Carl Milles

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Milles leder hit. För andra betydelser, se Milles (olika betydelser)
Carl Milles vid sitt skrivbord 1955

Carl Emil Wilhelm Milles, född Andersson 23 juni 1875 i Lagga socken (i nuvarande Knivsta kommun), död 19 september 1955 på Lidingö, var en svensk skulptör.

Carl Milles var verksam främst i Europa, men under lång tid också i USA. Han är känd för sina fontäner och andra verk i monumentalformat.

Innehåll

Ungdomsår och utbildning

Poseidon
Orfeusgruppen
Människan och Pegasus
Solsångaren
Musicerande änglar
Guds hand
Sjöguden
Solglitter

Carl Milles var son till löjtnanten Emil "Mille" Andersson och hans hustru Walborg Tisell. Modern avled i barnsäng år 1875. Carl Milles hade då två syskon och fick sedan hans far gift om sig tre halvsyskon. Två av Carl Milles syskon arbetade inom konstområdet: systern Ruth Milles (1873-1941) blev skulptör och halvbrodern Evert Milles (1885-1960) blev arkitekt.

År 1892 började Carl Milles en snickarlära efter tidigt avslutad skolgång och deltog på kvällarna i undervisningen i Tekniska skolan i Stockholm, där han även blev elev på heltid från 1895. År 1897 fick han ett stipendium på 200 kronor av Svenska Slöjdföreningen med dessa pengar reste han till Paris. Där stannade han i flera år och försörjer sig som bland annat ornamentsnidare. I Paris studerade han anatomi på Ecole des Beaux-Arts och tog starka intryck av den franske skulptören Auguste Rodin. Två år senare gjorde sitt första framträdande på Parissalongen (Salon des artistes français). På världsutställningen i Paris, Exposition Universelle 1900, fick han en silvermedalj. I Paris förfranskade han sitt efternamn till "Millés"[1].

Liv och verk

Efter hemkomsten från Paris fortsatte han med studieresor till Tyskland (München), Holland och Belgien. År 1902, efter en tävling som hade utlysts 1901, fick han uppdraget att skapa Sten Sturemonumentet i Uppsala (invigd 1925), vilket blev mycket uppmärksammat och räknas som Milles stora genombrott som skulptör. 1904 bosatte han sig i München, där han 1895 gifte sig med den österrikiska porträttmålaren Olga Granner (1874 -1967), som var konstnärskamrat sedan åren i Paris och som han träffade första gången 1899. I sina tidiga brev kallade han henne, på ej helt korrekt tyska, ”Mein kleines Hasselnuss” (Min lilla Hasselnöt). Äktenskapet blev barnlöst.

År 1906 återvände paret Milles till Sverige och utförde bl a första versionen av Gustav Vasastatyn för Nordiska Museet, där Olga Milles stod för färgsättningen. 1908 började de bebygga sin tomt på Lidingö, med Millesgården, en villa med bostad och ateljé efter ritningar av studiekamraten från Tekniska skolan Karl M. Bengtson. Fram till 1913 anses att Milles genomgick en period av stilsökande då han bl. annat skapade porträttskulpturer eller stramt formade djurgrupper. Omkring 1913 inleddes en ny fas i hans konstnärskap med intryck av äldre grekisk kultur. Betoningen av siluetten är ett genomgående drag i Milles svävande gestalter placerade på höga piedestaler. Milles hade ständigt stora framgångar, bland annat på Baltiska utställningen i Malmö 1914, men kritiserades också ibland av samtidens konstmecenater, där exempelvis konstsamlaren Klas Fåhraeus på Lidingö vid ett tillfälle när han analyserade tidens stora konstnärer skrev att Milles var "ett storvulet skötebarn av sin tid".

Mellan åren 1920 och 1931 var han verksam som professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Under hela perioden fick han löpande stora beställningsarbeten för olika svenska städer. Det följde utställningar i Lübeck och Hamburg. 1927 hade han en separatutställning på Tate Gallery i London. 1929 besökte han USA för första gången. Milles hade, inte minst genom framgången på Tate Galleri, blivit internationellt uppmärksammad och tanken att emigrera hade han burit med sig i flera år. En bidragande orsak var även, att Olga Milles inte trivdes i Sverige [2].

Eftersom Milles hade många uppdrag i USA och han blev erbjuden en professur där, flyttade han 1931 med sin hustru Olga Milles till förorten till Detroit, Bloomfield Hills, i USA:s delstat Michigan. Här fanns Cranbrook Foundation som hade grundats några år tidigare av tidningsmannen George G. Booth. I Cranbrook öppnade 1926 Cranbrook Academy of Art, lärare i akitektur var Milles vän finländaren Eliel Saarinen. Milles själv overtog facket i skulptur som han innehade till 1951. Ett av hans uppmärksammade verk i USA är Fredsmonumentet, även Indiansk fredsgud, en skulptur i vit onyx, som han skapade mellan 1932-1936 för Sankt Paul City Hall i Saint Paul, Minnesota och fontänen Flodernas möte (1940) i Saint Louis, Missouri.

År 1945 blev han amerikansk medborgare. Några av somrarna fr o m 1945 tillbringade han i Sverige på Millesgården, som han redan 1936 hade skänkt till svenska folket och som sedan många år är ett museum med skulpturpark. Efter tjugo år i USA flyttade paret Milles tillbaka till Europa där de bosatte sig i Rom, och där Cranbrook Academy of Art kostnadsfritt för resten av hans liv ställt en bostad och ateljé till skulptörens förfogande.

Ett av hans sista arbeten var Aganippefontänen som uppsattes år 1956 i Metropolitan Museum of Art i New York. Det sista fullbodade verket blev Sankt Martins fontänen, en skulpturgrupp i brons som Carl Milles skapade mellan åren 1950 - 1955 för Kansas City, Missouri och avtäcktes tre år efter hans död. Milles avled 1955 och ligger begraven i Millesgårdens Lilla Skogskapellet tillsammans med hustrun Olga som dog 1967.

Milles och Nazityskland

Carl Milles var en stor beundrare av Nazityskland och Hitler, likaså av Mussolini och Franco. Till vännen Frances Rich utropade han “Jag älskar människor som städa upp sina hem och som har söndagsfint. Jag bryr mig inte om vad man kallar dem, men jag hatar oordning…”. Olga Milles, som efter anslutningen (Anschluss) av Österrike till Tyska Riket, blev kvar ett tag i Graz, skickade Carl begeistrade "Heil Hitler"-hälsningar. Ibland tvivlade Milles dock angående metoderna "att städa upp", 1938 skrev han till sin syster Ruth: "... men hur skicklig han (Hitler) än är att klara Tyskland, skramlar han väl mycket men kanske är det enda sättet att lära de andra förstå...".

Milles var även med i uppropet till den nazistvänliga Riksföreningen Sverige-Tyskland. Föreningen bildades 1937 för att visa sitt stöd till Tyskland, och som en motreaktion till den svenska journalistiken som för det mesta ställde sig negativ till det växande nazistiska Tyskland. Milles uppfattning var att den svenska pressen riskerade att dra in Sverige i kriget och menade: “Pressens okunniga skribenter, som uppfantiseradt sina små hjärnor till äcklig nidskriveri om ett stort folk som kämpar sig upp till oberoende från svält och kommunism…”[3]

Övrigt

Carl Milles är bland annat upphovsman till Poseidon i Göteborg, Orfeusgruppen framför Stockholms konserthus, Guds hand i Stadsparken i Eskilstuna samt Folke Filbyter i Linköping, vilken också finns på ett frimärke från 1975 - 100-årsminnet av Milles födelse. 1953 vid körens 100-årsjubileum skapade han ett nytt emblem åt Orphei Drängar. Förlagan var den lyra som Orfeus håller i handen på Orfeusfontänen framför konserthuset i Stockholm. 1953 blev Milles hedersdoktor vid Stockholms universitet.

Den största samlingen av Milles skulpturer utanför Millesgården finns vid Cranbrook Academy of Art i USA, där det finns ett drygt sextiotal av hans skulpturer.

Noter

  1. ↑ Carl Milles - en biografi, sida 37
  2. ↑ Carl Milles - en biografi, sida 217
  3. ↑ Carl Milles - en biografi, sidor 274 ff

Skulpturer i urval

I bokstavsordning, med årtal för utförande och plats eller platser där de finns representerade. Vissa större namngivna skulpturgrupper eller fontäner har mindre namngivna skulpturer som då är uppräknade tillsammans med skulpturgruppen.

Litteratur och källa

  • Millesgården, Arkitektur & trädgård, Atlantis Stockholm 2004
  • Carl Milles - en biografi, Förlags AB Wiken 1991

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Carl_Milles"
Personliga verktyg