Buss

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Bussar)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel behandlar fordonstypen buss. För den elektroniska termen, se buss (elektronisk term).

Buss tillverkad av Mercedes, stadsbuss i Lund.

Buss tillverkad av Scania, turistbuss.

En veteranbuss från Scania.

Biogasbussar i Skellefteå av märket Solaris.

Insidan av en passagerarbuss (Mercedes-Benz Citaro) i Blekingetrafiken, Karlskrona.

Autosan Sancity

Ledbussar i Jönköping

Buss (från latin omnibus, dativ plural av det indefinita pronominet omnis, "för alla") är i princip en vidareutvecklad, större bil, som byggts för att ta många passagerare.

Innehåll

1 Typer av buss
2 Historik
3 Sverige
- 3.1 Svensk historik
4 Tillverkare
- 4.1 Chassin och kompletta bussar
- 4.2 Karosser
5 Bussoperatörer i Sverige
6 Se även

Typer av buss

Det finns två huvudtyper av buss, stadsbuss och landvägsbuss som är bra att försöka hålla isär. På många språk är det helt olika ord för de två koncepten (bra att ha i åtanke om man letar efter ytterligare information på ett annat språk!) och förutom att fordonstyperna blir mer och mer olika skiljer sig lagstiftningen vad gäller vilotider för föraren, färdskrivare, stående passagerare, bälteskrav m m. Gränsdragningen kan vara svår för att det finns mellanting också.

Landsvägsbuss är avsedd för linjetrafik mellan orter på avstånd upp till några timmar.
Oftast är de uppbyggda med trappsteg innanför dörrarna, men på senare år har lågentrébussar blivit allt vanligare. Det gör hållplatsstoppen kortare och det är lättare att få med barnvagnar eller rullstolar ombord. Golvet bak är vanligt och isolerar därför bort motorljud och liknande bättre än en vanlig låggolvsbuss.
Långfärdsbuss eller turistbuss är byggd för långa färder.
De har oftast mycket högt golv för att det skall finnas plats för bagageutrymme. De har toalett, god ventilation och bekväma lutningsbara stolar.
Stadsbuss är avsedd för trafik i tätort.
Stadsbussar var från början identiska med landsortsbussarna, det enda som egentligen skiljde var att de hade tätare utväxling för bästa bränsleeffektivitet i stadskörning. På senare år har allt fler bussbolag börjat köpa in bussar med helt lågt golv. De nyaste bussarna har lågt golv i hela bussen, endast med mindre upphöjningar bak där motor och drivaxlar finns placerade. Dessa bussar har till skillnad från lågentrébussarna lågt golv vid varje dörr, även vid bakdörrarna. Nackdelen är hög bullernivå från väg, däck, motor och drivlina och hård fjädring. Därför används aldrig hellåggolvsbussar på längre turer än inne i stan.
Dubbeldäckare är en buss med passagerarutrymmen i två våningar.
Minibuss är en buss för ett fåtal passagerare och ägs ofta av privatpersoner eller uthyrningsbolag, dessa byggs oftast på vanliga skåpbilar. Ofta betyder det ett fordon man får köra med personbilskörkort, och få då ha max åtta platser plus förare (två baksäten).
Skolbuss är en buss för befordran av skolbarn. Ofta är de mindre än normala bussar.
Turnébuss används av till exempel popband och idrottslag.
I dessa bussar sätter man gärna in bord och har stolarna vända mot varandra i sitt- eller soffgrupper eftersom passagerarna känner varandra.
Trådbuss är en eldriven buss som tar ner strömmen från två kontaktledningar längs vägen. Förekommer framför allt i stadstrafik. Finns i Sverige endast i Landskrona, men har även funnits i Stockholm och Göteborg. Dessa har till skillnad från tåg och spårvagnar två ledningar eftersom inte elektriciteten kan jordas genom däcken. Hos tåg så går strömmen genom tåget från en kontaktledning sen och ner i rälsen.
Spårbuss är en buss med horisontella styrhjul som går på särskilda betongbanor.
Hästomnibus är en ofta täckt hästvagn i reguljär allmän trafik.
Rälsbuss går på järnväg, men är ingen buss trots namnet. Det namnet används inte mer utan de kallas motorvagnar. De liknar spårvagnar och har lånat sitt trafikkoncept från busstrafiken - med till exempel kortare hållplatsavstånd, enmansbetjäning och signalering till föraren om man önskar stiga av. De var från början byggda med många delar, såsom motor och drivlina, hämtade från buss eller lastbilsindustrin.

Historik

Långväga linjetrafik med hästdragna vagnar bedrevs i bl.a. Italien, Frankrike, Tyskland och England från 1500-talet. Den utvecklades under 1600-talet till den trafik med diligens-vagnar som pågick i omfattande grad fram till järnvägarna tog över den långväga persontrafiken.

Den första linjetrafiken inne i en stad var de s.k. "carrosses à cinq sols" ("25-öresvagnarna") om inrättades i Paris 1662 men lades ned i slutet av 1670-talet. I London kördes från slutet av 1700-talet en omfattande trafik med diligensvagnar till förorterna, de s.k. "short stages". 1825 myntades beteckningen "voiture d'omnibus" ("fordon för alla") i Nantes i Frankrike, som blev typbeteckning på täckta vagnar med invändiga långbänkar för ca 20 passagerare i trafik inne i städer. Trafik med sådana vagnar startade i Paris 1828 och i London 1829. Från 1850-talet hade omnibusar i storstäder ofta takplatser. Redan på 1830-talet förekom ångdrivna omnibusar i reguljär trafik i London, men det dröjde till slutet av 1890-talet innan motorbussen fick sitt tekniska genombrott, med början i Tyskland. De tidiga motorbussarna hade bensinmotor eller ångmaskin, men från 1920-talet kom dieseltekniken att bli vanlig i busstrafik. Det stora genombrottet för motorbussarna kom åren efter första världskriget, då det fanns ett stort överskott på lastbilar som kunde anpassas till persontransport, och då samtidigt nya karosser utvecklades som kunde utnyttja motorbussarnas större kapacitet. På 1920-talet började järnvägsbyggandet avstanna i många länder, och i ännu högre grad på 1930-talet. I stället kördes buss och lastbil på sträckor där man planerat bygga järnväg. Efter andra världskriget konkurrerade vägtrafiken ut många mer trafiksvaga järnvägslinjer och persontrafiken ersattes med buss.

Sverige

Enligt den svenska fordonsförordningen definieras en buss som "en bil som är inrättad huvudsakligen för personbefordran och är försedd med fler än åtta sittplatser utöver förarplatsen".

I Sverige är en minibuss en personbil som är registrerad för högst nio personer, inklusive föraren. Den räknas dock som en personbil enligt körkortsförordningen och får köras på körkort med B-behörighet (personbilskörkort).

För större bussar och släp krävs i Sverige högre behörighet, D för buss (busskort) och DE för buss med tungt släp . En normal buss tar från 50 passagerare och uppåt samt deras bagage. Bussar har många användningsområden, exempelvis kollektivtrafik, turistresor och andra transporter.

Svensk historik

Sveriges första linje för hästdragna diligenser gick mellan Stockholm och Uppsala 1722, och de första omnibusvagnarna rullade i Stockholm 1835. Den första motorbussen i trafik i Sverige gick i Stockholm 1899 men trafiken fick läggas ned redan efter 10 dagar p.g.a kraftiga protester från allmänheten. Samma år gjordes också ett kort försök i Jämtland. Den första motorbusslinjen som trafikerades under längre tid på svenska landsbygden gick mellan Tanums station och Grebbestad från 1911 till 1915. Efter världskrigets ransoneringar kom en stor expansion av motorbusstrafik igång runt om i Sverige under 1920-talet.

Tillverkare

Bussar tillverkas oftast som ett chassi (underrede, motor, växellåda, hjulupphängning, bromsar etc), som sedan fraktas till en lokal karosstillverkare, som bygger väggar, fönster, tak, inredning mm. Särskilt för linjebussar har kunderna, kommuner, velat ha karosstillverkare i det egna landet, och det finns många lokala lag- och kundkrav som är svåra för en central tillverkare att hålla reda på. I och med EU luckras detta upp och det blir efterhand färre karosstillverkare.

Chassin och kompletta bussar

De flesta chassitillverkare har någon gång tillverkat kompletta bussar.

Autosan
Büssing
Fiat
Iveco
Leyland
MAN
Mercedes
Neoplan
PAZ
Renault
Rigas Autobusu Fabrika
Setra (förr även som Kässbohrer Setra, ägs av Mercedes, Mercedes-liknande chassier)
Solaris
Solbus
Scania
Volvo

Karosser

Bussoperatörer i Sverige

Förfullständing lista se Lista över bussbolag

Några bussbolag är:

Notera att de flesta länstrafikbolag inte kör buss. De planerar och bekostar linjerna och säljer biljetter, medan bussoperatörer kan köra i länstrafikbolagens namn.