Från Rilpedia

Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

Musikhögskola, även konservatorium eller musikkonservatorium, är en vanlig benämningen på en institution för högre musikutbildning. Vid musikhögskolor utbildas bland annat musiklärare, musiker, kyrkomusiker, tonsättare och dirigenter.

Musikhögskolor i Sverige

I Sverige finns inte någon formell definition av begreppet musikhögskola. Sex institutioner brukar räknas som musikhögskolor:

• Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet
• Musikhögskolan Ingesund i Arvika, en del av Karlstads universitet
• Musikhögskolan i Malmö, en del av Lunds universitet
• Musikhögskolan i Piteå, en del av Institutionen för musik och medier vid Luleå tekniska universitet
• Kungliga Musikhögskolan i Stockholm
• Musikhögskolan vid Örebro universitet

Av dessa är fem institutioner eller motsvarande vid ett universitet, medan en – Kungliga Musikhögskolan i Stockholm – är en självständig högskola.

Utbildningar till musiklärare i grund- och gymnasieskola finns också vid Uppsala universitet och Umeå universitet. Musikhögskolorna ger förutom denna utbildningsinriktning även musiklärarutbildning med inriktning mot instrumental- och ensembleundervisning i musik- och kulturskolor.

Det finns dessutom ett flertal folkhögskolor och andra skolor som bedriver musikutbildning på gymnasial eller eftergymnasial nivå. Sådana utbildningar kan vara förberedande för studier vid musikhögskola.

Historik över den högre musikutbildningen i Sverige

Efter Kungliga Musikaliska Akademiens grundande utsågs redan den 31 december 1771 Ferdinand Zellbell till direktör för Undervisningsverket. En stor del av akademiens stadgar handlade om hur musikundervisning skulle bedrivas. Kort efter den ambitiösa starten saknades dock pengar för att fortsätta verksamheten och undervisningen låg nere ända till 1786 då en ny undervisningsplan antogs. Lärare anställdes, men inga elever antogs.

Pehr Frigel genomförde 1797 en reform som innebar att en sångskola inrättades och undervisningen återupptogs.

Kronprins Karl Johan donerade 1813 en stor summa pengar till akademien som möjliggjorde att det också kunde utexamineras organister och kantorer. Mellan 1822 och 1854 antogs enbart manliga studenter vid undervisningsverket.

1866 bytte undervisningverket namn till Konservatorium och från 1881 Musikkonservatorium. 1941 bytte man återigen namn – nu till Kungliga Musikhögskolan. Sedan 1971 är inte akademien längre skolans huvudman utan staten.

De musikpedagogiska utbildningar som fanns vid Folkliga musikskolan (Ingesund) i Arvika, Örebro musikpedagogiska institut och Framnäs folkhögskola nära Piteå omvandlades 1978 till musikhögskolor.

Källor

• Kungl. Musikaliska Akademien: Årsskrift 2005