Anders Ehnmark
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Anders Jacob Ehnmark, född 2 juni 1931 i Linköping, är en svensk författare och journalist.
Han har en fil. kand. vid Uppsala universitet 1960 och skrev för Expressen 1956-1972. Han är filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet sedan 1993. Ehnmark tilldelades Övralidspriset 2002.
Ehnmark tog i början av 1970-talet anställning på tidningen Norrskensflamman, under en tid då denna fortfarande var starkt Moskvatrogen.[1] Omkring 1980 blev han medlem i Vänsterpartiet kommunisterna (VPK).[1]
När Ehnmark 1995 blev kolumnist i Expressen beskrevs han av tidningen såsom ”berömd för att i årtionden ha gett vänstern ett ansikte – och aldrig funderat på en plastikoperation”.[2]
Han är sedan 1976 gift med journalisten Annika Hagström.
Innehåll |
Bibliografi
- Angola 1962
- Cuba cubana 1963
- Guerrilla 1968
- Rapport från det röda Emilien 1969
- Exemplet Guinea-Bissau 1973
- Jag är jävligt optimistisk 1973
- Tusen fasta viljor 1974
- Karamellkoket 1976
- Chez nous 1976 (tillsammans med P.O. Enquist)
- Mannen på trottoaren 1979
- Palatset 1979
- Ögonvittnet 1980
- Doktor Mabuses nya testamente 1982 (tillsammans med P.O. Enquist)
- Arvskifte 1983
- Maktens hemligheter 1986
- Protagoras sats 1987
- Slottet 1990
- Rättvisa och makt 1992
- Resan till Kilimanjaro 1993
- Tre essäer om befrielse och frihet 1994
- Den döda vinkeln 1994
- Resa i skuggan 1995
- Minnets hemlighet 1999
- Frihetens rike 2001
- Krigsvinter 2002
- Tal på Övralid 6 juli 2002, 2002
- En stad i ljus 2005
Priser och utmärkelser
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 Ahlmark, Per (1997). Det öppna såret : om massmord och medlöperi. Stockholm: Timbro, 144. ISBN 91-7566-326-0.
- ↑ Expressen. 1995-07-04.
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Anders Ehnmark
