Kantor
Från Rilpedia
- Den här artikeln behandlar kantorsämbetet i kristen tradition. För andra innebörder, se Kantor (olika betydelser).
| Denna artikel är en del i serien Kristendom |
|
 |
|
|
Skrifter |
|
|
Personer |
|
|
Tro |
|
|
Sakrament |
|
|
Dagligt liv |
|
|
Helgdagar |
|
|
Reformationen |
|
|
Riktningar |
|
|
Övriga |
|
 Kristendom |
|
Kantor (av latinets cantor, sångare) är i Sverige ett ofta använt begrepp för alla former av kyrkomusiker. I många andra länder och kyrkliga traditioner, avses med kantor ofta körledare och/eller försångare, men bruket kan variera inom en del språkområden. I Sverige torde den ursprungliga betydelsen varit den (se Historik nedan).
Kantorer inom Svenska kyrkan
Kantor är även benämningen på en av de tre typer av kyrkomusikertjänster som finns i Svenska kyrkan. Kantor kan också avse innehavare av den lägre kyrkomusikerexamen, kantorsexamen, som normalt erhålls efter efter två års eftergymnasiala studier på folkhögskola. På Ersta-Sköndals högskola i Stockholm och Musikhögskolan i Malmö leder kantorsutbildningen också till högskoleexamen i kyrkomusik (120 poäng, 80 enligt det äldre poängsystemet).
På kantorsutbildningen studeras i princip samma grundämnen som på organistutbildningen, den högre kyrkomusikerutbildningen, men antagningskraven på kantorsutbildningen är liksom svårighetsgraden i undervisningen lägre och studietiden är kortare.
För att få ut sin kantorsexamen och därmed bli behörig för kantorstjänst i Svenska kyrkan krävs även att kantorsutbildningen kompletteras med Svenska kyrkans grundkurs, som läses under en termin på folkhögskola.
Många av de som genomgår organistutbildningen på någon av musikhögskolorna har dessförinnan genomgått kantorsutbildning.
Historik
I Sverige före reformationen var kantor en präst i en domkyrka som bland annat hade hand om körsången, läsningen och sången i koret (jämför med kantor i synagoga) samt skötsel av bokskåp. Sedermera blev kantor liktydigt med den som såsom försångare ledde församlingssången, innan orgeln tog över den uppgiften; denna uppgift var först främst en lekmannasyssla. År 1881, då sysslan allt oftare hade kommit att vara förenad med klockar- eller organisttjänst, infördes kyrkosångarexamen (kantorsexamen från och med 1930) som krav för innehavare av sådan befattning. Kantor har också använts för att beteckna musiklärare, sångare och musiker i allmänhet.
Historiskt har dagens kantor föregåtts av klockaren, och, så småningom (1958), skol- och kyrkokantorerna. Skolkantorn hade heltidstjänst som vanlig lärare inom den obligatoriska skolans första sex år och dessutom upp till 15 veckotimmar kyrktjänst. Det visade sig rätt snart svårt att få tjänsteinnehavare till dessa tjänster och i början av 2000-talet går de sista skolkantorerna i pension.
Dagens utbildningar och examen inrättades i början av 1990-talet. Dessförinnan fanns den lägre kantors- och organistexamen som man kunde avlägga efter blott en sommarkurs; emellertid fordrades även att man därtill genomgått en kurs i pedagogik (som kunde vara anordnad som korrespondenskurs) för att vara behörig att anställas som kantor i Svenska kyrkan, något som mången församling inte lade någon större vikt vid. På Stora Sköndals institut (numera Ersta-Sköndals högskola) fanns dock en utbildning för kyrkokantorsexamen som mer motsvarar dagens utbildning.
Externa länkar till kantorsutbildningarnas informationssidor
- Ersta-Sköndals högskola, Stockholm
- Geijerskolan, Ransäter
- Hjo folkhögskola (Skara stifts folkhögskola)
- Mellansels folkhögskola
- Musikhögskolan i Malmö (Lunds universitet)
- Oskarshamns folkhögskola
