Från Rilpedia

Sk 10
Beskrivning
Typ	skolflygplan
Besättning	2
Första flygning	1932
I aktiv tjänst	1932-1945
Versioner	Raab-Katzenstein RK-26
Tillverkare	ASJA
Data
Längd	6,55 m
Spännvidd	8,4 m
Höjd	2,66 m
Tomvikt	782 kg
Max startvikt	1 136
Motor	1 × Walter Castor 240
Dragkraft	1 x 260 kN
Prestanda
Max hastighet	191 km/h
Max flyghöjd	5 000 m
Stigförmåga	3 min/1000 m
Beväpning
Övrigt	Konstruerad av Antonius Raab och Gerhard Fieseler

SK 10 var ett tyskt flygplan för tävling och flyguppvisning som modifierades av ASJA för att användas av Svenska Flygvapnet som skolflygplan i avancerad flygning.

Under våren 1930 besökte löjtnant Nils Söderberg Tyskland för att söka efter flygplan lämpliga för det svenska flygvapnet. Han blev inbjuden att besöka Raab-Katzenstein för att provflyga deras konstflygningsplan. Söderberg föll genast för flygplanets flygegenskaper och med modifieringar skulle flygplanet kunna användas som skolflygplan typ II vid avancerad flygning. Söderberg bjöd in Gerhard Fieseler att besöka F 5 Ljungbyhed. Under hösten 1930 anlände Fieseler med sitt demonstrationsflygplan (D-1616).

Söderberg talade varmt för flygplanet inför flygstyrelsen och han rekommenderade ASJA i Linköping att skaffa licensrättigheten att producera flygplanet. ASJA köpte en tysktillverkad Raab-Katzenstein RK-26 som registrerades 23 februari 1931 som SE-ACO på ASJA. Flygplanet hyrdes ut till flygskolan på Ljungbyhed, där det provflögs av skolans flyglärare.

Samtidigt arbetade konstruktörerna vid ASJA med omkonstruktionen av flygplanet. För att det skulle fungera som skolflygplan var det nödvändigt att det fanns dubbelkommando. Med två personer ombord krävdes en starkare motor, och för att kunna genomföra motorbytet blev man tvingad att förstärka fackverkskonstruktionen och motorfundamentet. Sjärtpartiet konstruerades om och förlängdes. Enbart förändringarna i vingarna för att de skulle klara den högre vingbelastningen medförde att flygplanet blev 60 kg tyngre. För att flygplanet skulle kunna användas vintertid förstärktes det fasta landstället, så att det förutom hjul även kunde förses med skidor. Totalt medförde alla modifieringar och användandet av svensk plywood vid tillverkningen att slutvikten ökade med drygt 200 kg. Flygplanet var svårhanterligt för flygmekanikerna, eftersom det startades genom att man ryckte propellern, och trimningen utfördes genom att mekanikern före start vred in ett stabilisatorläge med hänsyn till pilotens önskemål och vikt. Eftersom flygplanet saknade hjulbromsar måste mekanikern många gånger springa och hålla i vingen, för att underlätta körning på marken.

I februari 1932 beställde flygstyrelsen två flygplan med beteckningen SK 10 från ASJA. I oktober 1932 följdes beställningen upp med ytterligare 23 stycken flygplan. Sex flygplan levererades under 1933 till F 5 medan fyra levererades till F 1 Hässlö under maj och juni 1933, där det användes för utbildning av jaktflygare. På bara ett par månader inträffade ett par haverier med dödlig utgång, sedan flygplanen kommit i ryggspinn medan man flög i ryggläge. Flygstyrelsen kontaktade ASJA och ett leveransstopp av resterande flygplan infördes.

En flygkommission tillsattes för att utreda flygplanskonstruktionen. Ett flygplan fördes över till Royal Aircraft Establishment i Farnborough för utvärdering av brittiska flygexperter. Charles Lindbergh, som besökte Sverige, provflög Sk 10 på F 8 Barkarby 6 september 1933. Han delgav sedan flygkommissionen sina positiva intryck av flygplanet. När kommissionen kom med sin slutrapport 1934, kunde man inte komma fram till något slutresultat. Proven i England tillförde inget, eftersom utbildningen för svenska och brittiska piloter var olika. Samtidigt rådde olika uppfattningar om ett skolflygplan skulle vara lättfluget och säkert, eller svårfluget och mer likt ett stridsflygplan, för att kunna skilja agnarna från vetet i grundutbildningen av förare.

Tidningarna hängde på debatten och skapade den så kallade Sk 10-affären, där hela flygvapnets roll i det svenska försvaret diskuterades livligt.

När ASJA återupptog leveranserna 1934 levererades flygplanen till CFM, som även samlat på sig flygvapnets Sk 10:or. Efter att flygplanen modifierats och grundligt utprovats vid CFM, mellan december 1934 och december 1935, blev flygplanen åter placerade vid F 5. I juni 1945 fanns nio Sk 10 kvar. Fem kasserades medan fyra överfördes till F 1. Resterande 16 flygplan var sedan tidigare avskrivna på grund av haverier. Det sista exemplaret kasserades i december 1945 och ett flygplan finns bevarat och utställt vid Flygvapenmuseum i Linköping.