Från Rilpedia

Psykiatrisk tvångsvård innebär att en individ ges psykiatrisk vård mot sin vilja. Ofta omfattar det slutenvård, det vill säga individen hålls inlåst på en vårdavdelning. Huruvida tvångsvård någonsin är etiskt försvarbar är ifrågasatt.

Psykiatisk tvångsvård har ibland missbrukats av totalitära regimer för att bli av med regimkritiker. I Sovjetunionen fanns en speciell diagnos, långsamt utvecklande schizofreni, som regimkritiker ofta fick.

I Sverige är Torbjörn Tännsjö känd för att ha diskuterat de principiella argumenten för och emot psykiatrisk tvångsvård.

Innehåll 1 Sverige 1.1 LPT 1.2 LRV 2 Se även

Sverige

I Sverige kan tvångsvård ges med stöd av Lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT; 1991) efter att vårdintyg utfärdats samt med stöd av Lag om rättspsykiatrisk vård (LRV; 1991) efter att en domstol för brott dömt till vård.

Före 1992 fanns i stället den tidigare lagen, Lagen om sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV). Syftet med att ändra lagstiftningen var att minska användningen av psykiatrisk tvångsvård. Detta skulle innebära att patienternas självbestämmande och delaktighet ökade samt syftade också att öka rättsäkerheten. På så sätt skulle man få patienten att frivilligt medverka i vården och även om omgivningens skydd skulle beaktas skulle detta inte ges samma betydelse som den tidigare lagstiftningen. Huruvida reformen var lyckad har varit mycket omdiskuterat.

LPT

Huvudartikel: Lag om psykiatrisk tvångsvård

För att underkastas tvångsvård enligt LPT måste tre villkor vara uppfyllda:

1. Patienten lider av en allvarlig psykisk störning
2. Patienten är i oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än med kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård
3. Patienten motsätter sig sådan vård eller det finns anledning att anta att vården inte kan ges med patientens samtycke

För intagning enligt LPT krävs en tvåläkarprövning. Medicinsk behandling mot en patients vilja får ej göras utan stöd i tvångslag och först efter fattat intagningsbeslut. Om medicinering måste göras akut och innan intagningsbeslut gjorts, måste ett så kallat behandlingsbeslut fattas. Tvångsvården skall upphöra så snart som det är möjligt, eller vid den tidpunkt samtliga tre kriterier ej längre är uppfyllda.

Något krav att patienten ska vara en fara för sig själv eller annan finns inte. Detta är dock ett krav vid så kallad konvertering, dvs när en frivilligt inlagd patient överförs till tvångsvård. Faran för liv eller hälsa skall vara akut eller överhängande. Beslut om konvertering fattas av läkare med specialistkompetens i psykiatri varpå vårdintygsbedömning utförs av legitimerad läkare och beslut om intagning av specialistkompetent psykiater.

LRV

Huvudartikel: Lag om rättspsykiatrisk vård

Domstol kan döma en psykiskt störd lagöverträdare till vård enligt LRV med eller utan särskild utskrivningsprövning (SUP). Vid vård med särskild utskrivningsprövning är det länsrätten som avgör när patienten ska skrivas ut, i annat fall ansvarig överläkare. Psykiatrisk tvångsvård sägs användas mycket restriktivt i Sverige; så långt som möjligt försöker man vårda patienten i öppenvård och i hemmet för att undvika utanförskap.

Se även

• Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
• Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)