Per Albin Hansson
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 24 september 1932 – 19 juni 1936 28 september 1936 – 6 oktober 1946 |
|
| Företrädare: | Felix Hamrin Axel Pehrsson-Bramstorp |
| Efterträdare: | Axel Pehrsson-Bramstorp Tage Erlander |
| Födelsedatum: | 28 oktober 1885 |
| Födelseplats: | Kulladal, Skåne |
| Dödsdatum: | 6 oktober 1946 |
| Dödsplats: | Stockholm, Stockholms län |
| Maka: | Elisabeth Fryckberg |
| Politiskt parti: | Socialdemokraterna |
| Ministärer: | Regeringen Hansson I Regeringen Hansson II Regeringen Hansson III Regeringen Hansson IV |
Per Albin Hansson, i folkmun ofta enbart Per Albin, född 28 oktober 1885, död 6 oktober 1946, var en svensk politiker (socialdemokrat). Han var riksdagsledamot (andra kammaren) 1918-46, statsråd 1920, 1921-23 och 1924-26, partiledare för socialdemokraterna 1925-46 samt statsminister 1932-36 och 1936-46.
Hansson var sambo 1906-18 och från 1926 med Sigrid Vestdahl, som var mor till hans barn Anna Lisa och Per Gunnar. Han var gift (borgerligt) 1918–26 med Elisabeth Fryckberg (gift Norlén), som var mor till hans barn Elsa Brita och Karin. Han var bror till Sigfrid Hansson.
Innehåll |
Ungdom och politisk karriär
Per Albin Hansson föddes i Kulladal i Hyllie utanför Malmö, som son till muraren Carl Hansson och pigan Kjersti Persdotter. Två små rum och ett litet köksutrymme var hela bostaden. Hyran var fem kronor i månaden. Födelsehemmet är idag museum, och numera heter gatan som går förbi huset, söderut från varuhuset Mobilia i Malmö, just Per Albin Hanssons väg. Per Albin hade tre bröder, Sigfrid som var ett år äldre, den yngre Nils Edvin och så Johan som var äldst. Han började i Stattenaskolan och var en duktig elev. Efter genomgången fyraårig folkskola arbetade han från tolvårsåldern som springpojke, och senare som bodbiträde i Kooperativa föreningen Pan.
Hansson blev medlem i nykterhetsorden Verdandi omkring 1901. Även om han var aktiv i föreningen bara en kort period, var han fortfarande nykterist då han tio år senare i strid med Hjalmar Branting röstade för att krav på totalt alkoholförbud skulle skrivas in i partiprogrammet. 1902 gled han över i ungsocialistiska klubben i Malmö, och våren 1903 gick han över till det nystartade socialdemokratiska ungdomsförbundet. År 1904 blev Hansson expeditör på Arbetet. 1905 blev han ungdomsförbundets förste funktionär och redaktör för tidningen Fram med säte i Malmö. Han var alltså 20 år gammal när han fick sin första anställning i "rörelsen", i vars tjänst han sedan skulle förbli livet ut. Parallellt med anställningen var han ledamot av ungdomsförbundets centralstyrelse 1903–12 och dess ordförande 1908–09. När Zäta Höglund kuppat bort Hansson som ordförande blev han år 1910 anställd i partiets tidning Social-Demokraten i Stockholm 1910. Trots förlusten satt han inte bara kvar i partistyrelsen, som han kom in i 1908 såsom ordförande för ungdomsförbundet, utan blev också 1911 ledamot i partiets mäktiga verkställande utskott. Har var dessutom chefredaktör för Social-Demokraten 1917-23.
Hansson medverkade till att tvinga den mer revolutionärt lagda partivänstern, med Zäta Höglund i spetsen, att år 1917 lämna socialdemokratin. 1917 så håller Per Albin Hansson ett tal om vikten av att genomföra en rösträttsreform inför en stor skara åhörare i Stockholm. Läget var kritiskt och Sverige var nära inbördeskrig då den sittande regeringen inte ville gå med på kraven på allmän och lika rösträtt. Högerledaren Lindman svarade "Att få rösträtt är icke någon rätt för vare sig den ene eller den andre. Det enda avgörande därvidlag är statsnyttan".
I det valet blev den nu 32-årige Hansson riksdagsman, och socialdemokraterna trädde för första gången in i en regering, vilken leddes av liberalen Nils Edén. Detta hindrade inte Per Albin från att fortsätta kritisera regeringen för att inte vara tillräckligt radikal. Bland annat krävde han att republik skulle införas som statsskick. Socialdemokraterna ville få igenom reformer om 8 timmar arbetsdag och tryggare arbetsförhållanden. Detta kunde inte Edén gå med på och regeringskrisen var ett faktum. Det var till stor del Per Albin Hanssons handlingar som låg bakom regeringskrisen, då han vägrade förhandla trots att Hjalmar Branting ville det.
Till mångas förfäran, inklusive Gustaf V:s, utsågs Per Albin Hansson, som under 1910-talet profilerat sig som antimilitarist, till försvarsminister. Därmed lämnade han sitt uppdrag som redaktör på tidningen Social-demokraten. Under Brantings tre ministärer mellan 1920 och 1926 genomförde han också nedrustning i syfte att frigöra statliga resurser för sociala reformer. Under 1920-talet var även Per Albin Hansson inblandad i ett misshandelsmål.[1] Vid Brantings död 1925 var den självklare efterträdaren Fredrik Thorsson svårt sjuk, och Per Albin blev av partistyrelsen utsedd till dess ordförande. Hanssons ställning var dock omstridd, och Rickard Sandler utsågs till statsminister. Först 1927 blev Hansson vald till riksdagsgruppens ordförande och 1928 valdes han på partikongressen till partiets ordförande.
Partiledare och statsminister
När socialdemokraterna väl vunnit den långa segdragna striden om allmän rösträtt, gick luften en smula ur partiet, och Hanssons första val som partiledare blev en stor förlust. Partiets program, som 1920 reviderats i mer marxistisk riktning, lockade inte väljarna. Med begreppet "folkhemmet" ökade Per Albins stöd hos väljarna. Efter valet 1932 fick han i uppdrag att bilda en rent socialdemokratisk regering utan egen majoritet. Därmed inleddes socialdemokratins långa regeringsinnehav, som varade i 44 år med ett kort avbrott sommaren 1936.
Genom en krisuppgörelse, i dagligt tal kallad "kohandeln", med Bondeförbundet 1933 då han accepterade en korporativ jordbrukspolitik med tullskydd för jordbruksprodukter, fick han ett starkare parlamentariskt underlag. Hansson valde dock att på försommaren 1936, tre månader före valet, formellt gå i opposition på grund av att riksdagens borgerliga majoritet krävt en för stor militär upprustning.
Efter valet 1936 bildade Per Albin Hansson koalitionsregering med Bondeförbundet och lät bondeförbundaren Janne Nilsson i Hörby bli försvarsminister och ansvarig för den upprustning som det aktuella världsläget ansågs kräva. I övrigt inledde han en mer aktiv socialpolitik i syfte att förverkliga "drömmen om det goda folkhemmet"
Andra världskriget och efterkrigstid
Hanssons statsmannakonst ställdes på allvarliga prov under andra världskriget, vars utbrott ledde till borgfred. I skuggan av Sovjetunionens anfall på Finland bildades i december 1939 en samlingsregering som inriktade sig på att förhindra att Sverige förvandlades till krigsskådeplats. Under kriget framstod han som en samlande gestalt för Sverige.
Ett av hans mindre kända citat sägs vara i samband med att försvarsledningen presenterade ett förslag på hur en fördelning svenska trupper skulle sättas in på finsk sida i finska vinterkriget. Han ska då ha sagt "jävla skitprat", och därmed var diskussionen över.
Strax efter det att samlingsregeringen avlösts av en ren socialdemokratisk ministär avled Per Albin Hansson den 6 oktober 1946 av en hjärtattack som inträffade på väg till hemmet i Ålsten. Under kvällen före hade han varit tillsammans med gästande norska statsråd, och tog spårvagnen hem från Tegelbacken kl. 01.02 på morgonen. När han steg av vid Ålstensgatan (tidigare Ålstenstorg) föll han ihop på marken. Vittnen till händelsen tillkallade radiopolis och ambulans, men när han anlände till S:t Görans sjukhus var han död.
Arv
Under sin karriär förvandlades Per Albin Hansson från en ung rebell till landsfader. Genom idén om folkhemmet hittade han sin roll som förespråkare för klasskamp och folkhemmet. Han behöll sina enkla vanor, åkte spårvagn och uppträdde på 50-årsdagen i morgonrock. Privat umgicks han sällan med sina politiska kolleger, utan föredrog långa kvällar med kortspel och grogg under vilka politik var ett förbjudet samtalsämne.
Den folkhemstanke han planterat fick efter hans död en allt djupare förankring i de breda svenska folklagren. Den allmänna avgiftsfria mödravården infördes 1938 för att ge alla barn lika rätt till en säker och jämlik fostertid och födelse. Område efter område stakades ut med en livaktig förställning om att varje svensk individ och familj har rätt till en bra bostad, god hälsovård, god utbildning och trygghet på ålderns höst men de borgerliga partierna var ännu motståndare till de sociala reformerna. Efter andra världskrigets slut i maj 1945 hade det svenska samhället som helhet förskonats från den stora förstörelse kriget orsakat i resten av världen. Detta gjorde också att han kunde förverkliga folkhemmet.
Per Albin Hansson hade två familjer, då han skilde sig och gifte om sig, vilket var starkt tabubelagt på den tiden. Han försörjde båda sina familjer och levde under långa tider hos bägge familjerna. Media, som kände till hans privata familjeförhållanden, skrev inte om dem, utan de behandlades som en s k "offentlig hemlighet".
Referenser
Noter
Källor
Bengt Owe Birgersson, Stig Hadenius, Björn Molin, Hans Wieslander, Sverige efter 1900, En modern politisk historia, BonnierFakta bokförlag AB, Stockholm (1981), ISBN 91-34-48820-0
Se även
- Sveriges historia: Sverige under andra världskriget
- Folkhemmet
- Sveriges statsministrar
- Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
- Per-Albinhusen i Ålsten, Bromma
- Beredskapstalet
Litteratur
- Waldemar Swahn, Per Albin Hansson. Springpojken som blev statsminister (1942)
- John Lindgren, Per Albin Hansson, (1946)
- Axel Pehrsson-Bramstorp, Per Albin: Vännen - Arbetskamraten - Hedersmannen, (1948)
- John Lindgren, Per Albin i svensk demokrati, (1950)
- Rickard Lindström, Per Albin Hansson, Folket i Bilds Förlag, i serien Banérförare Stockholm (1952).
- Sigurd Klockare, Den unge Per Albin - marxisten, (1974) ISBN 91-550-1734-7
- Anna Lisa Berkling, Per Albin i London, (1975)
- Alf W. Johansson, Per Albin och kriget, (1985) ISBN 91-7297-629-2
- Anders Isaksson, Per Albin. Del 1: Vägen till folkhemmet, (1985) ISBN 91-46-15026-9
- Anders Isaksson, Per Albin. Del 2: Revolutionären, (1990) ISBN 91-46-15295-4
- Anders Isaksson, Per Albin. Del 3: Partiledaren, (1995) ISBN 91-46-16886-9
- Anders Isaksson, Per Albin. Del 4: Landsfadern, (2000) ISBN 91-46-17683-7
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Per Albin Hansson
- Wikimedia Commons har media som rör Per Albin Hansson
- Stödföreningen för Per Albin Hanssons födelsehem
- Folkhemstalet i sin helhet
- Malmöprofiler: Per Albin Hansson
- Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek: Per Albin Hansson och den svenska D-dagen
| Företrädare: Erik Nilson |
Sveriges krigsminister 1920 |
Efterträdare: Sig själv som försvarsminister |
| Företrädare: Sig själv som krigsminister |
Sveriges försvarsminister 1920 |
Efterträdare: Carl-Gustaf Hammarskjöld |
| Företrädare: Otto Lybeck |
Sveriges försvarsminister 1921–1923 |
Efterträdare: Carl Malmroth |
| Företrädare: Carl Malmroth |
Sveriges försvarsminister 1924–1926 |
Efterträdare: Gustav Rosén |
| Företrädare: Hjalmar Branting |
Socialdemokraternas partiledare 1925–1946 |
Efterträdare: Tage Erlander |
| Företrädare: Felix Hamrin |
Sveriges statsminister 1932–1936 |
Efterträdare: Axel Pehrsson-Bramstorp |
| Företrädare: Axel Pehrsson-Bramstorp |
Sveriges statsminister 1936–1946 |
Efterträdare: Tage Erlander |
|
||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||
