F 9 Säve
Från Rilpedia
F 9 Säve |
|
|---|---|
| Officiellt namn: | Kungliga Göta Flygflottilj |
| Ort: | Säve, (Göteborg) |
| Grundad: | 1940 |
| Nedlagd: | 1969 |
| Flottiljchefer: | Magnus Bång 1940-1948 Arthur Åhmansson 1948-1959 Åke Mangård 1959-1960 Ulf Cappelen-Smith 1960-1969 |
| Flygslag: | Jakt |
| Huvudtyper: | J 8, J 9, J 11, J 22, J 21, J 28, J 29, J 34, |
| Övriga typer: | G 101, Se 102, Se 103, Se 104, Sk 11, Sk 12, Sk 14, Sk 15, Sk 16, Sk 25, S 14, B 4, B 5, B 17, Tp 46, Tp 91 |
F 9 Säve, egentligen F 9 eller Kungliga Göta Flygflottilj var en av Flygvapnets tidigare flygflottiljer. Flottiljen avvecklades 1969 genom 1968-års försvarsbeslut. Sedan 1976 är flygplatsen omvandlad till civil flygplats och går under namnet Göteborg City Airport
Innehåll |
Historik
F 9 kom till genom 1936-års försvarsbeslut som en jaktflottilj för att kunna försvara Sveriges importhamnar på västkusten.
Flottiljen sattes upp den 1 juli 1940 och fältet stod färdigt 1941. Den första flottiljchefen blev Magnus Bång (1892-1980) fram till 1948 då han efterträddes av Arthur Åhmansson. Flottiljen hade bland annat flygplantyperna J 28 Vampire, J 29 Tunnan. Sista flygplantyp på F 9 blev den brittiska J 34 Hawker Hunter som flögs fram till nedläggningen den 30 juni 1969. Sista flottiljchefen var Ulf Cappelen-Smith, sedermera flottiljchef för F 10 Ängelholm där han avgick med pension som överste 1979.
Berghangarer
Flottiljen hade två separata anläggningar med berghangarer. Den första berghangaren började byggas 1941 och blev klar 1943.[1] Berghangaren hade en yta på 8 000 m², i anslutning till hangaren fanns en kontors- och sambandsdel för att inrymma bland annat jaktcentralen som skulle leda flottiljen i strid. Hangarens golv ligger i nivå med betongplattan utanför och taktjockleken är i genomsnitt 8 meter berg.[1] Hangaren hade fyra portar av trä som ledde ut till plattan utanför, inne i hangaren fanns möjlighet för klargöring och service av flygplan.
Eftersom den gamla berghangaren inte var byggd för att stå emot ett anfall med taktiska kärnvapen började man på 1950-talet bygga en ny och betydligt större berghangar på 22 000 m². Hangaren ligger på cirka 10 meters djup och taket är närmare 30 meter tjockt. Mellan de två portarna som skyddas av stötvågsportar i betong går den U-formade huvudtunneln, från huvudtunneln utgår sex sidotunnlar där flygplanen förvarades och underhölls. I huvudtunneln fanns fasta klargöringsplatser med anslutningar till el och drivmedel för flygplanen, samt utrymmen för vapen och ammuntion infällda i tunnelväggen. I berghangaren fanns även en kommandocentral för basens ledning i krig.
Den nya berghangaranläggningen bevaras i dag som upplevelsecentrumet Aeroseum som är öppet för besök.
Externa länkar
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 Törnell, Bernt: Berghangarer, LAH Bunkertours, Nyköping [2008] (Svenska). ISBN 978-91-977297-1-0.
Webbkällor
Tryckta källor
Denna artikel med anknytning till Sveriges försvarsmakt är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
|
||||||||||
