Lunginflammation
Från Rilpedia
ICD-10 | J12.
, J13. , J14. , J15. , J16. , J17. , J18. , P23. |
---|---|
ICD-9 | 480-486, 770.0 |
DiseasesDB | 10166 |
eMedicine | topic list |
MeSH | D011014 |
Lunginflammation är en inflammatorisk sjukdom i lungan. Det beskrivs vanligen som en lungparenkymär/alveolär inflammation och en abnormal alveolär påfyllnad av vätska (förtätning och utsöndring).[1] Alveolärerna är mikroskopiska luftfyllda säckar i lungorna som ansvarar för att absorbera syre. Lunginflammation kan uppstå till följd av en mängd olika orsaker, bland annat infektioner från bakterier, virus, svampar eller parasiter. I vissa fall kan någon orsak till lunginflammationen inte fastställas och den benämns då som idiopatisk.
Typiska symtom associerade med lunginflammation inkluderar hosta, feber, svårigheter att andas och ibland bröstsmärtor som oftast är andningskorrelerade. För att kunna ställa diagnos räcker det, i okomplicerade fall, oftast med att ta en anamnes och ett status på patienten. Ofta gör man även en lungröntgen. Ibland vid lite mer komplicerade fall tar man prover från blod, näsa och hals för att hitta den infektiösa mikroorganismen. Detta för att optimera behandlingen, som oftast består av antibiotika, om det är en bakterie som orsakar sjukdomen.
Lunginflammation är en vanlig sjukdom som uppstår i alla åldersgrupper och är en av de ledande dödsorsakerna hos äldre. Betydelsefulla riskfaktorer är KOL, njursvikt, diabetes och hjärtsvikt. Vaccin som förhindrar vissa vanliga typer av lunginflammation finns tillgängliga. Detta är i dagsläget pneumokockvaccinet och influensavaccinet. Prognosen varierar beroende på vilken typ av lunginflammation det är, lämpligheten i behandlingen, om komplikationer sker, samt på den sjukes underliggande hälsa.
Innehåll |
Symptom och fynd
Människor med smittsam lunginflammation har ofta en hosta som producerar grön- eller gulaktigt sputum, eller slem och en hög feber som kan åtföljas av frossa. Svårigheter att andas är också vanligt, och så är även pleuritiska bröstsmärtor, en skarp eller huggande smärta, antingen upplevd under djupa andetag eller hostningar eller förvärrade av dem. Personer med lunginflammation kan hosta upp blod, uppleva huvudvärk, eller kallsvettas. Andra symtom kan vara förlust av aptit (inom medicin kallat anorexi), trötthet, blåaktig eller purpurfärgad missfärgning av huden, illamående, kräkningar, humörsvängningar, samt led- och muskelvärk.
Mindre vanliga former av lunginflammation kan orsaka andra symtom; till exempel orsakar lunginflammation som beror på legionella smärta i buken och diarré, medan lunginflammation som beror på tuberkulos eller pneumocystis jiroveci kan orsaka endast viktförlust och nattsvettningar. Hos äldre personer kan symptomen vid lunginflammation vara atypiska. Detta betyder att symtomen inte behöver vara de förväntade symtomen vid lunginflammation. De kan t.ex. utveckla en ny eller förvärrad förvirring, eller uppleva ostadighet vilket leder till fall. Spädbarn med lunginflammation kan ha många av symtomen beskrivna ovan, men i många fall är de endast sömniga eller har en sänkt aptit.[2]
Symtom på lunginflammation kräver omedelbar medicinsk utvärdering. Fysisk undersökning av en vårdgivare kan avslöja feber eller ibland en låg kroppstemperatur, en ökad andningsfrekvens, lågt blodtryck, en hög hjärtfrekvens, eller en låg syresättning i blodet. Personer som är förvirrade, eller som har cyanos kräver omedelbar uppmärksamhet och intensivvård, ofta inkluderat intubation och artificiell lufttillförsel.
Fysisk examination av lungorna kan vara problematisk, men visar oftast en minskad expansion av thorax på den påverkade sidan, bronkös andning kan höras då auskultation med ett stetoskop sker (skarpare ljud från större luftvägarna sänds genom den inflamerade och förtätade lungorna), samt klickande, knastrande eller rasslande ljud som hörs över det berörda området vid inandning. Nedsatt perkussionston (det vill säga en förändring av det ljud som hörs då undersökaren knackar på patientens rygg över lungorna) över den drabbade lungan, men ökad snarare än minskad vokal resonans (vilket skiljer det från en pleurautgjutning).[2] Även om dessa tecken är relevanta är de otillräckliga för att diagnosticera eller utesluta lunginflammation; därtill har det i studier visats att två läkare kan komma fram till olika fynd på samma patient.[3] [4]
Diagnos
Om lunginflammation misstänks baserat på patientens sjukhistoria och fynd gjorda vid den fysiska undersökningen behövs ytterligare undersökningar göras för att bekräfta diagnosen. Information från en lungröntgen och prover från näsa, hals och blod är användbara. Lungröntgen används vid diagnos på sjukhus och på vissa kliniker som har röntgenfaciliteter. Då detta inte finns att tillgå, vilket är fallet i stora delar av världen, diagnostiseras lunginflammation baserat allena på symtomen och på den fysiska undersökningen. Att diagnostisera lunginflammation kan vara svårt på vissa människor, speciellt de som har andra sjukdomar. Ibland krävs det en skiktröntgen av bröstet för att särskilja lunginflammation från andra sjukdomar.
Undersökning
Ett viktig undersökning för att utreda om patienten har lunginflammation vid oklara situationer är lungröntgen. Lungröntgen kan avslöja områden med högre opacitet (vita området) på grund av minskat luftinnehåll i förhållande till tätare vävnader.[5] Lunginflammation är inte alltid synligt på en bröströntgen, antingen på grund av att sjukdomen endast befinner sig i ett tidigt stadium eller för att det drabbat en del av lungan som är svår att se vid bröströntgen. I vissa fall kan en datortomografi avslöja lunginflammation som inte har varit möjlig att se vid en bröströntgen. Röntgen kan även vara missvisande på grund av andra problem, såsom ärr i lungorna samt hjärtsvikt, vilket kan minimera tecknen på lunginflammationen vid röntgen.[6] Bröströntgen används även för att utvärdera vilka komplikationer som kan komma av lunginflammationen (se nedan.)
Om antibiotika inte förbättrar patientens hälsa, eller om vårdgivaren har bekymmer med diagnosen kan en bakteriekultur av patientens sputum begäras. Sputumkulturer tar vanligtvis minst två till tre dagar så de används huvudsakligen för att bekräfta att de är känsliga för den antibiotikakur som redan påbörjats. Ett blodprov kan samtidigt odlas för att undersöka om det finns bakterier i blodet. Om någon bakterie identifieras testas den mot antibiotika för att utröna vilken typ av antibiotika som kommer att vara mest effektiv.
Ett fullständigt test av blodet kan visa ett högt antal vita blodceller, vilket indikerar att kroppen har drabbats av en infektion eller inflammation. Hos vissa personer som har problem med immunförsvaret kan dock antalet vita blodkroppar bedrägligt nog verka normalt. Blodprov kan användas för att utreda njurfunktionerna (vilket är relevant vid ordination av vissa typer av antibiotika) eller för att undersöka om patienten har en låg andel natriumjoner i blodet. Låg andel natriumjoner i blodet vid lunginflammation tros bero på en ökad mängd antidiuretiskt hormon produceras när lungorna är sjuka (SIADH). Specifika tester av blodplasmat för andra bakterier (Mykoplasma, Legionella samt Chlamydophila) samt ett urintest för Legionella antigener finns tillgängligt. Respiratoriska sekret kan också testas för att undersöka närvaron av virus såsom influensa, respiratoriskt syncytialvirus, samt adenovirus. Tester av leverfunktionerna bör utföras för att undersöka om det har uppstått skador orsakade av sepsis.[2]
Källor
Fotnoter
- ↑ Dorland's Medical Dictionary (2007). Pneumonia. Läst 2008-12-27.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 Hoare Z, Lim WS (2006 pages=1077–79). "Pneumonia: update on diagnosis and management". BMJ 332. DOI:10.1136/bmj.332.7549.1077. PMID 16675815.
- ↑ Metlay JP, Kapoor WN, Fine MJ (November 1997). "Does this patient have community-acquired pneumonia? Diagnosing pneumonia by history and physical examination" (PDF). JAMA 278 (17): 1440–5. DOI:10.1001/jama.278.17.1440. PMID 9356004.
- ↑ Wipf JE, Lipsky BA, Hirschmann JV, et al (May 1999). "Diagnosing pneumonia by physical examination: relevant or relic?". Arch. Intern. Med. 159 (10): 1082–7. DOI:10.1001/archinte.159.10.1082. PMID 10335685.
- ↑ En oexponerad röntgenplåt är vit, men blir svart när den träffas av röntgenstrålarna. Vävnader som inte släpper igenom röntgenstrålar, som till exempel skelett, blir därför vita på röntgen. Inflammerad lungvävnad har mindre luftinnehåll och högre vätske- och tätvävnadsinnehåll och absorberar därför mer röntgenstrålning än luft, vilket leder till att man får vita fläckar på röntgen, på grund av att lungorna blir mindre genomskinliga.
- ↑ Syrjälä H, Broas M, Suramo I, Ojala A, Lähde S (August 1998). "High-resolution computed tomography for the diagnosis of community-acquired pneumonia" (PDF). Clin. Infect. Dis. 27 (2): 358–63. DOI:10.1086/514675. PMID 9709887.
Se även
Externa länkar
- ”Lunginflammation”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=22501.