Arvid Posse
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 19 april 1880 – 13 juni 1883 |
|
| Företrädare: | Louis De Geer |
| Efterträdare: | Carl Johan Thyselius |
| Födelsedatum: | 15 februari 1820 |
| Födelseplats: | Rosendals sätesgård, Skåne |
| Dödsdatum: | 24 april 1901 |
| Dödsplats: | Stockholm, Stockholms län |
| Maka: | 1.Amalia De la Gardie, 2.Ebba Hägerflycht |
| Politiskt parti: | Lantmannapartiet |
| Ministärer: | Regeringen Posse |
Arvid Rutger Fredriksson Posse, född 15 februari 1820, död 24 april 1901, var en svensk politiker, greve och godsägare. Han var riksdagsman 1856-90, finansminister 1880-81 och statsminister 1880-83.
Posse gifte sig 1846 med grevinnan Amalia De la Gardie och 1886 med Ebba Hägerflycht. Han fick fyra barn och blev farfar till författarinnan Amelie Posse.
Innehåll |
Biografi
Arvid Posse föddes på Rosendals sätesgård i Malmöhus län, som son till landshövdingen Fredrik Posse och Magdalena Charlotta Bennet. Han blev 1835 student vid Lunds universitet, där han 1840 avlade hovrättsexamen. Samma år antogs han till auskultant vid Hovrätten över Skåne och Blekinge, under vars jurisdiktion han arbetade dels på ting, dels i hovrätten. Utnämndes sedermera till vice häradshövding och 1846 till kanslist vid nämnda hovrätt samt förordnades 1847 till adjungerad ledamot av densamma. 1849 tog Posse avsked ur statens tjänst och bosatte sig på Charlottenlunds gods samt ägnade sig därefter åt lantbruk, affärsföretag och kommunala värv (bl.a. var han 1865-68 ordförande i Malmöhus läns landsting).
Sin politiska bana började Posse som ledamot av ridderskapet och adeln vid 1856-58 års riksdag. Han fungerade då som ordförande i bankoutskottet och vid 1862-63 års riksdag som ordförande i bevillningsutskottet, där han kraftigt förfäktade frihandelns principer, vilka han allt framgent blev trogen. Under denna riksdag gjorde han, vid en ifrågasatt ändring av stadgan angående kommunalstyrelse på landet, allvarliga invändningar emot en föreslagen inskränkning i de större jordägarnas rösträtt, bl.a. därför, att denna kunde omöjliggöra antagandet av det då föreliggande förslaget till en representationsreform. Själv höll dock Posse inte på detta förslag. Han var tvärtom en bland reformens ivrigaste motståndare och förespådde vid riksdagen 1865-66, då han var ordförande i statsutskottet, fäderneslandet en olycklig framtid, om reformen genomfördes. Han fruktade bl.a., att jordbruksintresset, genom det nya representationssättet skulle bli alltför mäktigt, att man inte skulle minnas "det myckna, som behöver leva både över och bredvid detsamma". Detta uttalande hindrade inte, att Posse vid det efter reformens genomförande första sammanträdandet (1867) i riksdagens Andra kammare gjorde sig till målsman för det lantmannaintresse, som på grund av nämnda kammares sammansättning kunde påräkna majoritet och som tog form i Lantmannapartiet. Som främste ledare för detta parti, vilket inom kort intog en oppositionell hållning mot regeringen, var Posse under en följd av år utan gensägelse riksdagens mest bemärkte och mäktigaste, om också inte mest vinnande, personlighet.
År 1867-81 tillhörde Posse Andra kammaren, ständigt omvald av Herrestads och Ljunits härad. År 1867-75 satt han som statsutskottets ordförande (vid urtima riksdagen 1871 var han vice ordförande i särskilda utskottet. År 1876-1880 ledde han som talman andra kammarens överläggningar, och 19 april 1880 kallades han att efter friherre Louis De Geer som statsminister inträda i konseljen. Den 7 december 1880 - 8 mars 1881 var Posse därjämte chef för finansdepartementet.
Det gällde nu för statsministern Posse att bringa till lösning de viktiga frågor, som alltsedan det nya representationssättets införande stått på dagordningen: frågorna om indelningsverkets och grundskatternas avlyftande i sammanhang med en ny försvarsorganisation. Det var att förmoda, att han skulle lyckas, emedan han troddes kunna räkna på understöd hos sina gamla partivänner och hos motståndarna till de föregående ministärerna. Stora kommittéer nedsattes för frågornas beredning, och vid 1883 års riksdag framlade den posseska regeringen sina förslag. De utlovade successiv avskrifning av grundskatter samt av rustnings- och roteringsbesvären, mot villkor att riksdagen biföll de av regeringen avlåtna framställningarna om försvarets byggande på stam (anskaffad på frivillighetens väg och avlönad av statsverket) och beväring. Men såväl Första kammarens fasthållande vid indelningsverket som kanske mera lantmannapartiets avknappningar vållade efter ett intensivt intrigspel Posses nederlag, efter vilket han den 13 juni 1883 avgick från statsministerposten och utnämndes till president i Kammarrätten, i vilken egenskap han fungerade till 1889.
Som ledamot av Första kammaren för Södra Kalmar län 1882-1890 intog Posse en tillbakadragen hållning, men uttalade sig under tullstriden mot spannmålstullar och uttalade sina sympatier för en moderat rösträttsreform. Som parlamentstalare uttryckte Posse sig kort och klart, ofta med skärpa och alltid med lugn och värdighet. Han var ledamot av Lantbruksakademien (1879) samt hedersledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund (1878) och Kungliga Örlogsmannasällskapet (1880). Han avled den 24 april 1901 i Stockholm.
Litteratur
- Rune Bokholm, Kungen av Skåne: En bok om statsmannen Arvid Posse, (1998) ISBN 91-88930-19-X
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Arvid Posse
| Företrädare: Hans Forssell |
Sveriges finansminister 1880–1881 |
Efterträdare: Robert Themptander |
| Företrädare: Louis De Geer |
Sveriges statsminister 1880–1883 |
Efterträdare: Carl Johan Thyselius |
|
|||||||
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
