Somalia
Från Rilpedia
| Somalia somali: Soomaaliya arabiska: الصومال (aṣ-Ṣūmāl) |
|||||
|
|||||
| Valspråk: | |||||
| Nationalsång: Somaliyaay toosoo | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Mogadishu 2°02'N, 45°21'E
|
||||
| Största stad | Mogadishu | ||||
| Officiellt språk | somaliska | ||||
| Statsskick President Premiärminister |
republik Sharif Sheikh Ahmed (tillförordnad) Nur Hassan Hussein |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Storbritannien och Italien 1 juli 1960 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
637 657 km² (41:a) 1,6% |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
8 863 338 (87:e) 13,7 inv/km² (168:e) |
||||
| Valuta | somalisk shilling (SOS) |
||||
| Tidszon | UTC+3 | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Shimbiris 2 416 m ö.h. km² km |
||||
| Nationaldag | 1 juli (i Somaliland 18 maj) | ||||
| Landskod | SO | ||||
| Landsnummer | 252 | ||||
Somalia är ett land på Afrikas horn som gränsar till Djibouti i norr, Etiopien i väster och Kenya i sydväst. I norr har landet en kustlinje mot Adenviken och i öster och söder mot Indiska oceanen.
Somalia är delat i Somaliland (som förklarat sig självständigt) i nordväst, de helt eller delvist självstyrande regionerna Puntland och Galmudug i norr, samt det krigshärjade södra Somalia som kontrolleras av Islamiska domstolarnas union ICU och Al-Shabaab och vissa delar av huvudstaden av den internationellt erkända regeringen TFG.
Innehåll |
Historia
Nordvästra Somalia var inlemmat i riket Aksum från ungefär 300-talet till 700-talet e.Kr. Efter 700-talet växte islam inom Somalia, speciellt efter grundandet av Mogadishu år 900.
Under medeltiden uppstod flera sultanat och kungadömen kring handelsorter längs kusten. I inlandet var samtidigt nomadiserande pastoralism den viktigaste näringen.
Under 1800-talet uppmärksammades Afrikas horns stora tillgång av engelsmännen: dess strategiska läge vid Adenviken. Britterna hade etablerat en flottbas i Aden, Yemen, inte minst som skydd för trafiken genom Suezkanalen till Indien. På 1880-talet upprättades ett brittiskt protektorat i nuvarande norra Somalia, Brittiska Somaliland. Italien följde efter och skapade i söder längs Indiska oceanens kust Italienska Somaliland.
1887 införlivades det tidigare somaliska Ogaden i Etiopien. Ogaden, som nu utgör Etiopiens östra del, är fortfarande omstritt mellan Somalia och Etiopien. Mussolinis fascistiska trupper invaderade på 20- och 30-talet Etiopien och satsade hårdare på att kolonisera Etiopien och Italienska Somaliland.
Under andra världskriget ockuperade britterna den italienska kolonin. 1950 anförtroddes området åter Italien för en övergångsperiod till 1960 då planerades bli fritt. Även det brittiska protektoratet planerades bli fritt samtidigt.
Republiken Somalia bildades genom en sammanslagning av Brittiska Somaliland, som blev självständigt från Storbritannien 26 juni 1960, och Italienska Somaliland, som blev självständigt från italiensk administration 1 juli 1960. Aden Abdullahi Osman valdes av SYL-parlamentariker till Somalias första president i juli 1960; en post som han besatt till 1967.
Abdirashid Sharmarke valdes demokratiskt till Somalias nya president år 1967. År 1969 mördades han av kommunistiska kuppmän i nordöstra Somalia, som under ledning av general Mohammed Siad Barre upplöste nationalförsamlingen, förbjöd andra politiska partier och ställde landet under ledning av ett högsta revolutionsråd. Ledarskapet upprättade starka band med Sovjetunionen. Mot slutet av 1970-talet övergavs dock regimen av Sovjetunionen efter ett somaliskt försök att erövra en somalisk provins (Ogaden) i grannlandet Etiopien.
Allt sedan den långvarige diktatorn Siad Barre störtades 1991 är Somalia ett av världens mest politiskt instabila länder. Ingen regering, eller grupp, har sedan dess haft fullständig kontroll över hela landet. Landet har beskrivits som "laglöst". Samma år som Siad Barres regim gick i graven deklarerade klaner i norr den självständiga Republiken Somaliland, vilken nu inkluderar regionerna Awdal, Woqooyi Galbeed, Togdheer, Sanaag och Sool. Ingen annan stat har erkänt denna republik, men dess existens är stabil. Detta beror främst på en stark regerande klan samt ekonomisk infrastruktur som lämnats kvar sedan Storbritannien, Ryssland och USA hade militära hjälpprogram där.
I december 1992 landsteg den amerikanska marinkåren vid Somalias kust med föresatsen att infånga krigsherren Mohammed Farah Aidid samt att stabilisera situationen i landet, framförallt kring huvudstaden Mogadishu. Mycket kom dock att gå snett i denna aktion, som blev långt besvärligare och blodigare för amerikanerna än de hade räknat med. År 1993 den 3 oktober då USA:s styrkor försökte gripa några av Aidids rådgivare i södra delen av Mogadishu, utbröt våldsamma strider. Hundratals somalier och 18 amerikaner dödades. Efter den incidenten, som kom att kallas Black Hawk Down visades bilder av hur dödade amerikaner släpades runt på gatorna i medier över hela världen. En kort tid senare meddelade USA att de skulle dra tillbaka sina styrkor. FN-personal fanns dock kvar till mars 1995. 1993 inledde FN en tvåårig insats, främst i söder, för att avhjälpa den katastrofala hungersnöden. 1995 drog sig FN tillbaka, efter att ha lidit förluster i människoliv bland sin personal.
Politik
En lång rad försök har med omvärldens hjälp gjorts för att återskapa en somalisk centralmakt.
År 2000 samlades i Djibouti 400 företrädare från olika somaliska intressegrupper. Då tillsattes ett provisoriskt parlament som benämndes TNA vilket var en förkortning av Transitional National Assembly och en tillfällig nationell övergångsregering som benämndes TNG vilket var en förkortning av Transitional National Government. Abdiqasim Salad valdes till landets president och en provisorisk författning antogs. Denna provisoriska administration stöddes internationellt av framträdande organisationer som FN, OAU och Arabförbundet.
I Etiopien år 2001 bildades en alternativ regering som motsatte sig TNG, denna regering kallades Somaliska rådet för försoning och återuppbyggnad, med förkortningen SRRC som utläses Somali Reconcilation and Restoration Council. Vid en konferens i Kenya 2004 kom 42 ledande företrädare för Somalias olika fraktioner bestående av krigsherrar som USA stött i 17 år överens om att bilda ett klanbaserat parlament och en interimsregering dominerad av milisledare. Ny president blev den förre detta krigsherre i Puntland Abdullahi Yusuf Ahmed, som i sin tur utsåg Ali Mohamed Gedi till premiärminister efter kontroverser med parlamentet. Denna administration kännetecknades dock redan från början av så starka inre motsättningar att den provisoriska regeringen inte förrän efter nära ett år kunde etablera sig inne i Somalia, och då inte i huvudstaden Mogadishu, där stödet var svagt, utan i landsortsstaden Baidoa.
Som en reaktion på många års maktvakuum och otrygghet för civilbefolkningen inrättade islamiska grupper shariadomstolar i delar av landet, främst i huvudstaden Mogadishu, för att återupprätta ordningen med hjälp av islamisk rättsskipning. Till sitt stöd bildade domstolarna egna miliser, som 2006 drev ut krigsherrarna ur Mogadishu och tog kontroll över större delen av södra och centrala Somalia. Det laglösa milisväldet i huvudstaden kollapsade på några månader, trots att krigsherrarna och klanhövdingarna den 18 februari slutit sig samman i en USA-stödd allians. I juni 2006 antog den nya milisen namnet Islamiska domstolarnas högsta råd. Dess främste ledare, shejk Hassan Dahir Aweys som styr fullmäktigeförsamlingen och som ses som en andlig ledare för de islamistiska domstolarna anklagas av USA för samröre med terrornätverket al-Qaida. En annan viktig profil inom Islamiska domstolarnas högsta råd är shejk Sharif Ahmed som leder ett av de verkställande utskotten.
Etiopien skickade sommaren 2006 in militära styrkor i landet för att stödja övergångsregeringen. Utomstående militära bedömare talar om cirka 15 000 etiopiska soldater. Därtill tros Eritrea ha omkring 2 000 man i landet, vilka understödjer den islamistiska milisen.[1]
Den 20 december 2006 utbröt våldsamma strider mellan regeringsstyrkor och milismän kring övergångsregeringens bas i Baidoa, sedan de islamiska domstolarnas ultimatum till Etiopien att dra tillbaka sina styrkor gått ut dagen innan. Striderna eskalerade den 24 december när flyganfall utfördes mot flera platser i Somalia av Etiopiens väpnade styrkor. Den 24 december 2006 förklarade Etiopien officiellt krig mot de islamiska domstolarnas råd. På juldagen bombades internationella flygplatsen i Somalias huvudstad Mogadishu och flygplatsen i Baledogle. Även området strax söder om interimsregeringens högkvarter i Baidoa anfölls med artilleri. Samtidigt försökte många människor fly, men regeringen har stängt alla gränser. USA gav den 26 december sitt uttalade stöd till Etiopiens anfall mot Somalia.
Natten mot den 27 december samlades FN:s säkerhetsråd i ett blixtinkallat möte om krisen i Somalia. Rådets enda arabiska medlem, Qatar - ville att man skulle kräva att alla utländska styrkor, inklusive de etiopiska, ska lämna Somalia. De följande dagarna backades detta krav upp av Afrikanska Unionen och Arabförbundet. Detta samtidigt som de etiopiska styrkorna avancerade och Somalias islamistiska styrkor drog sig tillbaka från huvudstaden Mogadishu. Den 28 december intogs Mogadishu av etiopiska trupper, tillsammans med övergångsregeringens styrkor [2], och islamistmilisen flydde huvudstaden. Efter att ha övergett Mogadishu drog sig islamisterna tillbaka till floden Jubbas dalgång, där bland annat städerna Jilib och Kismayo ligger. På nyårsaftonen drevs de även iväg därifrån av etiopiska regeringsstyrkor.
Den 7 januari och 9 januari 2007 gjorde USA en flygattack mot landet. Många uppgetts ha dödats i attackerna, som orsakade internationell kritik, bland annat från FN:s nye generalsekreterare Ban Ki-Moon.
Lördag den 13 januari uppgav interimsregeringens talesman Abdirahman Dinari att islamistmilisens sista fäste, den lilla fiskebyn Ras Kamboni, erövrats. Islamisterna flydde ut i buskagen i väglösa kustområden vid Kenyas gräns. Den 19 januari uppgav de dock att de tagit sig in i Mogadishu för att angripa palatset. På kvällen samma dag utbröt hårda strider kring Somalias presidentpalats. Minst en granat träffade palatset.
Afrikanska unionen beslutade då att sända en fredsbevarande styrka om 7 650 man till Somalia.
Islamisterna omgrupperade sig 2007. Många utländska observatörer hävdar att de har kommit tillbaka och kontrollerar nu mer än innan de drevs ut från makten år 2006.[källa behövs]
Somalia är, tillsammans med Nigeria och Indonesien, ett av de länder där det förekommer mest piratattacker. Se Sjöröveri i Somalia.
Geografi
- Naturtillgångar: uran och stora oexploaterade fyndigheter av järnmalm, tenn, bauxit, koppar och naturgas. Troligen finns även petroleum.
Klimat och miljö
Norra Somalia har huvudsakligen ökenklimat. Från december till februari medför nordöst-monsunen ökentemperaturer i norr och mycket mildare i söder. Från maj till oktober ger sydväst-monsunen mycket höga temperaturer i norr och varmt i söder. Mellan monsun-perioderna förekommer oregelbundna regnväder och varma och fuktiga perioder, så kallade tangambili.
De största mänskliga problemen är hungersnöd och förorenat vatten, vilket ändå används, vilket ger hälsoproblem. Miljöproblem är bland annat jorderosion som leder till att öknen breder ut sig. I februari 2006 blev det en extrem torka och hetta som orskade katastrof i landet.
Administrativ indelning
Somalia är var före kriget indelat i 18 regioner (singularis gobolka):
Awdal, Bakool, Banaadir, Bari, Bay, Galguduud, Gedo, Hiiraan, Jubbada Dhexe, Jubbada Hoose, Mudug, Nugaal, Qardho, Sanaag, Shabeellaha Dhexe, Shabeellaha Hoose, Sool, Togdheer och Woqooyi Galbeed.
Ekonomi
Trots alla problem i Somalia fortsätter det ekonomiska livet, delvis eftersom mycket av aktiviteten på det ekonomiska området är lokalt. Jordbruket är den viktigaste näringsgrenen och boskap svarar för 40% av BNP och 65% av exporten. På grund av sjukdomen Rift Valley-feber har Saudiarabien förbjudit import av somalisk boskap, vilket skadat jordbrukssektorn. Den lilla industri som fanns i Somalia, var främst inom livsmedelsindustrin och den har i stort sett försvunnit.
Somalias servicesektor har lyckats växa. Telekommunikationsföretag har byggt upp trådlösa nät i de flesta större städerna och erbjuder Afrikas lägsta priser på internationell telefoni. I avsaknad av formella banker blomstrar valutaväxlingsmarknaden och möjligheten att få pengar överförda ifrån utlandet. Hotellbranschen fungerar och säkerheten på hotellen sköts av milis knuten till verksamheten. Någon bredare ekonomisk utveckling kan dock inte ske så länge stridigheterna fortsätter och breder ut sig. Inflationen är över 100%, mycket beroende på att företag trycker egna pengar när de behöver dem.[källa behövs] Ungefär 70% av befolkningen i Somalia är fattiga.
Utvandring
På grund av den enorma fattigdomen i Somalia flyr de flesta somalierna till västvärlden genom att förfalska sina pass. Många flyr främst till länder som USA, Kanada, England, Holland, Sverige m fl medan andra somalier tar sig över gränsen till Etiopien eller Kenya och påbörjar ett nytt liv där.
Demografi
- Befolkningens medianålder: 17,6 år (2006)
- Spädbarnsdödlighet: 12% (2006)
- Befolkningens medellivslängd: 48 år (2006)
- Etniska grupper: somalier 85%, bantu och andra icke-somalier, däribland araber, 15%
- De fem största klanerna: Hawiye, Isaaq, Dir, Darod, Digil och Mifle
- Religiös tillhörighet: sunnimuslimer
- Analfabetism: 2001 var över 60% av den vuxna befolkningen analfabeter
Statsskick
Internationella rankningar
| Organisation | Undersökning | Rankning |
|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | Index of Economic Freedom 2009 | N/A |
| Reportrar utan gränser | Pressfrihetsindex 2008 | 153 av 173 |
| Transparency International | Korruptionsindex 2008 | 180 av 180 |
| United Nations Development Programme | Human Development Index 2006 | N/A |
