna storstäder.

Huvudsakligen de stora arterna som lejon, tiger, björnar och varg har fått mytisk betydelse och de ingår i ett flertal sagor.

Några arter, till exempel tamhund och tamkatt, har blivit domesticerade och används idag som husdjur. En del arter av familjen mårddjur har man fött upp i pälsfarmar för att använda deras päls. Tamillrar har använts som hjälp för jakt på kanin och harar.

Vissa arter blev kända för att de överför smittande sjukdomar, till exempel är rödräven Centraleuropas största smittoreservoar av rabies.[8]

Se även

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 27 mars 2009.

Tryckta källor

Noter

  1. ↑ 1,0 1,1 Harald Schliemann: Carnivora, Raubtiere. In: Wilfried Westheide, Reinhard Rieger: Spezielle Zoologie. Teil 2: Wirbel- oder Schädeltiere. Spektrum Akademischer Verlag, 2004. sida 586
  2. ↑ enligt Westheide/Rieger (2004), s. 503
  3. ↑ Kemp, T.S. (2005). The Origin and Evolution of Mammals. Oxford University Press. ISBN 0198507607.
  4. ↑ Wesley-Hunt, Gina D. and John J. Flynn (2005). "Phylogeny of the Carnivores" (abstract). Journal of Systematic Palaeontology 3: 1–28.
  5. ↑ Polly, David, Gina D. Wesley-Hunt, Ronald E. Heinrich, Graham Davis and Peter Houde (2006). "Earliest Known Carnivoran Auditory Bulla and Support for a Recent Origin of Crown-Clade Carnivora (Eutheria, Mammalia)". Palaeontology 49 (5): 1019–1027. (pdf-fil)
  6. ↑ Michael Morlo, Stéphane Peigné, Doris Nagel: A new species of Prosansanosmilus: omplications for the systematic relationships of the family Barbourofelidae new rank. Zoo. J. of the Linn. Society, 2004, 140, 43-61.
  7. ↑ "Defenders of Wildlife". A Yellowstone Chronology. besökt 21 april 2009.
  8. ↑ Jordbruksverket.se - rabies

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Rovdjur"
Personliga verktyg