Europeisk kanin

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Vildkanin)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Artikeln behandlar de vilda formerna av arten, för tamkanin se motsvarande artikel. För andra betydelser av ordet kanin, se Kanin (olika betydelser).
?Europeisk kanin
Status i världen: Missgynnad[1]
Status i Sverige: Ej hotad
Kaninchen.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Hardjur
Lagomorpha
Familj: Harar
Leporidae
Släkte: Oryctolagus
Art: Europeisk kanin
O. cuniculus
Vetenskapligt namn
§Oryctolagus cuniculus
Auktor: Linné, 1758
Den europeiska kaninens utbredningsområde
Den europeiska kaninens utbredningsområde
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus), ofta enbart kanin eller vildkanin är en art i familjen harar. Den har domesticerats som både sällskapsdjur och för att användas som mat. Dess vetenskapliga släktnamn, Oryctolagus, betyder ungefär "den grävande haren". Den europeiska kaninen anses komma från Spanien, och spreds över Europa av romarna. Den finns också i Afrika - I Marocko, Algeriet och inplanterad på vissa öar: Robben Island i Sydafrika, Kanarieöarna och Round Island vid Mauritius. I senare tid har den också inplanterats i Sydamerika och Australien.

Då kaninen är ett hardjur och ska den inte förväxlas med gnagare som till exempel pakor. Gnagarna skiljer sig anatomiskt från hardjuren, främst på tanduppsättningen. Hardjuren har två mindre tänder precis bakom de två framtänderna, något som gnagare saknar.

Innehåll

Utseende

De europeiska kaninerna är små gråbruna däggdjur 34-45 cm långa och 1,3-2,3 kg tunga. Som övriga hardjur har de fyra skarpa framtänder (två uppe och två nere) som fortsätter att växa under hela djurets levnad, samt ytterligare två små tänder i överkäken. Kaniner har långa öron, kraftiga bakben och korta fluffiga svansar. De förflyttar sig genom att hoppa på sina långa och starka bakben. För att underlätta snabb förflyttning, så har bakbenen en tjock päls som dämpar nedslagen vid snabb hoppning. De europeiska kaninerna har långa tår som hålls samman med hud så att de inte skall spridas ut när djuret hoppar.

Beteende

Spår av europeisk kanin i snön

De europeiska kaninerna bygger nätverk av kaninhålor där de tillbringar större delen av den tid då de inte födosöker. Bon kan vara upp till 45 meter lång och den djupaste punkten ligger ibland 3 meter under markytan. De är mest aktiva på morgonen och kvällen, om dagen sover de mest. Kaninen är utsatt för ett stort rovdjurstryck, så vid minsta tecken på fara, så söker den skydd. Vid fara utstöter de pipande läten eller de slår med sina bakre extremiteter på marken. Dessa ljud hörs även av ungdjuren i bon som på så sätt får kännedom om faran är över eller inte.

Kaninen är ett mycket renligt djur, som putsar sig många gånger om dagen. Den putsar genom att klia och slicka på sig. Att putsa varandra är en mycket viktig social sak för flocken. Kaniner har doftkörtlar på undersidan av hakan som de gnuggar mot föremål för att markera ägande och revir.

Europeisk kanin är växtätare som främst äter gräs och örter, men även kvistar och bark.

Fortplantning

Honornas parningsberedskap inom parningstiden varierar beroende på årstid och individ. Vanligen följer efter sju till tio fruktbara dagar två ofruktbara dagar.

Parningstiden är beroende på utbredningsområdet. I Spanien ligger den mellan hösten och våren, i Centraleuropa mellan februari och juli och på södra jordklotet i den motsvarande årstiden. Reproduktionsraten är mycket hög. En hona föder mellan fem och sju kullar per år. Efter dräktigheten som varar i fyra till fem veckor föds i genomsnitt 5 eller 6 ungdjur, i undantagsfall upp till 9.

För födelsen skapar honan en egen bo som inte är sammanlänkad med flockens bo. Ingången göms med gräs, blad och jord. Kaninens ungar är nakna och blinda vid födseln till skillnad från harsläktet. De väger mellan 40 och 50 gram och öppnar efter cirka tio dagar ögonen. Efter tre veckor lämnar de bon för första gången och efter fyra veckor sluter honan att ge di. Trots att de blir könsmogna tidigare tar det två år innan de för första gången föder egna ungar.

Europeisk kanin kan bli nio år gammal men de flesta individer dör under första levnadsåret eller under första vintern. De flesta faller offer för förvildade tamkatter eller hundar.

Naturliga fiender

Arten har ett stort antal naturliga fiender, bland annat rödräv, rovfåglar, ugglor, mårdar, vesslor och andra mårddjur.

Europeisk kanin och människor

Huvudartikel: Tamkanin

Det antas att de första tama kaninraser blev avlad i franska kloster något efter 500-talet.

Vilda kaniner jagas för köttets skull. I några regioner där de blev införd (särskild i Australien) anses de idag som skadedjur. På grund av deras vana att äta unga växter och grönsaker är de inte uppskattade av bönder. Ofta provas att hålla populationen lågt med hjälp av konstgjorda sjukdomar eller jakt.

Referenser

Noter

  1. Oryctolagus cuniculusIUCN:s rödlista, auktor: Lagomorph Red List Authority (2008), besökt 10 november 2008.

Webbkällor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 november 2008.

Tryckta källor

  • Kai Curry-Lindahl 1984. Afrikas däggdjur ISBN 91-1-834122-5
  • N. Benecke: Der Mensch und seine Haustiere - Die Geschichte einer jahrtausendealten Beziehung. Theiss, Stuttgart 1994, S. 356 - 362, ISBN 3880599955.

Externa länkar

Personliga verktyg