Ung Vänster

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Ung vänster)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ung Vänster
Förbundsordförande Ida Gabrielsson
Förbundssekreterare Ida Regin
Grundat 1903/1970
Huvudkontor Kungsgatan 84, Stockholm
Antal medlemmar Officiella uppgifter saknas. Enligt förbundets egna uppgifter har man ca. 10 000 medlemmar.
Politisk ideologi Feminism och socialism
Moderparti Vänsterpartiet
Närstående organisation(er) Vänsterns Studentförbund
Webbplats www.ungvanster.se

Ung Vänster är vänsterpartiets ungdomsförbund. Förbundet har sina rötter i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet som bildades 1903, men den nuvarande organisationen bildades formellt 1970. Förbundet beskriver sin ideologi som socialism och feminism.

Innehåll

Organisation

Ung Vänster samarbetar med och stödjer Vänsterpartiet och Vänsterns Studentförbund, men fattar utifrån egna analyser självständiga beslut i organisatoriska och politiska frågor.

Ung Vänster delas upp i tre nivåer: Klubb, distrikt och förbund.

  • Klubben omfattar allt mellan flera kommuner och stadsdelar. Det är även här huvuddelen av verksamheten bedrivs. Klubbens högst beslutande organ är årsmötet.
  • Distrikt, är på länsnivå och det finns 22 distrikt. Distriktets högsta beslutande organ är distriktsårskonferensen.
  • Förbundet, riksnivå. Förbundets högsta beslutande organ är kongressen som anordnas minst vart tredje år.

Förbundet ger sedan 1982 ut ungdomsmagasinet Röd Pressutgivningsbeviset för förbundets tidning Stormklockan, som varit namnet på förbundets organ sedan 1908, förlorades i en rättegång. Ung Vänster driver även Bokförlaget Nixon. Förlaget bildades 2002 och är en del av Red Planet AB. Förlagets syfte är "att publicera radikal litteratur som syftar till att driva samhällsdebatten till vänster".

Ideologi

Ung Vänster är ett revolutionärt ungdomsförbund med förankring i arbetarrörelsen och influenser från miljö-, freds- och kvinnorörelsen. Utifrån marxistiska och feministiska teorier arbetar förbundet för ett kommunistiskt samhälle, vilket enligt förbundets principprogram är detsamma som "ett klasslöst samhälle, fritt från alla former av förtryck." Man menar att det förutätter en förändring av samhället i grunden, det vill säga avskaffandet av kapitalismen och könsmaktsordningen.

Historia

Som Socialdemokraternas ungdomsförbund

Förbundets föregångare grundades ursprungligen 1903 under namnet Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF) som ungdomsförbund till Socialdemokratiska arbetarpartiet. Anledningen till att förbundet bildades var att man vill ta avstånd från de anarkistiska tendenserna i Socialistiska Ungdomsförbundet, som också sågs som ett ungdomsförbund till socialdemokraterna. Partiet gav det nya förbundet sitt moraliska stöd, men väntade med att ge de ekonomiskt stöd. Redan 1 maj samma år började förbundet ge ut tidningen Fram och förbundet hade då drygt 800 medlemmar.

SDUF:s första kongress 1905

1905 hölls förbundets första kongress i Stockholms Folkets hus. Då hade förbundet 5000 medlemmar och 89 klubbar från Malmö i söder till Kiruna i norr. Vissa uppgifter anger 7000 medlemmar och 150 klubbar, vilket kan bero på att dessa ännu inte var anslutna till förbundet. Frams upplaga låg på 20000 ex. Det hetaste frågan under kongressen var naturligtvis Unionskrisen, där förbundet starkt opponerade sig mot högerns krav på att med vapen tvinga Norge till underkastelse. Förbundet släppte ett uttalande med rubriken "Ner med Vapnen!" där man argumenterade för att arbetarna är redo att tillgripa storstrejk för att förhindra ett krig. Zeth Höglund dömdes som ansvarig utgivare till sex månaders fängelse.

1908 beslöt styrelsen att Fram skulle bli veckotidning och flyttas från Malmö till Stockholm. Beslutet möttes dock av kritik från medlemmarna, särskilt från Per-Albin Hansson som i Skåne dominerade Fram. När det beslutades att kongressen skulle ta upp frågan istället startade Stockholmsklubbarna med Zeth Höglund i spetsen tidningen Stormklockan.

1917 bryter hela ungdomsförbundet och vänsterdelen av Socialdemokratiska arbetarpartiet med partiet eftersom man inte gick med på partiledningens ultimatum att vara "redo att vid alla tillfällen främja partiets verksamhet i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut", eftersom man upplevde att detta syftade till att tysta oppositionen inom partiet. Man valde att kalla beslutet för "munkorgsstadgan". Man var oense bl a om synen på första världskriget, där ungdomsförbundet gick ut med en skarp antimilitaristisk propaganda under parollen "inte en man - inte ett öre till militarismen". Socialdemokraternas utbrytande ungdomsförbund och vänsterfalang bildade partiet Sverges Socialdemokratiska Vänsterparti, som i dag heter Vänsterpartiet. (SSU bildades som nytt ungdomsförbund åt det socialdemokratiska partiet 1917.)

Splittringar och direktiv från Moskva

När partiet 1921 anslöt sig till Komintern bytte partiet namn till SKP och ungdomsförbundet bytte namn till Sveriges kommunistiska ungdomsförbund (SKU). De som inte gick med på namnbytet och andra förändringar, som starkare kontroll över partiet från Komintern blev automatiskt uteslutna ur partiet. En liknande splittring drabbade även ungdomsförbundet, och många medlemmar försvann även till att fylla luckorna de uteslutna från partiet lämnade efter sig. Det kan tyckas väldigt konstigt att ledningen fyra år senare ställde ultimatum till medlemmarna med uteslutning som konsekvens precis som Socialdemokraternas ledning gjort. Förbundets antimilitarism fick även stå tillbaka, då Komintern såg det som nödvändigt för att krossa kapitalismen. Detta kan endast förklaras med att man på den tiden var beredd att göra vad som helst för att skydda vad som såg som socialismens stora landvinning; Sovjetunionen.

1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg ett eget SKP vilket senare kom att utvecklas till ett nazistparti, dock ej under Kilbom, som anslöt sig till SAP. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför.

Förbundet drabbades även av splittringarna 1924 och 1929. Många av medlemmarna försvann efter ett tag till SSU, men efter splittringen 1929 fanns det under hela 30-talet två jämnstarka ungdomsförbund till respektive kommunistiskt parti. I början av 20-talet hade SKU haft kring 20 000 medlemmar, 1931 hade man endast 4 083, medan SSU hade 64 000.

Ungdomsförbundet deltog i manifestationerna kring strejken i Ådalen 1931. Där utspelade sig den tragedi som ledde till ett slut på militär inblandning i demonstrationer. Fem arbetare sköts till döds av militär och fem skadades. Två av de mördade var medlemmar i SKU, Eira Söderberg, 20 och Evert Nygren, 21.

Under hela 1920-talet och början av 1930-talet drev ungdomsförbundet en hård vänsterlinje, begreppet "klass mot klass" användes flitigt. Socialdemokraterna sågs som klassförrädare, och hade öknamnet socialfascister. Man såg deras samarbete med liberalerna som ett svek mot arbetarklassen, och att inget socialistiskt samhälle någonsin skulle kunna nås på borgarnas villkor. Det kan förklaras med direktiv från Komintern, men motsättningarna i samhället i överlag var väldigt stora på 1920-talet.

Kamp mot fascismen

Klass mot klassretoriken visade sig vara väldigt klumpig, och försvårade samarbetet med andra vänsterorganisationer. 1935 började man dock släppa det över hela Europa, så även i Sverige. Fascismen måste stoppas med breda folkorganisationer, och närmanden gjordes med till exempel SSU för att tillsammans bekämpa den nya fienden. Efter 1935 drev både partiet och ungdomsförbundet en mjukare linje gentemot socialdemokraterna, och fokuserade istället på att stoppa fascismen och kritisera eftergiftspolitiken gentemot Hitler.

1936 bryter det Spanska inbördeskriget ut efter att den progressiva enhetsfronten vunnit valet. Fascisterna gör uppror under ledning av general Francisco Franco och hundratals svenska kommunister, anarkister och ett knappt hundratal socialdemokrater reser ned till Spanien för att försvara den spanska republiken. Detta trots att straffet i Sverige för att resa dit var sex månaders fängelse. En majoritet av dessa Spanienfrivilliga var medlemmar i SKU och många återvände aldrig till Sverige.

Men Sovjet skulle fortsätta ställa till det för förbundet, när Molotov-Ribbentrop-pakten tecknades 1939. Man kände inte att man kunde kritisera Sovjet, man använde alltid de positiva rapporterna därifrån som argument för kommunismen. När Andra världskriget startade drev förbundet en fredslinje där man såg Sovjet som den enda kraften i Europa som verkade för fred. Sovjets anfall mot Polen och de Baltiska staterna kunde man argumentera för, och kriget mellan Tyskland och England-Frankrike såg man som krig mellan imperialistiska stater.

Förbundet under andra världskriget

Om Sovjets agerande under krigets första månader ställde till bryderi för förbundet, så var det ingenting jämfört med när Finska vinterkriget startade med ett Sovjetiskt angrepp. I Sverige argumenterade många att "Finlands sak är vår", och att Sverige borde gå in i kriget på Finlands sida. Att i det läget argumentera för Sovjets angrepp var näst intill politiskt självmord. Förbundet försökte dock, men drabbades av stora motgångar. Transportförbud lades på alla tidningar med kommunistisk koppling och många i förbundet tvingades utföra militärtjänst i arbetsläger.

Den 3 mars 1940 överlever förbundets Ordförande Filip Forsberg Attentatet mot Norrskensflamman. Fem personer omkommer, varav två var barn. Sammanlagt döms sex personer för dådet, men efter fem år är alla åter på fri fot.

Allt eftersom krigslyckan vänder för Sovjet framstår kommunismen som mer framgångsrik och det faktum att Sovjet är allierat med Kina, USA och Storbritannien i kampen mot Tyskland, leder till att kommunisterna får mer sympatier i Sverige. Förbundets önskan om enhetsfront mot fascismen och för Sveriges nationella frihet får allt mer gehör. 1943 avvecklas Komintern och plötsligt för Europas kommunistpartier möjlighet att utforma sina egna partiprogram. SKP skördar stora framgångar i valet 1944, och förbundets medlemsantal ökar från 4 461 medlemmar 1942 till 13 208 medlemmar 1945.

Förbundet ställer sig bakom socialdemokraternas efterkrigsprogram och formulerar ungdomens fyra rättigheter. Rätt till arbete, rätt till utbildning, rätt till egen bostad och rätt till fritid, nöje och förströelse.

Men snart gör världshändelser det svårt för kommunister igen. Churchill håller tal om en järnridå som slagit ner över Europa, och alla vänskapliga ord om Sovjetunionen är som bortblåsta. Resten av 1940-talet domineras av en konfrontationslinje gentemot kommunister, och USA inför Marshallhjälpen och Trumandoktrinen för att bekämpa kommunismen med alla till buds stående medel. Ungdomsförbundet drabbas även av denna förändrade världsbild, och blir väldigt misstänkliggjorda i Sverige.

Försök att bredda organisationen

Fredsarbetet var i fokus i den kommunistiska rörelsen, och SKP och SKU tog tidigt ställning mot svenska atomvapen, i ett läge då socialdemokraternas ledning och borgarna var för. Man samlade 312 719 namnunderskrifter mot svenska atomvapen 1950, men trots det sågs det som en motgång. I Finland hade man samlat in dubbelt så många.

Förbundet ville fortsätta med sin enhetsfrontstaktik efter kriget, klass mot klassretoriken från 1930-talet var nu som bortblåst. Dessutom tyckte man att SKP fortfarande var för Moskvastyrt, så man ville starta en bred organisation som kunde organisera alla arbetarungdomar, inte bara kommunister. Därför startades Demokratisk Ungdom (DU) 1952 som en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som skulle existera som en bred organisation för alla ungdomar. Men kopplingarna till SKU var uppenbara, och på de flesta platser försvann nästan all SKU-verksamhet till förmån för DU.

Men DU vann inget förtroende hos de flesta ungdomar, på grund av kopplingarna till SKU. SSU:s tidskrift Frihet varnade sina medlemmar för att gå med i DU, i en rubrik stod det: "DU-klubbar - Nytt kommunisttrick!".

Fokus i verksamheten låg mycket på olika fritidsaktiviteter för ungdomar. Man höll mycket på solidaritet med andra länder, och åkte på DUV:s (Demokratisk Ungdoms Världsfederation) världsungdomsfestivaler. Krav man drev i Sverige var lika lön för kvinnor och män, byggande av bostäder, stöd till idrotten och andra fritidsaktiviteter och lika rätt till utbildning. Man bedrev kamp mot nynazismen och kolonialismen, och var tidigt ute som ett antirasistiskt förbund där man kritiserade diskrimineringen av Romer och Samer.

1958 slogs SKU och DU samman med namnet DU, och blev ungdomsförbund till SKP. Inrikespolitiskt drev man krav på ungdomens fyra rättigheter och krav på förnyelse inom SKP. Antimilitarismen var stark, man kritiserade stalinismen och diskuterade värnpliktsvägran. Internationellt förordade man höga bistånd och räntefria lån till U-länderna, och stödde Algeriet i sin frihetskamp mot Frankrike. Senare kom det att följas av stöd för motståndsrörelser i Rhodesia och Vietnams folk. Man stödde även folkrörelser mot fascismen i Spanien, Grekland och Portugal. 1967 behandlas Palestinafrågan för första gången, då man betonar Israels rätt att existera, man även de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Amerikansk imperialism ansågs som orsak till konflikten.

Vänstervåg och konflikter

Både moderpartitet och förbundet upplevde stora förändringar under slutet på 1960-talet, och många viljor kämpade i de båda organisationen. Partiet ville göra sig mer självständiga gentemot Sovjet och komma närmare den falang som tog avstånd från partiets kommunism. I en kompromiss bytte man namn till Vänsterpartiet Kommunisterna, som en reaktion på detta bröt sig mer radikala krafter ut och bildade KFML som stödde Kinas kommunistiska parti.

I förbundet ville många ta tillbaka det gamla namnet SKU, eftersom DU misslyckats med att bli en bred organisation. Även här togs en kompromiss, man följde partiets linje och tog namnet Vänsterns Ungdomsförbund (VUF). Men även här fanns många olika viljor som stred emot varandra. Förbundet gick till skillnad från partiet mot en alltmer radikal hållning, och krävde att partiet skulle ha en mycket tydligare revolutionär profil.

Till slut blev motsättningarna mellan förbundsledning och parti så stora att ungdomsförbundet 1970 bröt med partiet och bytte namn till Marxist-Leninistiska Kampförbundet (MLK). En fraktion med förre ordföranden Anders Carlberg bildade Förbundet Kommunist (FK). De delar av förbundet som förblev partiet trogna tog därvid namnet Kommunistisk Ungdom och ansåg sig vara VUF:s egentliga efterföljare, även om det strikt juridiskt sett var en ny organisation.

Nu började ett mödosamt arbete med att bygga upp en organisation igen, man startade upp en egen version av tidningen Stormklockan som även gavs ut av MLK. 1972 valdes en förbundsledning och 1973 kunde 103 ombud från hela landet samlas till en kongress. Man lade stort fokus på fackligt arbete, där klimatet efter många år av samförstånd blivit mycket hårdare. En annan stor uppgift blev att bekämpa den stigande ungdomsarbetslösheten. Man drev även en kampanj för "lika lön för lika arbete", där man 1976 samlade in 125 000 namnunderskrifter till LO.

Naturligtvis var förbundet mycket engagerade i FNL-rörelsen som gav många möjligheter till utårtiktat arbete. När kriget började var det närmast tabubelagt att kritisera USA, men 1972 skrev 2,7 miljoner svenskar under ett upprop mot kriget, som samtliga riksdagspartiet stod bakom.

1977 diskuterades för första gången unga kvinnors rättigheter ordentligt. Det slogs fast att socialismen inte automatiskt leder till stopp för kvinnoförtryck, även om man såg det som ett uttryck av klassamhället. Krav ställdes på rättvisa löner, fri abort och gratis mensskydd.

Kärnkraftsfrågan

Att kommunister var emot kärnkraft var något ovanligt världen över, tekniska framsteg ansågs skynda på ett socialistiskt samhälle. Men VPK valde att diskutera frågan och man kom fram till att man var motståndare till kärnkraften. När KU diskuterade frågan var det få som tog ställning för kärnkraft, både i parti och förbund var det kvinnor som mest var emot kärnkraft. Man ställde krav på folkomröstning tillsammans med den övriga miljörörelsen, och fick gehör för detta.

Men man var ännu inte så vana vid att förhålla sig till miljöfrågor, och många ansåg miljörörelsen som ganska flummig. Istället för att tala om riskerna med kärnkraft tog man strid emot LO som var för, och bemötte LO:s varningar för att jobben hotades utan alternativa energikällor. Man lyfte även det internationella perspektivet hur uranbrytningen i Namibia gick till och att freden kunde hotas med större risk för kärnvapenspriding.

Kamp i Motvind

I slutet på sjuttiotalet började högern med SAF i spetsen att inleda en offensiv mot vänsterns framgånger de senaste åren. 1976 vann borgarna valet, och vänstern var splittrad. Socialdemokraterna kämpade för löntagarfonder, något som inte vann gehör hos den övriga vänstern. KU och VPK angreps hårt både från höger och vänster, högern anklagade dem för att lyda Moskvas minsta vink och vänsterförbunden anklagade dem för att vara reformister, nästan lika illa som borgarna. Att förbundet 1979 tog kraftigt avstånd från Sovjetunionens invasion av Afghanistan hjälpte föga.

1980 kunde förbundet konstatera att Moderaternas ungdomsförbund MUF växte sig mycket starkt, hälften av alla gymnasieelever uppskattades sympatisera med MUF. KU drev därför en motoffensiv under parollen "Slå tillbaka unghögern!", och man bemötte MUF med flygblad, möten och många debatter. Andra inrikes frågor som dominerade under den här tiden var arbete, bostad, fred och miljö.

1982 förlorade man utgivningsrätten till Stormklockan till MLK efter ett domstolsbeslut. Istället startade man Röd Press, som ges ut än idag. Samma år led förbundet av interna strider, som ledde till att en grupp "Moskvatrogna" lämnade förbundet till förmån för APK.

Det internationella arbetet var omfattande under denna tid. Man hade mycket kontakter med folkrörelser över hela världen, som till exempel Juventudes Communistas i Chile, ANC i Sydafrika och Sandinisternas ungdomsförbund i Nicaragua. Man hade en teori om de tre antiimperialistiska huvudkrafterna; tredje världens folkrörelser, arbetarklassen i industriländerna och de socialistiska staterna. Av denna anledning hade man även kontakter med östblocket och reste på delegationsmöten till Sovjet. Det visade sig dock att denna teori inte stämde så bra, och diskussionerna kunde bli mycket hätska om till exempel Afghanistan. Sovjetunionen visade sig kunna vara väldigt imperialistiskt.

Kvinnofrågorna blev också allt viktigare, förbundet kritiserades för att fokusera för ensidigt på klassfrågor. I mitten av 1980-talet kom också homosexuellas rättigheter med i förbundets kamp för allas lika värde.

Ung Vänster

1980-talet slutade med Berlinmurens fall, och senare föll även östblockets diktaturer en efter en. KU som haft en relativ svag ställning under 1980-talet drabbades hårt, man anklagades för att vara odemokratiska, och att stå för en misslyckad ideologi. VPK hade endast fått 2% av förstagångsväljarnas röster i valet 1991, och partiet bytte namn till Vänsterpartiet. Förbundet ville inte längre förknippas med kommunismen, och förbundsstyrelsen föreslog på kongressen ett namnbyte till VUF, Vänsters ungdomsförbund. Majoriteten röstade dock för ett annat namnförslag; Ung Vänster. Argumenten för namnbytet var att bredda organisationen och förnya förbundet. Motståndarna menade att detta kunde se som ett erkännande att förbundet hade efterstävat ett samhälle av sovjetisk typ. På kongressen välkomnades förändringarna i Östeuropa och man betonade de baltiska staternas rätt till självständighet.

De feministiska frågorna är något som under 1990-talet blir till en naturlig del av Ung Vänsters arbete. 1993 väljs Jenny Jederlund som första kvinnliga ordförande någonsin, 1995 antas ett kvinnopolitiskt dokument och mot slutet av 1990-talet är feminist något som de flesta i förbundet med stolthet kan kalla sig.

1994 lyckas Vänsterpartiet nå 10% bland förstagångsväljarna, dock visar sig valresultatet inte leda till någon större förändring av politiken. Socialdemokraterna kritiseras av Ung Vänster för sin högervridning, något de varnat för redan 1993.

1994 är Ung Vänster på den förlorande sidan i EG-valet, förlusten känns mycket, inte bara för att man var bland de mest aktiva organisationerna på Nej-sidan, utan även för att vissa personer använt förbundet för att driva igenom politiska mål med våld. Två personer utesluts och ytterligare en handfull lämnar förbundet.

Under senare delen av 1990-talet genomförs åtstramingar i flyktingpolitiken, något som Ny demokrati krävde redan 1991. Förbundet svarar med att driva antirasistiska frågor hårdare, och börjar med årliga manifestationer till minnet av Kristallnatten och mot främlingsfientlighet.

Borgerliga politiker och debattörer angrep Ung Vänster mycket hårt under sent 1990-tal, där man kritiserades mycket kraftigt för att man inte helt tagit avstånd från kommunismen. Kommunismens svarta bok, som getts ut över hela världen, används som ett tungt argument från högern. När ordföranden Jenny Lindahl Persson intervjuas i Ekot blir det en riksnyhet. Hon framhåller ryska revolutionens betydelse för demokratins framväxt i väst, att Lenin bör ses i sitt sammanhang och att han inte var värre än någon annan statschef på den tiden. Ung Vänster blir mycket hårt kritiserat för detta av högerpolitiker i media. Ett nytt sätt att bemöta detta blir att ge ut boken Utan Heder av Aron Etzler som ett svar på Kommunismens svarta bok. Detta leder efter ett tag till att Ung Vänster startar bokförlaget Nixon.

Ung Vänster växer sig dock starkare, och blir det mest synliga ungdomsförbundet på de flesta platser i Sverige, och Vänsterpartiet får i valet 2002 18% av rösterna från förstagångsväljare. Man är en av många drivande krafter bakom de stora internationella protesterna mot USA:s invasion av Irak, som nådde sin höjdpunkt under fredsdemonstrationerna 15 februari 2003. Senare samma år deltog man även i kampanjen för ett nej till EMU, under vilken förbundet bland annat delade ut runt en miljon flygblad.

Ung Vänsters förbundsstyrelse utlyste på sitt möte den 8-9 februari 2004 en extraordinär kongress, som hölls 9-10 april samma år i Strömsund. På extrakongressen antogs ett organisatoriskt strategidokument för förbundet och en ny förbundsstyrelse och valberedning utsågs. Tove Fraurud från Stockholm valdes till förbundsordförande efter Ali Esbati från Stockholm. Efter Tove Fraurud valdes Ida Gabrielsson från Sandviken till ordförande, på kongressen 2005. Ida omvaldes till ordförande på kongressen våren 2008.

Namnförändringar

se även artikel Socialdemokratiska Ungdomsförbundet om tiden i socialdemokratin.

  • 1903 Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF)
  • 1921 Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (SKU)
  • 1952 Demokratisk Ungdom (DU och SKU existerade parallellt under en tid, slogs samman 1958)
  • 1967 Vänsterns Ungdomsförbund (VUF), VUF bröts senare loss och bildade MLK
  • 1970 Kommunistisk Ungdom (KU)
  • 1991 Ung Vänster (observera att namnet ej förkortas)

Förbundsordförande

se även artikel Socialdemokratiska Ungdomsförbundet om tiden i socialdemokratin 1903-1917. (Månsson och Hansson var lojala med det socialdemokratiska partiet och lämnade förbundet då förbundet lämnade partiet.)

Förbundssekreterare

Kritik

Kritik från vänster

Andra organisationer på den politiska vänsterkanten, men utanför vänsterpartiets sfär, har anklagat Ung Vänster för att vara opportunistiskt. Organisationer som Kommunistiska Partiets ungdomsförbund Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU) menar att Ung Vänster inte står för kommunism utan istället är revisionister.[källa behövs]

Ytterligare en kritik från vänster är att Ung Vänster försummar att använda den styrka förbundet har genom sitt relativt stora medlemsantal. Man menar då att Ung Vänster kunde delta mera aktivt på skilda frontavsnitt i den politiska kampen som till exempel antifascismen och avsevärt förstärka slagkraften från vänster i olika frågor.[källa behövs]

Kritik från höger

Från borgerligt håll har man ifrågasatt Ung Vänsters hållning till den liberala demokratin, bland annat sedan ordföranden Tove Fraurud i TV hösten 2004 vägrade kalla Kuba för en diktatur[1], och hävdade att Kuba är mer demokratiskt än USA.[2].

De borgerliga ungdomsförbunden har också kritiserat vad de tolkat som Ung Vänsters stöd[3] till olika av USA och EU terroriststämplade väpnade vänstergrupper, som PFLP och Farc, organisationer som utfört flera attacker mot civila mål och som finns uppsatta på EU:s lista över terrororganisationer.

Övrigt

Ungdomsförbundet var med och etablerade volleybollen i Sverige i mitten av 1930-talet. De gav bland annat ut den första regelboken i Sverige[4].

Referenser

  1. [1][2]
  2. [3]
  3. [4]
  4. SVBF: Volleybollens historia

Externa länkar


Sveriges riksdagspartiers ungdomsförbund
Ung Vänster SSU Grön Ungdom CUF LUF KDU MUF


Personliga verktyg
På andra språk