Civil olydnad
Från Rilpedia
Civil olydnad - uttrycket kommer från den amerikanske skriftställaren Henry David Thoreau, 1849 - är en form av politisk aktivism som går ut på att öppet, utan våld, bryta mot lag eller vägra följa vissa myndighetsbeslut och vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Syftet är, förutom den direkta effekten av vägran, utmana den lydnad som möjliggör det förtryck, orättvisa eller missförhållande olydnaden vänder sig mot. Genom att ta konsekvenserna undergrävs den rädsla för straff som är en av förutsättningarna för lydnaden.
Kända företrädare för civil olydnad, som Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Barbara Deming, Philip Berrigan och Anne Montgomery kopplar ihop civil olydnad med ickevåld och ser dem som oseparerbara.
Innehåll |
För och emot civil olydnad
Statens Offentliga Utredningar, SOU 99:101 Olydiga medborgare, utreder civil olydnad. Utredningen kommer fram till att civil olydnad "kan bidra till att stärka såväl välfärdsstaten som demokratin".
I Stenen i handen på den starke av Fredrik Reinfeldt med flera (1995), hävdas att civil olydnad är skadligt för demokratin och de enda godtagbara formerna av civil olydnad är fortkörning och skattefusk. Detta strider mot principen att civil olydnad inte får utföras för egen vinning.
Kravet på öppenhet
Att öppet ge fristad till flyktingar som gömmer sig omnämns som exempel i boken Handbok i Civil Olydnad av Per Herngren (Bonnier, 1990) samt av Grön Ungdoms dåvarande ena språkrör Gustav Fridolin i maj 2000. Detta diskuteras av flera som ett intressant gränsfall eftersom adressen där flyktingen gömmer sig är hemlig vilket strider mot öppenheten i civil olydnad. Men en grupp talar offentligt om att den har gett fristad till flyktingen vilket stämmer med öppenhetskravet i civil olydnad.
Exempel på civil olydnad
- Tebjudningen i Boston
- Almstriden
- Greenpeace
- Gömma flyktingar
- Husockupation
- Mahatma Gandhi 1921
- Plogbillsrörelsen
- Tritnaha
- Trädkramare
- Vin & Fikonträdsplanterarna
- Ofog
