Pluto
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Pluto (olika betydelser).
pluto och Charon, NASA
|
|||||||
|
Upptäckt[1]
|
|||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Upptäckt av | Clyde Tombaugh | ||||||
| Upptäcktsplats | Flagstaff | ||||||
| Upptäcktsdatum | 18 februari 1930 | ||||||
|
Beteckningar
|
|||||||
| MPC-beteckning | 134340 Pluto | ||||||
| Småplanetkategori | Plutino | ||||||
| Epok 22 september 2006 | |||||||
| Aphelium | 49,3 AU 7 380 000 000 km |
||||||
| Perihelium | 29,6 AU 4 430 000 000 km |
||||||
| Halv storaxel | 39,4 AU 5 890 000 000 km |
||||||
| Excentricitet | 0,2502 | ||||||
| Omloppstid | 90 487 d (247,74 år) | ||||||
| Medelhastighet i banan | 4,666 km/s | ||||||
| Medelanomali | 25,2° | ||||||
| Inklination | 17,1° | ||||||
| Longitud för uppstigande nod | 110,4° | ||||||
| Periheliumargument | 112,6 | ||||||
| Månar | 3 | ||||||
|
Fysikaliska data
|
|||||||
| Dimensioner | 2306 ± 20 km | ||||||
| Ytarea | 1,795·107 km³ | ||||||
| Massa | 1,305±0,007·1022 kg | ||||||
| Medeldensitet | 2,03±0,06 g/cm³ | ||||||
| Ytgravitation vid ekvatorn | 0,58 m/s² | ||||||
| Flykthastighet | 1,2 km/s | ||||||
| Siderisk rotationsperiod | 6,387230 d | ||||||
| Axellutning | 122,54° | ||||||
| Albedo | 0,49–0,66 (varierar med 35 %) | ||||||
| Yttemperatur Kelvin |
|
||||||
| Absolut magnitud (H) | -0,7 | ||||||
|
Atmosfär
|
|||||||
| Tryck vid ytan | 0,30 kPa | ||||||
| Sammansättning | Metan och kväve | ||||||
 Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen
|
|||||||
Pluto är en dvärgplanet av typen plutoid i de yttre delarna av solsystemet. Pluto har ett större medelavstånd till solen än Neptunus, solsystemets yttersta planet. Tidvis befinner sig dock Pluto, som har en kraftigt ellliptisk bana, närmare solen än Neptunus.
Innehåll |
Upptäckt
Pluto upptäcktes av astronomen Clyde Tombaugh på Lowellobservatoriet i Arizona den 18 februari 1930, då han jämförde fotografier tagna den 23 januari och den 29 januari. För att verifiera upptäckten jämförde han även med bilder av lägre kvalitet från den 20 januari.
Från planet till dvärgplanet och plutoid
Pluto räknades från upptäckten 1930 fram till 2006 som den nionde och yttersta planeten i solsystemet. Sedan dussintals liknande småplaneter upptäckts bortom Pluto, däribland Eris som är större än Pluto, beslutade Internationella astronomiska unionen den 24 augusti 2006 att Pluto inte uppfyller kraven för att kunna kallas planet och istället ska klassificeras som en dvärgplanet. I juni 2008 infördes beteckningen plutoid[3] för dvärgplaneter utanför Neptunus.
Namn
Plutos astronomiska symbol är ett P-L-monogram, ♇. Detta representerar de två första bokstäverna i Plutos namn, men även initialerna på Percival Lowell, som gjorde omfattande sökningar efter den nionde planeten, och som även gett sitt namn till det observatorium som upptäckte Pluto. Namnet föreslogs först av Venetia Burney Phair (1918-2009), en elvaårig engelsk skolflicka, och syftar på det romerska namnet på Hades, den grekiska mytologins härskare över underjorden.
Plutos uppkomst
En gång i tiden trodde man att Pluto kan ha varit en av Neptunus satelliter, men nu verkar detta knappast troligt. Enligt en tidigare vanlig teori flyttade sig Pluto till en egen omloppsbana runt Solen och fångades senare upp av Neptunus. Nu tror man mer att den största Neptunusmånen Triton istället kretsade runt solen innan den kom in omloppsbana runt Neptunus, eftersom den har mer geologiska likheter med Pluto. Liksom jordens måne kan Plutos måne Charon vara ett resultat av en kollision mellan moderplaneten och en annan kropp.
Fysiska egenskaper
Massa och storlek
Pluto är mindre och mindre massiv än sju av solsystemets månar: Ganymedes, Titan, Callisto, Io, månen, Europa och Triton, men den har mer än den dubbla diametern, och flera gånger massan av den största asteroiden i Asteroidbältet, Ceres. Pluto var även det största kända objektet i Kuiperbältet tills man upptäckte Eris år 2005.
Innan man upptäckte månen Charon hade man svårt att fastställa massa och diameter; diametern var uppe i som högst 6000 km och som lägst runt 2000 km (den lägre siffran är från tiden efter det att man hade upptäckt Charon). Det beror på att inga jordbundna teleskop kan visa Pluto som annat än en punkt eller en suddig fläck (skenbar diameter 0,1″).
Sammansättning
Pluto består troligtvis av en stenkärna med ett tunt skal eller mantel av is. Mellan dessa två lager finns det en spännande möjlighet, nämligen att det kan finnas ett hav emellan dem. Pluto och Charon tror man tillsammans består av 65 till 70 % sten (inkluderat metall) och ungefär 30 till 35 % is eller material nära isens densitet, vilket kan mena flytande vatten och organisk massa. Det finns flera olika frusna ämnen på Plutos yta, (kväve, metan och kolmonoxid), men om dessa bildar en distinkt skorpa vet man inte.
Underjordiskt hav
En möjlighet är att det kan finnas ett hav med flytande vatten under Plutos isiga mantel. Möjligheten finns att en sådan ocean skulle kunna innehålla ett yttre lager bestående av organisk materia. Man har funnit bevis på att Jupiters isiga månar har gömda hav, man vet rätt mycket om hur liv kan uppstå på ismånar och varför liv är en tänkbar möjlighet på Pluto:
Liv behöver värme för att överleva.[källa behövs] Plutos yta är alldeles för kall för liv men dess inre är troligtvis varm. Man vet att Plutos kärna släpper tillräckligt mycket värme för att det ska kunna bildas ett hav mellan stenkärnan och ismanteln. Planetforskare har länge trott att ismånar har ett organiskt lager under sin yta.
Upptäckten, som gjordes av rymdsonden Galileo, att Jupitermånarna Europa, Callisto och möjligen Ganymedes har underjordiska hav ökar chanserna för att Pluto har ett. Det är också troligt att Plutos hav innehåller biogentiska element i en blandning, speciellt om det är i kontakt med ett organiskt lager.
Pluto klarar troligtvis inte av de astrobiologiska kraven för att liv ska kunna finnas och dess hav är nog mörkt och kallt, nästan vid frystemperatur. Även om havet är i kontakt med kärnan är nog denna idag inte tillräckligt varm för att det ska finnas vulkanisk aktivitet, vilket gör att havet skulle frysa till is. Idag är det svårt föreställa sig ett djupt hav på Pluto. Men å andra sidan är det sant att Plutos kärna var mycket varmare förr och troligtvis var det vanligt med vulkanisk aktiv tidigare. Så för länge sedan kan det ha funnits mikroskopiskt liv på Pluto.[1]
Atmosfär
Pluto är en av fyra himlakroppar i solsystemet som har en permanent kväveatmosfär. De andra är Saturnus största måne Titan, Neptunus största måne Triton och jorden. Likt sin tvilling i solsystemet, Triton, har Plutos atmosfär ett tryck på endast 3 till 100 mikrobar (3 till 100 miljontedelar av jordens tryck). Atmosfärens är extremt kall, med temperatur på endast 10 kelvin (ca -263 °Celsius).
Man tror också att en del av ytan kan täckas av moln eller dimma.
Sublimering
Man vet att en del av all is på Pluto sakta försvinner ut i Plutos tunna atmosfär som gaser. Man har hittat kolmonoxid- och metanisar på Plutos yta med hjälp av teleskop som mäter solreflektionen (vid närinfrarött). Forskare trodde utifrån tidigare kunskaper att atmosfären kan innehålla små mängder kolmonoxid och metangaser som sublimerat; därför var det en viktig upptäckt när man fann isar av dessa ämnen på Plutos yta.
Samverkan mellan atmosfär och yta
Plutos stora axellutning (120°) gör att Pluto har stora årstidsvariationer. När isytan smälter i det ökande solljuset transporteras isens gaser och omfördelas i mörka, kalla ytregioner som frost. Samtidigt sjunker gaser ner till ytan på andra platser där en annan årstid råder. Dessa två saker gör att Plutos atmosfär och yta byter material med varandra. Detta eviga förnyande gör att materialet som finns på ytan nu kanske har funnits i flera tusen år.
Atmosfärens försvinnande
Pluto rör sig i detta ögonblick bort från solen, efter att 1989 ha passerat sitt perihelium, där den i sin bana befinner sig som närmast solen. Nu när Pluto blir kallare sjunker atmosfären nedåt och kondenserar på ytan. Till slut har all atmosfär sjunkit ner till ytan och kondenserat och befinner sig i flytande eller i fast form. Man tror att atmosfären kommer att var helt borta år 2020. Därför vill man att rymdsonden New Horizons ska komma fram till Pluto så snart som möjligt. Det kommer att komma fram juli 2015.
När Pluto passerat sitt aphelium och åter närmar sig solen kommer atmosfären återbildas på nytt. Detta på grund av att ökad solinstrålning gör att mer is sublimerar till gas än vad som hinner kondensera.
Yta
De ljusa områdena på ytan verkar vara täckta av isar bestående av kväve med mindre metan- och kolmonoxidisar. Sammansättningen av de mörka områdena på Plutos yta är okänd. Materialen tros vara mineraler eller fasta material gjorda av komplexa organiska kemikalier, men forskare har inte gjort några specifika identifikationer av deras sammansättning.
Hubbles karta
Hubble har tagit bilder som täcker nästan hela Plutos yta vid olika tillfällen under Plutos 6,4 dygn långa rotationsperiod. Bilderna, som tagits i blått ljus, visar att Plutos yta är mycket komplex, med kraftig kontrast mellan mörka och ljusa fläckar. Totalt kan ytan indelas i tolv distinkta regioner, som är antingen ljusa eller mörka.
De tydliga mönster som syns på ytan skulle kunna avspegla färska nedslagskratrar liksom motsvarande mönster på månen. Det troligaste är dock att ytans utseende beror på den komplexa flora av iskristaller som förändras med tiden beroende av årstidsväxlingar och Plutos föränderliga avstånd till solen på grund av den excentriska banan. Pluto ligger så långt från solen att till och med kväve, kolmonoxid och metan fryser till is under den period (omkring 100 år) då den befinner sig längst från solen.
Kometteorin
Att Pluto har en så låg gravitation (ungefär 1/16 av jordens) leder forskare att tro att kolmonoxid, metan och kväve försvinner ifrån Plutos atmosfär i en hastighet på 75 kg per sekund. Detta beteende är likt en komets, men Pluto är mer än 1000 gånger större än en typisk kometkärna och gaserna blåser 100 till 1000 gånger snabbare ifrån en komet än ifrån Pluto.
Plutos månar
Charon
Plutos största måne Charon upptäcktes 1978 av James W Christy. Charon befinner sig på ett tämligen stort avstånd från Pluto. Pluto och Charon betraktas ofta som ett system av dvärgplaneter, eftersom storleksskillnaden dem emellan är så liten att deras masscentrum ligger mellan de två himlakropparna. IAU har dock inte formaliserat kriterier för dvärgplanetspar, varför Charons officiella status fortfarande är måne.
De yttre månarna
Plutos två yttre månar upptäcktes 2005 med hjälp av Hubbleteleskopet, och gavs ursprungligen endast beteckningarna S/2005 P1 respektive S/2005 P2. I juni 2006 namngavs dessa officiellt av IAU till Nix och Hydra efter förslag från upptäckarna. Dessa nyupptäckta månar, som är alltför små för att kunna ses med amatörutrustning, befinner sig i banor mycket långt utanför Charons bana; är mycket mindre och mycket ljussvagare (magnitud 23) än Charon. Diametrarna på Nix och Hydra är 40 km eller något större.
Rymdsond mot Pluto
Pluto har ännu inte blivit nära granskad av någon rymdsond. Pluto och Charon kommer dock att få besök av rymdfarkosten New Horizons, som sändes iväg 19 januari 2006. Den beräknas nå fram juli 2015 och fortsätter sedan ut mot Kuiperbältet.
Degradering
Degraderingen till dvärgplanet i augusti 2006, har orsakat mycket debatt, särskilt i USA. I delstaten New Mexico stiftade man 13 mars 2007 en lag om att Pluto är en planet och ska firas denna dag framöver.[4] Upptäckaren Tombaugh kom från denna delstat även om upptäckten skedde i grannstaten Arizona. Det är inte för inte man valde namnet Eris på den dvärgplanet som är större än Pluto och orsakade degraderingen efter sin upptäckt 2005. Eris var osämjans gudinna.
Se även
Källor
- ↑ ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (130001)-(135000)”. http://www.cfa.harvard.edu/iau/lists/NumberedMPs130001.html. Läst 14 maj 2009.
- ↑ NASA JPL Small-Body Database Browser on Pluto Läst 14 maj 2009
- ↑ ”Plutoid chosen as name for Solar System objects like Pluto”. http://www.iau.org/public_press/news/release/iau0804. Läst June 16 2008.
- ↑ NyTeknik; Pluto åter planet
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Pluto
Se även ordet "Pluto" på svenskspråkiga Wiktionary.
|
||||||||||||||||||||||
