Från Rilpedia

Sk 12
Beskrivning
Typ
Besättning	2
Versioner	Focke-Wulf Fw 44
Tillverkare	Focke-Wulf, ASJA, CVV
Data
Längd	7,29 m
Spännvidd	9,01 m
Höjd	2,72 m
Vingyta	19,8 m²
Tomvikt	565 kg
Max startvikt	915 kg
Motor	1 x BRAMO Sh 14a 7-cylindrig stjärnmotor
Dragkraft	1 x 145 hk
Prestanda
Max hastighet	168 km/h
Räckvidd med max bränsle	540 km
Max flyghöjd	4400 m
Stigförmåga	6,5 min till 1000 m

Sk 12 var ett svenskt skolflygplan baserat på Focke Wulf Fw 44J Stieglitz som utvecklades av Kurt Tank på önskemål av Ernst Udet, Emil Kropf och Gerd Achgelis som önskade ett lätt konstflygningsflygplan. Flygplanet blev Flygvapnets sista dubbeldäckare.

Focke Wulf Fw 44 prototypen flög första gången sommaren 1932 hos Focke Wulf Flugzeugbau Gmbh i Bremen. 1936 fattade riksdagen beslutet om en kraftig utbyggnad av Flygvapnet. För att klara utbyggnaden behövdes flera piloter. Eftersom flygskolans materiel vid F 5 Ljungbyhed behövde ersättas bjöd man 1935 in Focke Wulf för en demonstration. Efter att man utvärderat de besökande flygplanen beställde man i februari 1936 två Fw 44J för ytterligare prov. Flygplanen tilldelades flygvapenbeteckningen P 2 (prov). Efter proven beslöts att flygplanstypen skulle anskaffas för den grundläggande flygutbildningen vid flygskolan som ersättare för Sk 9 och Sk 10. Ett licensavtal mellan svenska flygförvaltningen och Focke Wulf tecknades 29 september 1936 om tillverkning av flygplanstypen i Sverige.

Flygplanet var konstruerat som ett tvåsitsigt dubbeldäckat konstflygplan. Flygplanskroppen tillverkades i en fackverkskonstruktion av svetsade stålrör med längsgående longeronger av trä som sedan kläddes med duk. Vingarna var uppbyggda runt en träbalk med spryglar som dukkläddes. Stommen till fenan, höjd-, skev- och sidroder tillverkades av stål och duralumin som sedan kläddes med duk, medan stabilisatorn var uppbyggd av trä. Flygplanets bakre sits var den ordinarie förarplatsen men den främre sitsen var utrustad med dubbelkommando. Landstället var fast med två hjul som kunde bromsas med en hydraulisk broms. Flygplanet var försett med en 7-cylindrig 4-takts luftkyld stjärnmotor som tillverkades av BMW Flugmotorwerke Brandenburg Gmbh i Berlin. Motorn var försedd med en startvev men startades som regel genom ett "ryck i den tvåbladiga propellern".

Under hösten 1936 beställde flygförvaltningen en provserie på fjorton originalexemplar från Tyskland för leverans våren 1937. Samtidigt togs kontakt med ASJA om en eventuell legotillverkning. Villkoren för beställningen var att leveransen skulle ske lika snabbt som om planen beställts direkt i Tyskland. Efter att ASJA granskat konstruktionen och bedömt att de kunde klara kravet fick de en beställning på 20 flygplan i juni 1937. Trots att en stor del av flyginstrumenten blev över en månad försenade från ASJAs underleverantör klarade man flygförvaltningens leveransvillkor. 1940 beställdes ytterligare 12 flygplan hos Focke Wulf, men dessa byggdes av Flugzeugwerke CKD i Prag på grund av andra världskriget. Mellan 1939-1943 tillverkade CVV 37 flygplan.

Flygplanet levererades i första hand till F 5 men även Reservflygskolorna I och II använde flygplanet till grundläggande skolflygning. Under 1944 överfördes 15 flygplan från Ljungbyhed till F 20 Uppsala för att användas vid flygkadettskolan fram till 1947. Vid F 5 avvecklades typen 1944-1945 i samband med att Bücker Bü 181 Sk 25 tillfördes skolan och de överflödiga Sk 12 fördelades på flygvapnets samtliga flottiljer. Flygplanet kom att användas för allmän flygträning, samband, väderspaning och segelflygbogsering. 1952 inledde man kasseringen av de mest slitna flygplanen. Året efter överlämnades 15 flygplan till intresserade flygklubbar. Vid Ljungbyhed användes de två sista exemplaren för bogsering av segelflygplan 1967. Ett av dessa flygplan finns bevarat vid Flygvapenmuseum i Linköping. Efter att flygplanstypen kasserats vid Flygvapnet blev 30 flygplan införda i det civila luftfartygsregistret. Flertalet har senare sålts vidare till Tyskland.

Totalt tillverkades 57 Sk 12 i Sverige och 18 levererades från Focke Wulf (varav två var provflygplanen P 2).