Göteborgshändelserna

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Merge arrows
 Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Göteborgskravallerna. (Diskutera)
Emblem-scales.svg
 Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Motivering: artikeln tar politiska ställningstaganden. En stor del av källorna är partsinlagor.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.
Stop hand orange.svg
 Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.
Bush och värdarna statminister Persson och EU-kommissionären Prodi

EU-toppmötet i Göteborg hölls 15 – 16 juni 2001. I samband med detta kom amerikanske presidenten George W. Bush på besök 14 juni. Dessa internationella möten ledde till omfattade protester. Tillsammans kallas det som skedde för Göteborgshändelserna. En del av dessa händelser var kravaller. Dessa tas upp närmare i den särskilda artikeln om Göteborgskravallerna. EU-toppmötet tog upp EU-utvidgningen, hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och strukturreformer. Toppmötet mellan EU och USA tog upp till diskussion WTO, Mellanöstern/Västasien och skilda synsätt på klimatfrågan.

De största protesterna var organiserade av tre breda nätverk. Ett lokalt med namnet Bush not welcome som protesterade mot USA:s politik. Ett nationellt kallat Nätverket Göteborg 2001 som krävde att Sverige skulle sluta vara medlem i EU och inte heller ansluta sig till EMU. Ett internationellt kallat Göteborgsaktionen 2001 för ett annorlunda Europa. Det fanns också ett brett iranskt nätverk och ett mindre samarbete som arrangerade Antikapitalistmarschen samt ickevåldsnätverk och Reclaim the Streets grupper som ordnade olika aktioner och gatufester. Totalt samlades enligt polisen 50 000 demonstranter i Göteborg. De demonstrerande organisationerna var med och organiserade åtta större internationella konferenser, ibland i samverkan med folkbildningsorganisationer. Det största arrangemanget var Fritt forum som fick 25 000 besökare. Antalet delegater på EU-toppmötet var 1 142, deras följe cirka 9 500 och antalet medierepresentanter cirka 2 000. Toppmötet vaktades av 2 500 poliser.

Innehåll

Bakgrund

EU-toppmötet i Göteborg hade särskild betydelse för Sverige. Det var första gången Sverige var ordförandeland för EU. Det var också första gången en amerikansk president besökte landet. Detta för att delta i ett EU-USA-toppmöte. För att påverka politiken planerade olika folkrörelser seminarier, demonstrationer och protester.

Den process som påverkade de olika aktörerna under Göteborgshändelserna brukar av många idag kallas globalisering. Den har inneburit ökad makt för internationella och överstatliga institutioner och storföretag och har kritiserats för att skapa ogynnsamma sociala och ekonomiska effekter för stora befolkningsgrupper. Detta har lett till internationella förhandlingar och folkrörelsers protester för att påverka politiska toppmöten av stor internationell betydelse.

Globaliseringen kritiseras också för att etablerade former för demokrati blivit tömda på en del av sin kraft, med minskade möjligheter för nationella organisationer grundade på många medlemmar att påverka riksdagens öppna arbete. Internationella slutna förhandlingar och överstatliga institutioner är mycket svårare att påverka. Det är en process som drivits fram av stater men skapar problem för demokratisk påverkan av politiken. Nationalstatens makt sprids delvis ut till flera olika nivåer och organ som inte sammanfaller med den egna statens gränser. Regeringar och tjänstemän ökar sin makt på bekostnad av riksdagen och den demokratiska kulturen nationellt med partier och folkrörelser.

Även inre förhållanden i organisationslivet påverkar protesternas utformning. Partipolitiken och folkrörelserna professionaliseras, beroendet av massmedia ökar och beroendet av medlemmar minskar. Den idébärande folkrörelseorganisationen som började i opposition till staten och sedan ofta integrerades med den utvecklas idag mot att bli mer en konkurrerande ideell organisation på en marknad. Samtidigt som det politiska engagemanget som medlem i organisationer avtar så deltar människor i andra direkta former för politik genom att delta i demonstrationer och skriva på namninsamlingar.

I Sverige hade motsättningarna mellan olika former för politiskt engagemang blivit särskilt tydliga. Sverige är det land som har den största andelen anslutna löntagare till fackliga organisationer i världen. Samtidigt är Sverige ett undantag i västvärlden genom att de etablerade fackföreningarna inte deltar i demonstrationer vid toppmöten. Det aktiva deltagandet bland parlamentariska partier i samarbete för att organisera protester är också mindre i Sverige än i många andra länder. En stark spänning finns mellan äldre väletablerade former för organisation och nya folkrörelser som bygger på aktivt deltagande mer än representation.

De etablerade formerna för deltagande i demokratin genom välorganiserade folkrörelser och partier har i Sverige uppnått stora sociala landvinningar. De uppfattas som starka framgångar för social rättvisa, ofta beskrivet som folkhemmet. När folkhemmets reformer hotas av nyliberal nedskärningspolitik och privatisering har spänningarna mellan olika former för politiskt deltagande ökat ytterligare. Både mellan etablerade och nya former och mellan de som betonar påverkan av nationalstaten och de som ser vikten av att förändra EU och andra internationella institutioner.

Den särskilda politiska bakgrunden till protesterna i Göteborg bestod av tre samverkande faktorer. EU-kritik och motstånd mot medlemskap i EU var starkare i Sverige än i något annat medlemsland. En annan faktor var att protester vid toppmöten mot globaliseringens negativa effekter och nyliberalism hade ökat i styrka efter EU-toppmötet i Amsterdam 1997 där många svenska rörelser deltog och WTO-mötet i Seattle 1999. Ytterligare en faktor var protester mot USA:s krigs- och miljöpolitik där opinionen i Sverige ofta också är mer kritisk än i andra västländer.

För regeringen gällde att inför en EU-skeptisk inhemsk opinion visa att Sverige drev på i viktiga frågor som miljö och öppenhet. Inför EU-länderna gällde det att visa att Sverige ville vara en konstruktiv kraft under sitt första EU-ordförandeskap. Inför det första presidentbesöket någonsin i Sverige från USA gällde det att undvika motsättningar som förekommit tidigare decennier och skapa goda förutsättningar för samarbete.

Förberedelser

Beslutet om att förlägga EU-toppmötet till Göteborg kom våren 1997. Därmed började de officiella svenska förberedelserna för EU-ordförandeskapet som beräknades kosta 1 miljard kronor varav 315,6 miljoner för polisens bevakning och innefattade sammanlagt 80 EU-möten i Sverige. Inför EU-toppmötet i Amsterdam i juni 1997 deltog arbetslöshetsföreningar, Miljöförbundet Jordens Vänner och Syndikalisterna i en Europamarschen mot arbetslöshet genom Sverige som startade i utkanterna av Europa och sammanstrålade under EU-toppmötet i Amsterdam. Denna Europamarsch återupprepades sedan varje år och blev utgångspunkt för internationellt samarbete också inför toppmötet i Göteborg. I Amsterdam fanns också ett samarbete mellan folkrörelser som organiserade en demonstration vid Europamarschen avslutning och med stort stöd av kommunen ordnade konferenser och inkvartering. På plats i Amsterdam var också Hans Lippens från Göteborgspolisen som studerade de problem som kunde uppstå.

Hösten 1998 tillsatte Rikspolisstyrelsen en EU-förberedelsegrupp med Håkan Jaldung från Polismyndigheten i Västra Götaland som ordförande. Gruppen kom att kännetecknas av motsättningar mellan Jaldung och övriga ledamöter kring var ansvaret för samordning skulle ligga och Säkerhetspolisens roll.

År 2000 startade två nätverk för folkrörelser inför toppmötet i Göteborg. Nätverket Göteborg 2001 hade över 20 lokala och svenska organisationer som medlemmar enade bakom kravet nej till medlemskap i EU och EMU. Göteborgsaktionen 2001 för ett annorlunda Europa hade över 80 medlemmar från både Sverige och andra länder, främst Norden men också alleuropeiska som Europamarschen och The European Anti-Maastricht Coalition – TEAM, ett nätverk för EU-kritiska organisationer i hela Europa. Göteborgsaktionens gemensamma krav var nej till att offentlig sektor och miljö görs till handelsvara och mot militarisering av EU, fästning Europa och EMU som grundlagsfäster nyliberal politik.

Regeringens förhållningssätt gentemot folkrörelsernas samarbete var till en början det motsatta som skedde i andra länder vid EU-toppmöten som Nederländerna 1997 eller Finland 1999. Istället för att stödja bred samverkan gavs 16 miljoner kronor till enskilda osammanhängande informationsprojekt under EU-ordförandeskapet till organisationer var och en för sig. Mycket få resurser gavs för verksamhet under toppmötet i Göteborg.

Organisationerna i nätverken satsade då på att söka finansiering främst från en mängd andra källor för olika avgränsade konferenser och seminarier på olika teman. Det ledde i de flesta fall till mycket svag finansiering och att det nästan helt saknades resurser till samordning. Sammanlagt ordnade organisationer som samarbeta i nätverken minst åtta större konferenser under EU-toppmötet. Det var Göteborgsaktionen femdagars motkonferens, Nätverket Göteborg 2001:s endagars seminarium, Antirasistiskt forum under fyra dagar organiserat av Nätverket mot rasism, Attacs internationella konferens, European Futures Congress, Internationell facklig konferens arrangerad av Syndikalisterna, Nordisk Folkriksdag och Sustainability and Solidarity Conference organiserad av Miljöförbundet Jordens Vänner och Friends of the Earth Europe.

Därtill tillkom en mängd ytterligare arrangemang, det största var Fritt Forum med deltagande organisationer från många håll. Andra var NGO Forum 2001 i veckorna innan toppmötet med deltagare som ABF och Rotary samt konferensen The Power to Change: Aktion och medvetandehöjning mot rasism och diskriminering organiserat av internationella antirasistiska nätverket UNITED med stöd av Nätverket mot rasism. Forum för Systemdebatt organiserade Framtidsforum med inriktning på miljö, rättvisa och demokrati.

I december efter de våldsamma protesterna vid EU-toppmötet i Nice förklarade statsminister Göran Persson att han önskade dialog med motdemonstranterna. Samtidigt planerade polisen för fördubblade insatser. Under våren visades större intresse för folkliga aktiviteter i Göteborg. Fritt forum och NGO-forum fick ökat stöd från offentliga medel medan regeringens dialog med motdemonstranterna dröjde. I januari hade Attac bildats och fick snabbt gensvar för sina krav på global rättvisa. I januari fick också Göteborgs Ickevåldsnätverk stor uppslutning på sina möten inför toppmötet. Andra hade planer på att ordna Reclaim the streets gatufester medan Vita overallerna planerade att med ickevåld utan att använda tillhyggen eller kasta föremål men med skyddsutrustning tränga sig så nära och helst in på toppmötet i protest mot att EU stänger flyktingar ute. Antifascistisk aktion diskuterade en blockad av toppmötet. Ytterligare ett initiativ var att ordna Antikapitalistmarschen. Den skulle vara en vanlig demonstration där alla kunde delta som skulle komma så nära toppmötet som möjligt för att framföra sina protester. Försök att få de större demonstrationsnätverken med på dessa initiativ avvisades.

I början av året blev det också klart att USA:s president skulle besöka Göteborg i anslutning till EU-toppmötet. Det blev motiveringen för att starta ytterligare ett nätverk med det enda syftet att ordna en demonstration Bush not welcome. Attac anslöt sig till nätverket och började samarbeta med Göteborgsaktionen kring kraven mot EU och att göra offentlig sektor och miljö till handelsvara.

21 april ordnades ett möte för EU:s finansministrar i Malmö. Här ingrep polisen som hade 1 000 man till sitt förfogande proaktivt mot en demonstration med 2 000 deltagare utan föregående större incidenter eller bråk. 266 deltagare omhändertogs, däribland EU-parlamentarikern Per Gahrton. Flera av demonstranterna fick en våldsam behandling av polisen. Demonstrationen arrangerades av lokala fackföreningar, SSU, Folkrörelsen Nej till EU och flera andra organisationer och hade tillstånd av polisen. Polisens ingripande mötte stark kritik från demonstrationsledningen och flera andra håll.

Ingripandet skapade stora problem för regeringen, polis och demonstrationsarrangörer inför EU-toppmötet i Göteborg. Håkan Jaldung som förberedde polisinsatserna i Göteborg menade att Malmömötet ”förföljde oss och var en katastrof planeringsmässigt”. I Göteborg skulle 2 500 polismän hantera kanske tio gånger fler demonstranter vilket gjorde det omöjligt att använda samma taktik som i Malmö utan problem. Grupper som var misstänksamma mot polisen fick större gehör. Antydningar om att gå längre än till ickevåld började spridas mer. Känn ingen sorg för Göteborg stod på en affisch med jättegorillan King Kong som illustration. Splittring började uppstå mellan olika ickevåldsnätverk som bildats inför toppmötet. Allt färre deltog i Göteborgs ickevåldsnätverks planer för att i samverkan med polisen genomföra olika civila olydnadsaktioner.

Justitieminister Bodström sökte en lösning på kritiken genom att förorda att polisen märkte sina hjälmar så att enskilda polismän som begick övergrepp skulle kunna identifieras. Det vållade protester inom poliskåren. Demonstrationstillstånd i Göteborg blev till slut klara ett år efter att den första ansökan lämnats in. Ickevåldsnätverket och Antikapitalistmarschen fick inte tillstånd för sina aktioner och demonstration men hade istället fortlöpande dialog med polisen för att upprätthålla ett tätt samarbete. Polisen upprättade en psyko-taktisk enhet efter mönster från USA som skulle ha fortlöpande kontakt med de demonstrerande organisationerna. Jaldung är väl insatt i amerikanska förhållanden efter att över 40 gånger varit på utbildning i landet. I USA använde sig också polisen av en ny proaktiv taktik vid toppmöten genom att storma lokaler där aktivister befinner sig före demonstrationer ska ske. Regelbundna möten ordnades också mellan företrädare för kommunen, polisen och demonstrationsarrangörerna för en dialog kring praktiska frågor. Kommunen ställde upp med skolor för inkvartering där också konferenser och informationscentral kunde ordnas på de som var mest centralt belägna.

Attac och demonstrationsnätverken fick också till stånd kontakter med regeringen som mynnade ut i att en dialog skulle hållas med företrädarna för demonstranterna och regeringen på onsdagen före toppmötet samt en dialog på fredagen mellan olika internationella företrädare för folkrörelser och EU-politiker via länk från Fritt forum till Mässan.

Förhoppningar och hotbilder

Sverige hoppades att EU-toppmötet skulle leda till historiskt viktiga beslut om när medlemskap för de nya ansökarländerna i Östeuropa skulle kunna bli medlemmar. Man satsade också på miljöfrågan. Efter ingripandet mot demonstrationen i Malmö betonades vikten av öppenhet. Hotbilden var annars enligt statsrådsberedningen att ”risken är uppenbar att konfrontationen i Malmö blir det bestående intrycket, i synnerhet med liknande händelser i Göteborg.” I sista stund satsades därför på dialog med demonstrationsnätverken.

Nätverket Göteborg 2001 såg regeringens strategi som ett sätt att ”utnyttja dialogen som en del i propagandan för EU-toppmötet.” De förhöll sig avvaktande men deltog till slut i dialogen med regeringen även om de önskat mindre ”spektakulära” former. Deras förhoppning var att samla opinionen mot EU- och EMU medlemskap i en stor samlande manifestation.

Folkrörelserna i Göteborgsaktionen hoppades på att samla protesterna mot EU:s politik i handelsfrågor inför stundande WTO-förhandlingar, för en human flyktingpolitik och mot Schengenavtalet, mot krig och militarisering och mot det nyliberala EMU. Det fanns en stor skepsis mot regeringens ointresse för att främja folkrörelsesamarbete och oror för att inte kunna nå ut med sin bild i masasmedia. Göteborgsaktionens främsta krav tgill regeringen som ställdes tillsammans med Europas 8 största miljöorganisationer om att få ha ett informationsbord inne på toppmötets mediacenter för tusentals närvarande jorunalister avvisades. Regeringens förhållningssätt att antingen se demonstrerande folkrörelser i sista stund som deltagare i dialog med ansvariga politiker eller som ett våldshot samtidigt som folkrörelsers självständiga möjlighet att föra ut sin politik försvårades sågs som ett problem.

Hotbilden som spreds av Säpo var under våren riktad mot de stora demonstrationerna. Särskilt den internationella ordnad av Göteborgsaktionen där Europamarschen ingick som sedan 1997 varit med i alla större manifestationer vid EU-toppmöten. Efter polisens ingripande i Malmö mot en bred stor demonstration vid EU:s finansministrars möte ökades oron för att samma polistaktik skulle användas mot demonstrationer i Göteborg. I slutet av maj föreföll det dock som hotbilden hos demonstrationsnätverken och kontaktpolisen blev likartad. Problem kunde uppstå kring mindre aktioner eller blockader runt Mässan där uppskattningarna om hur många som skulle delta också delades av kontaktpolis och demonstrationsföreträdare. Dessa begränsade aktioner föreföll möjliga för den stora polisstyrkan att kontrollera. Någon hotbild om att polisen kunde storma möteslokaler och inkvartering före toppmötet fanns inte. Kunskapen om att denna metod använts i USA var ännu inte spridd bland demonstrationsnätverken. En ytterligare hotbild var att nazister och andra främlingsfientliga grupper skulle attackera eller registrera demonstranterna. Detta användes som skäl för en del demonstranter att maskera sig. Alla de stora demonstrationsnätverken förordade att demonstranterna inte skulle maskera sig men bara Nätverket Göteborg 2001 var beredda att med demonstrationsvakter genomföra ett förbud.

Polisens interna hotbild riktade sig både mot demonstrationer, civil olydnad, symboliska aktioner och direkta aktioner. Fokus låg på fredagen 15 juni medan för lördagen rapporterades planeringen att vara inställd på lugn. Torsdagen sågs till en början inte heller som en dag med möjliga problem men blev till slut innefattad i en allmän bild av risk för upplopp i centrum. De konkreta risker som särskilt oroade polisen var en planerad inträngningsaktion med vita overaller-aktivister i skyddsutrustning och blockader vid EU-toppmötets början, skadegörelse på McDonalds, banker och andra liknande lokaler i city och Reclaim the Streets festen.

Händelseförloppet

Question book-4.svg
 Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)

Upptakt

Redan under veckan före toppmötet ordnades flera aktioner och konferenser. Ickevåldsnätverket ordnade ett tältläger nära entrén till Mässan där EU-politikerna skulle samlas. De avhystes i dialog med kontaktpolisen tisdagen 12 juni. 39 personer omhändertogs. En Reclaim the Streets fest ordnades också på gatan. Även här var kontaktpolisen närvarande och övertygade uppretade bilister om att ta en annan väg. Gatufesten kunde sedan fortsätta och avslutas utan problem.

I massmedia trappade dock ordningsmakten upp spänningen. Göteborgspolisen uppgav att dansk polis beslagtagit vapen vid husrannsakan av ett ockuperat hus i Köpenhamn, framförallt 100 molotovcocktails, som påstods skulle användas i Göteborg. Massmedia berättade också att granatkastare skulle användas mot toppmötet och när det avslöjades som felaktigt kom nya lika felaktiga nyheter om att aktivister hade en vapengömma i skogen. Fem danskar greps och allvaret i situationen betonades av att sekretessen gjordes större än efter mordet på Olof Palme. I den lägenhet där danskarna befann sig fanns slangbomber, en sorts kraftiga smällare som kan användas för att skrämma hästar samt smörsyra som luktar mycket illa.

Planeringen för motkonferensen och flera andra möten fick också problem. Aulan på Hvitfeldtska gymnasiet kunde inte användas meddelade skolan veckan före toppmötet. Argumentet var att en tavla målad av Carl Larsson kunde komma till skada. Det som skulle bli den främsta samlingsplatsen under toppmötesdagarna skulle inte kunna användas vilket skulle leda till stora bekymmer. Skälet föreföll obegripligt då någon sådan form för skadegörelse inne i lokaler där internationella folkrörelsemöten hållits inte var kända för någon. På tisdag hade skolan helt bytt ståndpunkt. Nu blev alla konferenser och möten tillåtna på Hvitfeldtska. Här öppnade nu också den första inkvarteringen för alla demonstranter som kom tidigt till Göteborg.

Många folkrörelsemöten startade redan på tisdag 12 juni. På Handelshögskolan samlades mer än hundra talare varav flera aktivister, ministrar och en EU-kommissionär på en tredagars miljö- och solidaritetskonferens. Konferensens budskap kritiserade EU:s och USA:s hållning i WTO förhandlingarna. På Pusterviksteatern samlades fackliga aktivister från hela världen och antirasister från hela Europa på UNITED:s konferens och Antirasistisk forum. Onsdagen 13 juni inleddes Göteborgsaktionens femdagars motkonferens med temat Makten över resurserna – hur kan arbetare, bönder och miljörörelse samarbeta för att konfrontera dagens ohållbar samhällsordning. Medverkande var Dot Keet från Sydafrika och skuldavskrivningsnätverket Jubilee South, en representant för fackföreningen Gefont i nepal, Norges Bonde- og Småbrukarlag, Natur og Ungdom i Norge och antikärnkraftsrörelsen i Tyskland.

Onsdag 13 juni hölls också dialogen mellan demonstrerande organisationer och regeringen. De teman som togs upp var global rättvisa, EMU, sociala frågor, fackliga rättigheter, Schengen, frågan om Sveriges uträde ur EU och EU:s militarisering. Från regeringens sida deltog Göran persson, vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, miljöminister Kjell Larsson samt handelsminister Leif Pagrotsky. Arrangörer för mötet var Göteborgs stad tillsammans med demonmstrerande organisationerna som också hade reprsentanter med i dialogen; Attac, Miljöförbundet Jordens Vänner, Göteborgsaktionen, Nätverket Göteborg 2001, Syndikalisterna och Socialistiska partiet.

Samma dag inleddes också Göteborgsaktionens motkonferens på temat Makten över resurserna och frågan hur kan arbetare, bönder och miljörörelse samarbeta för att konfrontera dagens ohållbara samhällsordning med deltagare från Sydafrika, Nepal, Norge och Tyskland i panelen.

Torsdagen 14 juni

Hvitfeldtska gymnasiet

Klockan 11 anlände amerikanske presidenten till Landvetter. Samtidigt inringade polisen Hvitfeldtska gymnasiet. Över 600 personer blev instängda. Först bildas poliskedjor på skolgården, sedan ställs 150 containrar upp runt skolområdet och bildar en mur svår att ta sig över. Alla motkonferensens program och många andra möten på skolan fick ställas in och den informationscentral och sjukstuga samt matbespisning för tusen personer som var på väg att inrättas där fick stänga. Polisens ingripande utlöste kravaller se Göteborgskravallerna.

EU-USA toppmötet

EU och USA kunde enas om en gemensam plattform för att återuppta WTO-förhandlingarna som bröt samman under WTO-mötet i Seattle 1999. Diskussioner fördes också i Mellersta östernfrågan om en gemensam linje. I frågan om klimatförhandlingarna var däremot skillnaderna påtagliga.

Irandemonstration

En av de större demonstrationerna under toppmöten startade redan kl 12 på torsdagen. Den organiserades av en bred koalition iranska organisationer med Iranska kvinnor som den organisation som sökt tillståndet. Ungefär 10 000 demonstrerade enligt polisen mot regimen i Teheran.

Amnestymöte mot dödstraff

På ett möte mot dödsstraffet ordnat av Amnesty deltog justitieminister Thomas Bodström. På ett torg riktade Bodström hård kritik mot den amerikanska dödstraffpolitiken med skälet att ”ett samhälle inte får bäras av hämndkänslor.” Detta samtidigt som den främste företrädaren för denna dödstraffpolitik kommit på besök till Sverige som sittande amerikansk president efter att som guvernör i Texas skrivit under mer dödsdomar än någon annan i USA.

Bush not welcome

En ännu bredare koalition organiserade nästa demonstration som samlades 17.30 i centrum för att tåga mot Götaplatsen. Någon gemensam plattform utöver avståndstagande till USA:s politik fanns inte. Men i tal och på banderoller riktade sig demonstrationen mot USA:s klimatpolitik, dödstraffet och imperialistiska krig för att komma åt olja. Enligt polisen deltog 15 000 i demonstrationen. 500 kunde inte delta då polisen inringat många demonstranter på Hvitfeldtska gymnasiet. Det pågående polisingripandet mot Hvitfeldtska gymnasiet orsakade kraftiga spänningar bland demonstranterna. Närvarande polis blev hotade två gånger, ena gången kunde de freda sig själva, andra gången räddades de av demonstrationsvakter från KPML(r) och Attac. Några lämnade tåget under demonstrationen för att delta i protesterna utanför skolan, andra anslöt efter avslutningen på Götaplatsen alldeles i närheten av Hvitfeldtska gymnasiet.

Demonstrationen var uppdelad i tre delar: En sektion samlad av ett antiimperialistisk nätverk med flera vänsterorganisationer, en internationell sektion och en freds- och miljösektion. Talare var bl.a. Yvonne Ruwaida, Miljöpartiet, Kate Hampton, Friends of the Earth, Storbritannien, America Véra-Zavala, Attac, Vanessa Farrot, Socialist Alternative från USA och Erni Friholt från fredsrörelsen.

Fackliga och sociala rättigheter i Europa

Fritt forum öppnade också på torsdagen med ett stort antal arrangemang. Göteborgsaktionens motkonferens ordnade här ett seminarium med representanter för fackföreningar. Här kritiserade Eric Bezou från Sud-Rail i Frankrike, Joseph 0’Dowd från Syndicalist Solidarity Network och Alexandr Markin från Sibiriska arbetarfederationen privatiseringar. Farbrice Pilleul från CNT i Frankrike och Angel Bosqued från CGT i Spanien varför arbetstidsförkortningen i Frankrike och en avreglerad arbetsmarknad inte löser problemet med arbetslösheten. Frank Slegers från Europamarschnätverket berättade om marscherna mot arbetslöshet som hållits vid varje EU-toppmöte sedan Amsterdam 1997 och om den allians mellan kyrkor och fackföreningar som bildat basen för dessa protester mot social utslagning. Slegers kritiserade det sätt som belgiska politiker använder sig av EU-beslut som de själva varit med för att försämra rättigheterna för arbetslösa. Ett annat seminarium på motkonferensen om EU, USA och den nya världsordningen som skulle ha hållits på Hvitfeldtska gymnasiet fick ställas in.

Resultatet av dagen

EU-USA toppmötet blev en framgång för Sverige. Ett särskilt avtal slöts som gjorde att svensk vapenindustri fick samma möjligheter som NATO-ländernas att delta i gemensam produktion av vapen.

Folkrörelsernas försök att påverka EU-USA toppmötet politiskt misslyckades. Den fråga som närvarande folkrörelser från tredje världen och även många i Nord sett som viktigast – WTO-frågan fick stor uppmärksamhet på folkrörelsernas miljökonferens men ingen i massmedia och liten i övrigt. Mer dominerande i Bush not welcome demonstrationen blev kritiken mot USA:s krig.

Polisens ingripande mot Hvitfeldtska gymnasiet kom att både av demonstrationsnätverk och högsta domstolen ses som utlösare av kravaller. Polisen påståenden om att det fanns vapen på skolan blev aldrig bekräftade efter att polisen tagit kontroll över byggnaderna. Där fanns varken molotovcocktails eller några andra vapen i vedertagen bemärkelse, men skolgården var belagd med gatsten som kom till användning mot polisen under ingripandet.

Den proaktiva polistaktiken som kom till användning när polisen inringade en samlingsplats för många demonstranter före demonstrationer eller oroligheter startat var ny för Sverige. Den hade utvecklats i USA efter protesterna mot WTO toppmötet i Seattle 1999. I samband med toppmötesprotester vid Världsbankens möte i Washington i april och vid Republikanska konventet i september år 2000 inringades byggnader där aktivister tillverkade stora dockor för demonstrationerna eller andra förberedelser. Polisen hävdade att det fanns molotovcocktails och andra vapen i lokalerna och stormade dem vilket utlöste kravaller. Efter stormningen hittade inte polisen de vapen man påstått var orsaken till ingripandet.

Skillnaden gentemot Sverige var att nu användes samma proaktiva taktik i tio gånger större skala mot 700 i stället för 75 personer och mot den främsta samlingsplatsen för det breda internationella folkrörelsesamarbetet och inte en verkstad för tillverkning av dockor till demonstrationer. Resultatet blev att möjligheterna att hålla organiserad kontakt med de tiotusentals demonstranter som befann sig i Göteborg drastiskt försvårades. Ur folkrörelsernas synvinkel föreföll polisens ingripande som kontraproduktivt även ur polisens synvinkel på så sätt att det skapade mer oordning som skadade möjligheterna att främja ordning i st f kaos. Seminarier och möten fick ställas in och möjligheterna att diskutera och föra ut gemensamma politiska ståndpunkter försvårades. Praktiska problem med att få fram mat till hundratals personer inspärrade av polis i bussar och ordna ny inkvartering och möteslokaler tog överhanden för folkrörelserna.

Fredagen 15 juni

Inträngningsaktion

Protesterna mot EU-toppmötet inleddes på morgonen när ett tiotal personer från Göteborgs ickevåldsnätverk påbörjade en inträngningsaktion vid Mässan. De klättrade över ett första stängsel men hindrades sedan av polis. Under fredliga former hjälper sedan polisen ickevåldsaktivisterna att klättra tillbaka.

European Futures Congress VII

För de 200 deltagarna på Europeiska framtidskongressen - European Futures Congress VII, råder kaos in i det sista. Kongressen skulle ha startat på Hvitfeldtska gymnasiet klockan 9 och först i sista stund innan den ska öppna kan nya lokaler skaffas på Schillerska gymnasiet dit också Göteborgsaktionen kunde flytta flera av sina arrangemang. Hälften av deltagarna är från ansökarländer i Östeuropa varav flera unga studenter som skulle ha bott på Hvitfeldtska. Till slut kunde kongressen starta med temat EU:s östutvidgning även om många inte hittar fram.

EU-toppmötet

Utan problem kunde EU-toppmötet börja efter att delegaterna anlänt kl 9. Förhandlingarna pågick utan större problem även om man inte kom så långt som Sverige önskade när det gällde en tidtabell för medlemskap för de nya ansökarländerna. En middag på trädgårdsföreningen ställdes in efter att polisen ansett att hotbilden var för stor mot denna programpunkt. Några delegater fick också problem med att komma fram till sina hotell under de oroligheter som följde.

Protestmöte

Göteborgsaktionen ordnade ett protestmöte på Götaplatsen klockan 9 som samlade 3 000 deltagare. EU:s militarisering kritiserades av Birger Schlaug från Miljöpartiet, Schengenavtalet av Okoth Ossowe från Ingen människa är illegal och EU:s jordbrukspolitik kritiserades av Hege Nerland från Norsk Bonde- og Småbrukarlag och Shamsun Naher Khan Doli, ledare för en bondeorganisation för kvinnor i Bangla Desh, bägge bönderna företrädde också Via Campesina. EU:s östutvidgning togs upp av Ulla Klötzer från European Futures Congress, EU:s miljöpolitik av Elin Boasson, ordförande för Natur og Ungdom i Norge och Mattias Bernhardsson från Elevkampanjen kritiserade EU:s nyliberala politik.

Antikapitalistmarschen

Från Götaplatsen startade Antikapitalistmarschen klockan 10.30 ner längs Berzeliigatan i riktning mot Mässan. Arrangörer var Rättvisepartiet Socialisterna, Internasjonale Sosialister från Norge och Elevkampanjen. Demonstrationsledningen hade i dialog med Hans Lippens som hade befäl på fältet över insatsen gjort upp om hur det skulle gå till. Arrangörerna hade sökt tillstånd vilket de inte fått men hade fortlöpande kontakt med polisen. Demonstrationen skulle gå fram till Södra vägen där en poliskedja och några enstaka polisbilar markerade var demonstranterna skulle stanna. Där skulle de stå tjugo minuter och framföra slagord och sedan gå därifrån.

Ungefär 2 000 deltog i demonstrationen. Deltagandet i tåget var blandat. Efter tillslaget mot Hvitfeldtska gymnasiet hade både Vita overallerna och svarta blocket ställt in sina aktioner. 200 svartklädda demonstranter deltog i mitten av demonstrationen.

Demonstrationen började som planerat och arrangörerna betonade i megafon betydelsen av ickevåld. På väg ner längs Berzeliigatan kom order från polisledningen att vid behov gripa in mot den svartklädda gruppen i tåget till chefen för kravallpolis på plats. Framme vid poliskedjan stannade tåget som man gjort upp med polisen och ropade slagord. Bakom poliskedjan långt in på sidogatan fanns containrar uppställda mer än två kvarter framför Mässan som var betryggande bevakad.

Efter mer än tio minuter strax före att demonstrationen skulle avslutas enligt uppgörelsen med polisen fullföljs ordern att ingripa av en hundpatrull med 20 poliser som ska inringa några hundra demonstranter. Ingen order ges om skingring. En stor lucka uppstår snabbt i tåget där hundpatrullen går fram mellan täten av tåget och en grupp med svartklädda deltagare. Flera hundar börjar bita demonstranter och en pressfotograf medan polisen röjer med batongerna. Det dröjer innan en enstaka flaska kastas mot polisen. Därefter uppstår omfattande konfrontationer mellan polis och demonstranter. Tingsrätten sammanfatta händelseförloppet utifrån flera polisvittnen med orden: ”även om tåget till en början var fredligt utbröt kravaller tämligen omgående efter polisens ingripande”. För beskrivning av de omfattande kravallerna som följde, se Göteborgskravallerna.

Politikers och massmedias ingripande

Samtidigt med kravallerna hålls ett ordinarie möte mellan demonstrationsledningarna, kommunen och polisen. Göran Johansson, medlem i socialdemokratiska partistyrelsen och inflytelserik kommunordförande i Göteborg föreslog att alla gemensamt skulle ta avstånd från våldsverkarna. Detta accepterades inte eftersom det skulle lägga hela orsaken till våldet utanför polisens ansvar. Istället enades samtliga om att ta avstånd från våld. Mötet fattade också beslut om att genomföra de planerade demonstrationerna som beslutat. Även massmedia började ändra sin hållning från att ha ifrågasatt bägge parter i de konfrontationer som uppstått efter inringningen av Hvitfeldtska gymnasiet. I TV-nyheterna klockan 13 från SVT ändrades ordningsföljden både i klippningen av bilderna från hur kravallerna startat och nyhetsuppläsarens berättelse om händelsen. Det första våldet när polishundarna bet demonstranter visades efter bilder av motreaktion när flaskor kastades mot polisen. Efter detta dominerades massmedia av att framställa det som att våldet på fredagen startades av oprovocerade demonstranter och att polisen reagerade i självförsvar.

Fritt Forum och Viktoriabron

Polisen jagade demonstranter allt längre bort från Mässan och Avenyn och nådde till slut fram till Pustervikskajen tio kvarter bort där Fritt forum pågick. Här trängde kravallpolisen in i entréområdet och slog ner deltagare, bl.a. Zaida Catalan, ordförande för Grön ungdom. Panik började bryta ut med tusentals på plats. Samtidigt ringade polisen in ett hundratal personer på Viktoriabron strax intill. Hans Abrahamsson från Attac lyckades upprätta en medling med polisledningen och polisen slutade tränga in på Fritt forum medan 124 personer som ringats in på Viktoriabron satte sig ner och började sjunga fredssånger. De forslades sedan bort i bussar klockan 14 av polisen. Vittnen hävdade att personerna som blivit omhändertagna av polisen inte hade något att göra med kravallerna utan var tillfälliga förbipasserande eller deltagare på väg till fritt forum. Polisen medgav senare att de inte visste om det var 100 eller 25 som deltagit i kravaller och alla släpptes senare.

Seminarier och konfrontativ dialog med EU-politiker

Programmet kunde fortsätta på Fritt forum där bl.a. Göteborgsaktionen kunde genomföra ett seminarium tillsammans med Kvinnor för fred om EU:s militarisering. På seminariet talade Ricardo Navarro, ordförande för Friends of the Earth International om polis och militär ingriper för att återställa ordningen när lokalbefolkning söker värna sina miljöintressen och hur 400 indianer i Guatemala som protesterade mot ett dammbygge dödats av armén. Normunds Grosins från Lettland kritiserade upprustningen i sitt hemland och den militarisering som följer av EU och NATO medlemskapet. Todor Kondatov från Bulgarien förespråkade ett block av neutrala länder, David Korten från USA om den militarisering som är förutsättningen för storföretagens globalisering och Jörgen Johansen om det nya vapnet i krig som kombinerar bombning av infrastruktur med ekonomiska sanktioner och som i Irak lett till över 1,3 miljoner döda. Jan Öberg från Transnationella stiftelsen för fred och framtidsforskning avslutade med att kritisera den pågående militariseringen av EU som inför folkomröstningen om svensk medlemskap påstods aldrig skulle inträffa. Ett gemensamt uttalande antogs som värnade om svensk neutralitet och sa nej till EU:s militarisering och NATO.

Nätverket Göteborg 2001 ordnade också ett seminarium under fredagen som handlade om EMU, Schengen, Nicetraktaten, militariseringen av EU och om EU:s framtid. Talare var Per Gahrton, Miljöpartiet, Jan Myrdal, Folket i Bild/kulturfront, Sören Wibe, Socialdemokratiska EU-kritiker, Jonas Sjöstedt Vänsterpartiet och Jens Petter Bonde, Junibevægelsen. Ett uttalande formulerades riktat mot Europeiska rådet att respektera det irländska folkets nej till godkännande av Nicetraktatet. ”Vi upprörs över det förakt för demokratiska värden som EU:s utrikesministrar visat då de samfällt förklarat att förslaget till fördrag ska drivas igenom utan förändringar. En ändring av EU:s fördrag kräver enhällighet och godkännande av alla länder i enlighet med deras demokratiska system. Irlands väljare röstade nej till Nice-fördraget. Om demokratiska spelregler följs, så har därmed fördraget fallit.” Uttalandet antogs på demonstrationen på kvällen.

Vid fyratiden genomfördes en videolänkad dialog med personer som Susan George från Attac och Romano Prodi för EU-kommissionen. På en scen framför en storbildsvideo på Fritt Forum deltog företrädare för Jordens Vänner i Sverige, Europa och Världen, skuldnätverk i Syd, demonstrationsnätverk från Bryssel organiserat inför nästa EU-toppmöte och Attac på Fritt forum. Från Mässan deltog EU-kommissionärer och politiker på EU-toppmötet. Den var en del av de ansträngningar som Attac och regeringen gjort för att öppna EU-toppmötet för debatt mellan kritiker och politiker.

Nej till svenskt medlemskap i EU och EMU

När samlingen skedde inför Nej till EU demonstrationen som skulle avtåga kl 18 från Järntorget mot Götaplatsen anfölls den norska delegationen av högerextremister. 30 personer anföll med tillhyggen och slog demonstranter blodiga. Den välorganiserade delegationen sökte omedelbart kontakt med polisen som de fått löfte om i förväg skulle skydda dem vid behov. Någon hjälp fanns dock inte tillgänglig förutom från svenska demonstrationsvakter från vänsterorganisationer och norska demonstrationsvakter som fick både jaga högerextremisterna på flykten och hindra de mest uppretade norska demonstranterna att ta till för hårda motåtgärder mot de som anfallit demonstrationståget.

Resten av demonstrationen förlöpte utan allvarliga problem. Enligt polisen och arrangörerna deltog 20 000. Vid avslutningen på Götaplatsen kritiserade talare EU från demokratiska, fackliga, freds- och andra perspektiv. Sören Wibe kritiserade att Sverige binds upp för en ren högerpolitik genom EU-medlemskapet och menade att EU är en elitstyrd stormakt. Anton Flink från Transportarbetarförbundet manade till klasskamp. EU-parlamentarikern Per Gahrton valde att kritisera både demonstranter och polis för det våld som uppstått. Partiordföranden för Vänsterpartiet Gudrun Schyman fördömde ”huliganer” som tidigare krossat skyltfönstren på Avenyn framför henne och nämnde inte polisens roll. Författaren Jan Myrdal höll ett tal där han resonerade om oavhängighet i historisk kontext.

Reclaim the City

Klockan 8 inleddes festen Reclaim the City i Vasaparken. Tidigare fanns planer på att hålla festen på Avenyn nära Trädgårdsföreningen där EU-delegaterna skulle äta middag. Denna middag ställdes dock in och festen kom att hållas i Vasaparken. En pick-up med musikanläggning spelade hip-hop, rap och reggae och de flesta började dansa. Högerextremister och fotbollshuliganer inledde också oroligheter här. De började överfalla festdeltagare och bråk uppstod. Strax efter halv nio inledde polisen en inringning av festen. De släppte ut de högerextrema provokatörerna men lät inte festdeltagarna komma igenom. Därefter eskalerade situationen och kravaller utbröt som blev de mest våldsamma under hela toppmötet med skotten vid Vasaplatsen som kulmen. Se närmare Göteborgskravallerna. Först när polisen drog sig undan vid elvatiden blev det lugnt. Det motkonferensprogram som skulle ha hållits först på Hvitfeldtska och sedan på Schillerska gymnasiet strax intill Vasaplatsen där skotten föll om EU:s polissamarbete och flyktingpolitik fick ställas in på grund av oroligheterna.

Lördagen 16 juni

Politiskt ingripande och förhandlingar

Natten mellan fredag och lördag var situationen spänd med en demonstrant som svävade mellan liv och död på sjukhuset och många andra demonstranter och poliser skadade.

Inför lördagen började riksdagspartierna ingripa i skeendet. I TV-nyheterna på kvällen kom inte företrädare för demonstrationsnätverken till tals utan istället vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman. Hon hävdade att demonstrationsnätverken tagit avstånd från våldsverkarna istället för som sant var våldet oavsett vem som utövat det. Hon deltog också i mytbildningen om att hotet kom utifrån ”det är tragisk att se hur små grupper som tar sig in i landet kan splittra och göra så väldigt stor skada.” Miljöpartiets språkrör anslöt sig snart till ett liknande språkbruk även om man inte lika tydligt förlade hela skulden till demonstrantsidan. Därmed hade demonstranterna förlorat allt parlamentariskt stöd och polisens version av händelseförloppet var sanktionerat från alla riksdagspartier. Moderaternas partiledare Bo Lundgren sa att ”ansvaret vilar tungt på dem som tidigare bagatelliserat vänsterextremismen och idealiserat gatans parlament.”

De utländska politikerna fyllde på med sina kommentarer. Wim Kok, Nederländernas premiärminister, betecknade de stenkastande demonstranterna som ”organiserade kriminella”. Storbritanniens premiärminister Tony Blair sa att ”det är i själva verket som en resande anarkistcirkus som reser från toppmöte till toppmöte med enda syftet att åstadkomma så mycket förödelse som möjligt.”

Strax efter midnatt kunde skiftet i partipolitikernas syn få fullt uttryck genom regeringens företrädare. Mitt på dagen hade justitieminister Thomas Bodström intervjuats i TV om oroligheterna i Göteborg när han befann sig på annan ort. Då sa han att ”Man ska vara oerhört försiktig med att komma med några slags utvärderingar innan man vet exakt vad som hänt , men det är jättetråkigt.”

Efter skotten på Vasaplatsen har Bodström helt ändrat syn: ”Jag vill å regeringens vägnar kraftigt fördöma de personer som, jag kan bedöma i alla fall, inte är här i något som helst politiskt syfte. Utan det här är fråga om demonstranter, det här är fråga om ligister som är här för att bråka, för att förstöra och för att slåss. Det är poliser som blivit skadade, det är oskyldiga människor som blivit skadade, Det har varit en omfattande förstörelse av Göteborg och i förlängningen är det här förstås också ett angrepp på demokratin.” Statsminister Göran Persson tog också till orda: ”Det här är kriminella element, det är människor som bara har ett syfte, det är att förstöra.”

Spänningen steg under natten. På Schillerska gymnasiet hade 600 demonstranter samlats för att diskutera situationen. Man kom fram till att kräva insatschefen Jaldungs avgång. Göteborgsaktionen och Attac diskuterade olika möjligheter att avlysa eller genomföra den internationella demonstrationen på lördagen och kom fram till att föreslå en annan demonstrationsväg. Dessutom beslutades att en person i hemlighet kunde fastställa en ny ordningsföljd för blocken i demonstrationen för att förhindra eventuella provokationer från polisens sida. Polisen hade också kommit fram till att föreslå ny demonstrationsväg. På ett gemensamt möte på lördag morgon bestämdes om en ny väg från Slottskogen, förbi Järntorget och tillbaks till Slottskogen.

Polisens hotbild hade nu vuxit betydligt. Militanta aktivister förväntades fortsätta försöka ”agera fullt ut”. Risken påstod finnas för inträngningsförsök på Mässan, förstärkning av militanta aktivister kunde medföra att skjutvapen användes mot polis och

För ett annorlunda Europa

Klockan elva startade den internationella demonstrationen för ett annorlunda Europa med en turkos färgrann banderoll i täten, orange ballonger och kravet Gör inte offentlig sektor och miljö till handelsvara främst i tåget. Inga oroligheter uppstod men 12.30 gav polisledningen order om att demonstrationen skulle splittras och det svarta blocket ringas in. Eftersom ordningsföljden för blocken ändrats i hemlighet kom polisingripandet för sent samtidigt som många demonstrationsvakter kunde ingripa och hindra provokationen. De fick hjälp av att underlydande polis vägrade fullfölja ordern då de var rädda för att få stryk. Allt våld undveks. Tåget kunde fortsätta och förblev det mest fredliga av alla stora demonstrationer under toppmötet.

Huvudtalare vid det avslutande mötet i Slottskogen var Meena Rahman från Jordens Vänner Malaysia och Third World Network, Mette Bloch-Hansen från Folkebevægelsen mod EU, Danmark, Anna Jonsson, ordförande för Fältbiologerna, Maja Jönsson och Andreas Bergegård Syndikalisterna och Lars Jonson, vice ordförande för Norsk Transportarbejderforbund.

EU-toppmötets avslutning

EU-toppmötet beslutade att ansökarländer som är förberedda kan slutföra sina förhandlingar om medlemskap senast 2002. Målet blev att dessa länder ska kunna vara med i EU-parlamentsvalen 2004. En strategi för hållbar utveckling antogs också vilken innebär att ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser av ett beslut ska bedömas på förhand. Konkreta beslut togs om transporter och naturresurser.

Internationell solidaritet

Göteborgsaktionen möte för de 35 deltagarna från tredje världens folkrörelser under toppmötet fick ställas in i det kaos som rådde. Motkonferensens seminarium om internationell solidaritet kunde dock genomföras trots svåra omständigheter i samband med ytterligare polisingripanden på Järntorget alldeles i närheten av Fritt Forum som tvingade arrangörerna att ägna sig åt medling. Asbjørn Wahl från Aksjon for velferdstaten i Norge talade om vikten av att samarbeta med folkrörelser i Syd mot samma fiende, Carina Carlström från Syndikalisterna om hur klädföretagen gör vinster på dåliga arbetsförhållanden i Syd och vikten av att stödja facklig organisering och Lea Launokari från Kvinnor för fred i Finland om hur Finlands utvecklingsbistånd minskat när Finland blev medlem i EU. Andra talare var Paul Mazé från Attac Frankrike och Elisabeth Dahlborg som företrädde samernas syn på solidaritet.

Protest mot polisvåldet

Klockan 18 efter att EU-toppmötet slutat samlades ungefär 500 personer på Järntorget i en spontan protest mot polisvåldet. Företrädare för Göteborgsaktionen och Attac sökte få deltagarna att gå till det närliggande Fritt forum för att undvika problem. 800 kravallpoliser kom snabbt på plats och inledde en långvarig inringning av demonstranterna. En mur av sköldar omgärdade demonstranterna. Till en början var stämningen betryckt men med hjälp av megafon, dialog med polisen och skanderande samt allsång blev stämningen allt bättre trots att polisen bar iväg flera av demonstranterna till bussar. När aktionen drog ut på tiden begärde insatschefen på plats besked från polisledningen om vilken lag som motiverade ett fortsatt polisingripande. Något sådant kom inte varpå insatschefen på eget initiativ upphävde inringen av de kvarvarande demonstranterna efter fyra timmar. Se också Göteborgskravallerna

Schillerska gymnasiet

Samtidigt med inringningen av demonstranter mot polisvåld pågick på Järntorget inleddes ett ingripande mot Schillerska gymnasiet. Hit hade den internationella motkonferensen, matbespisningen och informationscentralen flyttat efter stängningen av Hvitfeldtska gymnasiet. Vid tiotiden inledde Nationella insatsstyrkan som används för terroristbekämpning en operation och förde ut alla från skolan för att lägga dem på skolgården. Där fick de ligga i en timme eller mer utan att röra sig med ansiktet i asfalten. Utlänningar skildes från svenskar och fick utstå en extra hård behandling. Alla frihetsberövades och fördes bort till förvaring. Skälet till operationen angavs vara hemliga upplysningar om att en tysk pistolbeväpnad terrorist befann sig på skolan. Polisen hittade inget på skolan. Se också Göteborgskravallerna

Söndag 17 juni

På söndagen fortsatte svårigheterna att hitta lokaler för Göteborgsaktionens motkonferens som nu förlorat också Schillerska gymnasiet där söndagens möten skulle hållas. Till slut hölls det på Världshuset om att utmana storföretagen med Adam Ma’anit från Corporate Europe Observatory som en av talarna. Slutdiskussionen på motkonferensen där tanken var att diskutera framtida strategier för folkrörelser samarbete kom att präglas av problemen med polisingripanden och demonstranters stenkastning. På Världshuset höll också Attac en internationella endagskonferens.

Efterspel

EU-toppmötet tog inget större avgörande beslut i frågan om östutvidgningen som Sverige hade hoppats men ledde ändå till vissa framgångar för ansökarländerna och i frågan om hållbar utveckling. Det blev ett toppmöte bland andra som i vanlig ordning fattade beslut. Däremot blev händelserna runt toppmötet och de efterföljande rättsprocesserna unika. Kravaller hade förekommit tidigare men i mindre omfattning vid EU-toppmöten. Men för första gången använde polisen skjutvapen mot demonstranter vid ett toppmöte och för första gången stormades folkrörelsernas gemensamma lokal för konferenser, information och inkvartering.

Göran Persson redogjorde för sin syn direkt efter toppmötet: ”Det sköts några skarpa skott i Göteborg. Om man jämför med kravaller man sett på andra ställen runtom i världen av samma typ, så kan jag inte påstå att Göteborg gått längre. Tvärtom, jag tror att den svenska polisen, med de metoder de använt, har klarat sitt jobb på fullt ut samma sätt som andra, kanske bättre rent utav. Men det är en motståndare som successivt blivit allt mer aggressiv, allt mer militört organiserad, allt bättre beväpnad. Och det är den sprialen som nu sitter i. Jag känner igen tendensen från fyrtiotalet, trettiotalet: sdet är alltså uniformerade v åldsverkare som syftar till att skrämma vanliga människor och stoppa en demokratisk process.”

Folkrörelserna

I sakfrågorna har demonstrationsnätverkens folkrörelser nått framgång i och med folkomröstningen om svenskt medlemskap i EMU som med klar majoritet sade nej. Folkopinionen mot medlemskap i EU påverkades dock negativt ur Nätverket Göteborg 2001:s synvinkel och blev efter Göteborgshändelserna mer positivt inställda till EU. När det gäller kampen mot militariseringen blev protesterna mot Irakkriget samlande där det antiimperialistiska nätverk som bildades inför Bush not welcome demonstrationen blev en av de ledande krafterna. För kamp mot nyliberal handels- och privatiseringspolitik och i flyktingfrågan tog det längre tid men 2005 kunde kampanjen för Flyktingamnesti och Nätverket gemensam välfärd samla många rörelser på nytt.

Allmänt ledde Göteborgshändelserna först till en omfattande splittring mellan och inom olika rörelser. Det har också har funnits en motsatt tendens till att fortsätta en breddad samverkan genom initiativ som Socialistiska forum och Sociala forum riktade mot nyliberalismen där inte bara de flesta organisationer som deltog i nätverken under EU-toppmötet deltagit från Antifascistisk aktion (AFA) till KPML(r) och Attac men också organisationer som Socialdemokraterna, LO-distrikt och Amnesty. Men försök har också förekommit att utesluta KPML(r) och Syndikalisterna från att vara med i Socialistiskt forum.

Motsättningen mellan partier och folkrörelser ökade. Vänsterpartiet, Ung vänster, KPML(r) och RKU gick ur Nätverket mot rasism i protest mot att övriga rörelseorganisationer inte ville utesluta AFA. Splittring uppstod också inom den redan brokiga AFA-rörelsen mellan de som förordat samarbete med folkrörelser och de som önskade enbart militanta aktioner. Nya småorganisationer uppstod också som förordade mer militant kamp mot nazister eller radikaliserades och har utfört sabotage riktat mot Rysslands förtryck av Tjetjenien.

Granskning

Göteborgshändelserna har lett till en omfattande granskning från olika håll. En från staten och massmedia oberoende granskning har skett från folkrörelsers sida, många av dessa resultat redovisades på Folkrörelsestudiegruppens och Demokratinätets seminarium i Göteborg 2002 där också många poliser, akademiker och regeringskansliet deltog.

Regeringen tillsatte Göteborgskommitten med Ingvar Carlsson som ordförande. Kommitten genomförde ett omfattande arbete med intervjuer varav en del är redovisat i betänkandet Göteborg 2001, SOU 2002:122. Betänkandet jämför med händelserna vid toppmötena i Seattle, Prag, Nice och Malmö. Synen är att protesterna i Göteborg inte enbart kan ses som ordningsfrågor som ska hanteras av polisen – ”de bakomliggande orsakerna visar att det framförallt handlar om frågor som bara kan lösas politiskt inom de demokratiska strukturerna.” Betänkandet pekar på att nya rörelser präglas av mångfald, icke-hierarkiska nätverk, avsaknad av vision om den stora samhällslösningen, engagemang i konkreta orättvisor i världen samt växande medieberoende. De är viktigt att få en fungerande dialog till stånd men ”Detta försvåras ytterligare av de assymetriska maktförhållanden mellan å ena sidan politiska och ekonomiska makthavare och å andra sidan de kritiska rörelserna.”

Slutsatsen blir: ”Vi vill understryka vikten av öppenhet och transparens i de demokratiska processerna. Sveriges regeering försökte vid EU-toppmötet i Göteborg, på initiativ av demonstratiuonsarrangörerna, att bryta traditionen av slutenhet vid den sortens möten. Detta var ett viktigt steg i en önskvärd utveckling. Sverige bör i internationella sammanhang fortsätta verka för ökad öppenhet vid framtida möten.” När det gäller polisinsatserna är betänkandet på flera punkter kritisk mot polisen och fick den allmänna debatten att ta en annan vändning än den som länge dominerade efter toppmötet. Betänkandet är också kritiskt mot demonstranterna och förordar maskeringsförbud.

Därutöver har ett stort antal rapporter och böcker givits ut om händelserna.

Massmedia och rättsligt, se Göteborgskravallerna.

Källor

  • Dagarna som skakade Sverige, Dan Josefsson, http://www.josefsson.net/arkiv/dj_fq_gbg2001.html i Välkommen till dramafabriken: en avslöjande granskning av nyhetsindustrin, Ordfront, 2002.
  • "Demoniseringen av solidaritet" av Hans Abrahamsson och America Zavala, nr 8/01 Le Monde Diplomatique, nordiska utgåvan.
  • En analys av Göteborgskommitténs betänkande Göteborg 2001 (SOU 2002:122), Gunilla Guvå, FOG-rapport, nr 54, 2005.

http://www.ibv.liu.se/content/1/c6/04/15/76/fograpp54.pdf

  • Granskning av EU-kritiken, Marika Ehrenkrona, Timbro 2001
  • EU-motståndet: Vad? Varför? Vilka?, Klas Corbelius, 2001.
  • Gatans politik: Ur mediernas, polisernas och demonstranternas perspektiv, Red. Jörgen Lundälv och Marianne Liliequist, Meyers, 2002.
  • Gatupolitikens lagar, Federativs, 2006, http://federativsforlag.se/gatupolitik.pdf
  • Globaliseringen och dess kritiker: Göteborgshändelserna i ett globalt perspektiv, Hans Abrahamsson och Björn Hettne, http://www.zaramis.nu/goteborg/abrahamsson_hettne.pdf
  • Göteborg 14. til 17. juni 2001: 15 norske beretninger fra EU toppmøtet. Utgiven med stöd av Fritt Ord och Avdelningen för rättssociologi vid Universitetet i Oslo. Redaktion: Øyvind Brungot Dahl, Kirsti Hyldmo, Berit Kristoffersen, Thomas Mathiesen, Ingrid Sunde Koslung och Asgeir Wølner.
  • Göteborg 2001 - en rapport om Göteborgsaktionen 2001 och motkonferensen om miljö, arbete, fred, Schengen och internationell solidaritet, Sammanställd av Louise Pettersson. http://www.folkrorelser.nu/gbg2001/rapporten.html
  • Göteborgshändelserna, roman av Jörgen Gassilewski, Bonniers, 2006.
  • Göteborgshändelserna - vad hände egentligen och varför?, Anders Svensson, http://www.socialistiskapartiet.se/content.php?article.405
  • Göteborgskommitténs betänkande: Göteborg 2001, SOU 2002:222, http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/3816
  • Göteborgskravallerna - Vad skrevs i pressen? Styrelsen för Psykologiskt försvar

http://www.psycdef.se/bibliotek/report_show.asp?FileID=68

Dokumentation

  • Hotet mot demokratin, film av Oskar Sjödin och Jonas Söderqvist, Marionettfilm, 2001.
  • Så gör vi i Göteborg, film Indymedia, 2001.
  • Tre dagar i Europa - dokumentär, TV2 hösten 2001.
  • Terrorister - en film om dom dömda, av Stefan Jarl och Lukas Moodysson.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/G%C3%B6teborgsh%C3%A4ndelserna"
Personliga verktyg
På andra språk