Astrid Lindgren

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Astrid Anna Emilia Lindgren)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Astrid Lindgren
Lindgren 1960.jpg
Astrid Lindgren omkring 1960
Född Astrid Anna Emilia Ericsson
14 november 1907
Vimmerby landsförsamling, Småland
Död 28 januari 2002 (94 år)
Stockholm
Yrke Barnboksförfattare, manusförfattare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Genrer Sagor, Drama, fantasy med fler
Dalagatan 46 i Stockholm var Astrid Lindgrens hem mellan 1941 och 2002
Dalagatan 46 i Stockholm, en trappa upp var Astrid Lindgrens bostad under drygt 60 år

Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson 14 november 1907 i Vimmerby landsförsamling i Småland, död 28 januari 2002 i Stockholm (Gustav Vasa församling), var en svensk barnboksförfattare och manusförfattare. Hon är känd över hela världen för sina barnböcker om bland andra Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Karlsson på taket. Hennes böcker har översatts till 88 språk[1] och sålts i 145 miljoner exemplar.[2] Många av Lindgrens böcker har filmatiserats. Merparten är svenska spelfilmer och återkommande i Lindgrens filmer är kompositören Georg Riedel, regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall. Det har även producerats några utländska filmer och animeringar av Lindgrens böcker och noveller.

Lindgren tilldelades ett stort antal nationella och internationella priser för sina böcker, bland annat Svenska Akademiens stora guldmedalj. Hon utsågs även till hedersdoktor vid Linköpings universitet, Universitetet i Leicester och Universitetet i Warszawa. Flera priser har även instiftats i hennes namn, där det främsta är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne instiftat 2002 av Sveriges regering. Prissumman är på 5 miljoner kronor, vilket gör det till världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur.

Lindgren var även i senare delen av sitt liv en betydande samhällsdebattör. I valrörelsen 1976 publicerades hennes novell Pomperipossa i Monismanien[3] i Expressen, där hon ansåg att det var absurt att egenföretagare kunde få betala mer i marginalskatt än de tjänade. Novellen fick stor uppmärksamhet och den och regeringens bemötande av Lindgren anses ha varit en bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten.[4] Hon engagerade sig för flyktingars och barns rättigheter samt i Djurskyddskampanjen med ett flertal debattartiklar i Expressen.[5]

Innehåll

Biografi

Uppväxt och skolgång

Astrid Lindgren 1923

Arrendatorn Samuel August Ericsson och Hanna Ericsson träffades då de var tretton och nio år gamla. Sjutton år senare, 1905, gifte de sig och bosatte sig på gården Näs, nära Vimmerby. 1906 fick de sitt första barn, sonen Gunnar Ericsson. Den 14 november 1907 föddes första dottern, Astrid Anna Emilia Ericsson. Familjen utökades med två döttrar till, Stina (1911-2002) och Ingegerd (1916-1997).

Astrid Lindgren fastnade tidigt för läsning. 1911 fick hon sin första bok, Snövit Barnens julkalender 1911. Det var sällsynt med böcker och Lindgren älskade sin bok och lärde sig den till slut utantill.[6]

Den 7 augusti 1914 började Astrid Lindgren i Vimmerbys småskola. Första dagen var hon rädd och grät, men gråten försvann hastigt när prästen som förrättade inskrivningen tyckte att hon kunde gå och sätta sig igen. I boken Astrid Lindgren : en levnadsteckning av Margareta Strömstedt berättar hon.:

” Plötsligt försvann gråten. Jag hade sprängt blyghetsvallen och nu ville jag minsann vara kvar med de andra. Jag ville absolut inte gå och sätta mej! Framför mej stod en söt svarthårig flicka i röd ylleklänning. Henne ville jag bli bekant med. Jag började peta lite försiktigt på henne, sen petade jag mer. Och ännu mer. Då vände hon sig hastigt om och gav mig en så ilsken och bestraffande blick att jag trodde jag skull sjunka genom golvet. Men så småningom blev vi bänkkamrater och bästa vänner. Hon hette Märta. ”

— Astrid Lindgren, [7]

Redan 1920 vann hon en novelltävling i Vimmerby tidning.[8] Lindgren klarade skolan galant och tog realexamen med höga betyg. Hennes bästa ämne var svenska. Trots att hon var mycket duktig i skolan var hon rebellisk redan som ung. Hon väckte sina föräldrars irritation då hon ägnade många kvällar åt att träffa vänner i stan och gå ut och dansa. Dessutom var hon en av de första i Vimmerby att klippa håret kort. [9]

Familjeliv

Astrid Lindgren 1924.jpg

Efter realexamen fick Lindgren anställning som korrekturläsare på Vimmerby tidning. Där arbetade hon i två år innan hon 1926 flyttade till Stockholm och lärde sig maskinskrivning och stenografi. Då väntade hon dock barn med chefredaktören på Vimmerby tidning. Han ville gifta sig med henne, men hon avstod och födde 1926 som ogift sonen Lars i Köpenhamn. Han fick bo i fosterfamilj där under sina första år innan Astrid Lindgren hade möjlighet att ta hand om honom.

1929 fick hon en ny anställning på Kungliga Automobil Klubben, där hon mötte kontorschefen Sture Lindgren.[10] 1930 tillbringade hon en tid i Köpenhamn då sonen Lars fostermor blev sjuk. Lars fick då flytta hem till hennes barndomsgård Näs. 1931 gifte hon sig med sin chef, Sture Lindgren (1898-1952) och de flyttade ihop i en tvårumslägenhet. Hon fick äntligen möjlighet att bo med och uppfostra sin son och blir hemmafru. Sonen Lars har i en intervju berättat att "Hon var inte en sån där mamma som satt stilla i parken på en bänk och tittade på sina lekande barn. Hon ville leka själv och jag misstänker att hon tyckte det var minst lika roligt som jag!" [10]

Lindgrens bror Gunnar Ericsson som var djupt engagerad i Bondeförbundet medverkade till att hon fick uppdragen att skriva julberättelser i tidningarna Landsbygdens jul och Stockholms-Tidningen.[11] I hennes yrkeskarriär kan även nämnas att hon under andra världskriget i hemlighet arbetade på underrättelsetjänstens avdelning för brevcensur, där hon läste de inkallades brev. [12] Från 1947 arbetade hon som förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren.

Den 21 maj 1934 föddes Astrids andra barn, Karin, som sedermera blev översättare. Familjen flyttade 1941 till lägenheten vid Dalagatan, med utsikt över Vasaparken, där Astrid bodde till sin död. Somrarna tillbringades oftast i maken Stures föräldrahem i Furusund.

1939 anställdes Astrid Lindgren som sekreterare av kriminologen Harry Söderman. De insikter i kriminalteknik som hon skaffade sig hos honom inspirerade henne till böckerna om Mästerdetektiven Blomkvist.

År 1944 fick hon andra pris i en flickbokstävling som det nystartade förlaget Rabén & Sjögren utlyst med boken Britt-Marie lättar sitt hjärta och året efter vann hon med barnboken Pippi Långstrump. [13]

Senare liv

Majalisa Alexandersons skulptur i Tegnérlunden, Stockholm, från 1996 föreställande Astrid Lindgren.

1961 avled Lindgrens mor Hanna, och åtta år senare fadern Samuel August. Hon skrev då en saga om sina föräldrar Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, som en följetong i tidningen Vi. Den utkom senare även som bok. Hon utgick från sin fars berättelser och kärleksbrev som hon funnit i barndomshemmet. Samuel August förälskade sig i Hanna då hon bara var nio år och han var tretton.

I början av 1970-talet gick Lindgren i pension från bokförlaget Rabén & Sjögren, och flera närstående avled, däribland brodern Gunnar. Hon mottog flera utmärkelser och gav sig även in i samhällsdebatten (se nedan). Detta fortsatte under 1980-talet då hon bland annat engagerade sig för djurs rättigheter. Hon förlorade under mitten av 1980-talet sin son Lars.

Astrid Lindgrens åttioårsdag 14 november 1987 firades på Göta Lejon i Stockholm. Under 1990-talet mottog hon fler utmärkelser. 1996 uppkallade Ryska vetenskapsakademin en asteroid efter henne (3204 Lindgren), något som fick henne att utbrista ”Hädanefter får ni kalla mig Asteroiden Lindgren”. Samma år som hon fyllde 90 år utnämndes hon till Årets svensk i världen, något som hon också skämtade om.

Den 28 januari 2002 avled Astrid Lindgren i sitt hem i Vasastan i Stockholm, 94 år gammal. Begravningsgudstjänsten ägde rum i Storkyrkan i Stockholm och hon jordfästes senare i födelsestaden Vimmerby. Dagens Nyheter beskrev jordfästningen som statsmannalik, och såväl den svenska kungafamiljen, statsminister Göran Persson och landshövdingen var där.[14]

Samlingen med Astrid Lindgrens originalmanuskript i Kungliga Biblioteket blev 2005 uppsatt på UNESCOs Världsminneslista.[15]

Författarskap

Första böckerna

Astrid Lindgren skulptur av Herta Hillfon, bakom henne i fönstret Ingmar Bergman, Filmstaden, Solna

Vintern 1941 var Lindgrens dotter Karin sjuk i lunginflammation. Hon bad modern om en saga, om Pippi Långstrump. När Lindgren en dag i mars 1944 stukade foten var hon tvungen att hålla sig i stillhet och under den tiden skrev hon ned berättelserna. Vid Karins tioårsdag i maj 1944 fick hon de nedskrivna berättelserna i present.[16] Lindgren skickade 1944 in manuset till Bonniers förlag, men refuserades av förläggaren Gerard Bonnier som många år senare erkände att han tyckte att boken var för kontroversiell och att han inte vågade ge ut den.[17]

Lindgrens första stora framsteg kom i september 1944. Då fick hennes bok Britt-Mari lättar sitt hjärta andra pris i förlaget Rabén & Sjögrens flickbokstävling. [13] Hon tilldelades även Svenska Dagbladets litteraturpris på 25 000 kronor. [18]

Efter vinsten gjorde Lindgren en genomgripande omarbetning av boken Pippi Långstrump så att det som riktas till vuxna ovanför barnens huvud redigerades bort[13] och så Pippi inte blev lika elak och uppnosig. [19] När bokförlaget Rabén & Sjögren utlyste en barnbokstävling 1945 skickade Lindgren in det omarbetade manuset och vann första pris. Förläggaren Hans Rabén gav den danska konstnären Ingrid Vang Nyman uppdraget att illustrera boken.

Författaren Astrid Lindgren

Fil:Briefmarke Astrid Lindgren.jpg
Tyskt frimärke med Astrid Lindgren och "Emil i Lönneberga"

Lindgren fick 1947 en deltidsanställning som förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren. Där arbetade hon fram till 1970 då hon gick i pension. [20] Den första boken om Pippi Långstrump fick mycket stor uppmärksamhet och i huvudsak goda recensioner. Exempelvis skrev recensenten Emmy Reventberg i Norrköpings Tidningar: "En så frisk, originell och genomrolig barnbok som Pippi Långstrump har inte undertecknad läst på mycket länge." [21] och Dagens Nyheter skriver att:

” Det är damen som gör vad som faller henne in, men man kan knappast oroa sig för att läsarna kommer att imitera henne, därtill är upptågen för befängda. Roligt får de emellertid, och Pippi är innanför galenskaperna så rar, att de kommer att tycka om henne också. ”

— Dagens nyheter, Recension av Pippi Långstrump (bok)

[22] Två böcker till utkom om Pippi, Pippi Långstrump går ombord (1946) och Pippi Långstrump i Söderhavet (1948). Andra böcker som väckte stor uppmärksamhet och blev försäljningsframgångar tidiga år var Mästerdetektiven Blomkvist (1946), de två böckerna om Bullerbyn, Alla vi barn i Bullerbyn (1947) och Mera om oss barn i Bullerbyn (1949). Första boken, Alla vi barn i Bullerbyn, skickades in till samma tävling som hon 1945 skickade in Pippi Långstrump-manuset till. Trots att Alla vi barn i Bullerbyn då inte vann något pris köpte Rabén & Sjögren det för utgivning. [13]

Ett flertal av Lindgrens böcker har filmatiserats och först ut var Mästerdetektiven Blomkvist som filmatiserades 1947. [8] 1950 tilldelades Astrid Lindgren Nils Holgersson-plaketten till Selma Lagerlöfs minne. Efter detta började hennes böcker att sälja i mångmiljonupplagor och översättas till många språk. Bland de mest kända figurerna kan nämnas Kalle Blomkvist (1951) Mio, min Mio (1954), Lillebror och Karlsson på taket (1955), Madicken (1960), Emil i Lönneberga (1963), Barnen på Saltkråkan (1964), Bröderna Lejonhjärta (1973) och Ronja Rövardotter (1981).

Astrid Lindgren tilldelas 1958 H.C. Andersen-medaljen. Hon valdes 1963 in i Samfundet de nio, som första barnboksförfattare. 1970 gick Lindgren i pension från Rabén & Sjögren och året efter mottog hon Svenska Akademins stora guldmedalj och Litteris et Artibu. [23]

Än idag upptäcker många nya barn Astrid Lindgrens böcker, och Pippi Långstrump är fortfarande en av de mest lånade böckerna på svenska bibliotek. [8]

Översättningar

Den första översättningen som gavs ut var den tyska utgivningen av Pippi Långstrump 1949 på förlaget Verlag Friedrich Oetinger. Förlaget grundades 1946 och 1949 var Friedrich Oetinger på besök i Stockholm för att träffa Gunnar Myrdal. I en bokhandel fick han höra talas om Pippi Långstrump och tog snabbt kontakt med förlaget för att skaffa sig utgivningsrätten på tyska. Då hade redan fem tyska förlag tackat nej när Rabén & Sjögrens förlag försökte sälja Pippi Långstrump. Oetinger har gett ut alla hennes böcker i ungefär 20 miljoner exemplar.[13][24] Tyskland är ett av de länder där Lindgren och hennes böcker fått störst uppmärksamhet, exempelvis bär 186 tyska skolor hennes namn.[25]

Astrid Lindgrens böcker finns nu översatta till över 80 olika språk. Uppskattningsvis har det utanför Sverige kommit 3 000 utgåvor som totalt sålt i över 145 miljoner exemplar.[26]

Den franska utgåvan av Pippi Långstrump som gavs ut 1951 av Hachette var dock inte särskilt bokstavstrogen gentemot författaren. I den utgåvan har förlaget tagit bort långa stycken och gjort om texten för att inte ta med sådant som ansågs vara anarkism och provokationer. En ny komplett översättning till franska kom först 1995.[27] 1973 kom Emil i Lönneberga, Zozo la tournade på franska, men översättaren hade gjort om Emil till en läspande fransk bondpojke.

I Sovjetunionen har Lindgrens böcker getts ut i enorma upplagor. Särskilt populär har Karlsson på taket varit som översattes till ryska redan 1957. Den ryska översättningen var dock under all kritik: "rar liten gumma" översattes till "sällsynt liten gumma" och "Flygande tunnan" översattes till "flygande ölfat".[28] Astrid Lindgrens böcker har sålts i över 10 miljoner exemplar och Karlsson på taket är så populär att dåvarande statsminister Ingvar Carlsson fick höra att han är "fel Karlsson" när han besökte Moskva.[29]

Lindgren i samhällsdebatten

Lindgrens medkänsla för de svaga kan utläsas i hennes böcker. Bortsett från ett fåtal undantag höll hon sig dock undan från den offentliga debatten tills hon vid sjuttio års ålder steg in i debatten i valrörelsen till Riksdagsvalet 1976. Hon var själv övertygad socialdemokrat och röstade socialdemokratiskt från mitten av 40-talet[30] men blev mycket upprörd då hon upptäckte att de skatter som hon som egenföretagare skulle betala, arbetsgivaravgift och inkomstskatt, innebar att hennes sammanräknade marginalskatt skulle uppgå till 102%. Hon har i flera intervjuer uttalat att hon "med glädje betalar skatt", men i detta fall överträffade verkligheten sagan. För att påvisa denna absurditet valde hon att skriva en saga, Pomperipossa i Monismanien[3] i Expressen. Sagan väckte stor uppmärksamhet och dåvarande finansminister Gunnar Sträng kommenterade den med: "Artikeln är en intressant kombination av stimulerande litterär förmåga och djup okunskap om skattepolitikens irrgångar. Men det begär vi ju inte att Astrid Lindgren ska klara."[31] Lindgren svarade honom med:

” Ja, han säger att 'det begär vi inte att Astrid Lindgren ska klara,' men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det! Och jag tycker inte det verkar som att han räknar så stort mycket bättre än jag – det här som han påstår är felräknat det är i så fall Riksskatteverket som har räknat fel, för jag har siffrorna därifrån." ”

— Astrid Lindgren, Pomperipossa-debatten

[32] samt att: "Berätta sagor har Gunnar Sträng nog lärt sig, men räkna det duger han inte till! Det vore bättre om vi bytte jobb!"[33] Ett stort skatteuppror startade i Sverige på grund av denna händelse och socialdemokraterna kritiserades för dels utformningen av skattesystemet, men också för det hånfulla bemötande som Sträng och regeringen hade gett Lindgren. Samma år förlorade den socialdemokratiska regeringen makten vid riksdagsvalet, för första gången på fyrtio år. Sagan användes i valrörelsen och bedöms, tillsammans med det ovan nämnda bemötandet, att ha påverkat valresultatet. [4]

Hon tog tydligt ställning mot kärnkraft inför omröstningen 1980 och hon skrev:

” Detta land är inte till salu, det tillhör oss och våra barn och vi vill behålla det så att vi kan leva där. Dess sockel av granit ska inte proppas med radioaktivt avfall, som i alla evighet ska ligga där och hota ofödda generationer. ”

— Astrid Lindgren, Inför folkomröstningen om kärnkraft

[4] Det som engagerade henne mest var dock barn- och djurskyddsfrågor. Hon skrev boken Min ko vill ha roligt tillsammans med veterinären Kristina Forslund och förde en djurskyddskampanj i Expressen under tre år. Den började med en debattartikel hon skrev i Dagens nyheter 1985. Hon skrev bland annat: "Kor och hagar behöver varandra, och vi behöver hagar och kor, friska kor, men så bra får det inte längre vara i Sverige." [34]

Statsminister Ingvar Carlsson gav henne på åttioårsdagen en djurskyddslag, Lex Lindgren, då han lärt sig av historiska misstag i att inte se Lindgrens opinionsbildande makt. Lindgren var först mycket glad för lagen, men beskrev den senare som "fisig", då den inte höll det han utlovat.[35] Engagemanget bidrog dock till att konsumenterna fick upp ögonen för djurskyddsfrågor i högre grad.

Då hon 1978 tilldelats Tyska Bokhandelns fredspris skrev hon talet Aldrig våld!, men efter att ha läst det ville inte arrangörerna att hon skulle hålla det, då hon jämförde våld i hemmen med våld i världen, något som ansågs kunna uppröra den tyska publiken. Lindgren menade att om man gav priset till en barnboksförfattarinna fick man räkna med att hon skulle utgå från barnkammaren, och om hon inte fick hålla talet skulle hon avstå från att komma. Hon höll talet, det trycktes i stora upplagor och fick därigenom genomslagskraft. Sverige fick en ny lag mot barnaga året efter, så Lindgrens uttalande låg väl i tiden. Svenska institutet och Riksutställningar skapade 2003 två utställningar Trygghet och frihet – leken som kraftkälla inspirerad av Astrid Lindgren. De kommenterade kopplingen som följer: "Det är naturligt att koppla Astrid Lindgren till frågor rörande barnens rättigheter i samhället. Hon förde fram barnens rättigheter 50 år före FN:s barnkonvention och 30 år före den svenska lagen mot barnaga."[35]

Lindgren engagerade sig även djupt i flyktingfrågor, i och med utvisningen av familjen Sincari från Åsele. Astrid Lindgren satte sig in i fallet och slutligen började hon stödja familjen och betalade Rodja och Jinda Sincaris läkar- och biomedicinarestudier ur egen ficka.[4][36]

Konstverk i Vimmerby

Källa Astrid

Källa Astrid

I juni 2007 invigdes en Astrid Lindgren-staty utförd av konstnärinnan Marie-Louise Ekman på Stora Torget i Vimmerby. Samtidigt invigdes konstverket Källa Astrid av Berit Lindfeldt som var avsett för Stortorget men efter protester har placerats i trädgården på Astrid Lindgrens barndomsgård Näs.[37].

Illustratörer

Fyra tecknare har i huvudsak illustrerat Astrid Lindgrens verk; Ingrid Vang Nyman, som stod för teckningarna till böckerna om Pippi, Björn Berg, som illustrerade Emil-böckerna, Eric Palmquist, som tecknade böckerna om Rasmus liksom i senare upplagor av böckerna om Kalle Blomkvist, samt Ilon Wikland, som tecknade böckerna om Lotta, Karlsson på taket, Madicken, Saltkråkan, Nils Karlsson Pyssling (undantaget äldre upplagor), Ronja, Mio, Bröderna Lejonhjärta samt novellsamlingen Sunnanäng. Bullerbybarnen och Kajsa Kavat har tolkats av såväl Vang Nyman som Wikland.

Utöver dessa fyra kom även ett antal illustratörer att teckna för enskilda böcker:

De äldre upplagorna av Nils Karlsson Pyssling och Kalle Blomkvist-trilogin tecknades av Ewa Billow respektive Eva Laurell och Kerstin Thorvall. Marika Delin gjorde bilderna till novellen Assar Bubbla och Lindgrens fristående bilderböcker illustrerades av Ilon Wikland, Marit Törnqvist, Birgitta Nordenskjöld, Hans Arnold, Svend Otto S, Harald Wiberg, Lars Klinting och Pija Lindenbaum. Teckningarna till flickbokstrilogin om Kati gjordes av Margit Uppenberg (Kati i Amerika och Kati i Italien) och Maivor Persson Malm (Kati i Paris), medan de två fristående flickböckerna Britt-Mari lättar sitt hjärta och Kerstin och jag saknar illustrationer.

Priser och utmärkelser

[18]

Utmärkelser uppkallade efter Astrid Lindgren

Figurer

Fil:Pippi Langstrumpf Pippi Longstocking.jpg
Pippi Långstrump på tyskt frimärke.

Bibliografi

Barn- och ungdomsromaner och novellsamlingar

Noveller

Bilderböcker

  • 1947 - Jag vill inte gå och lägga mej (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med illustrationer av Ilon Wikland)
  • 1947 - Känner du Pippi Långstrump?
  • 1951 - Jag vill också gå i skolan (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med illustrationer av Ilon Wikland)
  • 1954 - Jag vill också ha ett syskon (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med illustrationer av Ilon Wikland)
  • 1956 - Nils Karlsson-Pyssling flyttar in
  • 1958 - Kajsa Kavat hjälper mormor
  • 1961 - Jul i stallet (ill. Harald Wiberg, nyutgåva: ill. Lars Klinting)
  • 1963 - Jul i Bullerbyn
  • 1965 - Vår i Bullerbyn
  • 1966 - Barnens Dag i Bullerbyn
  • 1967 - Skrållan och sjörövarna
  • 1969 - Pippi flyttar in
  • 1969 - Pippi ordnar allt
  • 1970 - Pippi är starkast i världen
  • 1970 - Pippi håller kalas
  • 1971 - Visst kan Lotta cykla
  • 1971 - På rymmen med Pippi Långstrump
  • 1971 - Pippi går till sjöss
  • 1971 - Pippi vill inte bli stor
  • 1972 - Den där Emil
  • 1973 - Allrakäraste syster (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Hans Arnold)
  • 1976 - När Emil skulle dra ut Linas tand
  • 1977 - Visst kan Lotta nästan allting
  • 1983 - Titta, Madicken, det snöar!
  • 1984 - Spelar min lind, sjunger min näktergal (ur novellsamlingen Sunnanäng, ill. Svend Otto S)
  • 1985 - Draken med de röda ögonen (ill. Ilon Wikland)
  • 1986 - Skinn Skerping - Hemskast av alla spöken i Småland (ill. Ilon Wikland)
  • 1989 - När Bäckhultarn for till stan (ill. Marit Törnqvist)
  • 1990 - Visst är Lotta en glad unge
  • 1991 - När Adam Engelbrekt blev tvärarg (ur novellsamlingen Kajsa Kavat, ill. Marit Törnqvist)
  • 1994 - Skymningslandet (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Marit Törnqvist)
  • 1995 - Emil med paltsmeten
  • 1997 - Emil och soppskålen
  • 2000 - Pippi Långstrump i Humlegården
  • 2002 - Mirabell (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Pija Lindenbaum)
  • 2003 - Sunnanäng (ur novellsamlingen Sunnanäng, ill. Marit Törnqvist)

Fotoberättelser

Fotografier av Anna Riwkin-Brick.

  • 1956 - Eva möter Noriko-San
  • 1958 - Sia bor på Kilimandjaro
  • 1959 - Mina svenska kusiner
  • 1960 - Sötast i världen
  • 1960 - Lilibet, cirkusbarn
  • 1962 - Marko bor i Jugoslavien
  • 1963 - Jackie bor i Holland
  • 1965 - Randi bor i Norge
  • 1966 - Noy bor i Thailand
  • 1968 - Matti bor i Finland

Flickböcker

Biografier

Övriga böcker

Samlingsvolymer

  • 1952 - Boken om Pippi Långstrump (Innehåller Pippi Långstrump, Pippi Långstrump går ombord och Pippi Långstrump i Söderhavet - samtliga dock i redigerat skick)
  • 1961 - Bullerbyboken (Innehåller Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i Bullerbyn och Bara roligt i Bullerbyn)
  • 1967 - Salikons rosor (Innehåller novellsamlingarna Sunnanäng och Nils Karlsson-Pyssling samt första kapitlet ur Mio, min Mio)
  • 1972 - Allt om Karlsson på taket (Innehåller Lillebror och Karlsson på taket, Karlsson på taket flyger igen och Karlsson på taket smyger igen
  • 1980 - Sagorna (Innehåller novellsamlingarna Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng samt Draken med de röda ögonen och avsnitt ur Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket flyger igen och Mio, min Mio)
  • 1982 - Småländsk tjurfäktare (Innehåller novellsamlingen Kajsa Kavat och Barnen på Bråkmakargatan, samt Bäckhultarn far till stan, och avsnitt ur Vi på Saltkråkan, Mera om oss barn i Bullerbyn, Madicken och Än lever Emil i Lönneberga)
  • 1983 - Allas vår Madicken (Innehåller Madicken och Madicken och Junibackens Pims)
  • 1984 - Stora Emilboken (Innehåller Emil i Lönneberga, Nya hyss av Emil i Lönneberga och Än lever Emil i Lönneberga)
  • 1985 - Julberättelser (Innehåller avsnitt ur Kajsa Kavat, Mera om oss barn i Bullerbyn, Madicken, Nya hyss av Emil i Lönneberga, Än lever Emil i Lönneberga, samt bilderböckerna Jul i stallet, Kajsa Kavat hjälper mormor, Titta, Madicken, det snöar och Visst kan Lotta nästan allting)
  • 1989 - Ida och Emil i Lönneberga (Innehåller Emils hyss nr 325, När lilla Ida skulle göra hyss och Inget knussel, sa Emil i Lönneberga)
  • 1992 - God Jul i Stugan (Innehåller avsnitt ur Kajsa Kavat, Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i Bullerbyn och Madicken, samt bilderböckerna Jul i stallet, Jul i Bullerbyn, Kajsa Kavat hjälper mormor, Titta, Madicken, det snöar! och Visst kan Lotta nästan allting)
  • 1993 - Lottas komihågbok (Innehåller Visst kan Lotta cykla, Visst kan Lotta nästan allting och Visst är Lotta en glad unge)
  • 2002 - Alla mina barn (Innehåller utdrag ur böcker med samtliga de fjorton huvudfigurerna)

Filmografi

Svenska spelfilmer

Huvudartikel: Astrid Lindgren-filmer

Animerade filmatiseringar

Anmärkning:

  • Avsnitt av 1998 års TV-serie med Pippi Långstrump har även omredigerats till filmer - bland dessa märks speciellt Pippi i Söderhavet som fick biopremiär och består av seriens tre sista avsnitt.

Utländska spelfilms-filmatiseringar

Referenser

Noter

  1. ↑ Svenska institutet ger ut en skrift om Astrid Lindgren på fyra språk. Svenska institutet. 26 juli 2007. Läst 6 november 2007.
  2. ↑ Astrid Anna Emilia Lindgren 100 år. Borås konstmuesum. Läst 6 november 2007.
  3. ↑ 3,0 3,1 Pomperipossa i Monismanien - en saga av Astrid Lindgren. Avskriven i Debatthuset. Läst 6 november 2007.
  4. ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Sagan som blev regeringens fall. Aftonbladet. 29 januari 2002. Läst 6 november 2007.
  5. ↑ Engagemang. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  6. ↑ Astrid Lindgren biografi 1907-1923. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  7. ↑ Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren : en levnadsteckning, Rabén & sjögren, Stockholm 2007. 91-7263-417-0. 
  8. ↑ 8,0 8,1 8,2 Astrid Lindgren: personligt. Labyrint. 28 januari 2002. Läst 6 november 2007.
  9. ↑ En riktig jaszzböna. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  10. ↑ 10,0 10,1 Astrid Lindgren biografi 1924-1940. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  11. ↑ Astrid Lindgren 100 år. Åhléns. Läst 6 november 2007.
  12. ↑ Astrid Lindgren från A till Ö. Populär Historia. Läst 14 november 2007.
  13. ↑ 13,0 13,1 13,2 13,3 13,4 Astrid Lindgren biografi 1941-1950. www.astridlindgren.se.Läst 6 november 2007.
  14. ↑ Astrids sista farväl. Dagens nyheter. 8 mars 2002. Läst 6 november 2007.
  15. ↑ Astrid Lindgrens och Swedenborgs samlingar på Unescos lista för Världsminnen (Memory of the World). Svenska UNESCO-rådet. Läst 6 november 2007.
  16. ↑ Astrid Lindgren: Mary Ørvig: Kapitlet "Astrid Lindgren berättar om sig själv" i En bok om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid. 10-13. ISBN 91-29-47547-3. 
  17. ↑ Barnboksrevolutionen började på sängkanten. Kansliet för litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne Statens kulturråd. Läst 6 november 2007.
  18. ↑ 18,0 18,1 Utmärkelser. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  19. ↑ Vivi Edström: Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992, sid. 80-118. ISBN 91-29-59611-4. 
  20. ↑ Astrid Lindgren biografi 1970-1987. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  21. ↑ Norrköpings Tidningar 27 december 1945
  22. ↑ Svenska barnboksinstitutet, klipp ur Pippi-recensioner. Dagens nyheter. 29 november 1945. Läst 6 november 2007.
  23. ↑ Astrid Lindgren 100 år. Åhléns. Läst 6 november 2007.
  24. ↑ En sjavig bokraggare från Hamburg. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  25. ↑ Astrid Lindgren – en folkkär rebell. Stockholms fria. 31 mars 2007. Läst 6 november 2007.
  26. ↑ Astrid Anna Emilia Lindgren 100 år. Borås konstmuesum. Läst 6 november 2007.
  27. ↑ Pippi i Frankrike. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  28. ↑ Kerstin Kvint: Astrid i vida världen, Kvints, Stockholm 1997. ISBN 91-88374-16-5. 
  29. ↑ Karlsson, Carlsson och Bibeln. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  30. ↑ Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren : en levnadsteckning, Rabén & sjögren, Stockholm 2007. 91-7263-417-0. 
  31. ↑ Så föddes vår största författare.28 januari 2002. Läst 6 november 2007.
  32. ↑ Expressen 10 mars 1976
  33. ↑ Astrid Anna Emilia Lindgren 100 år. Borås konstmuseum. Läst 6 november 2007.
  34. ↑ Dagens Nyheter 3 maj 1985
  35. ↑ 35,0 35,1 Astrid Lindgrens biografi 1987-2002. www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
  36. ↑ Tillbaka i Sverige för att bli läkare. www.lakartidningen.se . Läst 6 november 2007.
  37. ↑ http://www.vimmerby.se/templates/www_page____5307.aspx

Källor

Se även

Externa länkar

Videoklipp

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Astrid_Lindgren"
Personliga verktyg