Axel von Fersen d.y.

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Hans Axel von Fersen)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Axel von Fersen klädd i talaren, en typ av manteln som bars av riksrådet samt bärandes runt halsen ordenskedjorna för riddare av Serafimerorden och kommendörer med stora korset av Svärdsorden.
Porträtt målat av Carl Fredrik von Breda omkring 1800.

Hans Axel von Fersen, Axel von Fersen d.y., född 4 september 1755 i Stockholm som son till Axel von Fersen d.ä. och Hedvig Catharina De la Gardie, död (mördad) 20 juni 1810 i Stockholm, var greve, riksmarskalk, en av rikets herrar, serafimerriddare, Kommendör med stora korset av Svärdsorden, generallöjtnant och ambassadör.

Axel von Fersen var militär och politiker samt en tidstypisk representant för hovstilen vid Gustav III:s hov. Han var franska drottningens Marie Antoinette gunstling och planerade och deltog i den franska kungafamiljens misslyckade flyktförsök 1791. Han deltog i det nordamerikanska frihetskriget på kolonialisternas sida mot den brittiska kronan. Han fick en spektkulär död på grund av falska rykten om att han varit inblandad i den svenske kronprinsen Karl August:s död 1810.

von Fersen anses även ha varit Marie Antoinettes älskare och spekuleras vara far till Ludvig XVII.

Innehåll

Uppväxt

Vid 14 års ålder fick han enligt tidens sed för adelssöner fara ut i Europa — på grand tour — för att avsluta sina studier vid akademier och krigsskolor, språkstudier samt vistas vid de europeiska hoven. Efter tre år i Tyskland kommer han till Paris 1773. Våren 1774 reser han till London.

Till Sverige och åter till Frankrike

I december 1774 återvänder von Fersen till Sverige. Här tjänstgjorde han i svenska armén och deltog i livet vid Gustav III:s hov.

1778 reser han till London för att senare samma år vara tillbaka i Frankrike, där han redan 1770 antagits till löjtnant vid franska regementet Royal-Bavière och nu utnämndes till överste. Han presenterades vid franske kungens hov och favoriserades snart av den unga drottningen Marie Antoinette vilket gav upphov till skvaller. Han fick en förhållandevis viktig utrikespolitisk roll för Sverige.

Amerika

Under Nordamerikanska frihetskriget deltog fransmännen på kolonialisternas (de blivande amerikanerna) sida, och von Fersen, likt många andra, ville passa på att få erfarenhet från denna möjliga hjälteskapande händelse, samt befordran. von Fersens roll under detta krig var framför allt i egenskap av tolk och officer, då han behärskade både engelska och franska. Tack vare dessa språkinsikter fick han möjligheten att träffa den blivande presidenten George Washington och agera tolk mellan denne som inte kunde ett ord franska, och den franska expeditionens ledare greve de Rochambeau, vilken inte kunde engelska. Vidare utmärkte sig von Fersen vid slaget vid Yorktown 1781, efter vilket kriget vändes till amerikanernas fördel och möjliggjorde deras nationsskapande 1783. För sina insatser under kriget dekorerades von Fersen med den prestigefyllda Cincinnatusorden. Han blev överste för ett eget regemente, Royal-Suèdois, 1783.

Kungens italienska resa

Efter återkomsten till Sverige åtföljde von Fersen på hösten 1783 Gustav III på dennes italienska resa som varade nära ett år och besökte därunder med kungen bland annat Paris där han åter träffade Marie Antoinette.

Åter i Frankrike

1785 återvände von Fersen till Paris där han vistades till 1791 med vissa avbrott, bland annat 1788 då han deltog i Gustav III:s ryska krig. I Paris lär det ha uppstått ett kärleksförhållande till Marie Antoinette som gjort honom världshistoriskt ryktbar. När franska revolutionen bröt ut 1789 fick von Fersen Gustav III:s uppdrag att vara rapportör om vad som skedde i Frankrike. Von Fersen organiserade i kungafamiljens flykt i juni 1791 då han beledsagade de flyende till Bondy, ett par mil från Paris, men sedan tog en annan väg än de för att leda förföljare på villospår. Då den kungliga familjen greps i Varennes var von Fersen icke med. Han lyckades rädda sig över den franska gränsen in i Belgien. I Bryssel vistades han till 1794, då han hemkallades till Sverige, sysselsatt med diplomatiska underhandlingar. Även med det franska kungaparet underhöll han hemliga förbindelser och besökte förklädd Paris i februari 1792.

Sverige

I Sverige fick von Fersen en roll inom den svenska politiken. Han sändes av Gustav IV Adolf 1797 till kongressen i Rastatt som ambassadör. Vid hovet i Baden uppgjorde han giftermålskontraktet mellan Gustav IV Adolf och prinsessan Fredrika Dorotea Wilhelmina. 1799 utnämndes han till excellens samt kansler vid Upsala universitet och 1801 till riksmarskalk. Vid åtskilliga tillfällen var von Fersen tillförordnad medlem av regeringen. Vid utbrottet av Sveriges krig mot Napoleon 1805 följde han kungen till Tyskland. I revolutionen i Sverige 1809 deltog han ej.

Då den utsedde tronföljaren Karl August plötsligt avled på Kvidinge hed i Skåne 1810 spred sig ett rykte att denne blivit förgiftad av von Fersens syster grevinnan Piper och på von Fersens inrådan. Som riksmarskalk deltog von Fersen i begravningsprocessionen men blev dödad av en folkmassa vid Riddarhuset i Stockholm på grund av de falska ryktena om att han varit inblandad i prinsens död.

Fersenska mordet

Huvudartikel: Fersenska mordet

Ryktet om att prinsens dödsfall skulle ha varit mord gjorde bland annat gällande att det var familjen von Fersen som låg bakom. När liktåget med prinsen kom upp mot huvudstaden, mötte von Fersen som Riksmarskalk upp för att enligt protokollet ledsaga processionen in i Stockholm. I staden rådde dock en hätsk stämning och flera stenar slungades mot von Fersens ekipage. I de trånga gränderna haglade stenarna och von Fersen slets ut och började misshandlas. Kläderna slets av, han pryglades, bespottades och slutligen krossades hans bröstkorg av en man utklädd till sjöman.

Allt detta skedde framför soldater ur Svea Livgarde som var där för att upprätthålla ordningen. Denna händelse går också under beteckningen fersenska mordet och är ett av de mest uppseendeväckande morden i Sverige någonsin och har senare kommit att beskrivas som ”Den svenska vanärans botten”.

Eftermäle

Axel von Fersen och hans familj blev dock rentvådda från mordanklagelserna och han fick en värdig begravning. Monument över Axel von Fersen d.y. finns vid Steninge slott sydost om Sigtuna i Uppland samt vid Löfstad slott söder om Norrköping i Östergötland.

Epitafiet som restes vid Löfstad slott av hans syster Sophie Piper bär inskriften: "Åt en oförgätlig broder, mannamodet uti hans sista stunder den 20 juni 1810, vittna om hans dygder och sinnes lugn". Axel von Fersen d.ä. och d.y. är tillsammans med andra släktmedlemmar gravsatta i Ljungs kyrka mellan Linköping och Motala i Östergötland.

Titlar

von Fersen tilldelades många titlar under sitt liv. Här följer tilldelade titlar i kronologisk ordning: Korpral vid Livregementet till häst; Löjtnant à la suite vid franska regementet Royal Bavière; Livdrabant; Kornett vid Smålands kavalleriregemente; Löjtnant vid Smålands kavalleriregemente; Kapten i armén; Stabskapten vid Lätta Dragonkåren; Mestre de camp (överste) vid tyska infarteriet i Frankrike; Stabsadjutant hos general de Rochambeau; Mestre de camp en second vid franska regementet Royal Deux Ponts; Överste i armén och kaptenlöjtnant i survivance vid Livdrabantkåren; Överstelöjtnant vid Lätta Dragonkåren; Överste för (och ägare av) franska regementet Royal Suédois; Överstelöjtnant vid Adelsfanan; Minister för Gustav III: s förbindelser med franska kungaparet; Ministre plénipotentiaire hos Ludvig XVI; Generalmajor i armén; Ambassadör hos Ludvig XVII; Kommissarie vid kongressen i Rastatt (även ambassadör och slutligen minister); En av rikets herrar; Kansler vid Uppsala Akademi; Ledamot av ridderskapet och adeln vid riksdagen i Norrköping; Riddare av Serafimerorden; Ledamot av fyra olika tillförordnade regeringar; Riksmarskalk; Generallöjtnant i armén; Utrikesminister i Pommern för Gustav IV Adolf.

Se även

Litteratur

Originalmanuskripten till Axel von Fersen d.y.'s dagbok, är skrivna på franska och finns bevarade i Stavsundssamlingen på Riksarkivet i Stockholm. Alma Söderhjelms verk är en redigerad utgåva, med kommentarer och personliga anteckningar. Det bevarade materialet från dagboken, omfattar totalt omkring 20.000 sidor. Dagboken för tiden efter mars 1779 till början av juni 1791, tvingades von Fersen, vid flykten från Paris den 20 juni 1791 (flykten till Varennes), lämna kvar hos en tjänare (Frantz). Denne ansåg sig tvungen att bränna upp anteckningarna, vilket von Fersen djupt beklagade i efterhand. Minnesbilder från den här tiden förekommer ändå rikligt i senare brev och anteckningar och finns sålunda trots allt kvar i någon form, för eftervärldens historiska forskning.

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Axel_von_Fersen_d.y."
Personliga verktyg