Stenografi
Från Rilpedia
Stenografi - från grekiskans stenos- trång och grafein -skriva, alltså; ihopträngd skrift eller kompakt skrift - är en skrivmetod för att kunna anteckna med hög hastighet. Skriften bygger på ett alfabet där tecknen har utformats för att vara särskilt snabbskrivna och lätt förbindbara: där vanlig handskrift använder flera staplar och slängar för varje enskild bokstav är stenografin mer ekonomisk. Varje streck representerar typiskt ett språkljud. Stenografin gör också bruk av förkortningar och symboler för att kunna skriva i hög hastighet.
Det äldsta kända stenografisystemet är det så kallade Akropolissystemet, en grekisk snabbskrift från mitten av 4:e århundradet f. Kr. Systemet beskrivs på den marmorsten som upphittades 1883 i Akropolis av Ulrich Köhler. Det finns dock inga tecken på att det kommit till allmän praktisk användning.
Uppkomsten av stenografikonsten får därför i stället dateras till 63 f.Kr. och kan hänföras till romaren Tiro, en slav till Marcus Tullius Cicero. Plutarchos nämner i sin levnadsteckning över Cato att Cicero i senaten den 5 december det året hade placerat ut notarier som förde anteckningar med hjälp av Tiros noter. Det man nedtecknade med dessa noter var Cato den yngres stora tal med anledning av Catilinas sammansvärjning.
Omkring 3000 tecken ingick i Tiros noter. Tiros noter byggde ytterst på det latinska alfabetet och kom att användas under mer än 1000 år(!), fram till det västromerska rikets undergång.
Eftersom stenografiska system bygger på språkets ljud- och stavningsstruktur är de av nödvändighet språkspecifika. I en del språkområden används snabbskriftmaskiner i stället för stenografisk handskrift.
Inlärningströskeln för stenografiska system är givetvis högre än för vanlig skrift - dels krävs att skribenten lär sig i systemet ingående förkortningar, dels måste skriften utföras med större precision än vanlig handskrift: skriftsystemet är mindre redundant.
Stenografisk hastighet mäts normalt i stavelser per minut. En debattstenograf, till exempel i riksdagen, bör kunna klara en medelhastighet av cirka trehundra stavelser i minuten. För diktamen kan en tredjedel vara nog. En duktig maskinskrivare kan vid ett qwerty-tangentbord komma upp till femtio-sextio stavelser i minuten. De snabbaste stenograferna vid världsmästerskap brukar prestera knappt sexhundra stavelser i minuten.
Den mest kända stenografisystemen utvecklades under 1830-talet: 1835 publicerades det tyska Gabelsbergers system, som kom att få stor betydelse för stenografin i Norden, och 1837 publicerades Isaac Pitmans engelska system, som fick spridning över hela det engelska språkområdet. Greggs system, utvecklat av irländsk-amerikanen John Robert Gregg kom dock efterhand att konkurrera ut Pitmans system i USA, men den mest använda metod för stenografi i USA har länge varit maskinstenografi. Idag tillämpas dessa maskiner i rättsalar mm och har inbyggda hårddiskar. En utskrift kan produceras från dessa med hjälp av en dator.
I Sverige används idag nästan uteslutande Melins system, som först publicerades 1892. Arends' system har tidigare använts i stor utsträckning; idag finns även det relativt nykonstruerade Rapidskrift som alternativ.
Stenografi var fram till 1980-talet ett självklart hjälpmedel i textframställningen inom näringslivet och var länge ett obligatoriskt ämne på gymnasieskolans ekonomiska linje. Nu för tiden har stenografin sitt främsta användningsområde som privat anteckningsskrift och för att protokollföra viktigare talade debatter såsom större kongresser och i parlament: även i Sveriges riksdag arbetar debattstenografer med framställningen av debattprotokollen.
I dagens svenska gymnasieskola finns stenografi (anteckningsstenografi) som tillval i många kommuner.
Många författare, till exempel Charles Dickens och Astrid Lindgren, har använt stenografi som hjälpmedel i sitt författarskap. Charles Dickens lärde sig stenografi och arbetade bl a med att skriva ner protokoll för den engelska parlament. George Bernard Shaw skrev sina pjäser med hjälp av en maskinsrivare som tolkade hans utskrift i Pitman's system.
