George Washington
Från Rilpedia
 |
|
| USA:s 1:e president | |
|---|---|
| Ämbetsperiod: | |
| 30 april 1789–4 mars 1797 | |
| Vicepresident: | John Adams |
| Företrädare: | Ingen |
| Efterträdare: | John Adams |
| {{{nummer2}}} | |
| Ämbetsperiod: | |
| {{{ämbetsperiod2}}} | |
| {{{nummer3}}} | |
| Ämbetsperiod: | |
| {{{ämbetsperiod3}}} | |
| Information | |
| Födelsedatum: | 22 februari 1732 (ns) |
| Födelseplats: | Westmoreland County, Virginia |
| Dödsdatum: | 14 december 1799 |
| Dödsplats: | Mount Vernon, Virginia |
| Hustru: | Martha Dandridge Custis |
| Politiskt parti: | Inget |
George Washington, född 22 februari 1732, död 14 december 1799, amerikansk militär och statsman samt USA:s förste president 1789–97, generallöjtnant 1798 och General of the Armies of the United States 1976 (postumt). Han gifte sig 1757 med Martha Dandridge Custis.
Innehåll |
Uppväxt och tidig karriär
George Washington tillhörde en släkt som hade invandrat från England 1658 och var son till Augustine Washington och Mary Ball. Washingtons far, en tämligen välbeställd plantageägare, avled när Washington var elva år gammal; han uppfostrades därför av sin halvbror Lawrence.
Washington fick en ganska enkel skolutbildning vid sockenkyrkan; han var duktig i matematik och idrott. Som sextonåring fick han arbete som lantmätare hos Lord Fairfax.
I sin egenskap som godsägare utnämndes Washington 1752, vid 20 års ålder, till major och fick därmed ansvar för utbildningen av den lokala milisen. Året därefter skickades han till Ohioterritoriet för att bedöma de franska styrkorna som hade börjat byggas upp där. Han avlossade några av de allra första skotten i det som senare skulle utvecklas till ett långvarigt krig med fransmännen och indianerna (1754–1763). Han hade då uppnått överstelöjtnants grad. 1755 utnämndes han till befälhavare över Virginias samlade styrkor och befordrades till överste.
Washington lämnade sin militära karriär 1758 för att leva ett mer stillsamt liv som plantageägare och politiker. Under det amerikanska revolutionskriget utsågs han till överbefälhavare.
Politisk karriär
Washington slog sig tidigt in på den politiska banan och invaldes i Virginias parlament. Han var en stark motståndare till den brittiska regeringens politik och satt i kontinentalkongressen 1774–1775 där förbundartiklarna (the Confederation articles), som lade grunden för de Förenta Staterna, utformades.
Efter frihetskriget drog han sig tillbaka till sin egendom, Mount Vernon i Virginia, men han insåg ganska snabbt att den nya nationen inte fungerade som det var tänkt. Washington var med om att driva på sammankallandet av Författningskonventet 1787 och han blev också vald till dess ordförande. Författningskonventet slog fast USA:s konstitution och Washington valdes till landets förste president. John Adams valdes till vice-president.
USA:s första president
Washington svor presidenteden den 30 april 1789 stående på balkongen till Federal Hall på Wall Street i New York. Det har sagts att trots att det nyinrättade presidentämbetet inramades av pompa och ståt, så levde Washington själv ett enkelt liv och aktade sig för att ge intryck av arrogans gentemot den jämlike medborgaren i det fria landet. Samtidigt var Washington en förmögen man, och inköpte nio slavar till sitt hushåll. Washington omvaldes 1793. Han avböjde att kandidera för en tredje mandatperiod och det blev ett exempel samtliga presidenter efter honom följde ända fram till Franklin D. Roosevelt.
Regeringsbildning
Den första kongressen hade skapat tre regeringsdepartement, Utrikes-, Finans- och Krigsministeriet. I enlighet med den nya konstitutionen utsåg Washington Thomas Jefferson till utrikesminister, Alexander Hamilton till finansminister och Henry Knox till krigsminister. Kongressen hade också inrättat en post för en justitiekansler (Attorney General)(fotnot: först 1870 skulle den post upphöjas till ministernivå och därmed vara chef för ett departement) som skulle ha till uppgift att föra statens talan inför Högsta Domstolen samt vara juridisk rådgivare till Presidenten och departementscheferna. Till denna post utsåg Washington Edmund Randolph.
John Jay utsågs av Washington till att leda högsta domstolen.
Under Washingtons tid vid makten började ett partisystem att växa fram i nationens politiska liv. Två av hans departementschefer, Hamilton och Jefferson skulle visa sig dra sig politiskt åt olika håll. Jefferson blev en förgrundsfigur för Demokraterna medan Hamilton blev tongivande för Federalisterna. De båda regeringskollegorna var öppet kritiska mot den politk som respektive departement förde. Båda stödde dock Washington och var för att han skulle återväljas. Konflikten dem emellan var dock ohållbar för Washingtons regering och Jefferson avgick nyårsafton 1793. Washington utsåg Edmund Randolph att ta över som utrikesminister. Också Hamilton avgick, men först i början av år 1795. Hamilton efterträddes av Oliver Wolcott, Jr.
I enlighet med ett kongressbeslut flyttades regeringens säte temporärt till Philadelphia 1790. Således var det i Philadelphia som Washingtons regering verkade. Det var först år 1800 som regeringen, enligt kongressbeslutet, slutligen skulle placeras i den nya huvudstaden som skulle anläggas vid Potomac-floden.
Finans- och penningpolitik
Efter många år av krig hade den nya nationen en ansträngd ekonomi och var hårt skuldsatt. Med Hamilton som arkitekt utformades den ekonomiska politiken. Programmet inriktades på fyra områden: statsskulden, federala inkomster, myntsystemet och centralbanken.
Skulderna låg på delstaterna såväl som på federal nivå och långivarna var både inhemska som utländska. Den federala skulden uppgick till cirka 54 miljoner dollar varav cirka 12 var upplånade utomlands. Delstaterna hade ytterligare 25 miljoner dollar i skulder, varav 18 miljoner hade gått åt till att finansiera kriget. Den federala regeringen tog över alla skulder genom att lösa in dem och ge ut nya obligationer. Ett visst motstånd kom från de delstater med mindre skulder, främst sydstater, eftersom de indirekt fick vara med och finansiera de hårt skuldsatta staterna. En kompromiss kunde nås med dessa stater mot löfte att en ny huvudstad skulle anläggas vid Potomac-floden.
Den nya författningen hade gett den federala staten möjlighet till direktbeskattning. Till en början var det främst genom tullar och accisavgifter som inkomster till staten skapades. Tullarna var inte protektionistiskt motiverade utan tillräckligt låga för att inte hålla uppe importen och därmed generera inkomster. En särskild tonnage-skatt infördes på handelsfartyg där skatten var lägre på amerikanska fartyg. Detta för att stimulera det inhemska skeppsbyggeriet. Bland avgifter som fördes in fanns en särskild accisavgift på whiskey. Denna avgift ledde till kraftiga protester från farmare i gränstrakterna eftersom det ofta var genom whiskeytillverkning man fick avsättning för sitt spannmålsöverskott. Whiskeyn var relativt mycket billigare att transportera till marknaderna i de östra staterna. Detta utvecklades så småningom till det sk Whiskeyupproret. Washington tvingades till sist att sätta in militär för att slå ner upproret.
En annan viktig åtgärd för Washingtons regering var att säkerställa ett fungerade betalningssystem. Kolonierna hade lidit stor brist på betalningsmedel. Den nya regeringen införde ett myntsystem baserat på både guld- och silvermynt. Myntenheten bestämdes till dollar och man valde decimalsystemet framför det brittiska systemet med pund, shilling och pence.
Expansionspolitik
- Vermont blir den fjortonde delstaten
- Kentucky blir den femtonde delstaten
- omfattande strider med indianstammar
Utrikespolitik
- proklamation om icke-intervention i Europa (krig mellan Frankrike och Storbritannien)
- fördrag med Storbritannien om bland annat reglering av skulder
- fördrag med Spanien angående gränsdragning mellan Louisiana och USA
- Tennessee sextonde delstaten
De sista åren
Efter att ha lämnat politiken fick Washington uppleva knappt tre år av lugn på Mount Vernon. Han dog av en halsinfektion den 14 december 1799. Möjligen påskyndades expresidentens frånfälle av den läkarbehandling han utsattes för. Hans livläkare Dr James Craik var nämligen, i likhet med de flesta läkare på den tiden, en varm anhängare av åderlåtning som botemedel mot allehanda åkommor, och han genomförde följaktligen upprepade åderlåtningar på Washington i syfte att häva infektionen. Den ansenliga blodförlusten torde allvarligt ha försvagat Washington. (Se källa)
Då Washington avled fanns det 317 slavar på Mount Vernon.
George Washington sörjdes av en hel nation i månader.[källa behövs]
Kuriosa
Enligt den julianska kalendern föddes Washington den 11 februari, 1731, enligt den gregorianska kalendern, som började användas under Washingtons liv och används än idag, föddes han den 22 februari, 1732 (Washingtons födelsedag firas denna dag). När Washington föddes började engelsmännens år den 25 mars.
George Washington är en av två som nått den högsta officersgraden inom den amerikanska armén, (General of the Armies of the United States). Washington utnämndes postumt till General of the Armies of the United States (Resolution of US Congress, Public Law 94-479, dated 11 October 1976, to take effect on July 4, 1976). Washington var även en högt uppsatt frimurare.
Washington har senare fått ge namn åt både USA:s huvudstad Washington, D.C. och staten Washington.
Under Washingtons tid som president levde ytterligare 13 personer som senare skulle bli presidenter. Den senaste var James Buchanan, president 1857–1861.
Källor
- Singh, Simon; Edzard Ernst: Salvekvick och kvacksalveri : alternativmedicinen under luppen, Stockholm : Leopard 2008. ISBN 978-91-7343-183-5.
Externa länkar
- Biography of George Washington
- Wikimedia Commons har media som rör George Washington
|
|||||||||||||||||||||||
