Charon (måne)
Från Rilpedia
- För andra saker vid namn Charon, se Charon (olika betydelser).
Upptäckt | |
---|---|
Upptäckt av: | James W. Christy |
Upptäcksår: | 22 juni, 1978 |
Omloppsbanans egenskaper | |
Avstånd från planeten: | 19,571 ± 4 km |
Excentricitet: | 0.00000 ± 0.00007 |
Omloppstid: | 6.3872304 ± 0.0000011 d |
Inklination: | 0° |
Satellit till: | Pluto |
Fysiska egenskaper | |
Radie: | 603.5 ± 1.5 km |
Ytarea: | 4.58×106 km² |
Massa: | (1.52 ± 0.06)×1021 kg |
Densitet: | 1.65 ± 0.06 g/cm³ |
Ytgravitation: | 0.278 m/s² |
Flykthastighet: | 0.580 km/s |
Rotationstid: | Bunden rotation |
Axellutning: | 0°? |
Albedo: | Varierar mellan 0.36 och 0.39 |
Skenbar magnitud: | +16.8 |
Angulär storlek: | 55 milli-bågsek |
Charon är en måne som roterar kring dvärgplaneten Pluto. Pluto och Charon betraktas ofta som ett system av dvärgplaneter, eftersom storleksskillnaden dem emellan är så liten att deras masscentrum ligger mellan de två himlakropparna. Internationella Astronomföreningen har dock inte formaliserat kriterier för dvärgplanetspar, varför Charons officiella status fortfarande är måne.
2006 fastställdes Charons diameter till mellan 1207 och 1212 kilometer och dess täthet till 1,71 g/cm3, vilket tyder på att Charon till största delen består av is. Ingen atmosfär kring Charon har kunnat påvisas.
Innehåll |
Charons uppkomst
Det finns flera teorier om hur Charon uppstått. Den teori som är mest omtyckt är att de båda himlakropparna bildats på samma sätt som andra planeter och månar, att de långsamt växt fram ur ett virvelmoln av gas och stoft och genom gravitation fortsatt att vara sammanlänkade i ett dubbelplanetsystem. En annan teori är att ett stor himlakropp på väg igenom universum kolliderat med Pluto och slagit av en bit som sedan blivit en måne, ungefär på samma sätt som de flesta tror att vår måne har bildats. En tredje långsökt teori är att Plutos gravitation dragit in en förbipasserande planetesimal i bana runt planeten.
Fysiska egenskaper
Charons sammansättning
Eftersom Charon är mindre och har mindre densitet än Pluto, är dess innandöme enklare att förklara. Men vi vet inte så mycket om Charon, speciellt densiteten (vilken är viktig för att kunna göra upp en modell över himlakroppas inre), detta gör den inre strukturen mer osäker. Som ni ser på bilden är Charon separerade i en mantel av is och kärna av sten. Men vi kan inte helt avfärda teorin om att Charon inre en blandning av is och sten (den nedre bilden) hela vägen in.
New Horizons kommer att hjälpa med att se vilken (om någon) av dessa idéer är korrekta. New Horizons kommer att mäta massan, densiten Plutos och Charons form. Den kommer också att leta efter geologiska ledtrådar om hur deras inre ser ut.
Möjligheter till en atmosfär
Hittills har man inte upptäckt någon atmosfär runt Charon. Spektroskopiska studier visar inga klara bevis för att Charon har en atmosfär, och om den skulle ha en atmosfär, så skulle den minst vara 10 gånger tunnare än Plutos. Det är möjligt att Charon hade en atmosfär just efter den hade bildats för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Men med Charons lilla massa och gravitation, så skulle vilken atmosfär som helst försvinna ut i rymden relativt fort.
Charons yta
På Charons yta har man hittills bara funnit is. Denna is har blivit upptäckt genom mätningar genomförda på jorden (med hjälp av rymdteleskopet Hubble). Både Pluto och Charon har andra material i ytisen; dessa material tros vara mineraler eller fasta ämnen som utgörs av komplexa organiska föreningar. Deras exakta sammansättning har dock aldrig identifierats.
Upptäckt och namn
Charon upptäcktes den 22 juni 1978 av den amerikanske astronomen James W. Christy vid US Naval Observatory på fotografier tagna av flottans 1,5-metersreflektor (detta teleskop är placerat endast sex kilometer ifrån det teleskop Clyde Tombaugh använde 1930 för att upptäcka Pluto). När Christy undersökte starkt förstorade bilder av Pluto lade han märke till en utbuktning på ena sidan av planeten. Andra bilder visade snart att det var en måne som gjorde ett varv runt Pluto på ungefär 6 dagar, men det var inte förrän 1994 som Hubble-teleskopet slutligen tog bilder som separerade de två himlakropparna.
Charon är uppkallad efter den dystra färjkarlen som färjade de döda över floden Styx i Plutos kungarike.