Callisto
Från Rilpedia
 Callisto |
|
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckt av: | G. Galilei S. Marius |
| Upptäcksår: | January 7, 1610 |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Avstånd från planeten: | 1,882,700 |
| Excentricitet: | 0.0074 |
| Omloppstid: | 16.6890184 |
| Inklination: | 2.02 |
| Satellit till: | Jupiter |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie: | 2410.3 ± 1.5 |
| Massa: | 1.0759×1023 |
| Densitet: | 1.8344 ± 0.0034 |
| Ytgravitation: | 1.235 |
| Flykthastighet: | 2.440 |
| Rotationstid: | Synkron |
| Axellutning: | 0 |
| Albedo: | 0.17 |
| Atmosfär | |
| Yttryck: | ~7.5 pbar |
| Sammansättning: | 100% koldioxid |
Callisto är den åttonde av Jupiters kända månar och den näst största, endast något mindre än Merkurius men bara en tredjedel av dess massa. Den upptäcktes av Galileo Galilei och Simon Marius den 7 januari 1610 och är den yttersta av de Galileiska månarna.
Till skillnad från Ganymedes verkar Callisto ha ganska lite inre struktur. Hur som helst finns det tecken i de senaste data från Galileo på att de inre materialen är delvis ordnade med en ökande halt sten mot kärnan. Callisto består av ungefär 40 % is och 60 % sten och järn. Titan och Triton är antagligen liknande.
Callistos yta är helt täckt av kratrar. Ytan är väldigt gammal, precis som högländerna på Månen och Mars. Callisto har den äldsta och mest bekratrade ytan av alla kroppar som hittills observerats i Solsystemet. Den har inte genomgått mycket mer förändring än ett och annat nedslag under 4 miljarder år.
De största kratrarna omges av en serie koncentriska ringar som ser ut som enorma sprickor men som har jämnats ut av eoner av långsam rörelse av isen. Den största av dessa har döpts till Valhalla. Med sina 4000 kilometer i diameter är Valhalla ett dramatiskt exempel på en multiringskrater, resultatet av ett massivt nedslag. Andra exempel är Callistos Asgard, Mare Orientale på Månen och Caloris Basin på Merkurius.
Liksom Ganymedes har Callistos forntida kratrar kollapsat, de höga ringbergen och de centrala sänkorna vanliga hos kratrarna på Månen och Merkurius saknas. Detaljerade bilder från Galileo visar att små kratrar, åtminstone på vissa ställen, för det mesta har utplånats. Detta tyder på nyliga processer även om det bara är en gissning.
Gipul Catena är en lång serie av nedslagskratrar uppradade på en rak linje. Detta orsakades antagligen av ett objekt som splittrades när den passerade nära Jupiter och sedan slog ner på Callisto.
Till skillnad från Ganymedes, med sina komplexa terränger, finns det knappast något som tyder på tektonisk aktivitet på Callisto. Galileo har inte upptäckt några bevis för ett magnetfält. Callisto är täckt av nedslagskratrar och ringformiga nedslagsstrukturer. Den största, en jättekrater vid namn Valhallabäckenet, består av flera koncentriska ringar och har en diameter på cirka 3000 kilometer med en ljusare inre region på cirka 600 kilometer i diameter och den näst största, Asgard, är på cirka 1600 kilometer i diameter. Kratrar och nedslagsstrukturer är praktiskt taget de enda geografiska strukturer man finner på Callisto.
|
|||||||||||
