Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)

Kommunismens svarta bok (fr. Le Livre noir du communisme: Crimes, terreur, répression) är en fransk bok publicerad 1997 som skrevs av Stéphane Courtois, Nicolas Werth, Karel Bartošek, Jean-Louis Panne, Jean-Louis Margolin samt Andrzej Paczkowski. Förordet till den svenska upplagan som utkom maj 1999 skrevs dock av Arne Ruth. Bokens syfte var att lista de brott såsom mord, tortyr och etnisk rensning vilka begåtts av kommunistiska regimer.

Innehåll 1 Innehåll 2 Kontroverser 3 Kritik 4 Noter 5 Se även

Innehåll

I och med att de sovjetiska och östeuropeiska arkiven blivit mer öppna för forskning, har Kommunismens svarta boks bild av förtrycket snarare förstärkts i nyare forskningsrapporter.^{[källa behövs]}

Senare författare har istället hävdat att de verkliga siffrorna är högre.^{[källa behövs]} Jung Chang, författare till Mao: The Unknown Story, påstår att "Mao [...] var ansvarig för att mer än 70 miljoner människor dödades i fredstid", enbart i Kina, "mer än någon annan 1900-talsledare".^[1]

Courtois fick de siffror han uppgivit genom att addera antalet offer från ett stort antal länder; 20 miljoner i Sovjetunionen, 65 miljoner i Folkrepubliken Kina, 2 miljoner i Nordkorea, 2 miljoner i Kambodja, 1 miljon i Vietnam, 1 miljon i de östeuropeiska kommuniststaterna, 150 000 i Latinamerika, 1,7 miljoner i Afrika, 1,5 miljoner i Afghanistan samt tiotusentals döda i länder där kommunisterna inte kom till makten.

De exempel från boken som kan anses nämnvärda är de tiotusentals fångar, de fem miljoner som dog av svält 1922, de fem miljoner som dog vid deportationen av Don-kosackerna till Sibirien, de över 700 000 människor som mördades under 1930-talets utrensningar, de två miljoner bönder, kulaker, som deporterades 1930-1932, de sex miljoner som dog under svälten i Ukraina 1932-1933, deporteringarna av polacker, ukrainare, balter, moldaver, volgatyskar, krimtatarer, deporteringen och mördandet av delar av befolkningen i Kambodja samt Kinas förföljelse av befolkningen i Tibet.

Kontroverser

När boken publicerades på svenska blev det en debatt i den svenska pressen huruvida det verkligen var möjligt att likställa kommunism med nazism.^[2]

Courtois introduktion blev kontroversiell^{[källa behövs]} då han uppskattar antalet offer för kommunismen till 94 miljoner döda, närmare bestämt 94 360 000. Två av författarna, Nicolas Werth och Jean-Louis Margolin, tog även avstånd från Courtois jämförelse mellan nazism och kommunism.^{[källa behövs]} De menade att siffran var överdriven och att man med strängare vetenskapliga krav endast kunde komma upp i mellan 63 miljoner och 93 miljoner döda.^[3] Även Arne Ruth skriver i det svenska förordet att Stalin inte drev det systematiska mördandet lika långt som Hitler och att det inte fanns några renodlade förintelseläger som Treblinka och Sobibor i Sovjetunionen.

Kritik

Kritiker har påpekat att en stor del av offren dog av svält.^{[källa behövs]} Kommunistiska kritiker har även framhållit att om samma metod som användes i boken skulle appliceras på kapitalism, så skulle antalet offer som kapitalismen är ansvarig för vara lika många, eller kanske till och med fler.^{[källa behövs]}

Som ett led i den kritiken publicerades 1998 boken The Black Book of Capitalism.

Noter

1. ↑ Jung Chang och Jon Halliday Mao: The Unknown Story ISBN 978-0-099-49924-4 s.3
2. ↑ Se exempelvis Anders Ehnmark i Sydsvenska Dagbladet 18 april 1999, Sven-Eric Liedman i Dagens Nyheter 4 maj 1999 och Peter Luthersson i Svenska Dagbladet 27 maj 1999
3. ↑ Le Monde, 14 november 1997

Se även

The Black Book of Capitalism